Sammanfattning   Asserborn, Jeanette & Flemming, Marie (2021). Perspektiv på språklig sårbarhet i övergången mellan förskola och skola. Specialpedagogprogrammet, Fakulteten för lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Barn med en språklig sårbarhet måste då de är runt sex år gamla göra en övergång från förskolan till skolan. Olika språkliga insatser görs för dessa barn i förskolan och kommer att göras i förskoleklassen. Dessa insatser vill vi identifiera. Forskning visar på bristande informationsöverföring mellan förskolan och skolan. Den sekretess som råder mellan förskolan och skolan försvårar för pedagogerna att delge varandra de språkliga insatser som gjorts och kommer att göras. Informationsöverföringen riskerar därför att bli bristfällig. Detta kan leda till att barn med språklig sårbarhet inte får adekvat stöd i skolan. Vi ser att här finns en kunskapslucka att fylla då vi tror att mer kunskap kring detta kan gynna barn med en språklig sårbarhet. Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att identifiera en variation av tidiga språkinsatser i förskolan och i förskoleklass och att ta reda på vilka uppfattningar och erfarenheter olika professioner har om hur förebyggande arbete kan bedrivas för att underlätta språkutvecklingen för elever i språklig sårbarhet. Uppsatsen syftar även till att ta reda på hur pedagogerna arbetar med övergången för de här barnen och vilken informationen är som överförs mellan de här skolformerna, gällande barn i språklig sårbarhet. Frågeställningarna i den här studien är: Vilken variation av olika arbetssätt beskrivs av lärare i förskolan respektive förskoleklass av tidiga språkinsatser hos barn i språklig sårbarhet? Vilka uppfattningar och erfarenheter har olika professioner om hur förebyggande arbete kan bedrivas för att underlätta för barn språklig sårbarhet? Vilken variation av olika arbetssätt beskrivs för att underlätta övergången mellan förskola och skola och vilken information anser de är relevant att föra över, för barn i språklig sårbarhet?     Teoretisk utgångspunkt Studiens teoretiska utgångspunkt är olika specialpedagogiska perspektiv. Det relationella perspektivet vilket beskrivs ur två olika synvinklar. Det kategoriska perspektivet, dilemmaperspektivet, salutogena perspektivet och organisations- och systemperspektivet.   Metod Insamling av empirin genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med två barnskötare i förskolan, en förskollärare i förskolan, två förskollärare i förskoleklass, en lärare i förskoleklass, en specialpedagog kopplad till arbetslaget i förskolan, en specialpedagog i ett centralt team och en specialpedagog med logopedutbildning som arbetande i skolan. Insamlat material har bearbetats, kategoriserats och analyserats genom en innehållsanalys.   Resultat I resultatet belyser informanterna en mängd variationer av olika språkinsatser för barn i språklig sårbarhet. Vikten av att barnet kan göra sig förstådd och ingå i den sociala gemenskapen var något som framkom som betydande. För att nå hit är det nödvändigt att tillrättalägga miljön runt barnet. Om detta arbete lyckas, blir barnet inte längre språkligt sårbar. Informanterna kopplar språklig sårbarhet till pedagogiken och lärmiljön. Det handlar om att utforma en lärmiljö som är språkligt kommunikativ. Informanterna ger olika exempel på hur de arbetar med detta. Framgångsfaktorerna hos barnet är något som de menar måste hittas. Dessa framgångsfaktorer är den information som belyses som de mest betydande att överföra i övergången mellan förskola och skola. Pedagogerna efterlyser alltså ingen information på detaljnivå utan endast framgångsfaktorerna. Denna information behövs för att kunna arbeta vidare med barnet. Dilemmat då sekretesslagen hindrar information från att överföras utan vårdnadshavarnas godkännande belystes. Men även hur pedagogerna arbetar för att vårdnadshavarna ska ge detta godkännande genom att förtroende skapas. Pedagogerna pratar mycket om vikten av att skapa relationer i övergången. Detta relationella arbete leder till att barnet har lättare för att nå framgångar gällande den språkliga utvecklingen. Även organisatoriska förutsättningar framkom som väsentliga för övergångsarbetet. Finns dessa leder de i förlängningen till skolframgångar för barnet.   Specialpedagogiska implikationer En specialpedagogisk implikation som åskådliggörs är vikten av att tidigt hitta rätt stöd och anpassningar till barn i språklig sårbarhet. Ytterligare en implikation är betydelsen av att i övergången mellan förskola och skola belysa barnets framgångsfaktorer men också att samarbeta med vårdnadshavarna för att barnet ska få de bästa förutsättningarna.

Denna studie syftar till att ta reda på hur förskollärare utformar och iscensätter språkutvecklande lärmiljöer samt vilka möjligheter och begränsningar de kan uppleva i arbetet. Detta har undersökts genom en kvalitativ jämförande studie där fem förskollärare från fem olika förskolor deltog. Studien har sin utgångspunkt i sociokulturell teori. Resultatet av studien visar att förskollärare utformar och iscensätter lärmiljöer i förskolan som syftar till att barn ska få möjligheter att samspela och kommunicera. Bilder, litteratur och dokumentation är ett vanligt material som förekommer i förskolans lärmiljöer och syftar till samtalsunderlag samt att förskollärarna ser på sin egen roll som en viktig del i barnens språkutveckling. Förskollärarna ser möjligheter i att de har många idéer och kunskaper om hur de kan utforma språkutvecklande lärmiljöer men tidsbristen och ekonomin blir deras begränsning.

Denna studie handlar om en för många okänd diagnos vid namn Developmental CoordinationDisorder (DCD) eller i svenska uttryckt motorisk koordinationsstörning. Syftet är att undersökakunskapsläget kring DCD bland lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger samt beskriva arbetetför att skapa en tillgänglig lärmiljö i ämnet idrott och hälsa för dessa elever. Den teoretiskautgångspunkten bottnar i den humanekologiska teoribildningen och närmare bestämt i en modell vidnamn M.A.T.C.H vilken utformats för att i skolan kunna bedriva ett främjande arbete för elever medDCD. M.A.T.C.H fungerar även som ett analysverktyg i tolkningen av empirin. Studien är avkvantitativ och kvalitativ karaktär och metoden som användes för datainsamling är enkät. Enkätenbesvarades av 56 lärare i idrott och hälsa och 60 specialpedagoger. Resultaten visar att knappt hälftenav respondenterna har hört talas om DCD och att 25 % eller färre anser att de har kunskap kring hurDCD påverkar ett barns motorik. Gällande kunskap kring hur undervisningen kan anpassas efter elevermed DCD anser knappt hälften av lärarna och färre än 10 % av specialpedagogerna att de har detta.Vidare visar studien att de flesta lärare gör anpassningar för dessa elever och att dessa framförallthandlar om nivåanpassningar. Gällande specialpedagogernas delaktighet i anpassningarna uppger färreän hälften att de bidragit i detta arbete. Resultatet visar också att färre än hälften av lärarna väljer attkontakta en specialpedagog för handledning i arbetet. Orsakerna till varför många inte gör detförklarar de med att specialpedagogerna ofta har brist på kunskap och tid. Knappt hälften avspecialpedagogerna uppger att de ger handledning till lärarna och beskriver bland annat att det krävsbättre organisatoriska förutsättningar. I resultatdiskussionen förs ett resonemang kring hur ökadkunskap och samverkan kan bidra till att utveckla arbetet för att möta elever med DCD. Slutsatsernaformuleras i begreppen kunskap och samverkan. En ökad kunskap kring DCD samt en närmresamverkan mellan lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger kan fördjupa det arbete som redangörs gällande anpassningar samt främja en tidig upptäckt av elever med DCD.

Syftet med följande studie är att bidra med specialpedagogers tolkningar och innebörder av stöd och särskilt stöd samt deras funktion i arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö. Forskning visar att det föreligger ett utvecklingsbehov inom området specialpedagogik för förskolan. Vidare tyder forskning på att specialpedagogens roll är viktig för att stödja arbetet med barn i behov av stöd och höja kvalitén i förskolan. Skolinspektionens granskning (2017) visar att framgångsfaktorer i arbetet med barn i behov av särskilt stöd är en gemensam förståelse för uppdraget och ett systematiskt kvalitetsarbete för att identifiera och följa upp arbetet. I studien sätts specialpedagogernas tolkningar in i två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska samt det relationella synsättet i syfte att synliggöra synen på barnet i behov av stöd och särskilt stöd. Därutöver används inkludering som begrepp för att förstå specialpedagogens funktion i skapandet av tillgänglig lärmiljö samt de stödinsatser som ges. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta semistrukturerade intervjuer av specialpedagoger verksamma i olika kommuner i Sverige. Forskningsansatsen är inspirerad av fenomenografin. Resultatet visar att det råder stora skillnader i tillhandahållande av stöd och särskilt stöd samt att den specialpedagogiska kompetensen är nödvändig för att implementera det relationella perspektivet och möjliggöra inkludering i förskolan. Skollagen anger endast att barn har rätt till det stöd de behöver och orsak härleds till fysiska, psykiska eller andra skäl. Styrdokumenten däremot förordar organisationens anpassning till att möta barnens behov och att svårigheterna alltid ska ses i relation till kontext. I diskussionen problematiseras att den specialpedagogiska kompetensen i förskolan inte utgör en självklar roll i skollag såsom för skolan. Trots att förskolan räknas som en skolform saknas tydlighet och struktur kring arbetet med särskilt stöd.

Språkstörning är en vanlig, dock okänd för många, funktionsvariation och det är av stor betydelse att barn med språkstörning får den hjälp de har rätt till för att kunna lära och utvecklas så långt som möjligt. Med denna studie ville vi, genom kvalitativa intervjuer, undersöka förskollärares och specialpedagogers kunskap om språkstörning och vilka förutsättningar de definierar i arbetet med barn med språkstörning i förskolan och för att kunna bidra med en fördjupad kunskap till forskningen. Vår analys byggde på det sociokulturella perspektivet som belyser vikten av att människor lär i samspel med varandra och genom att tillföra verktyg in i lärmiljön kan människan lära och utvecklas mer. I vårt resultat kunde vi se att kunskapen om språkstörning skiljer sig mellan förskollärare och specialpedagoger. Resultatet visade på flera värdefulla förutsättningar som kan vara gynnsamma för barn med språkstörning men belyste även hinder som kan begränsa möjligheterna till utveckling för dessa barn.

Ett språkutvecklande arbete kan betraktas som centralt i förskolans verksamhet, inte minst rörande barn med någon form av språklig sårbarhet. Studiens syfte undersöker problematiken kring detta ämnesområde, vilket vi likaså uppmärksammat som problematiskt under utbildningens verksamhetsförlagda studier. Syftet är därmed att studera kunskapsområdet språklig sårbarhet kring det språkutvecklande arbetet i förskolan utifrån ett inkluderande perspektiv. Vidare redogör studien för hur förskollärare arbetar med detta i en inkluderande miljö. Studiens metodval är inspirerad av Alvehus beskrivning av triangularisering, där kvalitativ och kvantitativ metod möts. Den kvalitativa studien utgår ifrån två intervjuer och den kvantitativa består av en enkätstudie. Det empiriska materialet har analyserats genom den sociokulturella teorin, det relationella perspektivet, samt ett perspektiv om inkludering. Studiens resultat visar att kunskapen kring språklig sårbarhet är bristfällig i förskolan. Däremot visar förskollärarna god kännedom kring ett inkluderande arbetssätt gällande det språkutvecklande arbetet genom att exempelvis använda sig av olika hjälpmedel såsom TAKK och bildstöd.

Vi är två yrkesverksamma pedagoger som undervisar elever med intellektuell funktionsnedsättning. I vårt arbete har frågor kring lärmiljöns förmåga att möta eleverna legat oss varmt om hjärtat. Utbildningen till speciallärare fördjupade våra funderingar och gav oss anledning att belysa hur lärare och specialpedagoger arbetar för att främja elevers exekutiva förmågor. För att genomföra studien mötte vi 11 informanter i kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Datainsamlingen analyserades och diskuterades utifrån det teoretiska begreppet KASAM - känsla av sammanhang. Vår insamlade data visar samband mellan att medvetet stödja, avlasta och träna exekutiva förmågor och att nå elevernas utvecklingspotential. Studien ger oss anledning att efterlysa ett kartläggningsmaterial där sambanden mellan lärmiljöns utformning och elevens exekutiva förmågor står i centrum. Vår studie skapade frågan: Kan skolans värld vinna på forskning kring hur stöd för avlastning och träning av exekutiva förmågor påverkar inlärningen hos elever med inlärningssvårigheter?

Syftet med denna studie är att få en fördjupad kunskap om blockmodellen som matematiskstrategi, hur den kan fungera som stöd för barns och elevers lärande och matematikutveckling iarbetet med textuppgifter i flera led. Studien tar avstamp i det specialpedagogiska uppdraget attförebygga och stödja det pedagogiska arbetet med målet att nå en inkluderandematematikundervisning. Studien utgår från en mixad metodansats som bygger påsemistrukturerade intervjuer med både elever och lärare samt dokumentinsamling avtextuppgifter genomförda av elever i grundskolans årskurs 3. Insamlade kvalitativa dataanalyserades genom kvalitativ innehållsanalys utifrån en riktad metod; kvantitativa dataanalyserades med deskriptiv statistisk analys. Den sammanfogade datan analyserades utifrån detinkluderande perspektivet med delaktighet och tillgänglig lärmiljö som riktmärke. Resultatenvisade att ritandet av korrekta schematiska bilder kan innebära svårigheter för vissa elever samtatt strategin också kan upplevas lång och tidskrävande. Studiens resultat visade också attblockmodellen är en strategi som kan ge stöd vid arbete med textuppgifter i flera led. Det är delstydligheten i strategins struktur och dels den schematiska bilden som visade sig ge stöd. Bådeelever och lärare i denna studie uttryckte att blockmodellen gav stöd för minnet i arbetet medtextuppgifter. Lärare menade också att blockmodellen stödjer elever oavsett hur långt dekommit i sin matematikutveckling. Den kvantitativa datan visade att blockmodellen ger visuelltstöd. Sammanfattningsvis visade resultaten att blockmodellen kan ses som ett inkluderandeverktyg då elevers olikheter kan bemötas och tillvaratas.

I förskolans läroplan framgår det att barn utvecklas och lär sig i det sociala samspelet där en god miljö ligger till grund för detta.Syftet med denna undersökning är att öka kunskapen om hur förskollärare tänker kring uppbyggnad och användning av lärmiljöer i relation till barns sociala utveckling. Metoden som användes i denna kvalitativa studie var semistrukturerade intervjuer där nio förskollärare deltog. Didaktik och sociomateriellt perspektiv är de teoretiska utgångspunkterna i denna studie.Resultatet visade att barns sociala utveckling sker tillsammans med material och den lärmiljö som är uppbyggd för barnen på förskolan. I en lärmiljö ingår den fysiska, den pedagogiska och den sociala miljön. Den sociala utvecklingen sker även i samspel med andra barn och vuxna samt genom förskollärarnas didaktiska strategier och förhållningssätt.

Tidigare studier har visat att förskollärarna har svårt att skapa förutsättningar för alla barns lärande och utveckling. Då det konstaterats att det är givande för alla barn att ta del av sin utbildning i tillgängliga lärmiljöer skulle det kunna vara ett arbetssätt som bidrar till att förskollärarna ökar sin kunskap om hur verksamheter som passar alla barns behov och förutsättningar utformas. Syftet med studien var att synliggöra vilka faktorer som påverkar arbetet med att utforma tillgängliga lärmiljöer, samt att ta reda på hur det specialpedagogiska stödet kan utvecklas och förbättras för att öka tillgängligheten. Studien utgick från en hermeneutisk metodansats och det empiriska underlaget skapades i kvalitativa intervjuer med fyra verksamma förskollärare inom förskolan. Resultatet avstudien visar att det som skulle öka lärmiljöernas tillgänglighet är att förskollärarna erhåller mer kunskap om arbetssättet och att rektorerna har insikt om vad som krävs för att en implementering ska bli lyckad. Tillgängligheten skulle också öka om det specialpedagogiska stödet bytte riktning, dels från att vara fokuserat på enskilda barn, till att användas mer allmänt mot lärmiljön, dels att vara mer förebyggande, än som studien visar, åtgärdande i efterhand. Studien visar också att om specialpedagogerna deltog på ett mera verksamhetsnära sett, skulle det också förbättra förutsättningarna för barns lärande och utveckling.