AbstractBedömning utgör en stor del av det dagliga pedagogiska arbetet i skolan och syftet med detta examensarbete är att klarlägga och resonera kring lärares och elevers tankar om och syn på bedömning samt hur de resonerar kring själv- och kamratbedömning. Syftet är också att undersöka hur elever i årskurs fem ser på bedömning och om elevers och lärares åsikter skiljer sig åt. För att nå syftet i denna studie har jag startat med att samla in tidigare forskning kring bedömning. Tidigare forskning visar att formativ bedömning är en positiv utgångspunkt för elevers lärande och detta poängterar bland annat Anders Jönsson (2008). Studien baseras på intervjuer av fyra lärare och åtta elever. I intervjumaterialet framkommer det hur lärare och elever resonerar kring bedömning samt själv- och kamratbedömning. Undersökningen ger också en inblick i hur elever i årskurs fem ser på bedömning och om deras åsikter skiljer sig från lärarnas. Resultatet visar att pedagoger och elever ser formativ bedömning som den mest lärorika bedömningsmetoden i undervisningen men det framkommer att det inte är så enkelt att använda denna metod i praktiken. Nyckelord: autentiska uppgifter, bedömning, formativ bedömning, själv- och kamratbedömning, summativ bedömning

SammanfattningI denna uppsats undersöker jag i kvalitativa intervjuer med tre lärare, på vilket sätt elever i svenska grundskolor (årskurs 7-9) deltar i bedömningsarbetet, och vilka olika problem som lärare upplever i samband med detta. Resultaten visar att de mest framträdande svårigheterna anses vara tidsbristen, och problem i samband med elevers förutsättningar. Tydligt är dock attorsaker till många av dessa problem redan finns grundlagda i arbetet med styrdokumenten och skolorganisationen. Lösningen på många av problemen kan vara utom lärarnas räckvidd, medan andra problem kan minska på längre sikt genom lärares och elevers ökade träning i bedömningsarbetet. En skolutveckling i riktning mot ett ökat elevdeltagande i bedömningen kräver att lärare tydligt kommunicerar med varandra och med eleverna, samt feedback till skolledning och forskning, så att kraven på lärarna kan bli realistiska och arbetsbördan rimlig.

Huvudsyftet med detta arbete är att ta redo på hur bedömningsprocessen ser ut hos de olika lärarna. I den svenska skolan ska det ske en likvärdig bedömning oavsett bedömare. Vidare har vi även tittat närmre på hur samarbetet mellan kollegor har skett. Genom semistrukturerade intervjuer genomförde vi undersökningen. En intervjuguide, med få öppna frågor, upprättades och denna användes i de fyra intervjutillfällena med lärarna. Alla lärare som deltog i intervjuerna är utbildade inom SO- ämnena. Det resultat som intervjuerna gav oss i undersökningen, visade att en stor del av lärarna enbart använder sig av ett summativ arbetssätt i sitt bedömningsarbete. Enbart en av lärarna använde sig av aktiv återkoppling och ingen använde sig av extern hjälp i form av kamratrespons, självbedömning eller kollegor. Tidsaspekten var ett tydligt avtryck i vår undersökning då ingen ansåg att de hinner med återkoppling till eleverna och den lärare som arbetade med aktiv återkoppling arbetade mycket på sin fritid. Det framkom att många lärare arbetade individuellt i bedömningsarbetet. Detta visade sig vara på grund av bristande tilltro till sina kollegors bedömningsförmåga.

I denna studie undersöks användandet av formativ bedömning i praktiken och vad lärare anser om bedömningssättet inom matematik. Dessutom klargörs begreppen formativ och summativ bedömning samt feedback. Tyngdpunkten ligger på formativ bedömning, men även summativ bedömning belyses. I studien genomfördes observationer av fyra lektioner i avseende att ta del av lärarens användande av formativ bedömning i matematik. Även intervjuer av fyra lärare har genomförts för att få reda på lärarnas tankar och åsikter om bedömningssättet. Studien pekar på att formativ bedömning kan användas på olika sätt för att ge både läraren och eleverna värdefull information. Läraren får reda på och kan utgå från var eleverna befinner sig i sin utveckling medan eleverna får feedback på sina prestationer och deras lärande främjas. Dessutom ansåg lärarna att bedömningssättet hade både fördelar och nackdelar, dock vägde fördelarna tyngst och en förbättring av studieresultaten kunde klargöras.

Syftet är att undersöka hur formativ bedömning används av lärare i svenska i årskurs 4-6. Forskningsfrågorna som ligger till grund för syftet är: Vilken uppfattning har eleverna av kamratbedömning? Vilka svårigheter anser eleverna att det finns med kamratbedömningen? Hur skiljer sig kamratbedömningens arbetssätt åt mellan två lärare i årskurs 4? Vilka svårigheter anser lärarna att det finns med kamratbedömningen? Metoden är kvalitativ och materialet består av intervjuer med två lärare och åtta elever i två klasser på samma skola samt en observation i vardera klassen. Vårt resultat visar att eleverna har olika uppfattningar kring kamratbedömning, t.ex. att man bedömer varandras personlighet och egenskaper. En svårighet för eleverna är att de vill att responsen eller bedömningen ska ske av läraren och helst inte av kamraten, och en annan är att inte göra kompisen ”ledsen” eller att eleverna inte vet hur de ska ge kamraten respons. Vårt resultat visar också hur arbetssättet med kamratbedömning skiljer sig åt mellan lärarna. Den ena läraren inleder processen med instruktioner och förståelse, går över till kamratrespons och strävar mot kamratbedömning. För den andra läraren inleds det förberedande arbetet på lågstadiet, så att hen sedan kan arbeta på en grundläggande nivå på mellanstadiet och till slut använda en mer avancerad nivå på högstadiet. Den ena läraren arbetar med kamratrespons och den andre med kamratbedömning. Det finns även en tydlig skillnad när det gäller att ge instruktioner. En av svårigheterna med kamratbedömning enligt lärarna handlar om tidsbristen och en annan svårighet gäller elevgruppen. En slutsats vi kan dra är att vi som lärare kontinuerligt ska arbeta med kamratbedömning i undervisningen för att det i slutändan ska vara främjande för elevens kunskapsutveckling. Lärare behöver dessutom gå igenom hur arbetssättet ska gå till och vad som ska göras. En annan slutsats är att vi som lärare bör göra upp en planering och göra goda prioriteringar utifrån vad forskning visar.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur några svensklärare i årskurs 2-3 resonerar och arbetar med bedömning för lärande. I Läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem 2011 (2011) står det att elever ska få en allsidig bedömning samt att de ska få vara delaktiga i sitt lärande. För att nå syftet i denna studie har vi börjat med att samla in tidigare forskning och litteratur om just bedömning för lärande. Tidigare forskning visar att formativ bedömning främjar elevernas lärande och detta poängterar bland annat Anders Jönsson (2008). Vår studie baseras på fem olika lärare från två olika kommuner i södra Sverige. Genom intervjuerna framkommer det hur lärare resonerar och arbetar med bedömning inom svenskämnet samt hur de använder sig av återkoppling och kamratbedömning i sin undervisning. Resultatet av denna studie visar att lärarna kopplar formativ bedömning till bedömning för lärande i sina resonemang. Studien visar en stark strävan hos lärarna att arbeta med formativ bedömning, där den muntliga återkopplingen och kamratbedömning anses vara positiv för elevernas fortsatta lärande. Slutsatsen är att om en skola satsar på att ge sina lärare riktlinjer och struktur på hur de ska arbeta med bedömning för lärande minskar högst troligt känslan av att läraren i slutändan är ensam i sitt klassrum. Vi menar att en lärares tysta kunskap uppmärksammas och ifrågasätts vilket gör att andra kan ta del av den samtidigt som läraren inte endast behöver förlita sig på sig själv och sin egen erfarenhet utan kan ta del av andras.

Syftet var att jag skulle undersöka huruvida kamratbedömning kan användas för att främja att elever blir mer delaktiga i bedömningen av sin kunskapsutveckling. Med elevernas lärande i fokus vill jag ge eleverna möjlighet att själva få syn på var de befinner sig i sin utveckling och i interaktionen med läraren och andra elever fördjupa sin förståelse och se möjliga vägar vidare i lärandet. Jag har genomfört klassrumsobservationer som har spelats in, jag har analyserat resultatet och kommit fram till att kamratbedömning hjälper elever dels att förstå var de befinner sig i lärandeprocessen, dels hur de ska arbeta vidare med sina uppgifter och framöver i undervisningen i ämnet. Läraren kan i den inspelade kamratbedömningen få syn på vilka färdigheter som övas och används i elevernas kamratbedömning och använda den för bedömningsarbete och betygsättning.

Syftet med utvecklingsarbetet var att pröva den formativa bedömningsmetoden under en lektionsserie i kemi för att utforska hur elever använder sig av den och hur den eventuellt kan påverka deras engagemang. Vi ville även undersöka om eleverna upplevde att bedömningsmetoden hade betydelse för deras självstyrning av sitt lärande samt hur de upplevde sig hjälpta i sin kunskapsutveckling.  I denna studie utförde vi en lektionsserie om 5 lektioner samt en extra lektion med en diskussion under vilken eleverna fick beskriva hur de upplevt lektionsserien. Resultaten baseras på ett frågeformulär samt observationer i dagboksform från lärarna. Studien utfördes bland elever i årskurs 7 och 8 med totalt 23 deltagande elever. Resultatet visar att 74% av eleverna upplevde bedömningsmatrisen som stressande och att matrisen inte underlättade deras arbete. Eleverna upplevde att återkopplingen från matrisen inte höll samma kvalitet som lärarens återkoppling. Trots att bedömningsmatriser och formativ bedömning är ett av de mest effektiva sätten att stödja och stärka elevens lärande så presenterar de också utmaningar för både elever och lärare.

Syftet med min studie är att undersöka hur elever med svenska som andraspråk upplever ett språkutvecklande arbetssätt i geografi. Jag ville vidare undersöka hur eleverna upplevde att arbeta med det som kallas Denvermetoden inom geografiundervisning. Denna metod går ut på att med hjälp av de olika kartorna i kartboken beskriva en plats ellerett område. Detta ville jag ställa i relation till elevernas upplevelse av att arbeta med en lärobok i geografi. Vidare ville jag också undersöka deras upplevelse av förståelse för geografiska begrepp när de arbetat med Denvermetoden istället för att arbeta med läroboken. Eleverna går på språkintroduktionsprogramet och har ingen tidigare skolerfarenhet. De är alla mellan 18 till 20 år gamla. De har gått på detta program i cirka två år och nått upp till kunskapskraven för årskurs 6i svenska som andraspråk och läser mot målen för årskurs 9 i svenska som andraspråk. Eleverna har deltagit i sex lektioner, där två lektioner var en introduktion till Denvermetoden och fyra lektioner var själva uppgiften. I undersökningen har jag använt mig avhalvstrukturerade gruppintervjueroch uppföljning med enskilda intervjuer med varje informant, för att ta del av elevens upplevelseav arbetsättetoch sinupplevelse avutveckladbegreppsförståelse. Resultatetpåvisar att elevernaärpositivatill arbetssättet men att de inte enbart vill arbeta med Denvermetoden. Forskning i språkutvecklande arbetssätt bekräftar att en varierande interaktiv arbetsgång med både öppna frågor och textbearbetning är en framgångsfaktor för elever med svenskasom andraspråk. Vidare upplevdeeleverna att de har lättare att förstå de geografiska begrepp som ingick i studien, då de kunde visualisera begreppen med hjälp av kartboken. Detta gällde för alla begrepputom för längd-och bredgrad. Dessa begrepp kan vara svåraatt förstå utifrån plana kartor som finns i en kartbok. Studien påvisar att de begrepp som konkret kan förstås med stöd av kartbilderoch som eleverna har viss förförståelse för,är lättare att använda. Slutsatsen av min studie är att elever medsvenska som andraspråk behöver arbeta med både öppna uppgifter, textuppgifter med arbetsbok och att kartboken är ett viktigt redskap i geografiundervisningen. Grundläggande är dock att elevenförstår de geografiska begrepp som är kopplade till kartboken samt kananvända den på ett bra sätt. Eleverna i min studie upplevde det lättare att använda kartboken när de väl förstått exempelvis begreppet tematisk karta.

The purpose of this study has been to explore how a class of year 8 students from a school in the middle region of Sweden experience peer assessment on written assignments in the Swedish subject as well as their feelings towards peer assessment and their opinion of how well it works as a tool for learning. To answer this question an observation of a peer assessment session concerning a debate article was conducted. This was followed up by a focus group interview with five students during which peer assessment was thoroughly discussed. The purpose of the observation was for the researcher to gain insight into how the class worked with peer assessment. It also served as a foundation for the interview. The study shows that the students see many benefits with peer assessment, mainly, they appreciate giving response. Receiving responce was often viewed as a difficulty, both as the receiver and giver as the students wanted to avoid hurting others. They also felt that they were unable to be completely honest to their peers and that were sometimes hard to rely on the feedback they got. The students asked for more exercises in peer assessment, mainly in the earlier years, in order to gain the positive effects described by the literature.