Dagens konsumenter blir allt mer uppmärksammade på modeindustrins konsekvenser för miljön. Samtidigt har intresset för kollaborativ konsumtion ökat under de senaste åren och kan ses som ett alternativt till en mer hållbar konsumtion. Att handla kläder second hand samt att hyra kläder ingår under kategorin kollaborativ klädkonsumtion. Studiens syfte är att undersöka konsumenters attityder till kollaborativ konsumtion genom att handla second hand respektive hyra kläder. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer riktat till personer som någon gång handlat second hand ämnade studien få en djupare förståelse kring deras attityder gentemot secondhand respektive att hyra kläder. Sammanfattningsvis kom studien fram till att attityden till de båda kollaborativa tjänsterna skiljer sig åt och att uthyrningstjänster inte kan applicera samma logik som second hand. / Today's consumers are becoming increasingly aware of the fashion industry's consequences for the environment. At the same time, interest in collaborative consumption has increased in recent years and can be seen as an alternative to a more sustainable consumption. Shopping for second-hand clothes and renting clothes are included in the category of collaborative clothing consumption. The purpose of the study is to investigate consumers' attitudes to collaborative consumption by buying second-hand and renting clothes. Through qualitative semi-structured interviews aimed at people who have shopped second-hand, the study intended to gain a deeper understanding of their attitudes towards second-hand and renting clothes. In summary, the study concluded that the attitude to the two collaborative services differs and that rental services cannot apply the same logic as secondhand.

Kollaborativ konsumtion är en slags ekonomi som handlar om att människor konsumerar genom att hyra, dela, byta eller låna saker av varandra. Den här rapporten handlar om hur en sådan typ av konsumtion skulle kunna implementeras och utvecklas i stadsbebyggelse. För att undersöka detta gjordes en fallstudie över stadsdelen Norra Djurgårdsstaden som är ett stadsutvecklingsprojekt i Stockholm med fokus på miljö och hållbarhet. Där studerades i vilken utsträckning Stockholms stad har tagit med kollaborativ konsumtion i sitt hållbarhetsarbete samt vad som planeras göras i framtiden. Dessutom tog författarna till den här rapporten fram förslag på hur kollaborativ konsumtion skulle kunna utvecklas ännu mer i stadsdelen. Syftet med det här arbetet var således att genom fallstudien redogöra för hur kollaborativ konsumtion skulle kunna bidra till mer ekologisk och social hållbar stadsutveckling. Dessutom undersöktes vilka aktörer som skulle kunna tillhandahålla kollaborativ konsumtion och vilka som skulle använda sig av den i Norra Djurgårdsstaden. Resultatet i rapporten visar att Stockholms stad, och särskilt Östermalms stadsdelsförvaltning, redan idag arbetar med vissa typer av kollaborativ konsumtion i Norra Djurgårdsstaden. Exempelvis finns stads- och biodlingar och bilpooler. Stockholms stad satsar även mycket på utbildning och information till de boende för att inspirera till hållbarare livsstilar och därmed förändrade konsumtionsmönster. Det finns många utvecklingsmöjligheter för den delande ekonomin i Norra Djurgårdsstaden. Exempelvis skulle fler lokaler för olika typer av byteshandel kunna finnas, mer delande av transportmedel och även byten av tjänster mellan de boende i området (exempelvis barnpassning, rasta hunden, matlagning, och så vidare). Dessutom skulle fler samarbeten mellan Stockholms stad och andra aktörer, såsom företag och organisationer, kunna uppstå. Fallstudien visade att det finns en viss problematik när lokala beslutsfattare planerar för att skapa förändrade konsumtionsmönster hos de boende i en stadsdel eftersom sådan planering kan inskränka på människors egna val och personliga integritet. Planeringsarbete som handlar om att styra människors vardagsvanor är kontroversiellt. Samtidigt krävs det att människor förändrar sina livsstilar till att bli mer hållbara. Förvisso är det inte givet att en mer delande ekonomi i en stadsdel ger mer hållbarhet, men den här studien visar att det finns positiva effekter av kollaborativ konsumtion, både miljömässiga och sociala, och att den delande ekonomin har potential att utvecklas i stadsbebyggelse. / Collaborative consumption is a kind of economy where people consume through sharing, hiring, swopping and borrowing. This report investigates how the sharing economy can be implemented and developed in urban areas by doing a case study over the Stockholm Royal Seaport (Norra Djurgårdsstaden). This district in Stockholm was chosen because it is an ongoing urban development project that focuses on sustainability. In the case study researches were made on how the City of Stockholm (the Stockholm municipality) uses collaborative consumption in the sustainability program of the Stockholm Royal Seaport, and also their plans for the future. Furthermore suggestions on how collaborative consumption could be developed in the district were presented. The purpose with this project was thus, with the use of the case study, to outline how collaborative consumption can contribute to ecological and social urban development. The result of this report shows that the City of Stockholm, and especially the district administration of Östermalm, already today works with different types of collaborative consumption in the Stockholm Royal Seaport. For example they have planned for urban framing, beekeeping, and car- sharing. The City of Stockholm also focuses on education and information to the inhabitants to inspire to more sustainable lifestyles and thereby changed consumption patterns. There are many opportunities to develop the sharing economy in the Stockholm Royal Seaport. For example they are planning for facilities for different kinds of trading, more sharing of transport and also swopping services between the inhabitants, such as babysitting, walk the dog, cooking, etc. The case study showed that planning for changed consumption patterns can be difficult for the local stakeholders. The reason is that such kind of planning can reduce people’s own choices and personal integrity. It can be controversial with planning that approaches controlling of people’s living habits, but at the same time people must change their lifestyles to be more sustainable. However, the sharing economy does not definitely bring more sustainability, but this study shows that there are positive effects by collaborative consumption, both ecological and social, and the sharing economy has potential to develop in urban areas.

This study aims at identifying on a concrete example the possible transfer of methods from strategic spatial planning to lower scales of planning like urban programming or operational planning of construction sites. Strategic spatial planning is a participatory and open method establishing the basis for cooperation between public and private stakeholders to achieve what is defined by said stakeholders as the best evolution for the territory it is dealing with, it relies on tools and processes like territorial diagnosis, thematic workshops and roundtables; Objectives are more qualitatively than quantitatively defined to allow flexibility to adapt to internal and external changes. This paper considers the territory of Lyon conurbation, France, as its territory of focus and particularly the redevelopment project of its central business district and multimodal hub, Part-Dieu. The planning of Lyon conurbation was in the 80s at the vanguard of strategic planning in France. Driven by Lyon urban planning agency and Grand Lyon, the local authority in charge of the area, under the pressure of local economic actors, Lyon conurbation acquired and integrated new tools and methods from strategic spatial planning. The hypothesis of this study is that, from then on, strategic planning methods and processes got transferred from the field of pure strategic spatial planning to the lower notches of the decision-making chain leading to the realization of a project: the stage of the programming of a neighborhood – the Part-Dieu district – and the stage of the operational planning of a construction or redevelopment operation. This study puts forward the following reasoning to explain this transfer of methods: an acculturation process to the collaborative and qualitative methods of strategic spatial planning took place in the territory of Lyon conurbation. It happened between the corporate cultures of spatial planning and those of urban program design and construction operation management. However, more than a way to really involve all stakeholders in the decision-making process in a bottom-up approach, this study suggests that the use of these methods at the stage of construction/redevelopment operation management is more of a facade to make stakeholders better accept decisions already taken by experts and/or public authorities. One could talk about a top-down approach disguised as a bottom-up approach.

I och med covid-19-pandemin som startade 2020 har fler kontakter mellan människor flyttats online för att minska smittspridningen, så även det sociala arbetet. Syftet med denna studie var att ta reda på hur personal som arbetar med behandlingsprogram inom Frivården har upplevt att det har varit att genomföra behandlingsprogram via videosamtal. Frivården började med detta arbetssätt i samband med covid-19-restriktionerna 2020 och då fenomenet är nytt i Sverige finns inte mycket tidigare nationell forskning kring detta. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med behandlingspersonal på fyra frivårdskontor i Sverige och vill skapa en bild av deras upplevelse. Av intervjuerna framgick att personalen upplever problem med det tekniska genomförandet och i samarbetet med klienterna. Man anser dock att det fungerat bättre än förväntat. Problemen kring genomförandet förklarats i detta examensarbete med hjälp av mottaglighetsprincipen och tankar kring kollaborativ empirism. Det har framgått att genomförandet till stor del påverkas av klienternas mottaglighet och att denna i sin tur påverkar möjligheten till kollaborativ empirism i arbetet med behandling. / With the start of the covid-19 pandemic 2020, more contacts between people have been moved online to reduce the spread of infection, as has social work. The purpose of this study was to find out how staff who work with treatment programs within the Swedish probation service have experienced that it has been to implement treatment programs via video calls. The probation service began with this approach in connection with the covid-19 restrictions in 2020 and since the phenomenon is new in Sweden, there is not much previous national research on this. The study is based on qualitative interviews with treatment staff at four probation offices in Sweden and wants to create a picture of their experience. The interviews showed that the staff experience problems with the technical implementation and in the collaboration with the clients. However, it is believed that it worked better than expected. The problems with implementation have been explained in this thesis with the help of the principle of responsivity and thoughts about collaborative empiricism. It has been shown that the implementation is largely affected by the clients' responsivity and that this in turn affects the possibility of collaborative empiricism in the work with treatment.

With the ever-growing market of six-axis robots in the previous years, many different kinds of robots have been introduced into the market. A smaller group of so-called collaborative robots have during this time gotten increased popularity. One of the inconveniences with this type of smaller robot is the lack of internal pneumatic capabilities, which leads to external cables and tubing. This can cause problems with the cables attaching into unintended things and coming loose which could result in production stops, machine failure or other potential damage. Another part of this is that the external cabling hinders the robots sixth axis of rotation. The need for air pressure is to supply the common pneumatic grippers that the robots often use to gain pick-and-place capabilities. Cobotech Kalmar AB is a company based in Kalmar which specializes in robot integration with these collaborative robots. The purpose of this project is to together develop a product concept that can minimize the external cabling needed on the robot while still allow full rotation in the sixth axis. On top of this, the product should have plug-and-play capabilities to decrease the installation time of a robot unit. The method to develop the results is the participatory action research (PAR), with the five different steps that the method includes: problem approach, design/planning, acquiring data, analysis and reflection. The result of the thesis shows that it is possible to decrease the external air tubes and installation time of a collaborative robot. This can be achieved while not decreasing the robots range of motion. By developing an innovative end-effector for the robot the main problems caused by pneumatic grippers can be eliminated. The conclusion of this thesis is a concept product that has one air input and five outputs. This allows for the minimization of the external air tubes needed to only one. The product has a swivel function incorporated which allows full rotation of the robots sixth axis. This together with having the valves seated in the end-effector makes this conceptual product plug-and-play. / Med en ständigt växande marknad för sexaxliga robotar de senaste åren har många olika robotar introducerats till marknaden. Av dessa har mindre kollaborativa robotar vuxit i popularitet. Ett problem med många av dessa mindre robotar är att de inte har tryckluft inbyggt i armen som många av sina större bröder vilket leder till att tryckluftslangar måste dras externt på roboten istället. Detta kan leda tillatt kabeln fastnar och rycks loss vilket i sin tur kan leda till produktionsstopp, att maskiner skadas eller annan potentiell skada på antingen maskiner eller människor.Ett annat problem med att externt dra kabel är att den hindrar robotens sjätte rotationsaxel. Anledningen till att ha tryckluft på roboten är för att ha möjlighet att installera pneumatiska gripdon. Cobotech Kalmar AB är ett företag bosatt i Kalmar som specialiserar sig på att integrera kollaborativa robotar i olika tillverkande industrier. Syftet med detta projekt är att tillsammans utveckla ett produktkoncept som minimerar de externa kablarna på roboten och ser till att roboten får full rörlighet i sin sjätte rotationsaxel. Utöver detta ska produkten arbeta mot att ha plug-and-play kapacitet för att minska installationstiden ute hos kunden. Metoden som används för att få fram resultaten var deltagande aktionsforskning,som innehåller de följande fem stegen: problemformulering, design/planering, in-samling av data och reflektion. Resultatet av denna rapport visar att det är möjligt att minska externa luftslangar samt minska installationstid på kollaborativa robotar. Detta kan göras utan att minska robotens funktion. Genom att utveckla en innovativ end-effector till Universal robots produktutbud kan man eliminera de främsta problemen med pneumatiska gripdon. Projektet har resulterat i en nära färdig konceptuell produkt som innovativt använder magnetiska miniatyrventiler tillsammans med en svivelfunktion för att enbart ha en tryckluftkabel som input till produkten. Produktens swivelfunktion frigör robotens sjätte rotations-axel. Detta tillsammans med ventilerna som sitter i produkten gör att den får plug-and-play funktion.

Genom att kritiskt granska de två Malmöstadsdelarna Augustenborg och Sege Park, som har utgett sig för och planeras att bli förebilder för hållbar stadsutveckling, studeras inslag av en nerväxt-inspirerad utveckling bort från ekonomisk tillväxt. Detta görs genom en fallstudie där områdenas strategiska hållbarhetsarbete studeras genom att observera inslag av två utvalda begrepp, kollaborativekonomi (KE) och lokal självförsörjning (LSF). Dessa begrepp kommer från framtidsscenarier i rapporten Framtider bortom BNP-tillväxt av Hagbert et al.( 2018) i forskningsprogrammet Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande som är formulerade att uppnå ett hållbart tillstånd inom Donut-ekonomin (Raworth 2012) i Sverige 2050. Det empiriska materialet utgörs av fem semistrukturerade kvalitativa informantintervjuer, offentligt tillgängliga dokument från Malmö Stad som hållbarhetsstrategi och planprogram för Sege Park samt en antologi över Augustenborgs utveckling. Den analytiska metoden består av en systematiserande kvalitativ textanalys som utformats med utgångspunkt i uppsatsens teoretiska diskussion och ramverk. Tidigare forskning tar upp olika förhållningssätt till operationaliseringen av nerväxtlogiker på stadsdelsnivå. Den teoretiska diskussionen går igenom olika perspektiv kring nerväxtlogiker, relationen mellan tillväxt och stadsutveckling samt det rådande stadsplaneringsparadigmets relation till hållbar stadsutveckling. Det teoretiska ramverket presenterar de två begreppen kollaborativ ekonomi och lokal självförsörjning som används för att utröna inslag av en utveckling bort från ekonomisk tillväxt. Studiens empiriska framställning visar att många inslag av kollaborativ ekonomi och lokal självförsörjning är närvarande, men överlappar med rådande tillväxtbaserade stadsplaneringsparadigm och det är tveksamt i vilken utsträckning dessa inslag faktiskt bidrar till minskade resursflöden och en utveckling bort från ekonomisk tillväxt. Studiens diskussion tar upp svårigheterna med att tillämpa en stadsplanering inspirerad av nerväxtlogiker inom rådande lagstiftning, som hindrar en utveckling bort från tillväxt. Ansatsen att använda framtidsscenarier för studier av en samtida verklighet kan ifrågasättas och har genererat en viss svårighet bland annat i relation till skillnaden som uppstår mellan framtidsscenariernas radikalitet och dagens socio-ekonomiska komplexa situation. / Through a critical examination of two neighbourhoods of Malmö, Augustenborg and Sege Park degrowth-inspired elements of a development away from economic growth are being studied. These specific neighbourhoods are selected since they have served and are being planned to serve as models of sustainable urban neighbourhoods. The neighbourhoods are being studied through a case study of strategic sustainable measures through the observation of two selected concepts, Collaborative Economy (KE) and Local Self-sufficiency (LSF). These concepts originate from the future scenarios in the report Futures Beyond GDP Growth (Hagbert et al., 2018) in the research program Beyond GDP Growth: Scenarios for sustainable building and planning formulated to reach a sustainable condition within the Doughnut-economy (Raworth, 2012) in Sweden 2050. The empirical material are five semi-structured qualitative informant interviews, publicly accessible documents from Malmö municipality as sustainability strategy, district planning program as well as an anthology of the neighbourhood Augustengorg’s development history. The analytical method is a systemising qualitative text analysis designed from the study’s theoretical discussion and framework. Earlier research addresses different approaches to operationalisation of degrowth on a neighbourhood level.The theoretical discussion examines different perspectives concerning degrowth, the relation between economic growth and urban development as well as the relation of the prevailing growth based urban planning paradigm to sustainable urban development. The theoretical framework discusses the two concepts Collaborative Economy and Local Self-sufficiency which are being used to examine the presence of a development away from economic growth. The empirical representation shows that several elements of Collaborative Economy and Local Self-sufficiency are present, but coexists with the contemporary prevailing growth based urban planning paradigm, and it is uncertain to which extent these elements actually contribute to diminish the flows of resources and contribute to a development away from economic growth. The discussion examines the difficulties applying urban planning inspired by the logic of degrowth within prevailing legislation preventing a development away from economic growth. The attempt to use scenarios of an alternative future for studies of a contemporary reality can be questioned. It has generated a certain amount of difficulty in relation to the apparent difference between the radicality in the scenarios and the complexity of the socio-economical situation of today.

As the threat of supply-chain attacks grows, the need for techniques to protect software integrity likewise increases. The concept of reproducible builds is one such protection. By ensuring that a package can be rebuilt in the exact same way every time, reproducible builds allow users to notice when a package has changed even though its source code stays the same. Thus, the knowledge of which packages are reproducible and therefore easier to trust is a crucial part of this protection mechanism. Current strategies for validating and distributing this information rely on the work of a small number of individual entities with limited coordination in-between them, leading to user confusion because of the lack of a central authority. This work describes a protocol for decentralized coordination and validation of package reproducibility based on hidden votes to limit collusion and a reward scheme to ensure collaboration. The protocol uses the Hyperledger Fabric blockchain as supporting infrastructure, gaining the benefits of high availability, integrity of results and decision traceability from its decentralized nature. To test the protocol, a formal specification was written in TLA+ and validated through model checking. The results showed that, at least for the tested networks, the protocol produces valid results and enforces collaboration between users. Next steps for the project would be to build a functional prototype of the system to test its performance characteristics as well as studying the system actor assumptions made in the protocol design. / Likt hotet från leveranskedjeattacker har ökat, ökar även behoven av skyddstekniker för att säkerställa riktigheten hos mjukvara. Ett sådant typ av skydd ges av reproducerbara byggen. Om ett mjukvarupaket kan byggas exakt likadant varje gång så möjliggör det för användare att upptäcka om paketet har förändrats trots att dess källkod inte har gjort det. Att kunna veta vilka paket som är reproducerbara och därmed lättar att lita på är således en central del i denna skyddsmekanism. Nuvarande strategier för validering och distribution av sådan information bygger på arbete från ett fåtal individer och organisationer med begränsad koordinering däremellan. Detta leder till förvirring för användare på grund av bristen av en central tillitspunkt eller auktoritet. Detta arbete beskriver ett protokoll för decentralizerad koordinering och validering av paketreproducerbarhet baserat på hemliga röster för att begränsa otillåtet samarbete och ett belöningssystem för att motivera önskat samarbete. Protokollet använder blockkedjan Hyperledger Fabric som grund, med fördelarna av att få hög tillgänglighet, resultatsriktighet och spårbara beslut. En formel specifikation skrevs i TLA+ för att testa protokollet och validerades med modeltestning. Testresultatet för de testade nätverkskonfigurationerna visade att protokollet genererar valida resultat och garanterar samarbete mellan användare. De nästa stegen i projektet skulle vara att bygga en funktionell prototyp av systemet för att testa dess prestanda såväl som att studera de antaganden protokollet är designat runt.

Världens befolkning och städer växer. I takt med detta ökar efterfrågan på tillgångar av mat, energi och vatten och det finns efterfrågan på tillvägagångssätt som tar hänsyn till både synergier och konflikter mellan dessa. Ett projekt som syftade till att skapa kunskap inom dessa samband genom att använda så kallade Urban Living Labs, ULLs, var det transnationella projektet CRUNCH. Urban Living Labs kan beskrivas som en slags samling tillvägagångssätt som betonar experimentella tillvägagångssätt och en hög nivå av deltagande och samskapande. Men ULLs har visat sig kunna se mycket olika ut och den här studien är ett bidrag till den växande empirin inom ämnet. Studien analyserade hur en av de deltagande städerna inom CRUNCH arbetat med samverkan och samskapande och vilka hinder och möjligheter ULL har som tillvägagångssätt för deltagande, samverkan och samskapande. Detta gjordes genom en kvalitativ fallstudie av Uppsalas ULL Rosendal och analyserades genom teorier om deltagande och kollaborativ governance. Studien fann att deltagandet var smalt och främst skedde genom konsultation och information. De främsta möjligheterna till samarbete verkade vara de inledande villkoren och ett ömsesidigt beroende mellan parterna för att få finansiering till att utveckla sina idéer. De främsta hindren verkade finnas i en obalans i resurser vad gäller finansiering och möjligheter att delta. Men det kanske allra främsta hindret var dock en bristande delad förståelse av begreppet ULL. Begreppet sattes snarare som en ”stämpel” på projekt som redan fanns utan att tillföra dem något extra i form av deltagande eller samverkan. / The world's population and cities are growing. As the demand for food, energy and water resources increases there is a demand for approaches that consider both synergies and conflicts between them. One project that aimed to create knowledge in this nexus by using something called Urban Living Labs, ULLs, was the transnational project CRUNCH. Urban Living Labs can be described as a collection of approaches that emphasizes experimental approaches and a high level of participation and co-creation. But ULLs have been shown to take a variety of different forms and this study is a contribution to the growing empirical evidence in the subject. The study analysed how one of the participating cities within CRUNCH worked with collaboration and co-creation and what obstacles and opportunities ULL has as an approach for participation, collaboration, and co-creation. This was done through a qualitative case study of Uppsala's ULL Rosendal and analysed through theories of participation and collaborative governance. The study found that participation was narrow and mainly took place through consultation and information. The main opportunities for cooperation seemed to be the initial starting conditions and an interdependence between the partners to get funding to develop their ideas. The main obstacles seemed to be resource imbalances in terms of funding and means to participate. But perhaps the main obstacle was a lack of shared understanding of the main concept of ULL. The term was rather applied as a label on projects that already existed, without adding anything extra to them in terms of participation or collaboration.

In this paper we have examined how to create value for users of a platform for localcooperation. With the aim to understand how sharing platforms can leverage the emergenceof a collaborative economy we have performed a qualitative case study on a platforminfrastructure for local platforms. The study has been conducted on two project platformswithin the platform infrastructure, where the value these users are seeking from thetechnology has been increased collaboration, visibility and tools for simplified daily business.Our results finds that interactions supported by a frictionless user experience between usersare central to the promotion of these values. Such an experience is reliant on platforms abilityto accommodate dialogue between end-users and developers. We suggest that furtherdevelopment of platforms for local cooperation are to be done collaboratively together withend-users, and prompt platforms for local cooperation to develop open source.

Inom utveckling av mjukvaruprodukter kan samarbete ofta ske mellan designers och andra tekniska intressenter, såsom utvecklare. En förekommande process under samarbetet är en s.k. handoff, där design överlämnas från designers till utvecklade för att implementera denna i kod. Samarbetet mellan designers och utvecklare kan nuförtiden ske mer tillsammans och vara iterativt. Trots detta kan det finnas flera utmaningar inom samarbetet, såsom att försöka genomföra en exakt omvandling från design till kod. Andra sammanbrott (breakdowns) kan riskera att ske i samarbetet. Ett verktyg som kan användas inom design men som även erbjuder exportering av element och omvandling till kod är Figma. Verktyget beskrivs vara lämpligt för kollaboration, bland annat för designers och utvecklare. Figma menar att designer-utvecklare handoffs kan bli så lätt som en “handskakning”. I det här examensarbetet undersöks vilket roll Figma kan spela i samarbetet mellan just dessa två grupper, och huruvida Figmas verkliga användning skiljer sig från den som beskrivits. Studien försöker besvara hur Figma används i designer-utvecklare samarbetet i slutet av designprocessen och under konstruktionsprocessen, där konstruktionsprocess innebär där implementationen sker, detta enligt egen uppfattning. Semistrukturerade, digitala intervjuer genomfördes med tre designers och fyra utvecklare från företag i Sverige. De flesta deltagarna arbetade på olika företag. Affinitetsdiagram användes för analys. Resultatet visade att designers och utvecklare brukar använda Figma genom designprocessen, men även i skärningspunkten mellan design- och konstruktionsprocessen; designers skapar guidelines i designsystemet och kommentarer för att dela information med utvecklarna. Utvecklarna granskar och godkänner designers skapelser innan de läggs in i designsystemet, eller skapar komponenter själva. Designsystemet kan i sin tur fungera som en mall för utvecklarna när de ska börja koda. Det framgick även att andra faktorer kan spela roll i samarbetet, såsom mänskliga faktorer. Båda parterna använder Figma för att kommunicera med varandra skriftligt och visuellt, bland annat genom kommentarsfunktionen, prototyper och designsystem. Efter diskussion om resultaten visar det sig att Figma används under handoffs, men inte exklusivt. Verktyget kan dessutom användas för mer än att skapa gränssnitt. Det visar sig även att Figma på olika sätt kan främja designers och utvecklare i att tala samma språk; till exempel finns en del namn i Figma som liknar kodspråk. Å andra sidan såg deltagarna rum för förbättring i detta område då det fortfarande finns en del namn och funktioner i Figma som skiljer sig från kodspråk. En annan förekommande utmaning med samarbetet i Figma var synkronisering mellan designers och utvecklares representationer, det vill säga det som designers skapar och det som utvecklare skapar. Med andra ord upplevdes det svårt att fånga upp förändringar som gjorts i Figma eller i kodmiljön, och se till att det finns endast en sanningskälla. Slutsatsen är att Figma används i en kollaborativ designprocess för att kommunicera hur designen bör fungera och se ut visuellt. I konstruktionsprocessen används Figma för att granska olika designartefakter och inspektera designsystemet i Figma, vilka agerar utgångspunkter vid implementation. / In the field of software development, collaboration between designers and other technical stakeholders such as developers is common. During the collaboration, one occurring process is the so-called handoff, in which designers hand over a design to developers in order to implement the design into code. Today, designers and developers can often work together in an iterative fashion. Despite this, challenges may occur during the collaboration, such as when trying to transform design to code. Other breakdowns may also occur during the collaboration. One tool, that is used for design but can also offer exporting of elements and transforming to code, is Figma. The tool is described as being convenient for collaboration, such as designers and developers among other groups. According to Figma, using the tool may transform a designer-developer handoff into a “handshake”. In this thesis, the role of Figma in the designers-developer collaboration and its usage is studied. The goal of the study is to provide an answer to how Figma is used in the collaboration between designers and developers at the end of the design process and during the construction process. The construction process describes the process where the implementation is done, according to the authors' own understanding. Semi-structured digital interviews with three designers and four developers from companies in Sweden were conducted in this study. The majority of the participants worked at different companies. Affinity diagram were used to analyze the collected data. The results indicated that designers and developers usually use Figma throughout the design process, but also in the intersection of the design- and construction process; designers create guidelines in the design system and use comments to share information with developers. The developers review and approve designers’ creations before inserting them into the design system, or they just create the components themselves. Developers can also use the design system as a foundation for coding. Another interesting find was that other aspects outside of Figma, such as human factors, could impact the collaboration as well. Both designers and developers use Figma to communicate by text and through visuals, such as via the comment feature, prototypes and design systems. After discussing the results, it became clear the Figma is used during handoffs but not exclusively so. The tool can also be used for more than just creating interfaces. In many ways Figma can support designers and developers in speaking the same language, such as by having similar names to the ones found in code. On the other hand, the participants saw room for improvement in this area since some features and names in Figma differ from code. Another frequent challenge when collaborating in Figma was the synchronization between designers’ and developers’ representations, where representations are the things that designers and developers create respectively. In other words, designers and developers described challenges in picking up the changes made in Figma or in the development environment, and maintaining a single source of truth. The conclusion is that Figma is used in a collaborative design process to communicate the behaviour and visual aspects of the design. During the construction process, Figma is used to review design artefacts and inspect the design system in Figma, which acts as foundations for implementation.