The purpose of this study is to examine what kindof formative assessments is used in the religious education at middle-schoolin Sweden. A further aim of the study is to examine whether any problems can be observed with formative assessment. Questions that will try to be answered are: What kindof formative assessment occurs in religious education at the middle school in a Swedish school? What problems can be observed with formative assessment in religious education at the middle school in a Swedish school? To answer these questions, six lessons in religious education were observedin total; three teachers held two lessons each which were observed. Earlier studies have showed that formative assessment was used by teachers to give feedback to improve pupils’ learning. In some cases, feedback was also givenwhich did not contribute to the improvement of pupils’learning. Earlier studies also conclude that formative assessment helped teachers to designfuture lessonsbased on pupils’ prior knowledge. Another conclusion highlights that teachers who made the goals of the lesson visible for pupils, resulted in an increased motivation and understanding of the purpose of the lesson. This study concludes that formative assessment has been usedby all three teachers, but in different ways. One conclusion is that when the goals of the lesson was not visible for the pupils, it affected the motivation of some pupils. Another conclusion is that teachers used formative assessment to modify lesson plans to meet the pupils’ current knowledge. Formative assessment was also used to encourage pupils to help each other by using peer-assessment. To improve pupils learning, teachers also used feedback as a strategy

The main purpose of this study is to examine how teachers in special needs school work with formative assessment. We have used a qualitative approach and conducted interviews to get answers to our questions. Our aim is also to examine teachers´ experience of how the five key strategies, defined by Black and Wiliam (2009) in formative assessment, are being practiced with students with learning and intellectual disabilities.The results showed that deeper knowledge, interest and implementation of formative assessment vary between teachers and schools. It also showed that teachers more extensively worked with goal clarification by curriculum or other control document with good results. The teachers also experience good outcome in providing feedback to the students. Most difficulties were experienced in the students´ own learning process such as self- assessing and regulating their own learning. Difficulties were also found in using students as a resource to each other in the learning process.Teachers in the study note that students´ ability to communicate affect their interaction with other students and their ability to show knowledge. The ability to communicate also affects the teachers´ possibilities to assess the students´ learning. This complicates the implementation of formative assessment. A general success factor, and maybe to some extent a necessity, shown in the study is the importance of good relations between teacher and student to promote learning. / Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare arbetar med formativ bedömning. Vi har gjort en kvalitativ studie och gjort semistrukturerade intervjuer för att få svar på våra frågor. Syftet är också att undersöka pedagogernas erfarenheter kring arbetssätt som implementerar de fem nyckelstrategierna, definierade av Black och Wiliam (2009) i särskolan och vilka möjligheter och hinder det för med sig.Resultatet visade att djupare kunskap, intresse och implementering av formativ bedömning varierade mellan pedagoger och skolor. Det visade också att pedagoger mer frekvent arbetar med förtydligande av mål i läroplanen och andra styrdokument med goda resultat. Pedagogerna erfor också bra erfarenheter av att arbeta med feedback. De största svårigheterna upplevde pedagogerna i arbetssätt som handlade om självbedömning och att få eleverna att äga sitt lärande. De upplevde också svårigheter i arbetssätt som handlar om kamratrespons.Pedagoger i studien framhävde elevers förmåga att kommunicera som ett hinder både i interaktionen med andra elever och som en svårighet att visa sin kunskap. Förmågan att kommunicera påverkar också pedagogernas möjligheter att bedöma elevernas lärprocess. Dessa hinder komplicerar implementeringen av formativ bedömning i särskolan. Studien visade på att en bra relation mellan pedagog och elev är en förutsättning och nödvändighet för lärande.

Studien handlar om hur kamratbedömning tillämpas i skolan av både lärare och elever. Från lärarnas sida undersöks vilka instruktioner som ges, vilka metoder och strategier lärarna använder sig av och vilka åsikter de har om kamratbedömning. I undersökningen fokuseras det även på vilken återkopplingsnivå eleverna använder i arbetet, skillnader och likheter mellan olika klasser och genom vilka media eller vilket medium deras återkoppling sker. Datan har samlats in med hjälp av observationer i tre olika klasser och intervjuer med tre klasslärare. Den tidigare forskningen som varit central för undersökningen visar att eleverna bör använda sig av bedömningsmallar i sina återkopplingar, men resultatet av föreliggande undersökningen visar på motsatsen då användningen av bedömningsmallar påverkar elevernas återkopplingar på ett negativt sätt. I diskussionskapitlet framförs hur bedömningsmallarna styr vilken nivå elevernas återkoppling sker på och i många fall ligger den på en låg nivå, medan den klass som inte fick bedömningsmallar gav återkoppling på en kvalitativt högre nivå.

No description available.

I ett historiskt perspektiv kan skolmatematiken betraktas som traditionstyngd. Forskning visar att lektionstid ofta ägnas åt elevers eget arbete och att elever förlorar sin lust att lära matematik. Detta står i kontrast till forskning om bl.a. resonemangs- och kommunikationskompetens, samt kamrat- och självbedömning som kan öka motivation och vara viktigt för lärande. Uppsatsen vill öka kunskapen om kommunikationen som sker när elever och lärare samtalar om problemlösningar i matematik samt vilka aspekter av elevernas lösningar som erkänns i samtalet. Undersökningen har ett socialsemiotiskt och multimodalt perspektiv på kommunikation, samt ett designteoretiskt perspektiv på lärande. Datan har samlats in genom videografi av två matematiklektioner i en skolklass med 14 elever i årskurs 4. Den multimodala kommunikation har transkriberats. Resultatet visar att elever och lärare använder semiotiska resurser i samspel i sin kommunikation som blottlägger aktörernas meningsskapande. Analysen sker med hjälp av begreppen erkännande och erkännandekultur. Tre kategorier av erkännande skapas och visar hur elever och lärare betonar olika men också samma aspekter under bedömningen. Slutsatserna är att lärare bör vara uppmärksamma på vilka erkännandekulturer eleverna och lärarna själv ger uttryck för, att enkla bedömningsaktiviteter kan bygga upp positiva sociomatematiska normer, hjälpa eleverna resonera och kommunicera i matematik, bidra till att utveckla kamratbedömning och att eleverna kan (och bör) vara delaktiga i framtagandet av bedömningskriterier.

Detta arbete syftar till att undersöka hur modellen Skriva sig till lärande (STL) kan vara en del i arbetet i yngre skolelevers skrivprocesser och hur arbetet upplevs av en lärare och hens elever. Studien är en fallstudie i en årskurs 3. Materialinsamling har skett genom triangulering då kvalitativa intervjuer, kvalitativa observationer och insamling av elevers återkoppling har bidragit till studiens data. Den analysmetod som använts är tematisk analys. Resultatet visar att elevers och lärarens uppfattning om arbetet med modellen skiljer sig till viss del. Deras upplevelser är dock generellt positiva. Resultatet visar även att läraren och eleverna inte följer modellens exakta steg, utan fokuserar på kärnkomponenterna: digital teknik, digital plattform, samarbete och kamratbedömning. Något som begränsar skrivprocessen är den digitala plattformen, tillgång till digital teknik samt elevernas bristande bearbetning av sina texter. Vidare diskuteras och synliggörs utvecklingsmöjligheter för arbetet med STL i klassen.

The purpose of this study is to find out how formative peer assessment can be a help in the learning process of students in lower secondary school, as well as a resource to decrease the workload of the teacher in order to give them more time to support students in the classroom. The students were assigned a short writing assignment and were then asked to provide peer response on a text by an anonymous classmate. They were given the choice to write their feedback in Swedish or in English. The third and final step was to edit their own text with the help of the peer feedback they had received. An analysis was made of the peer comments as well as of the st udents’ ability to use those comments to make improvements in their own text. Findings include a tendency towards more general comments on content and story (macro level) among the students who gave their response in English. The students who gave their feedback in Swedish were more able to give advice on micro level aspects of the text, i.e. spelling, grammar, punctuation and vocabulary. Another finding was that students with weaker English skills were also more likely to give comments of a more general nature than students with stronger English skills. However, the study showed that students on all levels benefited from the process of giving and receiving peer feedback.

Formativ bedömning är en bedömningsform inom skolväsendet som fokuserar på elevens utveckling genom att bland annat synliggöra och tydliggöra mål och kunskapskrav för eleverna. Forskning har visat positiva effekter av användandet av formativ bedömning i form av bland annat minskad frånvaro, ökad motivation och medvetenhet bland eleverna samt stärkt ledarskap hos lärarna. Denna studie ämnar undersöka om och hur lärare tillämpar formativ bedömning i ämnet svenska i årskurserna 1-3, samt vad som påverkar deras användande av bedömningsformen. Studien baseras på en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer av åtta lärare. Resultaten visar att samtliga intervjuade lärare använder sig av formativ bedömning, men hur bedömningsformen praktiseras skiljer sig mellan dem. Samtliga vill dessutom använda det mer i sin undervisning, men tidsbrist är en gemensam förklaring till att det inte görs.

Idag finns mycket forskning och litteratur kring formativ bedömning och dess fördelar för elevens lärande. Det finns många teorier om hur den bör användas på mest effektiva sätt. Syftet med denna studie är att ta reda på vilket syfte lärare som undervisar, har undervisat eller är utbildade att undervisa inom de naturvetenskapliga ämnena i årskurs 4-6 har med användandet av formativ bedömning, samt hur de arbetar med olika formativa bedömningsformer. För att effektivisera utfallet av studiens resultat har en sociokulturell teori använts studien. Utifrån den sociokulturella teorin har insamlat material genomgått en innehållsanalys och därmed genererat ett lämpligt resultat för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Resultatet ställs också i förhållande till tidigare forskning för att se huruvida de deltagande lärarnas användande av formativ bedömning stämmer överens med teorier och tidigare studier kring formativ bedömning. För undersökningen bedömdes intervju som mest lämpliga metod för datainsamling. Åtta informanter som alla antingen undervisar i de naturvetenskapliga ämnena, har undervisat i dem eller är utbildade att undervisa inom dem men av olika anledningar inte är verksamma inom ämnet, intervjuades för studien. Samtliga intervjuer spelades in och en innehållsanalys genomfördes på det insamlade materialet. Resultatet visade att alla informanter använder sig av formativ bedömning och anser den som helt nödvändig inom de naturvetenskapliga ämnena. Informanternas syfte med användandet av formativ bedömning var att främja elevens utveckling, öka elevens förståelse för sitt eget lärande, synliggöra elevens lärande samt öka delaktigheten i klassrummet. Samtliga lärare i studien lyfte kommunikation som en mycket viktig del av formativ bedömning. Diskussioner, samtal och dialoger i mindre grupper och i helklass samt att få återkoppling från både lärare och kamrater var av stor vikt för elevernas lärande enligt deltagande lärare.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers uppfattning av fenomenet kamratbedömning och hur de uppfattar arbetssättet fungera i undervisningen. Projektet genomförs genom ett lektionsupplägg över tre lektionstillfällen, där data samlas in genom fokusgruppintervjuer och fältobservation. En fenomenografisk analys används för att synliggöra elevernas uppfattningar. Totalt synliggörs åtta kategorier, tre som innefattar elevernas uppfattning om fenomenet kamratbedömning och fem som framställer elevernas uppfattning av arbetssättet, efter att de erfarit kamratbedömning i undervisningen. Kategorierna presenteras utifrån det horisontala systemet.De resultat jag kommit fram till visar att det finns en variation av uppfattningar om kamratbedömning och hur arbetssättet fungerar. Eleverna uppfattar kamratbedömning kunna vara utvecklande, dömande och skapa möjlighet till lärande interaktion. Eleverna uppfattar även kamratbedömning fungera bra i undervisningen. Trots uppfattningen om att det finns problematiska inslag med arbetssättet, synliggörs hur eleverna uppfattar kamratbedömning vara utvecklande på flera sätt.Genom den fenomenografiska analysen synliggörs en djupare förståelse och en mer komplex uppfattning av fenomenet kamratbedömning. Kamratbedömning kan innebära både möjligheter och svårigheter, både för genomförandet av arbetet och för elevernas lärprocess. Detta kan vara lärorikt för elever, men framförallt för lärarstudenter och verksamma lärare.