I den kommande nya läroplanen hösten 2022 finns ett nytt tillägg i de inledande kapitlen i läroplanen för grundskolan. Ett specifikt tillägg gäller ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer som är ett förtydligande från det tidigare ämnesområdet sex- och samlevnad. Tidigare fanns inte sex- och samlevnad i läroplanens inledande kapitel så detta är alltså någonting nytt. Dessa inledande kapitel inkluderar fritidshemmet och arbetet blir därför ett nytt tillägg i fritidshemmets uppdrag.   Studiens syfte är att undersöka vilka tankar, visioner och förutsättningar som fritidshemslärare har inför det kommande arbetet med sexualitet, samtycke och relationer. För att samla in det empiriska materialet för denna kvalitativa studie genomfördes fyra individuella semistrukturerade intervjuer tillsammans med yrkesverksamma fritidshemslärare. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av läroplansteoretiskt perspektiv och de centrala begreppen: transformeringsarena, realiseringsarena, ramfaktorer och didaktiska frågor. Studiens resultat visar att det finns individuella tolkningar av ämnesområdet och hur fritidshemslärarna visionärt tänker kring hur arbetet kan ta form. Ytterligare presenteras olika förutsättningar som kan komma att påverka hur arbetet kommer att realiseras. Resultatet visar även hur fritidshemslärares upplevelse av den egna kompetensen påverkar deras inställning och självförtroende.

Hjärtstopp är den tredje vanligaste dödsorsaken i Europa och allt fler överlever hjärtstoppet men merparten drabbas av någon form av konsekvens, både fysiska och psykiska komplikationer. Det saknas uppdaterade sammanställningar av forskning som belyser de drabbades upplevelser av att ha överlevt ett hjärtstopp. Det behövs mer evidensbaserad kunskap för att optimera omhändertagandet av personerna som överlevt hjärtstopp och deras anhöriga.  Syftet är att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av sin livssituation efter att ha överlevt ett hjärtstopp.  En allmän litteraturstudie med systematisk sökstrategi valdes som metod och artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsychInfo. Totalt valdes 15 artiklar ut till resultatet och dessa kvalitetsgranskades. Resultaten analyserades med integrerad analys där likheter och skillnader tydliggjordes som sedan formade totalt fyra kategorier och tolv underkategorier. Kategorierna kopplades löpande till Cullbergs kristeori. I resultatet presenteras kategorierna, mening och sammanhang, en förändrad kropp, existentiell påverkan och emotionella reaktioner. Personer som överlevt hjärtstopp har många och ibland motstridiga känslor. Deltagarna berättade om långvariga fysiska symtom som en konsekvens av hjärtstoppet. De kände inte igen sin kropp och upplevde att de inte kunde lita på kroppens förmåga. Begränsningarna gjorde dem nedstämda och otrygga. Personerna som överlevt hjärtstopp önskade att de hade fått mer information om vad de hade att vänta sig efter utskrivningen från sjukhuset.  Att överleva ett hjärtstopp är en livsomvälvande händelse. Personerna kan ställas inför många utmaningar under återhämtningen. Den förändrade livssituationen ledde för en del till en förändrad identitet och de hittade en ny roll i livet. Andra upplevde svårigheter att acceptera sin nya livssituation och önskade att återgå till livet som det var innan. Att använda Cullbergs kristeori gav oss en större förståelse kring hur kriser kan ge en förändrad livsbild. Personer kan behöva individanpassat stöd för att komma vidare i krisprocessen och därmed nå en acceptans för sitt nya liv. / Cardiac arrest is the third most common cause of death in Europe and more and more people survive cardiac arrest. The majority suffer from some form of consequence, both physical and mental complications. There is a lack of updated summary of research that shed light on the persons' experiences of having survived a cardiac arrest. More evidence-based knowledge is needed to optimize the care of people who have survived cardiac arrest and their relatives. The purpose is to shed light on patients' experiences of their life situation after surviving a cardiac arrest. A general literature study with a systematic search strategy was chosen as the method and article searches were performed in the databases PubMed, CINAHL and PsychInfo. A total of 15 items were selected for the result and these were quality reviewed. The results were analyzed with an integrated analysis where similarities and differences were clarified, which then formed a total of four categories and twelve subcategories. The categories were continuously linked to Cullberg's crisis theory. The results present the categories, meaning and context, a changed body, existential influence and emotional reactions. People who have survived cardiac arrest have many and sometimes conflicting emotions. Participants reported prolonged physical symptoms as a consequence of cardiac arrest. They did not recognize their body and felt that they could not trust the body's ability. The restrictions made them depressed and insecure. The people who survived cardiac arrest wished they had received more information about what to expect after discharge from the hospital. Surviving a cardiac arrest is a life-changing event. People can face many challenges during recovery. The changed life situation led in part to a changed identity and they found a new role in life. Others experienced difficulties in accepting their new life situation and wanted to return to life as it was before. Using Cullberg's crisis theory gave us a greater understanding of how crises can give a changed life picture. People may need individualized support to move forward in the crisis process and thus reach an acceptance of their new life

Physical inactivity is increasingly prevalent in today's society, and among adolescents for example, there has been a consistent downwards spiral in physical activity in recent decades. Despite the fact that it is well known that physical activity has several health benefits, physical inactivity is becoming increasingly common among adolescents in Sweden. The aim of the study is to investigate how to increase the physical activity among adolescents and how they have been affected by the Covid-19-pandemic.   The study used a qualitative approach and, through purposive sampling, five adolescents were interviewed in order to explore their perceptions regarding their physical activity and how they experienced their physical activity during the Covid-19-pandemic. The collected data got analyzed by using a transcription and then using a manifest analysis.   The results suggest that there are various factors that can promote adolescents physical activity, such as accessibility to outdoor gyms and motivation for physical activity. The results also indicate that there are various factors that have counteracted the participants physical activity such as the Covid-19 pandemic through restrictions on gyms and lack of motivation. The conclusions are that there are various factors that can promote and counteract adolescents physical activity such as motivation for physical activity that could be related to the social relationships. But social relationships declined during the Covid-19 pandemic, which reduced motivation.

Denna studie har som syfte att undersöka upplevelsen av samarbetet mellan utbildad och outbildad personal inom fritidshemmets verksamhet. Detta har gjorts utifrån Biestas (2020) teori om de tre domänerna som är kvalifikation, socialisation och subjektifiering. Teorin Teacher professional development, förkortat TPD, används också i studien. Syftet valdes på grund av våra egna upplevelser av en problematik inom det kollegiala arbetet mellan den utbildade och outbildade personalen på fritidshem. Det finns dessutom väldigt lite forskning inom detta område, trots att en stor del av fritidshemmets personal är outbildade. Enligt Skolverket (2019) var det endast 37% som hade pedagogisk högskoleexamen som arbetade i fritidshemmets verksamhet under åren 2018/19 (Skolverket, 2019). Undersökningen utgår från kvalitativ metod genom intervjuer med fyra informanter på två skolor. Två utbildade och två outbildade. Materialet kodades under transkriberingen enligt de tre domäner Biesta skrivit om. Biesta skriver om hur subjektifiering är den domän som är svårast att greppa, något även vi kunnat bekräfta med denna studie. En annan upptäckt var att den utbildade personalens intervjuer hamnade mer i domänen för kvalifikation, den outbildade hamnade i domänen för socialisation. Slutsatsen som vi kunnat dra av detta är att outbildad personal inte har möjlighet att utvecklas inom domänerna kvalifikation och subjektifiering eftersom de inte har möjlighet att vara med på planeringar och andra möten. Detta leder till att den utbildade personalen blir överbelastad med det övriga arbetet och också får svårare att utvecklas inom domänen subjektifiering.

Bakgrund: Fysisk vårdmiljö på psykiatriska slutenvårdsavdelningar erfars positivt och negativt. Dock undersöks sällan huruvida miljön erfars främja eller hämma återhämtning. Syfte: Beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio deltagare som nyligen varit inlagda på psykiatrisk slutenvårdsvårdsavdelning. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultat: Det erfars främjande för återhämtningen att få uppleva ljus när det känns mörkt, att uppleva avdelningens miljö inbjudande, att få hjälp att komma till ro samt att få känna liv med hjälp av växter i den fysiska vårdmiljön. Det erfars hämmande för återhämtningen att känna sig begränsad av att dela rum med andra, att inte få möjlighet till en god sömn, att känna frustration när inget stimulerar samt att uppleva miljön som fängelselik. Slutsatser: Det är inte stora renoveringar eller interiör som är centralt i resultatet. Snarare handlar det om tanke bakom utformningen, som kan främja gemenskap, social interaktion och valmöjligheter. Utformningen kan skapa trygghet och underlätta återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan behöver tänka steget längre och väga in den fysiska vårdmiljön som betydelsefull för återhämtningen och med de medel som finns skapa en återhämtningsfrämjande miljö för varje enskild person. / Background: Physical care environment in psychiaric wards experienced positively and negatively. However, it is rarely investigated whether the environment is experienced to promote or inhibit recovery. Purpose: Describe how people who are cared for in psychiatric inpatient care experience the importance of the physical care environment for recovery. Method: Semi-structured interviews with ten participants who have recently been admitted to a psychiatric inpatient ward. Qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: It is experienced to promote recovery to experience light when it feels dark, to experience the ward's environment inviting, to get help to calm down and to feel life with the help of plants in the physical care environment. It is experienced as inhibiting the recovery to feel limited by sharing a room with others, not to have the opportunity for a good sleep, to feel frustration when nothing stimulates and to experience the environment as prison-like. Conclusion: It is not major renovations or interiors that are central to the result. Rather, it is about thought behind the design, which can promote community, social interaction and choices. The design can create security and facilitate the recovery process. The nurse needs to think one step further and consider the physical care environment as important for recovery and with the means available to create a recovery-promoting environment for each individual person.

Bakgrund: Ofrivillig barnlöshet drabbar omkring 15% av kvinnorna som försöker skaffa barn, i Sverige. Ungefär en tredjedel av de 15% är helt infertila. Utredningar visar att problemet i cirka var tredje fall ligger hos kvinnan, i var tredje fall hos mannen. I den återstående tredjedel av fallen går det inte att fastställa vad infertiliteten beror på. Att leva med ofrivillig barnlöshet kan ge psykiska och fysiska hälsokonsekvenser. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnans upplevelser av att leva med ofrivillig barnlöshet. Metod: Metoden som användes var en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod analyserades enligt Fribergs metod. Sökningar genomfördes i databaserna CINAHL Complete och Pubmed. Resultat: I resultatet presenteras tre huvudkategorier: Sociala och samhällsmässigaupplevelser av ofrivillig barnlöshet, känsla av lidande och kulturell skillnad i upplevelser av ofrivillig barnlöshet med sex underkategorier: Stigmatisering, samhällets förväntningar och social press, social status och isolering, otillräcklighet och förnedring, psykisk påverkan, religiös och kulturell påverkan på upplevelsen. Det framkommer i resultatet att ofrivillig barnlöshet kan bidra till psykiskt lidande. Slutsats: Kvinnans upplevelser av infertilitet speglas främst genom en brist i livslust med följder som social, emotionell och psykisk påverkan. I arbetet har författarna fångat upp den bristande vården kring att behandla och hjälpa dessa kvinnor med stöd. / Background: Involuntary childlessness affects about 15 % of women that are trying toget pregnant in Sweden. About a third of the 15% are completely infertile. Investigations show that in about every third case the problem lies with the woman, in every third case with the man. In the remaining third of the cases, it is not possible to determine what the infertility is due to. Living with involuntary childlessness can have psychological and physical health consequences. Aim: The aim of this study was to describe the women’s experiences of living with involuntary childlessness. Method: The method is a literature review where ten scientific articles of qualitative method were analyzed by Friberg’s method. The searchings were made in CINAHL Complete and Pubmed. Results: The result is presented in three main categories: Social and societal experiences of involuntary childlessness, feeling of suffering and culturaldifference in experiences of involuntary childlessness with six subcategories: Stigmatization, society's expectations and social pressure, social status and isolation, inadequacy and humiliation, psychological influence, religious and cultural influence on the experience. It appears in the results that involuntary childlessness can contribute to mental suffering. Conclusion: The women's experiences of infertility are mainly reflected in a lack of zest for life with consequences such as social, emotional and psychological impact. In their work, the authors have captured the lack of care around treating and helping these women with support.

Antalet barn som genomgår en neuropsykiatrisk utredning har ökat stadigt de senaste åren. Som blivande psykolog med ett stort engagemang för både barn- och ungdomspsykiatri och för utredningsarbete har jag blivit mer och mer intresserad av hur en ”bra” utredning ur ett patient- och familjeperspektiv kan gå till. I denna uppsats har jag mött vårdnadshavare vars barn genomgått en neuropsykiatrisk utredning för att få deras perspektiv på hur de upplevt utredningsprocessen. Den frågeställning som legat till grund för studien är: Hur har vårdnadshavare upplevt den neuropsykiatriska utredningsprocess som de genomgått tillsammans med sitt barn? För att besvara denna frågeställning intervjuades sju vårdnadshavare och insamlad data analyserades med hjälp av tematisk analys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra huvudteman: Mellan hopp och förtvivlan; Omhändertagen; En diagnos och sen då?; Vi är väldigt nöjda med utredningen men…Resultaten visade också att upplevelsen skilde sig åt beroende på var i processen man befann sig och att upplevelserna i de olika faserna påverkades av föregående faser. Väntan inför utredningen upplevdes negativ, och när utredningen startades upp infann sig en känsla av lättnad och tacksamhet. Inför och under utredningen gavs ingen eller endast lite information från utredarna om vad som skulle ske, och respondenterna ställde heller inte krav på information eller delaktighet. Efter utredningen framkom att respondenterna var mycket nöjda med utredningen och att de fått ökade kunskaper om sitt barns fungerande och behov, men också att de blev lämnade med många obesvarade frågor.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka vad lärare själva anser att de har för beredskap och behov för att kunna bedriva undervisning om sex och samlevnad som är relevant utifrån de kulturella och sociala omständigheter som elever omges av idag. Vidare syftar den till att belysa lärares beredskap inför att undervisa i sex och samlevnad, vilka förutsättningar som bidrar till en trygg undervisningssituation samt hur lärare fördelar undervisningstiden mellan de biologiska respektive samlevnadsdelarna som ingår i undervisningen. Tidigare forskning har visat att lärarnas utbildning inom området ofta är bristfällig, samt att undervisningen inte alltid möter elevernas behov. För att uppnå studiens syften har en kvalitativ metod använts och semistrukturerade intervjuer med fem behöriga mellanstadielärare har genomförts för att samla in data. Resultatet visar att lärarna inte anser sig ha fått de kunskaper som krävs genom sin lärarutbildning, något som kompenserats med erfarenhet och fortbildning. Resultatet visar även att de intervjuade lärarna idag lägger mer tid på biologidelen även om det framkommer visioner om att samlevnadsbiten ska få ta mer tid i anspråk. En slutsats är att lärare behöver bättre utbildning och kompetensutveckling på området för att kunna skapa bättre förutsättningar för en rättmätig sex- och samlevnadsundervisning, för såväl lärare som elever

Background: Transcultural care implies care where the healthcare staff's cultural background differs from their patients by languages, religions, values and customs. Aim: To describe patients’ experiences of transcultural care. Method: This study was based upon the literature study, where twelve scientific articles were analyzed and subsequently presented in synthetized form. Results: Two themes which contained four sub themes were identified. The first theme was the handling of transcultural communication, which featured importance of language and encounter. The second theme was the handling of transcultural healthcare staff, where healthcare staff’s knowledge and background were mentioned. Conclusion: Language barriers and prejudice in transcultural healthcare can lead to misunderstandings, discrimination, inferior experiences of healthcare and lack in patients’ abilities to participate in healthcare process or experience of feeling ignored. Situations in which the healthcare staff’s cultural knowledge was insufficient could lead to discrimination towards the patients. Cultural training could counteract by improving cultural competence among healthcare staff. It’s important to acknowledge that patients’ prejudices and demands on healthcare adjustments could lead to discrimination against healthcare staff in transcultural care. This puts the healthcare staff in a dilemma, considering they must choose between the wellbeing of the staff or the patients.