Eleverna brukar i undervisningssammanhang utföra en formativ kamratbedömning av varandras skolarbeten och stödmaterialet Kunskapsbedömning i skolan: praxis, begrepp, problem och möjligheter från Skolverket (s. 9) påvisar att formativ bedömning är bra för lärande. Det handlar om att identifiera elevers styrkor och svagheter för att stödja dem vidare i deras kunskapsutveckling. Kamratbedömning handlar om att elever fungerar som resurser för varandras lärande. En problematik med kamratbedömning är att eleverna inte har tillräcklig kunskap om hur bedömningsformen fungerar och att de inte använder den återkopplingen som de får för att den effektivt ska gynna deras lärande (Jönsson 2013, ss. 110, 121). I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (ss. 16, 261) belyses vad elever är i behov av att utveckla ”[…]Hur man ger och tar emot respons.”. I detta fall är bedömningsformen en väsentlig del av svenskundervisningen och främst när det kommer till skrivuppgifter. Läraren ska ge eleverna tillfällen att visa sina kunskaper och förmågor i att både ta emot kamratrespons samt ge kamratåterkoppling, då detta är någonting som svenskläraren ska bedöma. Syftet med denna studie är att undersöka högstadieelevers samt svensklärares användning av och reflektioner om kamratbedömning i svenskämnet. Studien grundas på en kvalitativ studie och handlar om att utifrån ett elev och lärarperspektiv få syn på uppfattningar rörande kamratbedömning i svenskundervisning. Metodvalen för denna studie är fokusgruppsintervjuer och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomfördes i två grundskolor i västra Sverige och sammanlagt har 4 svensklärare i årskurs 7-9 samt 6 högstadieelever medverkat i denna studie. Studiens resultat visar att alla högstadieelever undviker att göra kamraten ledsen när de ger sin respons på muntliga respektive skriftliga framställningar. Eleverna brukar inte alltid vara ärliga när de ger kamratrespons, och detta förekommer i såväl muntliga som skriftliga framställningar. Oärligheten sker främst med någon som eleverna inte har en bra relation med där de inte vågar utrycka sig mer ärligt och fritt till skillnad från en nära kamrat. Dock kan eleverna vara oärliga med både obekanta elever och nära kamrater under muntliga framställningar. Den respons eleverna ger är oftast begränsad och sker på en uppgiftsnivå, oftast är det endast små språkliga fel som tas upp. Lärarna upplever att kamratresponsen varierar och den kan antingen vara av dålig eller bra kvalitet. Eleverna upplever att kamratrespons överlag är positivt för deras individuella kunskapsutveckling. Denna studies resultat indikerar samtidigt att eleverna antyder att det är skönare att få kamratrespons än läraråterkoppling. Högstadieleverna tenderar få en ytinlärning efter kamratbedömning. Däremot är eleverna relativt aktiva när de ger sin respons därr de exempelvis kan dela med sig av argument och ideér från skilda perspektiv. Lärarna har en gemensam samsyn där de anser att kamratbedömningen bidrar till att eleverna är delaktiga i aktiviteten och där de är till nytta för varandras kunskapsutveckling genom att de vägleder kamraterna. Högstadieeleverna i denna studie brukar ta en lärarroll. Lärarna påstår att eleverna har svårare för kamratrespons i muntliga framställningar. Däremot föredrar eleverna muntlig kamratrespons. I resultatet framgår det att eleverna inte har lika stor förmåga att uttrycka sig och deras kunskapsutveckling främjas in när det finns stora kunskapsmässiga nivåskillnader mellan eleverna. Lärarna upplever en svårighet i att skapa gruppkonstellationer där alla elevers kunskapsutveckling gynnas under kamratbedömning. Denna studies resultat visar även att eleverna inte hinner förbereda sig inför kamratbedömningen. Eleverna efterfrågar bättre vägledning från läraren och möjlighet att förbereda sig väl kring hur de ska ge kamratrespons som är meningsfull för kamraterna samt bidrar positivt för deras fortsatta kunskapsutveckling. Lärarnas arbetssätt är att medvetandegöra eleverna om att ge konstruktiva återkopplingar. Eleverna använder främst en checklista som bedömningsstöd på skriftliga framställningar och Two stars and a wish på muntliga framställningar.

Detta studie undersöker hur fem svensklärare på högstadienivå uppger att de arbetar med formativ och summativ återkoppling samt kamratbedömning vid textarbeten. Vidare undersöks även högstadieelevers attityder till de olika återkopplingsmetoderna. Svensklärarna intervjuas medan eleverna i årskurs 7, årskurs 8 och årskurs 9 besvarar en enkät Undersökningen är förlagd på en högstadieskola i Gävle och syftet med studien är att få en inblick i hur de fem svensklärarna arbetar med olika återkopplingsmetoder vid textarbeten samt elevernas attityder till dessa. I resultatdelen får läsaren ta del av hur de intervjuade svensklärarna uppger att de använder de olika återkopplingsmetoderna vid textarbeten. Resultatet visar att den formativa återkopplingen är dominerande hos alla de intervjuade informanterna vad gäller undervisning vid textarbeten. De redogör också för att de kommunicerar ut den formativa återkopplingen både muntligt och skriftligt. I enkätsvaren från eleverna uppger de i majoritet att de föredrar formativ återkoppling på textarbeten. En tydligt urskiljbar slutsats är att kamratbedömning inom svenskundervisningen vid textarbeten inte genomförs i någon hög utsträckning på den aktuella högstadieskolan där studien förlades. Ytterligare en slutsats som kan dras är att eleverna ibland ges möjlighet att skicka in sina textarbeten för bearbetning.

Studiens syfte är att utifrån ämnesdidaktisk forskning undersöka hur svensklärare i årskurs 7–9 kan använda sig av formativ bedömning för att utveckla elevers läs- och skrivprogression. De tre frågeställningarna syftar till att ta reda på: hur lärare kan presentera syfte, mål och innehåll till eleverna, hur lärarna kan kontrollera elevernas lärandeprocess samt hur lärarna kan implementera formativ bedömning i sin under-visning så att eleverna kan vara ägare av sitt eget lärande. Studien är en systematisk litteraturstudie där forskning om formativ bedömning sökts, värderats och analyserats. Utifrån sökprocessen lokaliseras ingen explicit ämnesdidaktisk forsk-ning om hur svensklärare i årskurs 7–9 kan utveckla elevers läs- och skriv-progression med hjälp av formativ bedömning. Denna litteraturstudie anknyter därför forskning om läs- och skrivutveckling med forskning om formativ bedöm-ning. Resultaten i denna studie åskådliggör att lärare bör tydliggöra syfte, mål och innehåll med sina kollegor och elever. Lärarna bör även anpassa sin undervisning utifrån elevernas kunskapsnivå. Vidare bör lärarna leta efter tecken för lärande snarare än att leta efter brister samt att eleverna behöver ges stöd i sin process att vara ägare av sitt eget lärande.

Abstrakt  Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka elevers och lärares uppfattning av det formativa arbetssättet kamratbedömning. Som blivande språklärare i tyska genomförde jag en kamratbedömningsaktivitet i min årskurs 9 efter avslutat arbete i skriftlig produktion. Resultaten från elevenkäten jämfördes med intervjusvar från språklärare som i sin skolvardag använder eller nyligen har använt metoden för att aktivera eleven i undervisningen. Bedömning som lärande diskuteras utifrån Jessika Berggrens tankar kring ökad transparens i undervisningen genom att aktivera elevens kritiska tänkande och metakognitiva förmågor  i lärprocessen.  Studien ger praktiska förslag på hur lärare kan börja med att implementera arbetssättet i sin undervisning och redogör för aktuella och beprövade metoder inom kamratbedömningsaktiviteter. Resultaten visar på att arbetssättet innebär såväl möjligheter som begränsningar för undervisningen i tyska som moderna språk. Kamratkulturen spelar stor roll och både elever och lärare vittnar om att det måste vara ett tryggt och tillåtande klimat för att positiva effekter ska kunna skönjas. Engagemang och tidsåtgång blir viktiga faktorer för läraren att ta hänsyn till när kamratbedömning skall implementeras i undervisningen.    Nyckelord: bedömning som lärande, formativ bedömning, kamratbedömning, tyska som modernt språk, undervisning

Eleverna brukar i undervisningssammanhang utföra en formativ kamratbedömning av varandras skolarbeten och stödmaterialet Kunskapsbedömning i skolan: praxis, begrepp, problem och möjligheter från Skolverket (2011, s. 9) påvisar att formativ bedömning är bra för lärande. Det handlar om att identifiera elevers styrkor och svagheter för att stödja dem vidare i deras kunskapsutveckling. Kamratbedömning handlar om att elever fungerar som resurser för varandras lärande. En problematik med kamratbedömning är att eleverna inte har tillräckligkunskap om hur bedömningsformen fungerar och att de inte använder den återkopplingen som de får för att den effektivt ska gynna deras lärande (Jönsson 2013, ss. 110, 121). I Läroplanenför grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11,ss. 16, 261) belyses vad elever är i behov av att utveckla ”[…]Hur man ger och tar emot respons.”. I detta fall är bedömningsformen en väsentlig del av svenskundervisningen och främst när det kommer tillskrivuppgifter. Läraren ska ge eleverna tillfällen att visa sina kunskaper och förmågor i att både ta emot kamratrespons samt ge kamratåterkoppling, då detta är någonting som svenskläraren ska bedöma. Syftet med denna studie är att undersöka högstadieelevers samt svensklärares användning av och reflektioner om kamratbedömning i svenskämnet. Studien grundas på en kvalitativ studie och handlar om att utifrån ett elev- och lärarperspektiv få syn på uppfattningar rörande kamratbedömning i svenskundervisning. Metodvalen för denna studie är fokusgruppsintervjuer och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomfördes i två grundskolor i västra Sverige och sammanlagt har 4 svensklärare i årskurs 7-9 samt 6 högstadieelever medverkat i denna studie. Studiens resultat visar att alla högstadieelever undviker att göra kamraten ledsen när de ger sin respons på muntliga respektive skriftliga framställningar. Eleverna brukar inte alltid vara ärliga när de ger kamratrespons, och detta förekommer i såväl muntliga som skriftliga framställningar. Oärligheten sker främst med någon som eleverna inte har en bra relation med där de inte vågar.

Fanfiction är en relativt ny textgenre som kan användas i klassrumsundervisningen. Mig veterligen finns ingen svensk forskning om användandet av fanfiction som undervisningsmetod på högstadiet i något av de moderna språken. Ett projekt med fanfictionskrivande har därför genomförts i två klasser med moderna språk i årskurs 9. Sex elever som läste franska och tolv elever som läste tyska har deltagit i hela projektet, som pågick i tre veckors tid. Eleverna fick fritt välja genre och ämne för sin fanfictiontext, som inte behövde ha någon anknytning till målspråkets kultur.  Eleverna informerades först om fanfiction och fick därefter bekanta sig med ett fanfictionforum på målspråket. Efter att ha brainstormat gruppvis påbörjades skrivprocessen, där kamratbedömning var ett stort inslag. I detta arbete redovisas i detalj vilka kommentarer de olika eleverna gav till varandra. Det framgår även hur eleverna korrigerade sina texter efter att ha fått feedback från kamraterna. Metod: Blandade metoder användes i denna studie: kvantitativa metoder har använts i form av två enkäter samt kvalitativa metoder såsom deltagande observationer och öppna intervjuer med fokusgrupper. Deltagandet var helt anonymt och elevernas namn har kodats. Deltagande skedde efter inhämtande av elevens och i förekommande fall båda vårdnadshavares samtycke. Resultat: Studien antyder att elever som läser moderna språk i årskurs 9 är kapabla till att ge positiv feedback åt kamraters texter, avseende innehållet. Den indikerar även att de flesta elever, oavsett kunskapsnivå, utmanas av fanfictionskrivande. Eleverna tyckte om att få välja eget ämne, men hade svårigheter att komma i gång med skrivandet. Flera uppgav spontant att det var kul. Eleverna klagade aldrig över kamratbedömningen, men var inte heller särskilt förtjusta i den. De var inte helt på det klara med att även den positiva feedbacken ingick i kamratbedömningen. Anmärkningsvärt många blev klara med sina texter, trots att bara ett fåtal av dem dessförinnan uppgett sig ha tyckt om att skriva egna texter. Endast tre elever i franskaklassen antog det erbjudande till anonym publicering av texten på en fanfictionsajt på målspråket som gavs. Flera elever, varav något fler elever i franskaklassen än i tyskaklassen uppgav sig vara stolta över sin text.

Det här examensarbetet omfattar och utgår från en kvalitativ studie som grundar sig på empiri kring den formativa bedömningen. Det förekommer rikligt med evidens ur tidigare forskning i området och flera bedömningsforskare förespråkar implementering av formativ bedömning i undervisningen. Dock lyfter Skolinspektionen att SO-lärare har svårigheter med att planera för bedömning och att lärare saknar kunskaper om den formativa bedömningen. Vår studie har därför analyserats utifrån de fem nyckelstrategierna ur den formativa bedömningen. Vi presenterar fyra verksamma lärares kunskaper om den formativa bedömningen i vår empiriska undersökning samt hur de använder arbetsmetoderna i SO-undervisningen. Informanterna har olika behörigheter, erfarenheter, åldrar och intressen samt arbetar i olika kommuner i Skåne. Studiens resultat kan dock inte generaliseras, därav är reliabiliteten låg. Validiteten däremot är hög. Internationell forskning kring formativ bedömning såväl som nationell forskning med skrifter och rapporter från både Skolverket och Skolinspektionen har lyfts in och redogjorts för i ett avsnitt. Därefter presenteras metoden som ligger till grund för den empiriska studien tillsammans med tillvägagångssättet för intervjuerna. Vidare presenteras resultat ur den empiriska undersökningen med tillhörande analys som är kopplad till de fem nyckelstrategierna, vilka vi som sagt använt som analysverktyg. Resultatet visar bland annat att de intervjuade lärarnas definition, tankar och åsikter om begreppet formativ bedömning skiljer sig från varandra. Det framkommer också att arbetsmetoderna används på olika sätt och att det varierar hur mycket de olika lärarna använder dem i sin undervisning. Slutligen avslutas texten med en slutsats där empirin, professionens roll, idéer om fortsatt forskning inom området och hur den kan se ut presenteras och diskuteras.

The overall purpose of this study is to make a comparative analysis between how peer assessment is presented and expressed in textbooks intended for the Swedish subject in grades 7–9 and in textbooks for upper secondary school. A sub-purpose is to set the content of the textbooks against what is stipulated in the two Swedish school curricula with regard to how peer assessment should be practiced by Swedish teachers. A second sub-purpose is to compare the content of the textbooks with what Skolverket (National Agency for Education) states in its support material. A qualitative method was used. The results show a certain development between the textbooks intended for compulsory school and the ones that pertain to upper secondary school. Textually, it is more developed in the latter: feedback and response are described in more detail, especially in one of the books. Also in terms of content, these textbooks include more material that is in line with the method of peer assessment. But looking at all the material that has been examined, the analysis shows that the wording is relatively undeveloped, that instructions for students and teachers are often in point form, and that the authors omit descriptions of the purpose and usefulness of peer reviews. The analysis of the two curricula shows a willingness for teachers to work with peer assessment. However, the relationship between the content of the textbooks and the texts from Skolverket reveals differences in how the scientific basis is expressed. In the textbooks, references to research are usually omitted and the usefulness of peer assessment is not clarified to any great extent. The results of the study are discussed from different theoretical perspectives and previous research.

Jag har i flera år känt mig missnöjd med resultaten av min undervisning på gymnasiets A-kurs i matematik. Mötet med bedömningsmatriser blev den impuls som på allvar fick mig att försöka, tillsammans med mina elever, skapa ett didaktiskt kontrakt med inslag av formativ bedömning. I ett aktionsforskningsprojekt har jag minskat andelen färdighetsträning och i stället låtit eleverna under lektionstid arbeta med lite större och öppnare inlämningsuppgifter med hjälp av bedömningsmatriser och kamratbedömning. Enkäter, observationer och samtal visr att eleverna anser att de har nytta av matriser både för att tolka uppgifterna och för att bedöma redovisningarnas kvalitet. Inställningen till kamratbedömning är mer varierande. En förutsättning för att den ska fungera är att den ingår i den planerade lektionsverksamheten, att den görs i direkt anslutning till inlämningsuppgiften och att eleverna inte känner sig alltför osäkra inför varandra. / For several years, I have felt displeased with the results of my teaching in the A-course in mathematics at upper secondary school. The acquaintance of rubrics was the impuls that made me try, together with my students, to develop a didactical contract with a component of formative assessment. In an action research project, I have reduced the amount af proficiency training and instead permitted the pupils during lessons to work with longer and more open tasks to be submitted. In this process rubrics and peer assessment are used. Questionnaires, observations and discussions show that the pupils find the rubrics useful for interpreting and judging quality of the submitted reports. Their attitudes towards peer assessment show more variation. A prerequisite condition for peer assessment to work is that it is a part of the planned lesson, that it is done together with the submitted task and that the pupils feel confident with each other.

I denna kunskapsöversikt sammanställs och kritiskt granskas forskning kring lärandematriser och hur de påverkar elevers textskapande. Forskningen breder ut sig mellan årskurserna 4-6 och anknyter specifikt till språkundervisning med fokus på skrift i svenska. Syftet med kunskapsöversikten är att granska lärandematriser som stödstruktur vid elevers textskapande och hur lärare kan använda lärandematriser för att utveckla elevers textskapande innan och under skrivprocessen. Den frågeställning som kommer att besvaras i denna rapport lyder:  Hur påverkar elevers användande av lärandematriser deras textskapande i svenskämnet i årskurs 4-6? Resultatet visar på att den tidigare forskning som utförts gällande lärandematriser och dess påverkan på elevers textskapande ej ger liknande svar som stödjer en gemensam slutsats. Därav kan vi inte med säkerhet ge en konkret och reliabel slutsats över hur elevers användande av lärandematriser påverkar deras textskapande. Det finns därför stora anledningar att fortsätta forska inom ämnet för att kunna se lärandematrisers effekt på sikt, inte bara under kortare perioder. Dock pekar forskning på att lärandematriser implementerade vid kamrat- och självbedömning främjar elevers utveckling vid textskapande.