Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att fastställa vad som motiverar till att människor fortsätter träna högintensiv träning med inriktning på sporten Crossfit. Frågeställningarna är (1) Är det främst inre motivation eller yttre motivation som bidrar till fortsatt högintensiv träning inom Crossfit och (2) Vilken är den främsta motivationsregleringen bland deltagarna till fortsatt högintensiv träning inom Crossfit? Metod I denna studie valde man att dela ut den beprövade enkäten BREQ-3 för att besvara samtliga frågeställningar. Enkäten delades ut på 5 Crossfit-gym i Stockholms län. Vid utdelandet blev deltagarna informerade muntligt om studiens syfte, att det tar 5 minuter att fylla i, det är helt frivilligt att delta samt att enkäten är helt anonym. Totalt tillfrågades 105 personer att delta, 86 enkäter fylldes i och 78 enkäter användes för beräkning av resultatet. Resultat Resultatet visar signifikanta resultat att de viktigaste faktorerna som motiverar människor till fortsatt högintensiv träning inom Crossfit är främst en inre motivation. Detta innebär att anledningen till att deltagarna fortsatt träna högintensiv träning är främst för att man finner sporten roligt och har intresse för den. Trots hög inre motivation samt reglering så är även delar av den yttre motivationen relativt höga bland studiens deltagare. Slutsats Med resultaten i denna studie kan man fastställa att majoriteten av de människor som tränar högintensiv träning i form av sporten Crossfit i Stockholms län har främst en inre motivation som motiverar dem till fortsatt träning inom denna sport och intensitet. Trots en hög inre motivation visade deltagarna också relativt höga värden på yttre motivation, framförallt de yttre motivationer som är mer självbestämmande istället för fullt påverkade av yttre faktorer.  I deltagarnas egna formuleringar är anledningarna till att man fortsatt träna främst att det är en kul och effektiv träningsform, gemenskapen på anläggningen samt att man mår bättre både psykisk och fysiskt. / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

Syftet är att analysera skador, dess förekomst och uppkomst, bland svenska avancerade CrossFit-utövare. Frågeställningar är hur många skador inträffar och hur ofta skadar sig svenska avancerade CrossFit-utövare? Var är de eventuella skadorna lokaliserade? I vilka moment uppstår de eventuella skadorna?Metod som användes var ett frågeformulär om träningsrutiner och eventuella skador under tolv månaderna. Enkäten distribuerades via de sociala medierna Facebook och Instagram till individerna som placerade sig inom topp fem procent på den svenska Open-rankingen 2017. Data samlades in mellan 29 mars och 16 april 2018. Totalt uppfyllde 231 personer inklusionskriterierna och enkäten skickades till 217 av dessa. Av de 217 deltagarna svarade 130 på enkäten. Deskriptiva statistiska analystekniker i SPSS användes för att beskriva förekomst och uppkomst av skador.Resultatet visar att av samtliga respondenter har 85 (65,4 %) skadat sig vid minst ett tillfälle inom tolv månader. Skadeincidensen bland deltagarna beräknades till 1,7 skador per 1000 timmar av CrossFit-utövande. De vanligaste lokalisationerna för skada var i axel (n = 31, 22 %), ländrygg (n = 25, 18 %) och knä (n = 23, 17 %). De flesta av skadorna inträffade under momentet tyngdlyftning (n = 38, 23,7 %), gymnastik med redskap (n = 31, 19,3 %) följt av styrkelyft och övrig styrketräning på vardera 10 % (n = 16).Slutsatsen är att CrossFit inte har en högre skaderisk än många andra populära sporter. Avancerade CrossFit-utövare verkar skada sig i lägre utsträckning än övriga nivåer av CrossFit-utövare. Längre tid med utövande av CrossFit verkar minska skaderisken. Skador sker oftast i axlar, ländrygg och knän under momenten tyngdlyftning och gymnastik med redskap. Resultaten kan ge värdefull information för skadeförebyggande arbete inom CrossFit genom att förmedla kunskap om vilka kroppsdelar som oftast skadas och under vilka moment.

Bakgrund: Kvinnor tränar mer nu än tidigare och många av dessa blir även gravida. Träning under graviditet har många hälsofördelar. De flesta råd angående träning under graviditet handlar om träning på måttlig intensitet samt motverkande av graviditetskomplikationer. En del kvinnor tränar mer än dessa rekommendationer. Därav finns råd och rekommendationer för elitatleter samt forskning på högintensiv träning under graviditet. Det är dock oklart ifall dessa råd når ut till gravida kvinnor som tränar på högintensiv nivå. Syfte: Att undersöka om träningsmängd förändrats under graviditet hos friska kvinnor som tränat på högintensiv nivå innan graviditeten, samt hur kvinnorna upplevt den information om träning de fått under graviditet och var de fått informationen. Deltagare: Arton kvinnor (23–37 år) deltog i studien. Inklusionskriterier var förstföderska, gravid i tredje trimestern fram till fyra veckor postpartum, komplikationsfri graviditet och högintensiv träning minst tre gånger per vecka under minst ett år innan och fram till graviditeten, antingen kondition, styrka eller både och.    Metod: Deltagarna besvarade en webbenkät med 23 frågor. Frågorna handlade om träningsmängd under graviditet samt den information om träning deltagarna fått under graviditet. Resultat: De flesta kvinnorna minskade sin träningsmängd under graviditeten och många av kvinnorna saknade tillräcklig information för att kunna träna på önskad nivå. Information om träning kom främst från barnmorska. Konklusion: Träningsmängd hos friska motionsvana gravida kvinnor har minskat under graviditeten samtidigt som kvinnorna saknade tillräcklig träningsinformation. Kvinnorna fick information om träning under graviditet främst från barnmorska. Det går inte att säga om avsaknaden av information har påverkat träningsmängden men det kan vara intressant att undersöka i framtida studier. Fortsatt forskning på högintensiv träning under graviditet behövs för att kunna ge tillräcklig information till högintensivt tränande gravida kvinnor. / Background: Women exercises more now than before, and many of them become pregnant. Exercise during pregnancy has many health benefits. Most advice about exercise during pregnancy is about exercise at a moderate intensity and prevention of pregnancy complications. Some women exercise more than these recommendations. There are advice and recommendations for elite athletes and research on high intensity exercise during pregnancy. Although it is unclear if these advice reaches pregnant women who exercises at a high intensity level. Objective: To examine if the amount of exercise changed during pregnancy for healthy women who exercised at a high intensity level, how they had perceived the information about exercise during pregnancy they had received and where they got the information from. Participants: Eighteen women (23–37 years) participated in the study. Criteria for inclusion were first time pregnancy, pregnant in the third trimester up until four weeks postpartum, pregnancy without complications and exercise at a high intensity at least three times a week during at least one year before and up until the pregnancy, either cardio, strength or both. Method: The participants answered an online survey with 23 questions. The questions were about amount of exercise during pregnancy and the information about exercise the women had received during pregnancy. Results: Most of the women decreased their amount of exercise during pregnancy and many of the women lacked adequate information to be able to exercise at desired level. Information about exercise came mainly from midwifes. Conclusion: The amount of exercise in healthy exercising pregnant women have decreased during pregnancy at the same time as the women lacked adequate information about exercise. The women received information about exercise mainly from midwifes. It cannot be said if the lack of information has affected the amount of exercise but that would be interesting to investigate further in future studies. Continued research about high intensity exercise during pregnancy is needed to be able to give adequate information to pregnant women who exercises at a high intensity.

Tidigare forskning visar på ett positivt samband mellan styrketräning och löpekonomi. I föreliggande studie undersöktes effekten av djupa explosiva knäböjningar på löpekonomin hos långdistanslöpare. I studien deltog elva deltagare varav sex i interventionsgruppen och fem i kontrollgruppen. Styrketräningen skulle vara tidseffektivt, max 20 min och då enbart en övning. Basövningen knäböjning med stången bakom nacken valdes. Huvuddelen av all knäböjsträning under en åtta veckors period, utfördes med en belastning på 60% av 1RM 2-6 rep i 2-6 set och då med fokus hög hastighet i både den excentriska och koncentriska fasen samt ca 1 min vila mellan seten. Efter avslutad träningsperiod sågs signifikant förbättring vad gäller maxstyrka, 1RM och maximal Power. Samtliga deltagare i interventionsgruppen fick en positiv styrkeökning med ett snitt på 14,5%. Studien visar även en tendens till förbättrad löpekonomi hos interventionsgruppen. / Previous research shows a positive link between strength training and running economics. In the present study, the effect of deep power squats on the running economics of long distance runners was investigated. The study included eleven participants, six were in the intervention group and five in the control group. The strength training would be time efficient, max 20 min and then only one exercise. We chose the basic exercise squats with the barbell behind the neck. The majority of all squats exercises during a period eight week with a load of 60% of 1RM 2-6 reps in 2-6 sets and then focused high speed in both the eccentric and concentric phase and about 1 min rest between the sets. At the end of the training period, we could see a significant improvement in maximal 1RM and maximum Power. All participants in the intervention group received a positive increase in strength, with an average of 14.5%. The study also shows a tendency for improved running economics in the intervention group.

Det är väl känt att fysisk träning har positiva effekter på både hjärna och kropp. Den fysiska och mentala hälsan har bevisligen förbättrats i relation till träning, det människan dock inte visste förrän sent 1990-tal var att människan kunde, med hjälp av träning, producera nya hjärnceller vilket har varit en viktig beståndsdel i vidare forskning om hjärnan och dess inlärningsprocess. I följande studie är en undersöks av musikalisk övning i samband med låg- respektive högintensiv träning. Studien genomfördes med mig själv som försöksperson under två veckors träning med en veckas vila emellan. Träningen registrerades med pulsband. Vecka 1 bestod av lågintensiv träning och vecka 2 av högintensiv träning. Träningspassen utfördes under fyra dagar av sju och för att göra undersökningen så jämn som möjligt valdes samma tider under båda veckorna. Efter varje träningspass följde 30 minuters övning på huvudinstrumentet violin. För varje repeterades ett nytt stycke. Resultatet visar att träningen både förbättrat inlärningen och det musikaliska utförandet. I ett framtida forskningsprojekt skulle det vara intressant att undersöka ifall samma upplägg över längre tid skulle resultera i markant ökad förbättring av övningsresultaten.

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Många människor tränar för välmående och hälsa, medan andra vill öka sin fysiska prestation och då är förbättring av konditionen en viktig del. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka individers skillnader i upplevd ansträngning efter att de följt ett högintensivt program (HIIT) jämfört med en grupp som följt ett lågintensivt träningsprogram. Design: Pilotstudie Material &amp; Metod: Undersökningen gjordes utifrån en kvantitativ ansats där populationen som bestod av två grupper, totalt 10 testpersoner fick utföra fysisk ansträngning under fyra veckor. Den ena gruppen fick utföra högintensiva träningspass (n=5) och den andra gruppen lågintensiva träningspass (n=5). Innan de utförde fyraveckorsprogrammet fick testpersonerna uppskatta sin upplevda ansträngning vid ett konditionstest. Samma test genomfördes sedan efter de fyra veckorna. Resultat: Två av fem deltagare som utförde det lågintensiva programmet skattade lägre på Borgs RPE-skala efter de fyra veckorna. Utav de som utförde det högintensiva programmet (HIIT) var det tre av fem som skattade lägre. Konklusion: För att kunna generalisera resultaten behöver denna studie genomföras på en större population då det i denna pilotstudie pga antalet deltagare sannolikt är slumpen som avgjort utfallet. / Abstract Background: A lot of people exercise for the sake of health and wellbeing while others want to improve their physical performance. Improving their cardio fitness is an important part of that. Objective: The objective of this study is to examine differences in perceived exertion after having followed a high intensity programme (HIIT) in comparison with a group that followed a low intensity training programme. Design: Pilot study Methods &amp; measures: The study was done with a quantitative approach where two groups of subjects, a total of 10 performed physical effort during four weeks. One group of 5 performed high intensity workouts and the other group of 5 low intensity workouts. Prior to performing the four week programme the subjects estimated their perceived exertion after a fitness test. The same test was then repeated after four weeks. Results: Two out of five subjects that followed the low intensity programme estimated lower on Borgs RPE scale after the four weeks. Out of those who followed the high intensity programme (HIIT), three out of five estimated lower. Conclusion: To be able to generalize the results from this study it needs to be performed on a larger population. The results of this pilot study due to the amount of participants are likely due to chance.

Syfte och frågeställningar: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället där unga kvinnor mellan 16-29 år är överrepresenterade. Fysisk aktivitet är bevisat effektivt för att förbättra exempelvis psykosomatiska besvär bland unga vuxna. Dock finns det en kunskapslucka kring den kortvariga effekten på upplevd sinnesstämning och vilken träningsintensitet som anses påverka detta mest. Syftet med denna studie var att undersöka om högintensiv träning kan fungera som en effektiv mekanism för att påverka och förbättra sinnesstämning hos unga kvinnor. Metod: Detta är en pre-poststudie. 21 (24 ± 3,92 år) unga kvinnor deltog i ett fysiskt HIIT träningspass under 45 minuter vid ett tillfälle. Positiv och negativ affektskalan (PANAS) mättes direkt före och efter HIIT interventionen för att bedöma sinnesstämning. General Anxiety Disorder-7 (GAD-7) användes för utvärdering av ångestsymtom och i relation till PANAS för att se om effekten av träningspasset var relaterat till initial upplevd ångestnivå. För att jämföra sinnesstämning pre och postintervention analyserades data med parat T-test. Två linjära regressionsanalyser utfördes för att se om initial upplevd ångest var relaterat till post poängen på PANAS. Resultat: Deltagarnas genomsnittliga positiva affekter ökade med 12,5% (39,71 ± 3,78) efter träningen och genomsnittliga negativa affekter minskade med 3,4% (13 ± 2,89). Träningsinterventionen inducerade signifikanta ökningar av (PANAS) positiva affekter (p= &lt;0,0001) och signifikanta minskningar av negativa affekter (p= &lt;0,008). Högre ångestnivå korrelerade med högre nivåer av positiva affekter efter interventionen men detta samband var svagt (0,317) och inte signifikant (p= &lt;0,081). För negativa affekter var riktningen på sambandet negativt (-0,121) men inte heller detta var signifikant (p= &lt;0,3).    Slutsats: Denna studie undersökte effekterna av högintensiv träning på unga kvinnors sinnesstämning samt eventuella kopplingar mellan upplevd ångest och sinnesstämning efter träning. Resultaten indikerar att HIIT träning i grupp har en positiv inverkan på sinnesstämningen på kort sikt, och en trend observerades mellan högre initial ångestnivå och högre positiv sinnesstämning efter träning, trots ett svagt samband. Dessa resultat antyder att fysisk aktivitet kan främja känslor av välbefinnande på kort sikt. / Aim: Mental illness is a growing health problem in society where young women between 16-29 years are overrepresented. Physical activity has been proven effective in improving, for example, psychosomatic complaints among young adults. However, there is a knowledge gap regarding the short-term effect on perceived mood and which training intensity is considered to influence this the most. The aim of this study was to investigate whether high-intensity exercise can act as an effective mechanism to influence and improve mood in young women.  Method: This is a pre-post study. 21 (24 ± 3.92 years) young women participated in a physical HIIT training session for 45 minutes on one occasion. The Positive and Negative Affect Scale (PANAS) was measured directly before and after the HIIT intervention to assess mood. The General Anxiety Disorder-7 (GAD-7) was used for the evaluation of anxiety symptoms and in relation to the PANAS to see if the effect of the training session was related to initial perceived anxiety level. To compare mood pre- and post-intervention, data were analyzed with paired T-test. Two linear regression analyzes were performed to see if initial perceived anxiety was related to post scores on the PANAS.  Results: Participants' mean positive affect increased by 12.5% (39.71 ± 3.78) after the training and mean negative affect decreased by 3.4% (13 ± 2.89). The exercise intervention induced significant increases in (PANAS) positive affect (p= &lt;0.0001) and significant decreases in negative affect (p= &lt;0.008). Higher levels of anxiety correlated with higher levels of post-intervention positive affect but this relationship was weak (0.317) and not significant (p= &lt;0.081). For negative affect, the direction of the relationship was negative (-0.121) but this was also not significant (p= &lt;0.3).  Conclusion: This study examined the effects of high-intensity exercise on young women's mood and possible associations between perceived anxiety and post-exercise mood. The results indicate that HIIT training in a group has a positive effect on mood in the short term, and a trend was observed between higher initial anxiety level and higher positive mood after exercise, although a weak relationship. These results suggest that physical activity can promote feelings of well-being in the short term.

Syfte och frågeställningar: Syftet är att studera om träning på olika intensitetsnivåer påverkar upplevd stress hos kvinnor i Sverige. Denna studie kommer svara på dessa frågeställningar:  <ol type="1">Finns det någon skillnad i upplevd stress hos kvinnor som deltar på lågintensiv träning i form av promenader jämfört med kvinnor som deltar på högintensiv träning i form av löpning? Finns det någon skillnad i upplevd stress hos kvinnor som deltar på högintensiv träning i form av löpning jämfört med kvinnor som inte tränar alls? Finns det någon skillnad i upplevd stress hos kvinnor som deltar på lågintensiv träning i form av promenader jämfört med kvinnor som inte tränar alls?           Metod: Studien är en tvärsnittsstudie, genom enkätundersökningar har skillnader i upplevd stress jämförts på kvinnor med medelålder 39,03 år ( ± 14,44), som antingen tränat högintensivt eller lågintensivt. Resultaten har jämförts med en referensgrupp bestående av kvinnor som inte tränar alls. Perceived Stress Scale-10 (PSS10) inklusive tio stycken intensitets-frågor för inklusion i studien skickades ut via sociala medier, Facebook. Resultat: En signifikant skillnad sågs vid jämförandet av kvinnor som tränar högintensivt och referensgrupp, (p=0,001), poängmässig skillnad i PSS10; 7,67 poäng. Ingen signifikant skillnad redovisades mellan högintensiv och lågintensiv grupp (p=0,737), detsamma gällde lågintensiv och referensgrupp (p=0,081). Slutsats: Högintensiva kvinnor hade reducerad upplevd stress jämfört med kvinnor som inte tränade alls. Ingen skillnad i upplevd stress kunde urskiljas mellan kvinnor som tränar lågintensivt och kvinnor som tränade högintensivt. Samma gällde kvinnor som tränade på låg intensitet jämfört med kvinnor som inte tränade alls, ingen skillnad i upplevd stress. / Purpose and aims: The aim is to study if different exercise-intensities affects perceived stress in Swedish women. This study will answer the following questions: <ol type="1">Is there a difference in perceived stress in women who participate in low-intensity exercise in the form of walking compared to women who participate in high-intensity exercise in the form of running? Is there a difference in perceived stress in women who participate in high-intensity exercise in the form of running compared to women who do not exercise at all? Is there a difference in perceived stress in women who participate in low-intensity exercise in the form walking compared to women who do not exercise at all?           Method: The study is a cross-sectional study, through questionnaires, differences in perceived stress have been compared in women with a mean age of 39,03 years (± 14,44), who either exercised with high intensity or with low intensity. The results have been compared to a reference group consisting of non-training women. Perceived Stress Scale-10 (PSS10) together with ten intensity-questions for inclusion in the study was sent out via social media, Facebook. Results: A significant difference was detected in the comparison of the high intensity group and the reference group, (p=0.001), score difference in PSS10; 7,67 points. No significant difference between the high-intensity group and the low-intensity group (p=0.737), the same applied to the low-intensity group and the reference group (p=0,081). Conclusions: Women who participated in high intensity exercise had reduced percieved stress compared to women who did not exercise at all. No difference in percieved stress was observed between women who participated in low intensity exercise and women who participated in high intensity exercise. Similarly, no difference in percieved stress in women who participated in low intensity exercise and women who did not exercise at all.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>