Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur lärare i årskurs 4-6 i svenska och svenska som andraspråk arbetar med lärarledd högläsning. Detta kopplas samman med övergången från Lgr11 till Lgr22. De teoretiska perspektiv som studien utgått ifrån är de tre ämneskonceptionerna; svenska som färdighetsämne, svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne och svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne, literacy- och läsutveckling samt högläsning i läroplanen. Tidigare forskning utgår från högläsning, läsdidaktiska val och läsning och skönlitteratur i läroplanen. Empirin är insamlad genom ett kvalitativt frågeformulär med 135 respondenter. Resultat och analys grundar sig i ett abduktivt förfaringssätt och utifrån kodning och tematisering av data. Resultatet pekar på att många lärare arbetar med lärarledd högläsning och lässtrategierna får i enighet med Lgr11 en stor plats i undervisningen. Syftena med lärarnas högläsning visar på en stor variation, vilket gynnar elevernas lärande på flera olika plan. Andra slutsatser som kan dras är att skolbiblioteken spelar en avgörande roll i vilken skönlitterär kanon som förmedlas i svenskundervisningen samt att erfarenhetspedagogiska metoder får ett större utrymme i Lgr22, än tidigare.

Digitala läromedel används idag alltmer frekvent på skolor, samtidigt som det inte förekommer någon nationellt sammanhållen kvalitetsgranskning av dem. Det är därför av vikt att få insikt i vilka förmågor som bearbetas i digitala läromedel. Studiens syfte är att undersöka två digitala läromedel för årskurs 4 gällande vilka matematiska förmågor som tränas i vilken omfattning, samt att undersöka vilka interaktionsmöjligheter de digitala läromedlen erbjuder eleverna och hur representationen av de matematiska förmågorna hänger ihop med läromedlens dynamiska funktioner. Studiens frågeställningar lyder: Vilka matematiska förmågor representeras i de utvalda läromedlen och i vilken omfattning? Vilka interaktionsmöjligheter erbjuds eleverna i de utvalda läromedlen? Och i vilken utsträckning tränas respektive förmåga i läromedlens dynamiska element? De teoretiska utgångspunkterna som analysen tar avstamp i är Lithner et al. (2010) Mathematical Competency Research Framework och Bergvall och Dyrvold (2021) A Model for Analysing Digital Mathematics Teaching Material from a Social Semiotic Perspective. I studien undersöks kapitel berörande de fyra räknesätten i två digitala läromedel för årskurs fyra. Dessa är Gleerups läromedel Matematik 4 och Nationalencyklopedins läromedel Matematik åk 4. Metoden som används är innehållsanalys. Resultatet visar på en samstämmighet med tidigare forskning vad gäller att samtliga förmågor representeras samt att problemlösningsförmågan ges få träningstillfällen. När det gäller resonemangsförmågan bekräftar analys av Nationalencyklopedins läromedel tidigare forskning, medan Gleerups motsäger det då läromedlet erbjuder relativt många tillfällen att träna resonemang. Studiens viktigaste slutsatser är att Nationalencyklopedins läromedel utnyttjar ett digitalt läromedels specifika förutsättningar i högre grad än Gleerups läromedel, som i många fall är väldigt likt ett tryckt läromedel till funktionerna. Vidare visar även analysen att Gleerups läromedel tränar förmågorna mer jämnt fördelat än Nationalencyklopedins, som främst fokuserar på metod- och begreppsförmågorna.

Avsikten med denna studie har varit att analysera Sveriges 19 lärosätens kursplaner för ämnet svenska i årskurs 4–6 samt jämföra dessa med lgr11s läroplan. Studien syftar till att belysa hur ämnet svenska framställs i kursplaner på svenska lärarutbildningar med inriktning mot årskurs 4–6 i grundskolan, samt till att analysera förhållandet mellan dessa kursplaner och kursplanen i svenska (Lgr11) med avseende på det ämnesinnehåll som beskrivs. De frågeställningar som besvaras i studien är följande: 1.    Hur är svenskkurserna på landets lärarutbildningar organiserade med avseende på struktur, innehåll och poäng, samt vilka olika typer av läroplaner går det att urskilja i de olika kursplanerna?  2.     Vilka motsvarigheter till det centrala innehållet för årskurs 4–6 finns i lärosätenas kursplaner i ämnet svenska? Förekommer andra innehållspunkter eller saknas punkter som finns i Lgr11?  3.   Var ligger ämnets tyngdpunkter och vilka ämneskonceptioner går att identifiera i de olika kursplanerna?  Läroplansteori är en central utgångspunkt för detta arbete. Den handlar om hur innehåll, mål och metodik implementeras i läroplaner för att forma elever efter samhällets grundtankar, bland annat om vad som är av vikt i utbildningen. Det går att urskilja olika typer av läroplaner som alla lägger olika vikt på de delar som ska tillsammans utgöra en fullständig plan för elevers undervisning. De läroplanstyper som har använts i analysen för att besvara fråga 1 är: innehållsbaserad, processfokuserad, målstyrd och resultatfokuserad. Dessa fyra jämförs med de 19 lärosätenas kursplaner för att få fram vilken typ som varje kursplan efterliknar mest.  Begreppet ämneskonceptioner används för att förklara hur ämnet svenska kan uppfattas på olika sätt. Det finns främst fyra olika synsätt på hur man kan tolka ämnet och dess mening i utbildning. Svenska som ett färdighetsämne innebär att eleverna skall lära sig den formella tekniken inom delområden för ämnet. Svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne innebär att kulturarvet ses som centralt för ämnet och den tredje ämneskonceptionen är svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, vilket innebär att man utgår från elevernas förutsättningar och erfarenheter när man designar undervisningen. Svenska som ett demokratiämne innebär att svenskämnet ses som ett demokratifostrande ämne som skall bidra till att alla elever kan delta i samhället på lika villkor. För att besvara första delen av fråga 1 användes en tematiskt innehållsbaserad textanalys för att skilja på de strukturer som de 19 kursplanerna innefattar samt ta reda på hur många poäng kurserna ger och vilka avsnitt de består av. För att besvara fråga två och tre utfördes en etnografisk innehållsanalys.  Resultatet av den första frågeställningen, hur ser strukturen ut och vilka typer går att urskilja, pekar mot att kursplanerna skiljer sig från varandra, där de flesta lägger större vikt på mål än vad de gör på bedömning. Vilka läroplanstyper som främst går att sammankoppla till kursplanerna är den målfokuserade, efter det den processcentrerade och de läroplaner som framkommer minst ur analysen är den resultatcentrerade samt innehållscentrerade.  Ur analysen som utfördes för att besvara de två sista frågeställningar framkommer det att de centrala delar som går att finna i läroplanen även tas upp i kursplanerna, men med vissa undantag där avsnitt inte är framskrivna av ett lärosäte, som annars används i Lgr11. Majoriteten av kursplanerna har spår av alla ämneskonceptioner, men synen att ämnet svenska är ett erfarenhetsdemokratiskt ämne och svenska som ett demokratiämne är främst representerade och svenska som bildningsämne som är den minst vanliga. Resultaten gällande de vanligaste kursplanerna på grundlärarutbildningen 4–6, går att koppla samman med vad Benita Berg (2014) i sin studie redovisar, vilket är att ett av de viktigaste ändamål med lgr11 är att eleverna uppnår målen och därför är de ofta explicit uttalade. Sedan hur eleverna gör det i förhållande till bestämda metoder och explicit innehåll är inte lika tydliga (Berg, 2014). Däremot så är innehållet i lgr11 mer bestämt än i majoriteten av kursplanerna. Vad som främst framkommer utav denna studie är att lgr11 bidrar till att lärare har en bred grund att stå på då det kommer till hur den planerar och utför undervisning. Det finns däremot mycket fritt handlingsutrymme som läraren får, målen är ofta konkreta men innehållet och metoderna är ofta öppna för egen tolkning. Detta är även något som går att finna i de 19 kursplanerna men då ofta med ännu färre strikta ramar.

Under de senaste åren har flera undersökningar påvisat att det, i strid med skolans styrdokument, råder stor ojämställdhet i de läroböcker som används på högstadiet. Genusforskningen konstaterar att skolan konserverar normer och föreställningar om hur kvinnor och män ska vara, verka och se ut. I ett försök att råda bot på detta sågs skolans värdegrund och skolplaner över, vilket resulterade i bl a en ny läroplan år 2011 (lgr11). Denna uppsats analyserar huruvida fem nytryckta läroböcker lever upp till de nya kraven avseende jämställdhet mellan kvinnor och män, genom att analysera bilderna under 1900-talet. Genom att räkna, och kategorisera in bilder i fem specificerade grupper, kunde en kvantitativ bildanalys med genusteoretiskt perspektiv företas. Den visade att inte mycket hänt ur jämställdhetssynpunkt i läroböckerna, den nya läroplanen till trots. Kvinnor förekommer på 19 av 100 bilder, vilket är långt från det gängse kravet på ett spann mellan 40/60 procent. Kategoriseringen gav att män oftast återges som yrkesverksamma eller politiskt aktiva, med monopol på den kulturella sfären. Kvinnor återges främst i hemmet eller som modeller för skönhetsideal. Men det finns ljuspunkter: det är kvinnorna som introducerar den nya tekniken i hemmet, och det är den enskilda kvinnokampen som ger t ex rösträtt och rätt till abort. Folkvalda kvinnliga statsöverhuvuden lyser med sin frånvaro. Stereotyper sätter normen, det finns inga, eller mycket få, bilder som visar på att det funnits avvikelser. Av andelen namngivna personer är 14,7 % kvinnor. Den ställda hypotesen om att antalet kvinnor borde vara fler under perioden efter andra världskriget, än före, visade sig vara korrekt, om ock med endast 4,1 procentenheters differens.

Syftet med examensarbetet var att öka förståelsen för hur slöjdämnets syfte kan förmedlas till elever. Skolverkets nationella utvärderingar har tidigare påtalat elevers brist på förståelse för slöjdämnets syfte och därför anses examensarbetets fråga relevant. Utifrån syftet med examensarbetet har följande frågeställningar formulerats: Hur arbetar lärare med att förmedla slöjdens syfte för elever? Vilka metoder och arbetssätt använder slöjdlärare sig av för att förmedla slöjdens syfte till sina elever? Vilka utmaningar upplever lärare finns för att förmedla slöjdens syfte till elever?Studien bygger på en kvalitativ undersökning med samtalsintervju som forskningsmetod. I studien använder jag mig av ett sociokulturellt perspektiv där jag utgår ifrån att lärande sker i samspel med andra människor och tar fasta på framförallt språkets vikt i lärandesituationer. Som bakgrund undersöks tidigare forskning och relevant litteratur för forskningsfrågan. Studiens resultat består av svar från totalt sex intervjuer med behöriga och verksamma slöjdlärare. Undersökningen visar att det förekommer flera olika arbetssätt och metoder för att förmedla slöjdens syfte till elever. Dessa har kategoriserats med hjälp av sociokulturellt teori; kommunikation och interaktion med intellektuellt redskap (dvs. språkets betydelse för mediering); användning av andra artefakter som hjälpmedel för att förmedla slöjdens syfte till eleverna; övriga didaktiska/pedagogiska aspekter. Det framkom att flera av intervjupersonerna anser tidspress vara en av de största utmaningarna för att förmedla slöjdens syfte till eleverna. Andra utmaningar som upplevs är att eleverna anser det tråkigt att prata om slöjdens syfte samt att de inte orkar eller inte vill lyssna. Att inte veta hur slöjdens syfte kan förklaras på ett bra sätt anses också problematiskt. Resultaten erhållna i detta examensarbete kan ge stöd till verksamma och framtida lärare genom att visa på olika sätt att arbeta med att förmedla och förklara slöjdämnets syfte för sina elever.

Genom vårt examensarbete undersöker vi digitala läromedel i ämnet svenska i årskurs 3. Syftet bakom är att med hjälp av teorier och tidigare forskning besvara frågorna; Vilka aspekter av svenskämnet tas upp och fokuseras i läromedlet och hur förhåller de sig till kursplanen i svenskämnet för årskurs F-3? och Hur synliggörs svenskinnehållet genom det digitala läromedlets design? Metoden vi har använt oss av är tematisk analys. Innehåll och design är de teman vi utgått ifrån i vår analys.Analysen visar att digitala läromedel förhåller sig till läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 genom varierande övningar på olika nivåer. Det går att se genom läromedlens uppbyggnad att läsning är centralt. De analyserade läromedlen presenterar sitt innehåll med stöd av beprövade vetenskapliga lärandeteorier som grund. Designen av de digitala läromedlen utgörs av interaktivitet gällande kommunikation inom läromedlet och hur läromedlet kommunicerar till eleven på varierande sätt. Läromedlens integration mellan bild och text är inte alltid logisk i de tre läromedlen, men det går att utläsa försök till samband någonstans i de analyserade digitala läromedlen. En slutsats att ha med vid val av läromedel är att det digitala läromedlet inte ensamt får hållas ansvarig till att eleverna når kunskapsmålen.

SammandragSyftet med den här kvalitativa studien är att undersöka vilka faktorer och argument lärare har för att använda drama och gestaltning i undervisning samt vilka förutsättningar de behöver. Vi har intervjuat fem lärare och tre rektorer. Resultaten analyserades tematiskt vilka sedermera blev våra rubriker; Drama ger verktyg att våga tala inför grupp; Drama kan hämma de tysta eleverna; Drama kan fördjupa textinnehåll; Använda hela kroppen; Skapa god sammanhållning samt Tiden och kunskapen räcker inte till. Vi har använt oss av Dewey samt Vygotskij som teoretiskt underlag. Resultatet visar att lärare som använder sig av pedagogiskt drama, är de som får stöd från sin ledning samt har en samarbetspartner. En annan faktor är att de som praktiserar drama, gör det på grund av egna erfarenheter inom drama och gestaltning och därmed har det naturligt i sig. Det framkommer att de lärare som har svårt att integrera drama i sin vardagliga undervisning anger att orsaken handlar om brist på tid för dramaarbete och på beroendet av skolans fokus på mätbar kunskap och mål som ska uppnås. Andra förklaringar från respondenterna är att de upplever att man inte arbetar med drama om man har otillräckligt med dramafärdigheter. Argumenten för användning av pedagogiskt drama är att det kan stärka barns identitetsskapande och språkutveckling samt att den sociala lärande miljön är betydelsefull för vilka möjligheter elever ges att lära.

Denna uppsats är en empirisk studie av slöjdpraktik i grundskolan. Min ambition är att få ett perspektiv på hur elever upplever och ger uttryck för lärandet i slöjd.Empirin består av intervjuer med 8 elever och har analyserats med två olika analysverktyg. Dokumentation av empiri samt litteratur, avhandlingar och vetenskapliga artiklar har legat till grund för att skapa en analytisk förståelse av vad elever tillgodogör sig för att förstå slöjdens nytta. Analysen väcker vidare frågor kring hur elever förvärvar lärande i slöjdämnet. Studien bidrar med ett reflekterande perspektiv om slöjdverksamhet men prövar också att se slöjdandet som en del av människans behov. Studien visar att det saknas en djupare innebörd av slöjdämnet ur ett elevperspektiv. Samtidigt upplevs det att slöjdföremåls uttryck växlar men att tekniker ändå består. Resultatet visar att elever har svårt att verbalt uttrycka vad slöjd är men att de ser användningen som något mycket praktiskt och användbart. Studien kan ge stöd till intresserade inom slöjdverksamheter för att se behovet av ett slöjdspråk samt ett likvärdigt förhållningssätt. Slöjdämnets syfte behöver förmedlas och belysas utåt för att ämnet ska utvecklas i takt med vårt samhälle.

Den här uppsatsen handlar om de val som lärare i svenska på högstadiet och gymnasiet gör när de arbetar med lyrik. Grunden för uppsatsen är en enkätundersökning och en intervju och frågor som har lyfts fram handlar om vilka kategorier av lyrik som har framträtt främst och vilka som har kommit mer i skymundan. Det förs även en kortare diskussion om tidsaspekten för lyrik men även svenskämnet i sin helhet.

No description available.