Det talas idag om hur det livslånga lärandet och det informella lärandet påverkar människors kompetens och anställningsbarhet. Föräldraskapet kan ses som en del i det livslånga lärandet och fungerar som ett vardagslärande. I dagens globala samhälle efterfrågar arbetsmarknaden kompetenta arbetstagare och kraven på den arbetande befolkningens anställningsbarhet ökar. På grund av den föräldrapolitik och strävan efter jämställdhet som råder i Sverige får fäder i större utsträckning möjlighet till att vara föräldralediga. Även om föräldraskapet för med sig flera fördelar så finns detutmaningar med att kombinera föräldraskap och arbete. Konflikter mellan arbetsgivarens krav och familjens behov bidrar till att det är svårt att uppnå och upprätthålla balans mellan arbete och familj. Studiens syfte är att gestalta variationer i fäders uppfattning om föräldraskap som kompetens i arbetslivet. Studien belyser även hur föräldraskapet påverkas av kombinationen mellan familj och arbetsliv samt fädernas anställningsbarhet. Detta är en kvalitativ studie som tagit inspiration från fenomenografisk vetenskapsteori. Deltagarna i studien valdes ut genom ett målinriktat urval med inslag av bekvämlighetsurval men med eftertanke för att deltagarna ska vara fäder i olika ålder, i olika arbetsroller och med olika bakgrund. Datamaterialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som spelats in och transkriberats. Analysen av datamaterialet har skett genom tematisk analys där den stora mängden data systematiskt behandlades och delades in i olika teman. Resultatet visar att föräldraskap som fenomen är ett relativt oreflekterat område för fäderna och desto mer dess påverkan på lärandet. Även om reflektionerna som förekommer i resultatet varierar mellan fäderna, framkommer det i studien att samtliga av fäderna är av uppfattningen att föräldraskapet innebär flera fördelar för dem i arbetslivet och att de lärt sig olika saker av att vara far. Resultatet har i diskussionen förklarats genom Biestas (2006) modell där det visas att föräldraskap genom ett tydligt samband mellan modellens tre väsentliga funktioner, bidrar till informellt lärande och på så vis ävenfädernas anställningsbarhet. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Målet med denna studie har varit att undersöka hur lärare i moderna språk på högstadiet och gymnasiet beskriver och tillämpar formativ bedömnig i sin undervisning. Studien har också tittat närmare på hur lärare resonerar kring de olika formerna av bedömning, formativ bedömning i motsats till summativ bedömning och vice versa. Sex lärare från tre olika skolor har blivt intervjuade om deras syn, åsikt, kunskap och klassrums erfarenhet av formatitvt bedömande och formativ bedömning har studerats och analyserats. Resultatet av undersökningen har visat att enbart ett antal av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning används regelbundet av lärarna. Det har tydligt framkomit att feedback är den delen av formativ bedömning som det fokuseras mest på, både i skriftlig och muntlig form. Då tidsbrist hos lärarna är ett återkommande problem är muntlig feedback den formativa återkopplingen som har använts mest frekvent. Resultatet har också tydliggjort att lärarnas kunskaper i formativ bedömning är mycket varierande och det har visat sig finnas en kunskapsbrist bland lärarna i ämnet formativ bedömning.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare konstruerar barns övergångar mellan avdelningar med fokus på barns lärande. Studien börjar med en bakgrund som berör litteraturstudier med historisk tillbakablick och teorier rörande hur förskolan organiserat barngrupper och övergångar. Studien är kvalitativ och grundar sig på semistrukturerade intervjuer och tematiskanalys där vi intervjuat och mottagit dokument av sex förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionistisk där institutionaliserings perspektivet har nyttjats. Resultatet visar på att förskollärare verksamma i förskolan konstruerar barns övergångar mellan förskoleavdelningar på flera skilda sätt där barns progression av lärande hamnar i skymundan. Resultatet och diskussionen som analyseras genom den socialkonstruktionistiska teorin visar på att förskollärare beskriver en institutionaliserad bild över hur de organiserar barns övergångar inom den egna förskolan. Resultatet visar också på att det som läroplan för förskolan Lpfö 18 (Skolverket, 2018) framhåller om progression av barns eget lärande och helhet i utbildningen inte har blivit institutionaliserat i de flesta av förskollärarnas beskrivningar. Detta synliggör vikten av att förskollärare bör vara medveten om att de val som de gör vid barns övergångar mellan avdelningar kan få konsekvenser.

No description available.

I vår studie vill vi undersöka vad förskollärares syn är på lekens betydelse samt undervisande lek då det inte finns mycket tidigare forskning relaterat till området. Syftet med studien handlar om förskollärares syn på undervisande lek och vad lekens betydelse har för barns lärande och utveckling. För identifiera förskollärares syn intervjuades förskollärare för att synliggöra vad de anser lek och lärande har för påverkan på barns utveckling och lärande, samt hur de resonerar om undervisande lek.  Studiens intention är att undersöka förskollärares tankar kring lek och undervisning för att främja barns lärande och utveckling. Vi tar avstamp i Vygotskijs teori om lek och det sociokulturella perspektivet som teoretiska utgångspunkter i vår studie. Vår valda metod för denna studie är en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. I vårt resultat kunde vi se att samtliga förskollärare som intervjuats förklarar att leken är en viktig del för barns liv och i förskolan, samt att den bidrar till lärande och utveckling. Vi kunde även se att förskollärarna uttrycker olika tankar om undervisande lek.

Syftet med studien är att få kunskap om hur lärare definierar begreppet kollegialt lärande, samt hur kollegialt lärande påverkar undervisningen i svenskämnet. Studien lyfter fram hur lärare i årkurs 4–6 upplever det kollegiala lärandet i sitt yrke och på vilket sätt arbetar de med det kollegiala lärandet i svenskämnet. Datainsamlingsmetod i denna studie är kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att det kollegiala lärandet är en nyckelfaktor för en kompetensutveckling hos lärarna, och att all form av samarbete är viktiga för att förbättra undervisning för att utveckla skolan generellt. Resultatet visar fördelar med det kollegiala lärandet men även visar den några hinder som lärarna stöttar på vid insatserna inför det kollegiala lärandet. Dessa hinder speglar nackdelarna med kollegialt lärandet, dock visar resultatet också vikten av handledning vid kollegiala insatser för att nå syftet med dem.

AbstractUtemiljön påstås inom utomhuspedagogiken inte bara vara en inspirationskälla, eller en plats för barnens eget upptäckande och lek, utan en plats för aktivt lärande. Med utevistelsen som ett verktyg kan läroplansmålen uppfyllas, men är det en pedagogisk utevistelse med didaktisk planering som bedrivs och kan kallas utomhuspedagogik eller hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolor? Hur bedrivs uteverksamheten på förskolor? Hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolor? Vad definieras som utomhuspedagogik av förskollärare? Mitt syfte är att spåra utomhusvistelsens kopplingar till lärandet i förskolor genom granskning av vad förskollärare säger om bedrivandet av utomhuspedagogik i verksamheten. Examensarbetet har genomförts som en kvalitativ forskningsstudie med semistrukturerade intervjuer som är utförda med förskollärare från tre olika avdelningar på två olika förskolor som är belägna på två orter. Jag hämtar uppsatsens teoretiska begrepp från didaktiken för att kunna belysa det som förskollärare säger om utevistelse och utomhuspedagogik samt hur didaktiken som metod används för barns lärande i utemiljön. Med ett fokus på de didaktiska begreppen om lärandets var och vad samt utförandet av didaktisk planering och utvärdering av lärandet i utemiljön.Analysen av de semistrukturerade intervjuerna visar att uteverksamhet på förskolegården bedrivs med oplanerade och spontana lärandesituationer utan didaktisk planering. Materialet på förskolegården används inte som undervisningsmaterial och med pedagogiska beskrivningar. I utemiljön utanför förskolegården planeras det av förskollärare mer utifrån ett didaktiskt perspektiv men inte med ett tydligt lärandeobjekt då undervisningen sker utifrån barns intresse. Förskollärarna definierar utomhuspedagogik som lärandesituationer i utemiljön. Då det inte görs en uppföljning av aktiviteter är min tolkning att förskollärarna inte vet om det skett någon kunskapsöverföring till barnet och kan betraktas som en lärandesituation med en koppling till läroplanen. Min tolkning är att förskollärarna inte använder didaktiken som metod och verktyg för utomhusundervisning till att uppnå läroplansmålen. Nyckelord: didaktik, förskola, förskolegård, lärandet, miljö, undervisning, utemiljö, uteverksamhet, utevistelse, utomhuspedagogik

Syftet med följande arbete är att undersöka och beskriva de uppfattningar elever har om sitt lärande. Vilka förutsättningar behövs för att eleverna ska tänka och förstå det livslånga lärandet, att lära för livet. I arbetet ges läsaren en teoretisk genomgång om bland annat våran läroplan för de frivilliga skolformerna där det står att skolan ska ge en grund för livslångt lärande, betygen, tidens betydelse och vad eleverna förväntas tycka om skola.Studien har genomförts enligt en kvalitativ metod med intervjuer av tre före detta elever till mig och enkäter till två klasser på den skola jag undervisar. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att många komponenter behöver överrensstämma för att eleverna ska lära för livet och komponenter som jag som lärare bör vara medveten om. Eleverna behöver bli berörda för att minnas och då bör man bland annat koppla ihop det teoretiska med det praktiska. / Olén, Annika (2007). Gymnasielevers uppfattningar om eget lärande, (Upper secondary school pupils and their understanding of own learning.) Allmänt utbildningsområde, Särskild lärarutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Att personer kan få studie- och yrkesvägledning i skolan vet de flesta, men var vänder sig vuxna som redan har ett arbete? Syftet var att undersöka vad personer, som varit anställda på samma arbetsplats i minst 15 år, som har eller haft en önskan om förändring, känner till om vuxenvägledning. Att intervjupersonerna skulle haft denna långa anställningstid på samma arbetsplats var för att vi ville undersöka om de var arbetsplats- eller yrkesinlåsta eller ”stannare” på arbetsmarknaden men också för att säkerställa att de haft tankar på att förändra sin arbetssituation men inte genomfört någon förändring.Utifrån våra frågeställningar och genom kvalitativa intervjuer tar vi del av varför de stannade kvar, vilka upplevelser de hade av vuxenvägledning, vad de skulle behöva stöd i, var och på vilket sätt de tycker att vuxenvägledning ska bedrivas. Resultatet redovisas utifrån tre teman som bygger på vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet analyseras genom en innehållsanalys som bygger på empiri, humanistisk teori, karriärteorier och tidigare forskning. Analysen visar att de flesta intervjupersonerna har behov som kan relateras till studie- och yrkesvägledning. Det kan vara vägledning i att se på styrkor och svagheter, få information, råd och praktisk hjälp. Intervjupersonerna har dåliga kunskaper om var de kan vända sig för att få vägledning och menar också att det behövs bättre marknadsföring av verksamheten, vilket är huvudresultatet i vårt arbete. Anledningar till att de stannat i 15 år eller längre är bland annat på grund av trygghet, familj, avsaknad av mod och vägledning, men också att de trivs och utvecklas på sin arbetsplats.

AbstractHolmgren, Maria & Åstrand, Ingvor (2008). ”Jag bara kan!” Ett undersökande arbete om hur barn upplever sitt eget lärande och pedagogers syn på barns lärande.Malmö: Lärarutbildningen: Malmö HögskolaExamensarbetet handlar om hur sex barn upplever sitt eget lärande. Arbetet handlar även om hur fyra pedagoger ser på barns lärande. Samtliga förskolor som informanterna befinner sig på ligger centralt i en storstad. Syftet med examensarbetet är att synliggöra barnens beskrivningar av hur de upplever sitt eget lärande. Syftet är även att synliggöra fyra pedagogers syn på barnens lärande, miljöns fysiska och sociala betydelse för lärandet och synen som de fyra pedagogerna har på det livslånga lärandet. De frågeställningar vi utgått ifrån är: Hur upplever barnen sitt eget lärande på förskolan? Hur ser pedagogerna på barns lärande? De metoder som använts för att besvara frågeställningarna har varit kvalitativa intervjuer, intervjuer i form av samtal. Teoretiska utgångspunkter i examensarbetet har varit Jean Piagets konstruktivistiska synsätt, Lev Vygotskijs sociokulturellt -historiska perspektiv och Ingrid Pramling Samuelssons teorier och forskning kring barns lärande. Resultatet pekar på att barnen har ett väldigt stort självförtroende i sitt lärande och över vad de kan. Barnen beskriver de situationer som de lär sig i och med vem de lär sig. Pedagogerna har insikter om att barnen lär hela tiden men att barnen inte förstår eller ser sin egen läroprocess. Miljön och personerna runt omkring barnen har stor betydelse för deras lärande. Nyckelord: Barns lärande, förskola, samspel, det livslånga lärandet, läromiljön, pedagogers barnsyn