Denna studie har undersökt hur olika lärmiljöer inom ett utbildningsupplägg med blandade lärmiljöer skiljer sig i upplevelse, kunskapsutveckling samt förtroende. Vidare har studien undersökt om det finns någon skillnad mellan grupper, med prefererad ordning på lärmiljöer inom ett utbildningsupplägg med blandade lärmiljöer, och prefererad inläringsstil. Fyra olika inläringsstilar, av Honey och Mumford (2000), har använts i studien. Frågeställningarna har undersökts och besvarats genom en triangulering, en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Kvalitativ data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och har sedan följt en tematisk analysprocess. Kvantitativ data har erhållits genom ett frågeformulär som sedan har analyserats med statistiska tester. Resultaten från den kvalitativa intervjudelen har visat på att olika lärmiljöer, e-lärande och föreläsning, skiljer sig samt kompletterar varandra med avseende på upplevelse, kunskapsutveckling och förtroende för arbetsgivare. Kvantitativa resultat från frågeformulär har visat på att det inte finns någon signifikant skillnad mellan grupper, som föredrar att börja ett utbildningsupplägg med blandade lärmiljöer med olik första lärmiljö, och styrka i prefererad inläringsstil. Detta innebär att det inte finns någon direkt koppling mellan föredragen ordning på lärmiljöer inom blandade lärmiljöer och prefererad inläringsstil. Denna studie har studerat ett kunskapsgap för hur blandade lärmiljöer bör struktureras. Studiens fynd kan därmed bidra till en bättre förståelse för hur framtida utbildningsupplägg med blandade lärmiljöer bör designas för effektivt lärande och maximal kunskapsutveckling.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få syn på pedagogers perspektiv på förskolans pedagogiska miljö, samt de möjligheter miljöerna erbjuder barnen. Teorierna som används i detta examensarbete är det postmoderna perspektivet och det sociokulturella perspektivet. Metoden för denna studie är intervjuer. Med det har det framkommit ett resultat som bland annat visar på att en pedagog behöver vara närvarande och med det observant. En pedagogisk miljö behöver även vara föränderlig och utforskande, vilket ni kommer kunna läsa mer om längre fram i arbetet. Utifrån teorierna och olika litteraturer har vi fått mer kunskap om de olika begrepp som framkommit i vårt resultat.

No description available.

Syftet med denna studie är att granska hur en svensk grundskola arbetar med att inkludera en elev som har utvecklingsstörning och i förlängningen belysa saker vi kan lära oss av denna implementering med fokus på delaktighet. Arbetet belyses utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå och baseras på intervjuer med personer i fallstudieelevens närhet kopplat till skolmiljön samt observationer av eleven i när denne varit inkluderad i grundskoleklassen. Identifiering av möjligheter och utmaningar utgör en väsentlig del avseende de erfarenheter som kan dras kopplat till inkluderingen av fallstudieeleven. Jansons (2005) delaktighetsaspekter och Vygostkijs sociokulturellt lärande är basen för studiens teoretiska ramverk. Analysen av resultatet har gjorts utifrån en hermeneutisk ansats där belysningen sker från helhet till del och till helhet igen. I studien framkommer det att värdegrundsskapande arbete är väsentligt i en inkluderande skola och att hela verksamheten måste delta samt verka för inkludering och samarbetet mellan olika delar i verksamheten måste styrkas. Vidare förekommer det otydligheter kring kravbild och riktlinjer samt väldigt lite forskning kring inkludering av särskoleelever i grundskolan vilket gör att skolverksamheter nästan inte har något att luta sig mot i sitt inkluderingsarbete. Inkludering innebär fördelar för såväl särskoleelever som grundskoleelever samtidigt som det leder till flera utmaningar med hög komplexitet som kräver ett systematiskt arbetssätt med ständiga förbättringar i fokus för att hitta vägar framåt. Men arbetet kring lärmiljön är bara i början av sin utveckling och med ett multimodalt synsätt och förbättrad planering och upplägg av undervisningen skapas möjligheter till mer samhandling.Ämnesord/

I den här studien undersöks några rektorers uppfattning gällande tillgänglig lärmiljö utifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell (2018) vilken innefattar pedagogisk-, fysisk- och social miljö.   Vidare undersöks hur rektorer uppfattar arbetet med tillgänglig lärmiljö och hur det organiseras samt säkerställs på den skola hen är ansvarig för. Den här studien visar att rektorers uppfattning kring begreppet tillgänglig lärmiljö varierar, så även arbetet med uppföljning och säkerställande. Några av de uppfattningar som framkom var att samverkan mellan olika professioner ses som en del i det främjandet arbetet där specialpedagogen har en viktig roll i arbetet med att utforma, samt skapa förståelse av vad begreppet tillgänglig lärmiljö innebär och leder till. I den här studien har en kvalitativ metod använts, där resultatet presenteras i form av en tematisk innehållsanalys. I studiens resultat framkommer en osäkerhet kring begreppet tillgänglig lärmiljö vilket påverkar både organisation och säkerställande olika utifrån rådande skolkontext. Rektorerna framhåller pedagogernas roll i frågan kring tillgänglig lärmiljö och ett delegerat ansvar till pedagogerna ute på golvet. I den här studien framkommer även att tillgänglig lärmiljö påverkas av många olika faktorer, som till exempel ekonomi, politisk styrning och samhällspåverkan. Trots det anser samtliga rektorer sig ha stort inflytande gällande utformandet av tillgänglig lärmiljö. Det lyfts också en del kritiska aspekter kring vilken effekt tillgänglig lärmiljö ger elevernas utveckling och lärande. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv för att skapa en förståelse av rektorernas uppfattning gällande tillgänglig lärmiljö, hur lärmiljöer organiseras och säkerställs.

Skolinspektionen fick i uppdrag att mellan 2015-2017 granska 82 förskolor för att se om undervisning sker i förskolan så som skollagen (SFS2010:800) föreskriver och konstaterade då att barn visserligen ges möjlighet att utvecklas och lära i förskolan men att det sällan sker genom medveten undervisning (Skolinspektionen 2016). De konstaterade också att barnens nyfikenhet och vetgirighet inte togs tillvara samt att en fjärdedel av de undersökta förskolorna inte stimulerade barnen till att samspela och lära av varandra. Läroplanen har varit tydlig, och är det även i Lpfö18 (Skolverket, 2018), med att man ska vistas både inne och ute och i skiftande miljöer. Utevistelsen ger sinnesstimulans och rörelse vilket borde innebära att möjligheterna att lära ute är väldigt bra. Det som jag vill undersöka i den här studien är om man i förskolan tycker att utevistelsen är en plats för undervisning och hur man tolkar undervisning som begrepp. Studien vill belysa hur pedagogerna i förskolan ser på begreppet undervisning och hur de förhåller sig till utevistelsen som undervisningsmiljö. Jag har använt mig av en kvalitativ design och samlat in material med hjälp av fokusgruppsintervjuer. För att analysera det insamlade materialet har Tematisk analys använts och fyra teman för respektive frågeställning har fastställts. Teman jag fått fram på frågan om vad undervisning är blev: ”Skolifiering”, ”Lärande utifrån intresse och läroplan”, ”Lek är undervisning” och ”Planerad eller oplanerad aktivitet som leder till ett lärande”. Temana för hur utomhusmiljön fungerar till undervisning blev: ”Upplevelser”, ”Utforskar”, ”Tillsammans” och ”Lek”. Resultatet av studien visar att pedagogerna först tagit emot undervisningsbegreppet med stor skepsis för att efter ett tag inse att det faktiskt var något som redan pågick i förskolan. Då det var förskolor med en utomhuspedagogisk profil så var det självklart för dem att använda sig av utevistelsen som plats för undervisning. Undervisning i förskolan har gått ifrån en rädsla att skolifiera förskolan till att man gjort en egen tolkning av undervisning i förskolan, en förskolifiering.

Skolinspektionen fick i uppdrag att mellan 2015-2017 granska 82 förskolor för att se om undervisning sker i förskolan så som skollagen (SFS2010:800) föreskriver och konstaterade då att barn visserligen ges möjlighet att utvecklas och lära i förskolan men att det sällan sker genom medveten undervisning (Skolinspektionen 2016). De konstaterade också att barnens nyfikenhet och vetgirighet inte togs tillvara samt att en fjärdedel av de undersökta förskolorna inte stimulerade barnen till att samspela och lära av varandra. Läroplanen har varit tydlig, och är det även i Lpfö18 (Skolverket, 2018), med att man ska vistas både inne och ute och i skiftande miljöer. Utevistelsen ger sinnesstimulans och rörelse vilket borde innebära att möjligheterna att lära ute är väldigt bra. Det som jag vill undersöka i den här studien är om man i förskolan tycker att utevistelsen är en plats för undervisning och hur man tolkar undervisning som begrepp. Studien vill belysa hur pedagogerna i förskolan ser på begreppet undervisning och hur de förhåller sig till utevistelsen som undervisningsmiljö. Jag har använt mig av en kvalitativ design och samlat in material med hjälp av fokusgruppsintervjuer. För att analysera det insamlade materialet har Tematisk analys använts och fyra teman för respektive frågeställning har fastställts. Teman jag fått fram på frågan om vad undervisning är blev: ”Skolifiering”, ”Lärande utifrån intresse och läroplan”, ”Lek är undervisning” och ”Planerad eller oplanerad aktivitet som leder till ett lärande”. Temana för hur utomhusmiljön fungerar till undervisning blev: ”Upplevelser”, ”Utforskar”, ”Tillsammans” och ”Lek”. Resultatet av studien visar att pedagogerna först tagit emot undervisningsbegreppet med stor skepsis för att efter ett tag inse att det faktiskt var något som redan pågick i förskolan. Då det var förskolor med en utomhuspedagogisk profil så var det självklart för dem att använda sig av utevistelsen som plats för undervisning. Undervisning i förskolan har gått ifrån en rädsla att skolifiera förskolan till att man gjort en egen tolkning av undervisning i förskolan, en förskolifiering.

Studiens syfte var att öka kunskapen om lärares erfarenheter av vad en tillgänglig lärmiljö kan innebära och på vilka sätt de anser att digitala verktyg kan bidra till att lärmiljön blir mer tillgänglig för alla elever. Vidare ställdes frågan vilken roll lärarna anser att de har i användandet av digitala verktyg samt vilka utmanande faktorer lärarna upplever med arbetet med digitala verktyg. Som datainsamlingsmetod användes kvalitativa intervjuer med åtta lärare i grundskolans årskurser 1–6. Studien var inspirerad av det sociokulturella perspektivet på lärande, vilket kopplades till Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell för lärande, samt de båda specialpedagogiska perspektiven, det kompensatoriska och det relationella perspektivet. Resultatet av studien visade att lärarna såg möjligheter att genom digitala verktyg göra lärmiljön mer tillgänglig för alla elever. De digitala verktygen beskrevs ge möjlighet att individualisera och variera undervisningen, kompensera svårigheter och underlätta både inlärning och undervisning. Dessutom angav lärarna att de digitala verktygen kan vara en hjälp att skapa delaktighet och motivation hos eleverna. Resultatet visade även att det ur tillgänglighetssynpunkt är avgörande hur de digitala verktygen används. En slutsats utifrån studiens resultat var att för att dessa verktyg ska bidra till att lärmiljön blir mer tillgänglig för alla elever ska de digitala verktygen användas som ett naturligt inslag i undervisningen och vara tillgängliga som ett alternativ för alla elever. Resultatet visade även att lärarens roll är viktig för att de digitala verktygen ska bidra till att lärmiljön blir tillgänglig,och att det kräver tid och intresse av läraren.

Undersökningens syfte var att ta reda på om pedagogerna använder sig av lågaffektivt bemötande och om elever med autism gynnas av metoden, vilket betyder att pedagogen ska vara lugn, tydlig och strukturerad. Ökar inkluderingen av dessa elever när man använder sig av metoden och påverkas arbetsklimatet i klassrummet på ett positivt sätt är två frågeställningar. I bakgrunden går jag igenom de olika begrepp som är viktiga i studien; specialpedagogens yrkesroll, inkludering, lågaffektivt bemötande, autism och förändringsarbete. Jag har intervjuat åtta pedagoger och en specialpedagog på en lågstadieskola där man har haft fortbildning i lågaffektivt bemötande. Frågan är om pedagogerna fortfarande använder sig av metoden i sitt dagliga arbete? Resultatet analyserades och tolkades genom hermeneutisk forskningsansats då de olika specialpedagogiska perspektiven användes; det kompensatoriska, relationella samt sociokulturella perspektivet. I resultatet kommer jag fram till att både pedagogerna och specialpedagogen ansåg att det var skillnad i klassrummet sedan man har börjat använda sig av metoden, och eleverna som är i behov av särskilt stöd kunde i större utsträckning vara inkluderade i den vanliga undervisningen.

<p>Vuxenutbildningens utmaning idag är att skapa ändamålsenliga miljöer för individer som kommer från marginaliserade grupper och som av olika anledningar inte deltagit i formella utbildningar efter den obligatoriska skolan. Eftersom tidigare forskning visat att vuxenutbildning bidragit till att öka klyftan mellan olika samhällsgrupper måste nya pedagogiska modeller till för att undvika snedrekrytering. I Lindesbergs kommun kom Öppna skolan att bli en innovativ lärmiljö för individer med underlägsenhetskänslor gentemot skolan.</p><p>Det övergripande syftet med studien var att genom en fallstudie skapa förståelse för verksamheten genom att studera måldokument och hur lärare och deltagare talar om den. Tre lärare och fyra deltagare har intervjuats och genom tillämpning av E.L.Dales modell inom olika kompetensområden har utsagorna tolkats och analyserats. Samband mellan lärares handlingar, deltagares lärprocesser och verksamhetsmålen har studerats.</p><p>Undersökningens resultat visar att undervisningen i Öppna skolan framstår som didaktisk rationell. Deltagarna poängterar de nära relationerna, de medmänskliga förhållandena och det självstyrda lärandet. Lärarna lyfter fram betydelsen av den yttre såväl som den inre miljön, lyhördhet, ömsesidighet och behovet av att stärka deltagarnas självförtroende. Vidare framstår inte Öppna skolan som en lärande organisation på grund av brister på organisationsnivån.</p>