Humans have the ability to describe and discuss language, which is known as having a metalanguage. In the Swedish educational system, students are expected to develop a metalanguage in all subjects to be able to communicate about the various subjects. The syllabus for the subject of Swedish at upper secondary school states that students should develop knowledge about the Swedish language and the ability to talk about and analyze language. Even though previous research on the use of metalanguage is inconclusive, there is evidence that suggest that the use of a grammatical metalanguage within a functional grammatical discourse can be beneficial for students’ development in writing. Studies have shown that the subject of Swedish generally use a more colloquial language, which is why this study aimed to investigate teachers’ and students’ use of metalanguage in terms of grammatical terminology. A combination of ethnographic method and discourse analysis was used, and three teachers and their students were observed over a period of approximately two months. Notes from the observations as well as teacher feedback in students’ texts, assignment instructions and students’ written tasks were collected and analyzed through grammatical discourses and a model for metalanguage use. The results show that mainly teachers use grammatical metalanguage while students only use such meta-language when instructed by the teacher to do so. Furthermore, the use of grammatical meta-language varies based on context, but is more frequent when grammar poses as study object. The teachers use grammatical metalanguage mainly within a prescriptive and descriptive grammatical discourse, but there are instances of usage within a functional discourse. The students’ use of grammatical metalanguage is characterized by a lack of understanding of grammatical terminology, and they struggle to make clear connections between the term and its meaning in written language.

Genom denna studie har tre läroböcker analyserats med syftet att åskådliggöra hur dessa förhåller sig till grammatik och grammatikinlärning. Genom läroplanen (GY11) och kursplanen för Svenska som andraspråk får lärare en stark motivering till språkutveckling och bearbetningen av explicita grammatikkunskaper med en bristfällig insikt i hur denna undervisning kan formuleras. Målet var att bygga upp en medvetenhet kring hur läroböcker är uppbyggda. Genom detta skapas möjligheter till att lärare kan reflektera kring ämnet och få en mer omfattande förståelse för hur man kan förhålla sig till de innehåll och de metoder som läroböcker tillhandahåller. Studiens resultat visar att läroböckerna skiljer sig i hur de förhåller sig till språknivå, språkhandlingar samt ett kontrastivt perspektiv, vilka var studiens ingångar. En av läroböckernas grammatikkapitel använder ett förenklat språk både gällande metaspråkliga termer och syntax, medan de andra två inte förhåller sig till ett förenklat språk. Vad gäller språkhandlingar använder läroböckerna, i olika grad, frågor för att stimulera till diskussion och språkreflektion. Två av böckerna visar också vissa förbindelser till ett kontrastivt förhållningssätt.

The starting point in this licentiate thesis is the fact that students are to do a national test in Swedish, Course B, in upper secondary school, and that their oral presentations are to be assessed by the teacher. Since the assessment of orality must be equal according to the curriculum and irrespective of the teaching preceding the assessment, questions on teacher training in orality are highlighted. This is a general didactic problem in all subjects, but it might appear more acute in oral work, depending on a number of factors. The transience of speech makes an accurate assessment of the oral presentation difficult. The complexity of the oral situation might cause uncertainty as to what is to be assessed. Consequently, the point of departure in this thesis is a practical problem, which also has theoretical relevance.This study has a didactic perspective and rests on sociocultural theory, which emphasizes that learning and development are situated, mediated, and, as a result, dependent on linguistic and intellectual tools. Rhetoric and reception theory are the theoretical perspectives that contribute analytical tools to make visible the teacher’s preparation, realization, and assessment of the oral national test and the students’ understanding of this. The assessment is both formative and summative.The purpose of this study is to examine how the tools for metacommunication in the area of orality, tools supplied by rhetoric as a resource for concepts, are implemented and conveyed by a teacher in a class, before and in the assessment of the national test.Data were collected from a Natural Science Programme class. The national test in Swedish, Course B, takes place in the autumn term in year three.The results show the importance of the teachers and students, as well as the steering documents, having a common language for orality to support assessment and learning respectively. Orality has no such base, which is obvious in the steering material in Swedish accompanying the national test.The study shows how a rhetorically trained teacher can help develop a metalanguage, as well as didactic instruments to make the work with the preparations, the carrying through, and the assessment of oral presentations work smoothly. The result, however, shows how orality is given less scope in general and before the national test in particular, despite the high ambitions of the teacher. This is apparent in a more everyday and vague metalanguage, at the same time, as the didactic instruments are inadequate. The students’ ability of reception runs the risk of getting more limited.In the same way as writing, orality requires time for practice (techné), as well as distinct instructions in comments to the test material and steering documents concerning metalanguage, genre, and copia. By using the rhetorical work process as a tool, the teachers and students obtain a working instrument for producing speech that is supported by the theory of rhetoric. It can also be used when assessing an oral presentation, which gives the students and the teachers the same instrument for both speech production and its assessment. The study points to the fact that the distinctive characteristics of orality, memoria and actio, are not considered and problematized by the teacher to the same extent, as are other steps in the rhetoric work process. Teachers’ and students’ ability of reception runs the risk of becoming too restricted, which might jeopardize the equality of the assessment.

Grammatikundervisning är ett omdebatterat ämne och olika forskningsrön revolutionerar synen på grammatikundervisning till och från. Eftersom själva ordet grammatik endast uppträder i den gymnasiala kursen Svenska 2, är det intressant att undersöka huruvida och i så fall hur grammatikföreteelser ter sig i alla tre gymnasiala årskurser. Detta görs i denna studie genom analys av två olika läromedel: Svenska helt enkelt och Svenska impulser. Analysen undersöker vilka grammatiska företeelser som lyfts i läromedlen, med vilket språk detta görs samt vilka språkliga nivåer läromedlen lägger fokus på när det gäller grammatiska företeelser. Vidare undersöks det hur dessa grammatiska företeelser kontextualiseras samt hur läromedlen stimulerar elever till metakognitiva aktiviteter som involverar grammatiska företeelser. Studien utgår ifrån sådana teorier som Vygotskys och Deweys syn på lärande, Hallidays funktionella grammatik, traditionell grammatik och genreteorin. Vidare tar studien även avstamp i teorin om hur man kan tala om språk. Studien visar att grammatiska företeelser inte bara uppträder i kursen Svenska 2, utan följer eleverna mer eller mindre under alla tre årskurser, dock med olika stort fokus, särskilt när det gäller årskurs tre. Trots att de grammatiska företeelserna som berörs i läromedlen är i stort sett samma, visar studien på en väsentlig skillnad när det gäller hur grammatiken presenteras och lärs ut, särskilt när det gäller kontextualisering av grammatiska företeelser. Studien indikerar att läromedlet Svenska helt enkelt är mer förenligt vad gäller den gällande läroplanens föreskrifter om grammatikundervisning samt följer även den aktuella vetenskapens rekommendationer kring just grammatikundervisning. Denna slutsats baseras på det faktum att i kommentarmaterialet Svenska 2 lyfts funktionalitet och grammatikens potential att utgöra ett verktyg till att uppnå andra mål, än endast mål som handlar om att få kunskaper om grammatik. Det ska dock understrykas att även Svenska impulser uppfyller flera av läroplanens mål när det gäller grammatik.

The research examines pedagogical approaches to work on interpreting expressions in a developed educational organisation. The essay contains two analyses: A re-analysis of a previous study (study 1) where two art educators in a museum art program were interviewed and a new empirical study with two art educators from Levande Verkstad (study 2). In study 1 it became apparent that conversations about images are not an isolated activity that take place at a specific instance in the art-process. Five different teaching moments for interpreting expressions were identified. These teaching moments, together with the didactic basic questions of why and how, created the analys-model used in the study. Previous studies shows a gap in knowledge on aesthetic learning processes when it comes to interpreting expression. Research shows that both teachers and students find activities of interpreting expression difficult. The theory section shows links between experience, reflection and learning by linking theories from Dewey and Dreyfus and Dreyfus. Theories concerning multiliteracy, text interpretation and literacy learning are tested against the activity interpreting expression in order to clarify the research question. The interviews show that the educators have well-thought-out and locally known methods and a local meta-language for teaching the ability to interpret expression.  The educators use expression as a didactic tool by among other things treat artifacts as narrative and by avoiding describing artifacts in the terms "fine" or "ugly". For the educators in the study, the expression also becomes a didactic goal since the purpose of the teaching design is to find a personal expression of ones own / Studien undersöker pedagogers förhållningssätt kring arbete med att tolka uttryck i en kvalificerad pedagogisk verksamhet. Uppsatsen innehåller två analyser: En re-analys av en tidigare opublicerad studie (studie 1) där två konstpedagoger i en bildpedagogisk museiverksamhet intervjuades samt en ny empirisk undersökning där två bildpedagoger från Levande Verkstad intervjuades (studie 2). I studie 1 framkom att samtal om bilder inte är en isolerad aktivitet som sker vid ett avgränsat tillfälle i skaparprocessen. Fem olika undervisningsmoment för att tolka uttryck kunde identifieras. Dessa undervisningsmoment, tillsammans med de didaktiska grundfrågorna varför och hur, skapade den analysmodell som används i studien. Tidigare forskning visar på ett glapp i forskning kring estetiska lärprocesser när det gäller tolka uttryck. Den forskning som finns visar att både lärare och elever tycker att tolka uttryck är svårt. Teoriavsnittet visar på samband mellan erfarenhet, reflektion och lärande genom att knyta samman teorier från Dewey samt Dreyfus och Dreyfus. Teorier kring multiliteracy, texttolkning och läsinlärning provas mot aktiviteten ”tolka uttryck” i syfte att klargöra forskningsfrågan. Intervjuerna i empirin visar att pedagogerna har genomtänkta och lokalt kända metoder och ett lokalt metaspråk för att arbeta med att utveckla förmågan att tolka uttryck. Pedagogerna använder uttrycket som didaktiskt verktyg bland annat genom att se artefakter som berättande och genom att undvika att beskriva artefakter i termerna ”fint” eller ”fult”. För pedagogerna i studien blir uttrycket också ett didaktiskt mål då syftet med undervisningsdesignen är att hitta ett eget personligt uttryck.

Syftet med denna studie är att undersöka bakgrundsspråkens betydelse vid språkinlärning och mer specifikt att pröva sambandet mellan antalet bakgrundsspråk och studieresultat i svenska som andraspråk. För att undersöka detta har 26 vuxna elevers rapporterade tidigare språkkunskaper jämförts med deras respektive resultat på Nationella proven för svenska som andraspråk 1.    En kvantitativ analys har utförts där samband har beräknats. Resultatet visar inte att betygsnivån ökar i paritet med antalet språk eleven lärt in, implicit eller explicit. Däremot går det att se tendens till ett samband mellan att ha studerat språk tidigare och högre betyg. Studiens slutsats är att erfarenhet av att ha studerat språk tidigare har en positiv inverkan på inlärning av ytterligare språk medan antalet språk en individ har kunskaper i inte har någon påvisbar effekt på resultatet vid inlärning av ett nytt språk.

The aim of this dissertation is to describe and analyze how discourse as a theoretical and didactical concept can help in advancing knowledge about the teaching of mathematics in school. The dissertation has been written within a socio-cultural perspective where active participation and support from artefacts and mediation are viewed as important contributions to the development of understanding. Discourse analysis was used as a theoretical point of departure to grasp language use, knowledge construction and mathematical content in the teaching practises. The collection of empirical data was made up of video and audio tape recordings of the interaction of teachers and pupils in mathematics classrooms when they deal with problem-solving tasks, as well as discussions between student teachers as they engage in planning a teaching situation in mathematics. Discourse analysis was used as a tool to shed light upon how pupils learn and develop understanding of mathematics. The results of my studies demonstrate that discussions very often are located in either a mathematical or in an every-day discourse. Furthermore, the results demonstrate how change between every-day and mathematical language often takes place unknowingly. Also the results underline that a specific and precise dialogue can contribute towards teachers’ and pupils’ conscious participation in the learning process. Translated into common vocabulary such as speak, think, write, listen and read teachers and pupils would be able to interact over concepts, signs, words, symbols, situations and phenomena in every-day discourse and its mathematical counterpart. When teachers and pupils become aware of discursive boundary crossing in mathematics an understanding of mathematical phenomena can start to develop. Teachers and pupils can construct a meta-language leading to new knowledge and new learning in mathematics. / Syftet med avhandlingen är att beskriva och analysera hur diskurs som teoretiskt- didaktiskt begrepp kan bidra till att utveckla kunskap i och om matematik i skolan. Avhandlingen skrivs utifrån ett sociokulturellt perspektiv där aktivt deltagande med hjälp av artefakter och mediering är viktiga bidrag till förståelsen. För att få syn på språket, kunskapen och matematiken i matematikundervisningen används diskursanalys som teoretisk utgångspunkt och metod. Data insamlingen består av video- och ljudbandsinspelningar av lärares och elevers samtal i ett matematikklassrum då de arbetar med problemlösning och lärarstudenters samtal när de planerar en undervisningssituation i matematik. Diskusanalys har använts som ett redskap för att upptäcka hur elever lär och utvecklar sin förståelse av matematik. Resultaten visar att i mina studier befinner sig samtalet ofta antingen i en matematisk eller i en vardaglig diskurs. Växlingen mellan vardagligt och matematiskt språk sker ofta omedvetet. I avhandlingen understryks att ett specifikt och precist samtal i matematik underlättar ömsesidig förståelse och kan bidra till att lärare och elever blir delaktiga i lärandet. Med hjälp av orden tala, tänka, skriva, lyssna och läsa skulle lärare och elever kunna interagera kring begrepp, tecken, ord, symboler, situationer och företeelser i den vardagliga och den matematiska diskursen och förståelse skulle lättare kunna äga rum i matematik. Genom att lärare och elever blir medvetna om hur de passerar diskursiva gränser både i matematiken och mellan matematik och vardag kan förståelse klargöras. Lärare och elever skulle kunna utveckla ett metaspråk som leder till ny kunskap och nytt lärande inom matematiken i skolan.

This thesis examines conceptions of gender revealed by people when assessing texts. The research questions are: What associations can be discerned between gender conceptions and ideas about the quality of texts? What features of content and style are perceived as female or male? The study seeks to develop a method for comparing different people’s assessments of the same text. The material was collected by means of questionnaires in which 114 informants were asked to assess three anonymous student texts and then guess the sex of the writer. The material has been analysed quantitatively by correlating the assessments of the texts with the guesses about the sex of the author, and qualitatively, as the informants’ freely worded assessments of the texts were analysed for content and form with the support of assumptions about how assessments are expressed in text. The result shows that the assessments do not significantly correlate with assumptions about the sex of the writer, although there is a tendency to regard textual flow as feminine. Informants rarely bring up gender spontaneously when assessing texts. The properties of a writer that are mentioned are instead intellectual capacity, ambitions, social background and self-confidence. But when informants are asked to guess the sex of the author and state reasons for their answers, dichotomous stereotypes appear, such as that men’s texts are characterized by individualism, a focus on facts, self-confidence, simplicity, and slovenly and terse language, whereas women are assumed to write altruistically, focusing on experiences, with care and complexity, and in a polished and narrative style. This thesis argues that writing is increasingly perceived as a female domain, and discusses the results of text assessment on the basis of Nicky Le Feuvre’s (2009) theories of the effect of feminization processes on the gender order.

The aim of this essay is to examine how teachers work language-oriented by observing how metalanguage is used for text construction in Swedish school subject, and how this is made concrete to be comprehensible. To achieve the aim, the following two questions have been formulated: • Which metalanguage is used for text construction in Swedish school subject? • How does the metalanguage become comprehensible? Observartions was used to achieve the aim of this study. The aim was based on a teacher's pedagogical teacher-led teaching and how she worked with metalanguage and concept development to support pupil’s development of an effective school language. In summary, the results of the aim of this study shows that the metalanguage that were in focus where; recount, expert word, title, environmental events, time words, chronological order, and evaluation /final comment. These were concretized and contextualized by discussing each term and the pupil´s came up with explanations based on their experiences. The teacher guided and raised questions, problematized and raised issues that were discussed again. The metalanguage was also concretized by scaffolding and that was shown mainly through guiding talks and discussions on subject-specific concepts and subject matter, i.e. the study visit of Ica Maxi.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om kunskaper om grammatik och grammatikundervisning. Vi utforskar följande frågeställningar: Vilken användning uppfattar eleverna att de har av sina kunskaper om grammatik? Vad karaktäriserar den grammatikundervisning eleverna uppfattar att de får? Hur uttrycker eleverna att kunskaper om grammatik kan läras ut för att dessa kunskaper ska uppfattas som meningsfulla? Undersökningens metod är fenomenografiskt inspirerad då vi i analysprocessen har bearbetat materialet med hjälp av denna metod genom att kategorisera materialet i beskrivnings-kategorier. Materialet består av en enkätundersökning samt semistrukturerade fokusgrupps-intervjuer. Materialet har samlats in på två olika gymnasieskolor. Informanterna består av elever i årskurs två som läser kursen Svenska 2. Informanterna läser antingen på ett yrkesförberedande- eller ett högskoleförberedande program. Det insamlade materialet består av enkäter och fokusgruppsintervjuer som behandlar elevers uppfattningar. Materialet har kategoriserats i fyra beskrivningskategorier: Grammatik är poänglöst, Grammatik som kalldusch, En mer meningsfull grammatikundervisning samt Grammatik är viktigt för kommunikation.Vårt resultat visar på en mängd olika uppfattningar om kunskaper om grammatik och grammatikundervisning. Flertalet av informanterna uppfattar grammatikkunskaper som poänglöst eftersom de ändå kan göra sig förstådda. De upplever inte att de har någon användning för kunskaperna. Undervisningen upplevs som ett isolerat moment, som kommer från ingenstans och som de aldrig återkommer till. Kunskaper om grammatik upplevs trots allt som viktigt, men svårt och tråkigt. Informanterna eftersträvar en funktionaliserad grammatik-undervisning som utgår från deras erfarenheter och där de får en förklaring till varför kunskaperna är meningsfulla. Ett flertal informanter såg en användning för kunskaper om grammatik för att kunna kommunicera både i och utanför skolan.