Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.

Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant. Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena. Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant.</p><p>Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena.</p><p>Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.</p>

Forskning har visat att godkända elevtexter ofta underkänns av objektiva bedömare. En allmän uppfattning är även att lärare ofta tenderar ge otydliga kommentarer i elevtexter, vilka inte preciserar elevens utvecklingsområden. Vårt syfte var mot denna bakgrund att undersöka om en grammatikanalys kunde fungera som bedömningsunderlag och att analysen kunde precisera textens styrkor och svagheter. Genom ett samarbete med två skolor samlade vi, under höstterminen 2011, in och analyserade totalt tio betygsatta elevtexter från elever i årskurs nio. I vår grammatikanalys analyserade vi elevtexternas nominalkvot, nominalfraser, fundament, bisatser och satsförkortningar. Vi intervjuade de två klassernas svensklärare om bedömning, respons och skrivutveckling. Studien bygger därmed på både en kvantitativ och kvalitativ metod. Resultatet av studien visar att en grammatisk textanalys enskilt inte fungerar som bedömningsunderlag, och analyserna visar inte något tydligt samband med lärarnas betyg. Studien lyfter istället fram att bedömningen bör grunda sig på både en kvalitativ och kvantitativ analys. Den visar textens kvaliteter vilket kan ge underlag för mer konstruktiv respons och dokumentation av elevens skrivutveckling. Vi framhäver därför värdet av att eleverna får tillägna sig ett metaspråk tillsammans med lärarna och anser att de grammatiska begreppen bör implementeras i svenskundervisningen.

Vi är av uppfattningen att elevers skrivande kan vara ett verktyg för lärande och personlig utveckling, men att det då krävs en språklig medvetenhet. För att kunna skapa denna språkliga medvetenhet hos eleverna krävs ett funktionellt förhållningssätt till skrivandet samt en metaspråklig förmåga. I detta examensarbete tar vi oss därför an frågan kring hur skrivandet kan göras meningsfullt för elever och hur läromedel kan vara ett redskap för eleverna och läraren i detta. Den teoretiska utgångspunkten för vårt arbete är den funktionella grammatiken där betydelse och funktion är centralt. Syftet med arbetet är att granska hur läromedelsserien Svenska impulser använder metaspråk för att utveckla elevers skrivande och därmed också undersöka en eventuell progression i läromedlets skrivdelar. Utifrån detta vill vi också granska vilken syn på skrivande som speglas i läromedlet. För att realisera syftet har tre frågeställningar formulerats: 1) Hur används metaspråk i förhållande till skrivande i Svenska impulser? 2) På vilket sätt, om något, synliggörs en progression i hur läromedlet använder sig av metaspråk utifrån kurserna Svenska 1, 2 och 3? och 3) Hur kan synen på skrivande i läromedlet förstås i relation till teorier om funktionell grammatik?Materialet i arbetet är således läromedlet Svenska impulsers tre böcker för vardera kurs i ämnet svenska, samt tillhörande styrdokument. För att kunna besvara våra frågor använder vi oss av kvalitativ innehållsanalys där vårt material kodas, kategoriseras och slutligen tematiseras utifrån frågeställningarna. I läromedlet finns olika typer av metaspråk men också ett tydligt fokus på texttyper vilka är starkt kopplade till styrdokumenten. Dessutom förekommer det genomgående en preskriptiv språksyn. Vår slutsats är att skrivande främst ses som en social handling i Svenska impulser, men att det inte förekommer tillräckligt mycket metaspråk för att kunna sägas vara funktionellt. Vi menar därför att läromedlet lämnar över till läraren att skapa en explicit undervisning utifrån teorier kring den funktionella grammatiken i klassrummet.

I denna studie undersöks grammatikkapitel i läroböcker för kursen Svenska 2 i gymnasiet. Syftet är att undersöka huruvida de innehåller felaktigheter eller problematiska formuleringar som kan hämma elevers förståelse av grammatik samt om de har ett funktionellt perspektiv som leder till skrivutveckling. Fem läroböcker från olika förlag har granskats med hjälp av en innehållsanalys. Utifrån analysen undersöktes om elever med hjälp av böckerna ges möjlighet att tillägna sig tröskelbegrepp inom grammatiken. Tröskelbegrepp innefattar svåra begrepp som elever och studenter måste förstå och tillägna sig för att kunna gå vidare i sitt lärande. Resultatet visar att läroböckerna innehåller många fel och problematiska formuleringar som på goda grunder kan antas hämma elevers förståelse av grammatiken. Dessutom saknas generellt det funktionella perspektiv som i flera studier har visats fungera för att hjälpa elever att utvecklas som skribenter.

Vårt syfte är att undersöka elevers perspektiv på muntlighet i svenskämnet. Vi utgår från Skolverkets kunskapskrav för årskurs 9 angående att samtala och diskutera, eftersom vi som blivande lärare har i uppdrag att skapa förutsättningar för våra elever att uppnå detta. Våra forskningsfrågor är: Hur ser elever på muntlighet och utveckling av muntlighet i svenskämnet? Hur talar elever om muntlighet i svenskämnet? Materialet omfattar sex olika informanter från två högstadieskolor och består av två samtal i fokusgrupper samt sex efterföljande enskilda intervjuer. Resultatet av elevernas syn på muntlighet i svenskämnet kan sammanfattas i följande tre huvudkategorier: helklassamtal, smågruppssamtal och förberett tal. Till dessa talsituationer förhåller de sig olika och upplever således olika typer av utveckling av muntlighet i svenskämnet. Vi ser också att eleverna gör metareflektioner kring muntlighet i svenskämnet men att de gör det på ett ostrukturerat vis och utan ämnesspecifika metabegrepp. En viktig slutsats är alltså att elevernas strategier för samtal och diskussion behöver utvecklas för att fler av eleverna ska vara muntligt aktiva i svenskämnet och således utveckla sin muntlighet. När det gäller metaspråk om muntlighet drar vi slutsatsen att metaspråk är en strategi som skulle kunna hjälpa eleverna att precisera sina metareflektioner kring muntlighet.

No description available.

I Harry Martinsons rymdepos Aniara: En revy om människan i tid och rum (1956) fäster språket uppmärksamhet vid sig självt. Eposet är bitvis skrivet på ett fiktivt språk och inrymmer metaspråkliga kommentarer som kan sägas vittna om språkets förbistring, mutationer och gräns. Syftet med uppsatsen har därför varit att göra en tematisk analys av språket i Aniara, såsom det framträder i verket och gestaltas ombord på goldondern. Verket läses i ständig dialog med olika språkfilosofiska teoretiker, däribland Ludwig Wittgenstein. På så sätt blir det möjligt att urskilja ett samspel mellan språkets utveckling och skeppets resa ut i rymden. I takt med att Aniara avlägsnar sig från jorden tycks språket förlora sin meningsfullhet.

Systemisk-funktionell grammatik är en ny riktning för synen på språk och grammatik. Den funktionella grammatiken skiljer sig från den traditionella grammatiken genom att fokusera på språkets funktion snarare än vad som anses vara språklig korrekthet. Att arbeta enligt den systemiska-funktionella grammatiken i undervisningen kan få olika effekter på elevers språkutveckling. Genom en systematisk litteraturstudie har forskning sammanställts i frågan om vilka möjligheter systemisk-funktionell grammatik erbjuder. Ett sådant exempel är att den funktionella grammatiken erbjuder verktyg för att skapa ett gemensamt språk om språk i klassrummet, ett metaspråk. Detta metaspråk skapar utrymme för läraren att diskutera språk, språkval och språkliga funktioner med eleverna genom ett gemensamt språk. Vidare kan eleverna vid det funktionella arbetet utveckla en förtrogenhet med språkets funktioner genom att lära sig genretypiska drag eller hur man producerar satser av en mer komplex karaktär. Den funktionella grammatiken erbjuder även ett analysverktyg för eleverna att förhålla sig kritiskt till text vilket grundar sig i att grammatikmodellen baseras på tre metafunktioner som eleverna kan utgå ifrån när mindre beståndsdelar av en text ska analyseras vilket något som bidrar till att eleverna utvecklar litterära strategier. Avslutningsvis är det viktigt att lärare besitter goda grammatikkunskaper. Lärare med goda grammatiska kunskaper kan stötta elever i den egna språkutvecklingen i högre grad. Språkundervisningen kännetecknas av en högre grad av variation och baseras på välgrundade didaktiska och metodologiska val. Språkundervisningen skapar även goda förutsättningar för att etablera ett metaspråk i klassrummet.