Syftet är att undersöka vad förskollärare har för syfte med samlingen i den pedagogiska verksamheten. Vi har i undersökningen använt oss av en kvalitativ metod med enkätundersökning med tio förskollärare från fyra olika förskolor. Som teoretisk utgångspunkt i arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv där fokus är samspelet mellan individer. Samlingen kan ses som ett forum med tillfälle att lära av varandra. Undersökningen visar att samlingen har flera olika syften och ses som ett viktigt moment i verksamheten. I resultatet framkom att förskollärarna anser att samlingens främsta syfte är att uppmärksamma varje barn men även att det viktigt att skapa en god gruppgemenskap och en vi-känsla.  Vår förhoppning är att detta arbete skall inspirera pedagoger i förskolan till att reflektera över samlingens syfte och dess innehåll samt ställa sig frågan: För vem har vi samling?

Syftet med detta arbete var att undersöka skillnaden mellan förskolans och skolans synsätt kring läs- och skrivinlärning. Forskningsfrågorna var; Vilka skillnader och likheter finns i förskolans och skolans synsätt kring läs- och skrivinlärning? Hur arbetas det praktiskt med läs- och skrivinlärning i verksamheten? Hur påverkar arbetslagets synsätt och överlämningsprocessen mellan olika skolformer barnens läs- och skrivinlärning? Insamlingsmetoderna som användes var enkäter och observationer. Undersökningen genomfördes i förskola, förskoleklass och årskurs 1-3 eftersom det är där läs- och skrivinlärningen oftast sker. Resultatet visade att förskollärarna, förskoleklasslärarna och lärarna i årskurs 1-3 hade liknade synsätt som kännetecknandes av att fånga, utveckla och väcka barnens/elevernas intressen. Skolan arbetar med att väcka elevernas intressen och förskolan arbetar med att fånga och utveckla barnens intressen.  Resultatet visade att arbetslagets synsätt och övergången mellan olika skolformer har betydelse för barnens läs- och skrivinlärning. Metoderna som lärarna använder ser olika ut, men syftet är detsamma, att utveckla, fånga och väcka barnens intressen.

<p>Syftet är att undersöka vad förskollärare har för syfte med samlingen i den pedagogiska verksamheten. Vi har i undersökningen använt oss av en kvalitativ metod med enkätundersökning med tio förskollärare från fyra olika förskolor. Som teoretisk utgångspunkt i arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv där fokus är samspelet mellan individer. Samlingen kan ses som ett forum med tillfälle att lära av varandra.</p><p>Undersökningen visar att samlingen har flera olika syften och ses som ett viktigt moment i verksamheten. I resultatet framkom att förskollärarna anser att samlingens främsta syfte är att uppmärksamma varje barn men även att det viktigt att skapa en god gruppgemenskap och en vi-känsla.</p><p><strong> </strong>Vår förhoppning är att detta arbete skall inspirera pedagoger i förskolan till att reflektera över samlingens syfte och dess innehåll samt ställa sig frågan: För vem har vi samling?</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

No description available.

Formativ bedömning är ett centralt begrepp inom den svenska skolan idag. Att skapa en undervisning där eleverna får möjlighet att utvecklas och skapa en förståelse och motivation för lärandet är en av lärarnas viktigaste arbetsuppgifter. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från Paul Black och Dylan Wiliams fem nyckelstrategier som ingår i en formativ bedömningspraktik. Dessa fem nyckelstrategier har förtydligats av Dylan Wiliam och Marnie Thompson som framställer strategierna i det ramverk som visas i studiens teoretiska utgångspunkt. Syftet med studien är att undersöka svårigheter och problem med de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning som lärare i årskurserna f-3 upplever. Metoden som har använts i denna studie är kvalitativa intervjuer. Intervjuerna gjordes på åtta lärare som undervisar i årskurserna f-3 i två kommuner i Mellansverige. Av studiens resultat framkommer att det finns en mängd problem och svårigheter med att arbeta formativt med elever i årskurserna f-3. Vidare visar resultaten att lärarna upplever en mängd svårigheter och problem. De två största svårigheterna som lärarna upplevde var att lyckas ge återkoppling till eleverna som för lärandet framåt samt att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande. Att lärarna ansåg att det var svårt att ge eleverna återkoppling var på grund av tidsbristen och att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande menade lärarna var svårt då på grund av elevernas ålder.

The purpose of this study is to examine the view of Swedish language teachers on the role of fiction and of school libraries within the compulsory school’s teaching of Swedish of form 6-9. The questions to be answered are:• What part do Swedish language teachers (hereafter called teachers) think fiction is playing regarding the pupils inclination to read and reading promotion?• What is the attitude of teachers regarding the function of fiction in the Swedish subject?• What do teachers consider being the role of the school library in education, and can this be related to the local school library resources?To answer the questions a questionnaire was sent out to thirty-five teachers. Four qualitative interviews were also carried out among the fourteen teachers that answered the questionnaire. The empirical material has been analyzed with the use of the following theoretical models: A. Chamber’s The Reading Circle; models of understanding the Swedish subject by L-G Malmgren and S. Thorson, and D. Loertscher’s taxonomy of school libraries, modified by L. Limberg. Within the study we have found that the teachers imply that reading promotion is important, in spite of this we found an instrumental view on the reading of fiction. The main views on the role of fiction were that fiction partly serves as a means for practice in Swedish, partly as a means for the pupil’s self-identification. We also found that only a few school libraries function as a pedagogical resource in a problem-based teaching, and that it was mostly teachers in schools where the library did have this function, that fully understood its meaning.

Syftet med denna kvalitativa studie är att belysa hur lärare skapar mening åt alternativa verktyg/kompensatoriska hjälpmedel i sin undervisning. Det empiriska materialet utgörs av inspelade samtal från fyra fokusgrupper bestående av sammanlagt 19 personer från fyra grundskolor.   Resultatet visar att informanterna i första hand ser möjligheter, men även begränsningar, med att använda it i klassrummet. De är eniga om att verktygen är användbara, men visar att det är viktigt att fundera kring hur de ska användas pedagogiskt. I pedagogernas berättelser framgår att elever har fått bättre självförtroende, blivit mer motiverade för skolarbete och klarat studierna bättre tack vare de alternativa verktygen. De medverkande pedagogerna visar sig också ha ett pragmatiskt förhållningssätt till it och alternativa verktyg. Datorn används till såväl träning som kompensation. Funktionen står i fokus och även allmänna it-verktyg som interaktiva tavlor används för att göra undervisningen tillgänglig för elever i behov av stöd.   Informanterna har själva börjat använda alternativa verktygen i samband med att de har haft elever i stora behov av stöd och har då känt ett inre krav på att ta till sig tekniken. Dessutom har det funnits yttre krav, exempelvis från föräldrar och skolans styrdokument. Implementeringen av it i skolan har underlättats av att en skola har befunnit sig i en positiv spiral. Olika samverkande, positiva, faktorer har gjort personalen mer förändringsbenägen. Praktiknära strategier och rutiner skulle ytterligare kunna underlätta implementering och användning. Kompetensutvecklingen inom it-området bör enligt pedagogerna vara kollektiv och processinriktad. Slutligen efterfrågas en hög datortäthet i klassrummen, snabb teknisk och pedagogisk support samt tid för att utveckla detta arbete.   Denna magisteruppsats kan bidra till en ökad medvetenhet om komplexiteten i specialpedagogisk it-användning. Det handlar inte endast om att köpa en dator till varje elev som hamnar i skolsvårigheter, utan snarare om att skapa en inkluderande skolmiljö där undervisningen är tillgänglig för alla elever och där alla kan känna delaktighet och uppnå målen för sin utbildning.

Bakgrund: Universitet och högskolor har utvecklat kliniska träningscentrum (KTC) där sjuksköterskestudenterna får integrera kliniska och teoretiska kunskaper. Scenarioträningar innebär att ett antal färdigheter läggs samman till ett autentiskt patientfall och färdighetsträning innebär att lära sig tekniken eller handling med upprepningsmöjligheter. Tekniken har utvecklats i takt med att sjukvården blivit allt mer komplex. Syftet: Syftet med denna studie var att jämföra två olika inlärningsmetoder i att koppla en infusion till en perifer venkateter bland sjuksköterskestudenter. Jämförelsen var mellan färdighetsträning och en kombination av färdighetsträning och scenarioträning. Metod: Fyrtio sjuksköterskestudenter rekryterades från termin 4 och indelades i en interventionsgrupp (19 studenter) och en jämförelsegrupp (21 studenter). Interventionsgruppen fick färdighet och scenarioträning och jämförelsegruppen fick färdighetsträning i att koppla en infusion till en perifer venkateter. Yrkeshandledare utvärderade studentens färdighet och förmåga att koppla en infusion under studenternas verksamhetsförlagda utbildning. Utvärderingen skedde med hjälp av ett frågeformulär baserat på OSCE protokoll och innehöll 5 domäner. Data analyserades med Chi-2 test och Mann-Whitney U test. Statistik programmet SPSS användes för att analysera utfallet. Resultat: Inga signifikanta skillnader sågs mellan grupperna beträffande bemötande, hygien, ergonomi, vårdteknik samt dokumentation. Båda grupperna uppnådde höga resultat inom alla domänerna förutom hygien och vårdteknik. Slutsats: Scenarioträning ökade inte studenternas färdighet och förmåga i att koppla en infusion till en perifer venkateter. Båda grupperna visade att det behövs mer träning på KTC i hygien och vårdteknik.

Att ge eleven formativ bedömning gällande sina muntliga förmågor i svenskämnet är en sak, att visualisera dessa förmågor och samtidigt synliggöra progressionen för eleven är en annan och kan upplevas som problematiskt. I denna fallstudie undersöks hur videokameran kan användas som pedagogiskt verktyg för problematiseringen i föregående mening samt hur användandet av nämnt verktyg även kan göra undervisningen mer lustfylld och värdeskapande, samtidigt som det underlättar dokumentation och utvärdering. I undersökningen har en trianguleringsmetod använts där kvalitativa metoder, genom observation, analys och intervju, har kombinerats. Undersökningen innefattar en specifik lärares användande av videokameran i undervisningen. Både nya och äldre filmer har analyserats för att ta del av hur progressionen synliggörs. Att använda sig av digitala verktyg är dessutom helt rätt i tiden med tanke på en digitaliserad revidering av gällande läroplan. Resultatet av fallstudien visar på att videokameran är ett ypperligt verktyg för ovannämnda delar. Intervjuad lärare drar dessutom kopplingar till ökad självkänsla och motivation hos eleverna, i och med att de får möjlighet att se sin utveckling och att deras uppgifter får en mottagare, vilket gör undervisningen mer värdeskapande. / <p>2018-06-15</p>

Syftet med studien är att studera Skolinspektionens granskningar av förskolans och gymnasieskolans verksamheter. Fokus har varit på det särskilda stödet utifrån hur det genomförs, vad som upptäcks och vilka åtgärder som behöver utföras. Bakgrunden till studien är att det särskilda stödets arbete skiljer sig mycket åt, trots att det finns gemensamma lagar som ligger till grund och som ska styra verksamheterna. Den metod som används är en dokumentanalys där vi sökte förklaringar till hur det särskilda stödet ges i de frivilliga skolformerna. Vi har sökt vår information främst från Skolinspektionen och Skolverkets SIRIS rapporter. Vi har utifrån våra 90 granskningar tillsammans analyserat innehållet från förskolans och gymnasieskolans verksamheter och gjort jämförelser mellan de olika granskade kommunerna. Den teoretiska utgångspunkten utgår från ett systemteoretiskt perspektiv som ger en helhetsyn där olika delar påverkar varandra. Förskolan det första steget in i utbildningssystemet och gymnasiet är det sista steget ut.Vår avsikt är att ta reda på hur Skolinspektionens granskningar ser ut inom de två frivilliga skolverksamheterna, hur det dokumenteras, vilka brister som finns samt vilka åtgärder som Skolinspektionen vanligtvis kräver. Resultaten vi fick från våra åtta strategiska granskade skolverksamheter visar att bristerna i det särskilda stödet ligger främst på organisationsnivå.