Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv i sin undersökning om tornedalska elevers språkliga identitet och relation till meänkieli. Studien utfördes genom triangulering som bestod av visuella språkliga porträtt, gruppintervjuer och fältanteckningar i tre fjärdeklasser i två olika tornedalska skolor. Metoden visuella språkliga porträtt, även kallad språkporträtt, är en unik metod som inte använts i tidigare svensk forskning om minoritetsspråk. Den kreativa process som arbetet med språkporträtt innebär för eleverna hjälper eleverna att utveckla sina tankar om språk och identitet. Tillsammans med gruppintervjuer och fältanteckningar ger denna studie ett slutresultat med hög reliabilitet och validitet. I studien synliggörs även vilka luckor det finns kring beskrivningen av tornedalingarnas historia. Resultatet av denna studie sammanfattar att meänkieli fortsättningsvis är en betydelsefull del av tornedalska elevers språkliga identitet. Åtta av 20 elever vill lära sig mer meänkieli då språket är en essentiell del av elevernas kultur och identitet. Detta är ett viktigt resultat för att ge ny glöd och motivering till att revitaliserings-arbetet av meänkieli ska fortgå. Vidare visar resultatet av denna studie att dialekter har en stor betydelse för elevers språkliga identitet. Eleverna beskriver sitt muntliga språkbruk i form av olika svenska dialekter. Tornedalska elever är inte representerade i aktuell forskning och denna studie bidrar med en viktig röst till samtalet om hur språk, kultur och identitet är faktorer som inte går att skilja åt. På så vis innebär en framtid för meänkieli även en framtid för den tornedalska kulturen och identiteten. / This study is based on a socio-cultural perspective and aims to examine Swedish Tornedalian pupils´ linguistic identity and relationship to meänkieli. The study was performed by triangulation which consisted of visual linguistic portraits, group interviews and field notes in three classes in fourth year in two different schools in Swedish Tornedalen. The method visual linguistic portraits, also called language portraits in this study, is a unique method that has not been used in previous Swedish research about minority languages. The creative process of working with the language portraits helps pupils develop their thoughts about language and identity. Together with group interviews and field notes, this study has a high reliability and validity. In this study it also becomes clear what historical gaps that exist around the description of Swedish Tornedalen. A summary of the study still shows that meänkieli is a very important part of Swedish Tornedalian pupils’ linguistic identity. Eight out of 20 pupils want to learn more meänkieli because pupils describe the language as an essential part of their culture and identity. This is an important result to give the revitalization of meänkieli more energy and motivation. Furthermore, the results of this study show that dialects are of great importance for pupils´ linguistic identity. The pupils describe their oral language in form of different Swedish dialects. Tornedalian pupils are not represented in current research and this study contributes with an important voice to the conversation about how language, culture and identity are factors that cannot be distinguished. In this way, a future for meänkieli also means a future for the culture and identity of Tornedalen in Sweden. / Tämän tutkimusten tarkoitus on selvittää ruottin toornionlaakson koulukläppiteen kielellinen itenttiteetti ja suhe meänkieleen. Tutkimuksen teoria perustuu sosiokyltturinen näkökulma ja tehtiin triangulerinkiin kautta jota sisältää visyallinen kielellinen potretti, joukkointerjyyvit ja panna kirjoihin. Tutkimuksessa on mukana kolme eri luokkia kaksi eri meänmaan koulusta. Metuuti visyallinen kielellinen potretti myös sanottu kielipotretti, ei ole ennen nähty ruottin riikin tutkimuksissa minuriteettikielissä. Koulukläppiteen kreativi työskentely kielipotrettiten kanssa auttaa ne käsittäämään niien ajatukset kielestä ja itenttiteettistä. Tutkimuksen lopputulos on vahva reliabiliteetti ja validiteetti triangulerinkiin kautta. Tutkimukssessa selvästi tulle näkön mikkä putteet meänmaan histoorialinen muistelussa on. Lopputulos tästä tutkimuksesta on että meänkieli jatkuvasti on kolon tärkeä osa ruottin toornionlaakson koulukläppiten kielellinen itenttiteettiä. Kaheksan koulukläppiä kaksikymmenestä halvaavat oppia enemmän meänkieltä. Meänkieli on niien mielestä tärkeä osaa kylttuuristä ja itentitettistä. Nämät tulokset ovat tärkeitä revitaliserings teko meänkielelle. Eespäin lopputulos näyttä että dialektit ovat iso osa kielellisestä itenttittettistä. Koulukläppit korostavat että niien suullinen kieli on joku ruottin dialekti. Koska ruottin toornionlaakson koulukläppit ei ole edustettuina missän aktyellissa tutkintossa tämän tutkimuksen tarkoitus on että nostaa ja laajenaa kansapuhe miten kieli, kylttuuri ja itenttiteetti ovat tekiötä jotta ei voi eroitella. Täten tulevaisuus meänkielelle tarkoittaa myös tulevaisuus meänmaan kylttuurille ja itenttiteettille.

Denna studie handlar om variation i skriven meänkieli med fokus på variation i ett specifikt drag, h i efterstavelsen (t.ex. saunhaan > sauhnaan 'till bastun'). Tidigare forskning har visat att detta språkdrag påträffas med omfattande variation efter ett särskilt mönster i talspråket (t.ex. Mantila 1992, 2010; Vaattovaara 2009). Syftet med denna studie är att undersöka om, och i vilken omfattning, det mönster som beskrivits för det talade språket också påträffas i skriven text på meänkieli. Studien föranleds av det faktum att meänkieli för närvarande befinner sig i en standardiseringsprocess. h i efterstavelsen i talat språk utgör ett komplext system, som kan uppfattas av vanliga språkanvändare som ”svårt att beskriva”. Hur som helst har tidigare forskning indikerat att användningen av h i talat språk är ganska systematiserat och ett mönster för variationen har utvecklats i en bestämd riktning över tid. Med tanke på denna studie är det av intresse att undersöka om mönstret är liknande i skriftlig form, det vill säga om de enskilda författarna i den undersökta korpusen använder sig av ett liknande system för h i sina litterära verk. Studien har inte som syfte att diskutera språkplanering eller principer för standardisering, utan syftet är att skapa en helhetsbild av språklig variation i användningen av h i skriftspråket. Korpusen består av 43 böcker av 18 olika författare från tre olika decennier (1980–2000). Från varje publikation är de första 5250 orden excerperade om verket innehåller fler ord (barnböckerna, som är kortare och till antalet 18, har excerperats i sin helhet.) Studiens primära fokus besvaras med hjälp av frågorna huruvida det förekommer variation mellan de olika författarna, och vilken typ av variation som förekommer inom de texter varje enskild författare skrivit, även över tid betraktat. Syftet med studien är att avslöja om variationsmönster eventuellt sprider sig, eller om mönstret indikerar lika användningssätt mellan de enskilda författarna. Enligt sociolingvistiska teorier om språklig förändring borde en s.k. undersökning i verklig tid över flera decennier visa huruvida en pågående förändring är på gång. Hypotesen för denna studie (huvudsakligen på basis av Mantila 2010) är, att ett liknande system som påträffas i talspråket också påträffas i skriven form. h i efterstavelsen har en historisk utveckling med många förändringar och är ur ett morfologiskt och fonologiskt perspektiv ett mångfacetterat språkdrag. Studien fokuserar enbart på de sex olika lingvistiska positioner där den metatetiska varianten av h i efterstavelsen kan förekomma, vilket alltid sker i samband med en tonande konsonant exempelvis på följande sätt: 1. Stockholmhiin > Stockholhmiin 'till Stockholm', 2. koulhuun > kouhluun 'till skolan', 3. korjaamhaan > korjaahmaan 'för att städa', 4. Pajalhaan > Pajahlaan 'till Pajala', 5. istumhaan >  istuhmaan 'för att sitta', 6. ymmärtänheet > ymmärtähneet 'har förstått'). Tidigare forskning har ansett denna specifika variant av h med metates vara ”ett varumärke för Tornedalen” och språkdraget har visat ett tydligt mönster för variation i Tornedalen. I denna studie speglas variationen av h‑metatesen i litteraturen på meänkieli mot tidigare forskningsresultat rörande talspråk, där språkdraget undersökts både i svenska och finska Tornedalen. Bengt Pohjanen (med det största antalet utgivningar), tillsammans med tre andra författare har undersökts närmare. Ett intressant resultat är att det förekommer relativt omfattande variation mellan dessa författare, samtliga bördiga från en och samma kommun, nämligen Pajala. I motsats till vad som hävdas i traditionell sociolingvistik stämmer inte här antagandet att författarnas härkomst skulle vara en styrande faktor i författarnas språkliga val. Det allra viktigaste resultatet i studien är att enskilda böcker har under de tre undersökta decennierna visat ett överraskande resultat i fråga om variation under 1980- och 1990-talet, men under 2000-talet har det mönster som påträffats i talat språk systematiserats och tagits i bruk på ett enhetligt sätt i litteraturen på meänkieli mer eller mindre hos samtliga författare. I positionerna 1–4 sker metates systematiskt i mellan 85 – 98 % av fallen, medan den i positionerna 5–6 endast påträffas i 0,8 – 1,4 % av fallen. / This study deals with variation in written Meänkieli, focusing on the variation of one specific feature, h in non-initial syllables (e.g. saunhaan, sauhnaan 'into sauna') which has been found to be rich in variation in spoken language according to earlier research (e.g. Mantila 1992, 2010; Vaattovaara 2009). The aim of this study is to investigate if, and to what extent, the variation patterns found in the spoken variety correspond to literature written in Meänkieli. The study is motivated by the fact that Meänkieli is currently undergoing standardization process. The variation of h in non-initial syllables forms a complex system in spoken language which, as a folk belief, is “difficult to describe”. However, earlier research has indicated that in the spoken language the use of the h is linguistically quite systematically structured and the variation patterns have developed in certain direction across time. In the interest of the present study is to investigate if the pattern is similar in the written form in the chosen corpus, that is, if the individual authors are implementing a similar system in their literary work. The principal aim of this study is not to deal with language planning and principles of language standardization but to form an overall picture of linguistic variation in the use of h in written language. The data consist of 43 books from 18 authors, and from three decades (1980–2000). From each publication, the first 5250 words are extracted into analysis, if the word count exceeds this number (children’s books, 18 included in the corpus, typically do not). The main interest of the current work lies in the question whether or not there is remarkable variation found between the different authors, and what kind of variation may appear within the texts authored by each individual author or across time. The aim of the study is to reveal if the variation patterns possibly scatter, or if the patterns indicate agreement between the individual authors. According to sociolinguistic theories of linguistic change, the so called real time investigation across the decades should indicate if there is an ongoing change. The hypothesis of the research (mainly on the basis of Mantila 2010) is that the variation pattern similar to spoken language is being adopted also in written forms. Since the h in non-initial syllables is both from the point of view of historical development as well as morphological and phonological conditions a very rich feature, this study focuses only on the six linguistic environments concerning the metathetic h variant (e.g. 1. Stockholmhiin > Stockholhmiin 'to Stockholm', 2. koulhuun > kouhluun 'to school', 3. korjaamhaan  > korjaahmaan 'to clean', 4. Pajalhaan > Pajahlaan 'to Pajala', 5. istumhaan >  istuhmaan ' to sit', 6. ymmärtänheet > ymmärtähneet 'have understood'), which always involves a voiced consonant. Earlier research has regarded this particular variant as “the trademark of Torne Valley” which has, on the present Finnish and Swedish side of the area, shown a clear pattern of variation. In this study, the variation of the metathetic h in Meänkieli literature is mirrored against earlier findings from the Torne Valley spoken data. Bengt Pohjanen (with the largest number of publications) together with three other authors have been investigated in more detail. An interesting finding is that there is relatively much variation among authors from one municipality, Pajala. Against the traditional sociolinguistic expectations, the origins of the authors is not a governing factor in linguistic choices. The main outcome of the whole analysis is that during the three decades investigated, individual books have indicated unexpected variation in the 1980s and 1990s, but by the 2000’s the same variation pattern found in spoken language has been more systematically and strongly adopted also into written Meänkieli by more or less all of the authors: in the phonotactic positions 1–4 the metathesis is systematic (85–98 %) while in the positions 5–6 only 0,8 to 1,4 %.

The aim of this essay is to study and describe the spoken Finnish. The study describes the language of the informants and specially the incorrect use of the language. The aim is to find out what mistakes the informants make and whether they make the same kind of mistakes. One aim is to find out whether their language is influenced by Swedish and whether it is influenced to the same extent. Another aim is to find out whether Tornedalen Finnish (Meänkieli), the local variant of the Finnish language influences their language. The study is based on eight interviews done with Swedish teenagers from Pajala, and the study method is qualitative and descriptive. The study includes morphology, syntax and semantics. The result of the study shows that the influence of Swedish is noticed mainly in the syntax. The influence is not noticed to the same extent in the language of all the informants. The influence of Tornedalen Finnish is noticed mainly in the vocabulary, personal pronouns and morphology. Tornedalen Finnish is not used by all informants and not to the same extent by all of them.

Avsikten med denna kvalitativa studie är att lyfta de nationella minoriteternas betydelse i förskolan. Minoritetspråket meänkieli har gått från att vara skambelagt till att ses som en merit, speciellt vid rekrytering av förskolepersonal. Studiens syfte är att kartlägga vilka förutsättningar en förskolechef tillhandahålls för att främja arbetet med meänkieli i förskolan samt vilket ansvar en förskolechef har i relation till styrdokument och lagar. Semistrukturerade telefonintervjuer med förskolechefer inom förvaltningsområdet för meänkieli har använts som metod för att besvara studiens syfte och forskningsfrågor. Tidigare forskning synliggör att minoriteterna historiskt sett haft varierande form av inflytande i det svenska skolsystemet och att de bemötts av statligt mostånd. idag är minoriteterna uppmärksammande i samhället och ges goda förutsättningar i form av kommunala satsningar. Studien synliggör att det krävs engagemang på alla nivåer för att skapa framgångsrikt minoritetsarbete samt att olika geografiska placeringar kan erbjuda olika former av lokala förutsättningar. De nationella minoriteternas rättigheter förtydligas i den kommande reviderade läroplanen som träder i kraft 1 juli 2019. i studein uppmärksammas olika maktförhållanden som diskuteras i relation till poststrukturalismen med utgångspunkt i Foucalts maktteori.

Syftet med studien var att undersöka meänkielis ställning bland barn och ungdomar i Norrbotten. Undersökningen bygger på enkätsvar från elever i de fem Norrbottenskommuner där meänkieli är förvaltningsspråk. Både elever med och elever utan anknytning till meänkieli besvarade enkäten. Frågorna rörde deras förståelse och bruk av meänkieli, deras attityd till språket samt vad de tror om framtiden för språket.   Av undersökningen framkom att målgruppen i högre utsträckning förstår meänkieli än vad de själva kan tala språket. De flesta av respondenterna anser det inte viktigt att meänkieli i framtiden lever kvar som talat språk. Av de som i någon utsträckning förstår meänkieli tror drygt hälften att deras framtida barn i någon mån också kommer att förstå språket. Respondenterna med kunskaper i meänkieli tror i högre grad än de utan kunskaper att språket kommer att föras över till nästa generation. Många respondenter anser dock att riksfinska är viktigare att lära sig än meänkieli. / The aim of the study was to investigate the standing of Meänkieli among young people in five municipalities in the northernmost part of Sweden. These are the municipalities where Meänkieli by law is a language the citizens have the right to use in interaction with authorities. The study is based on responses from a survey made among pupils in the compulsory schools and upper secondary schools. Both pupils with and without the language in their family answered the survey. The questions concerned their comprehension and use of Meänkieli, their attitude towards the language as well as their thoughts about the language's future.   The study showed that the target group's comprehension of Meänkieli is higher than their ability to speak the language. Most of the respondents don't find it important that Meänkieli survives as a spoken language. Of those who to some extent understand Meänkieli, just over half believe that their future children also will be able to in some measure understand the language. The respondents with knowledge of Meänkieli are more certain than the respondents without that the language will be passed on to the next generation. However, many of the respondents find Finnish more important to learn than Meänkieli.

Based on the accounts by four elder speakers of the Swedish minority language Meänkieli, given in October 2020, this study investigates the attitudes and sentiments among elder speakers of Meänkieli towards the languages they speak. The participants have migrated as young adults from the Torne Valley, where Meänkieli is traditionally spoken, to places in Sweden where their language use has been restricted by the lack of Meänkieli domains. The testimonies have been collected via semi-structured interviews and analysed through thematic analysis, taking perspectives from theories on language ideology, linguistic identity and linguistic biography, revealing how the participants' linguistic personas and repertoires have taken form throughout their lives, alongside their life experiences.  The results show that the participants highly value their multilingualism, and that their language use is a deliberate as well as subconscious tool for expression and affirmation of identity and belonging. It is also shown that the languages often are associated with discrete chronological and geographical parts of the participants' lives. Furthermore, have the participants not passed Meänkieli on to their children, due to the lack of parental strategies and learner motivation, showcasing the importance of linguistic context and child agency in language acquisition. Future research would benefit from inclusion of a wider spectrum of social class, and from testimonies of the children of migrated Meänkieli speakers to complement the parental perspective, in order to further investigate the factors behind language shift outside of a minority language's domains. / Baserat på berättelserna från fyra äldre talare av det svenska minoritetsspråket meänkieli, givna i intervjuer i oktober 2020, undersöker denna studie äldre meänkieli-talares attityder och känslor gentemot de språk de talar. Som unga vuxna har studiens deltagare flyttat från Tornedalen, där meänkieli traditionellt talas, till platser i Sverige där användandet av meänkieli begränsats av förlusten av språkdomäner. Berättelserna är inhämtade genom semi-strukturerade intervjuer, och är analyserade med hjälp av tematisk analys med perspektiv hämtade från språkideologier, språklig identitet och språklig biografi, för att påvisa hur deltagarnas språkliga personor och repertoarer har formats under deras liv och genom deras upplevelser. Resultaten visar att deltagarna sätter stort värde på sin flerspråkighet, och att de både medvetet och undermedvetet använder språken för att uttrycka och befästa språklig identitet och tillhörighet. Vidare visas hur språken ofta associeras med väldefinierade kronologiska och geografiska delar av deltagarnas liv. Deltagarna har inte fört meänkieli vidare till sina barn med anledning av brist på strategier från föräldrarna och barnens motivation att lära, vilket belyser relevansen av den språkliga omgivningen och barnets delaktighet i språkinlärningen. För att ytterligare förstå drivkrafterna bakom språkskiften utanför ett minoritetsspråks domäner skulle framtida undersökningar gynnas av att ett bredare spektrum av sociala klasser inkluderas, och av att barn till utflyttade meänkielitalare får komplettera sina föräldrars perspektiv med sina egna skildringar.

The aim of this study is to show how some persons with one of the Swedish national minority languages as mother tongue use a library with regard to their mother tongue and culture. The research questions are: How do Sami-speaking, Finnish-speaking and Meänkieli-speaking (Tornedalen Finnish-speaking) persons use a library with regard to their mother tongue and their culture? What aspects do they find important in this use? As a theoretical frame I have used Marianne Andersson and Dorte Skot-Hansen’s model of the functions of the local library and Will Kymlicka’s theory of the value of maintenance of minority cultures. The study is a qualitative user study. Deep interviews have been conducted with 9 persons with Finnish, Meänkieli or Sami as mother tongue.The results show that the main use of the library is as a cultural centre and the most frequently used service is borrowing of literature. Most Finnish-speaking persons use the library this way and find it satisfactory. The Sami-speaking persons who read in Sami use the library but the small supply of Sami literature at the libraries is partly a limiting factor. The literature available in Meänkieli is limited, but some use the library to get access to this literature. Exhibitions and cultural arrangements are not attended very frequently and the library’s social function is not very prominent. Some persons use the library in their studies or in their profession to get access to literature in Finnish or Sami. The use of the library as information centre is minimal.The access to literature, the possibility to speak their mother tongue with the library staff and the highlighting of the literature and culture at the library are factors that are important and contribute to language-maintenance and strengthening of the identity. The accessibility to the literature itself and the children’s possibilities to use the library are also important factors. The study is a two years master’s thesis in Library and Information Science.

I denna uppsats undersöks inslag av litterär språkväxling. Syftet är att vidare analysera språkväxlingens form samt litterära funktioner i två romaner av Ann-Helén Laestadius som båda innehåller inslag av de finsk-ugriska minoritetsspråken. Valet författaren gör mellan latent och manifest språkväxling innebär att läsaren i det första fallet mer passivt och implicit möter de andra språken, medan den senare strategin innebär att läsaren explicit ställs inför ord eller fraser från de finsk-ugriska språken, med eller utan översättning. Analysen visar att språkväxlingens form i ungdomsromanen Tio över ett är övervägande latent medan vuxenromanen Stöld utmärks av manifest språkväxling. I båda böckerna är språkväxlingens funktion huvudsakligen exotiserande, då inslagen sätter fokus på skillnaderna jämfört med övriga Sverige. Vid en jämförelse med tidigare undersökningar av litterär flerspråkighet baserade på samma modell och samma språk, är frekvensen för de flerspråkiga inslagen hög i Stöld.

Author: Anna Fjällborg Title: Debacle: the Relation Between the State of Sweden and the Kvens 1960-2000. The purpose if this study is to investigate the relation between the State of Sweden and the minority Kvens in the years 1960- 2000 and to learn who the Kvens are. This include the investigation of what distinguish a National Minority in Sweden. This study uses the theoretical concepts of Nation, Nationalism, Identity and Etnicity as a base and it also includes a brief history of the relation between the Swedish State and the Kvens 1809-1950. The sources for this are Public Prints from the Swedish Government and Newspaper articles, all from the period 1960- 2000. Kvens are a collective name for the minorities Kvens, Tornedalingar and Lantalaiset. Differences and similarities among those Minority groups is something that this study investigate. The name Kvens also includes Kvens in Norway, Finland and Russia. The Kvens share history, langauge, culture and traditions over the borders. 1840- 1950 was a hard time for the Kvens because the Swedish State was using coercive methods to make the Kvens to good Swedish citizens which included speaking only Swedish and live according to Swedish culture and traditions. The nationalism was strong and the State believed in one nation, one language and one etnicity. Generations of Kvens got wounds and scars and was ashamed of who they where and today a majority of them can´t talk there own language Meänkieli. In 1995 the Framework Convention for Protection of National Minorities from the Council of Europe shed a light of how the Swedish State deals with the Kvens and pointed out that it is important that the Kvens gets protection. As a result of the Convention Sweden decided that the Kvens, in terms of Tornedalingar, are a National Minority and Meänkieli is a Minority Language. The Framework Convention led the way to fast changes for the better. When this study is written the State of Sweden has decided to investigates its historical treatment of the Kvens in form of a Truth- and Reconciliation Commission which make the topic of this study both relevant and up to date. The relationship between the State of Sweden and the Kvens has steadily improved since the 1980´s and the Framework Convention has helped in many ways. This study tells us what the Framework Convention includes and which amendments Sweden has done to implement it,which became a reality in the year 2000.

This essay deals with recurring grotesque motifs in Mikael Niemi’s novels Kyrkdjävulen, Populärmusik från Vittula (Popular Music from Vittula), Fallvatten and Koka björn (To Cook a Bear). It aims to widen the academic understanding of Niemi’s works by focusing on their aesthetics in relation to previous studies, which have mostly been concerned with placing Niemi in a context of Tornedalian minority literature. With the grotesque defined as monstrous and boundary breaking imagery that challenges common rational, ideological or moral world views, this study shows that these motifs can both strengthen, nuance and undermine postcolonial interpretations of the novels.Through Mikhail Bakhtin’s theory of the grotesque, emphasis is placed on the subversive and utopian aspects of the grotesque motifs. With the use of Sigmund Freud’s term the uncanny (das unheimliche) and Julia Kristeva’s term the abject, psychological and emotional aspects of the selected motifs are drawn to the surface. And, by turning to Sara Ahmed’s thoughts on emotions and performativity, the function of disgust in said motifs is examined. The grotesque motifs in question are: the degradation of the mouth, the lower animals, the boy with the knife, the witch mother, and the androgyne. The first part of the analysis shows that in Niemi’sworks the mouth is associated with storytelling, power, agency and the subject’s ability to both knowand express himself, but also to take the world into himself and be changed by it. The mouth is often degraded, which in a carnivalesque manner results in a linguistic revival. The second part of the analysis argues that lower animals, such as rats, reptiles and bat-like devil spawn, are symbols of the abject – that which man must cast out in order to exist. The motifs of the rats and devils are associated with themes of language, identity and writing, but also allude to a threatening feminine principle. In the third part of the analysis, the motifs of the boy with the knife, the witch mother and the androgyne are found to be juxtaposed to and interwoven with each other in narratives concerning gender, sexuality and coming of age. The results of the study show that Mikael Niemi utilizes grotesque aesthetics to give shape toprocesses of growth and change, captivity and liberation, and a complicated sense of identity that eludes clear and rational definitions. The grotesque in these novels is not purely utopian in a Bakhtinian sense, but more emotionally ambivalent. A determining factor to whether the grotesque image brings true renewal or only a repetition of past pain is the will and choice of the individual. Thus, Mikael Niemi’s novels speak not so much of the power of a minority identity, as of the power and potential of the individual to reinvigorate that identity. They form an individualized, existential project in a Tornedalian context.