I denna uppsats undersöks hur ångesttemat i romanen Ormen förstärks genom berättartekniken. Utifrån Kerstin Laitinens tankar om en ”osäkerhetens retorik” och med hjälp av narratologisk metod och delar av Gérard Genettes terminologi påvisas hur obestämdhetsmoment utifrån olika berättartekniska grepp uppstår och verkar i romanens olika delar. Genom att undersöka berättartekniken utifrån olika temporala aspekter och vad gäller berättarroll och framställningssätt, synliggörs hur Dagerman genom att, mer eller mindre uttalat, ändrar berättandets förhållanden genom olika skiften och växlingar i texten. Genom att använda olika typer av anakronier och genom att göra implicita och överraskande växlingar mellan olika berättare och mellan olika nivåer av berättande, genom att splittra och synkronisera, bildas obestämdhetsmoment, vilka skapar osäkerhet som bidrar till att förstärka ångesttemat i romanen.

Uppsatsen analyserar ungdomsromanen Wallflower (2013) av Stephen Chbosky. Romanen är en brevroman och syftet med min analys är att undersöka hur Chbosky använder brevformen för att gestalta betydelsefull tematik i romanen. Uppsatsen har inspirerats av flera litteraturteoretiska synsätt, i huvudsak strukturalismen samt olika läsarorienterade teorier, och utifrån dessa har ett antal teoretiska verktyg valts ut. Analysen visar att brevformen är ett viktigt grepp i förmedlingen av romanens tematik. Brevromanens form erbjuder en stor frihet för författaren; en frihet som möjliggör en stil som för läsaren väldigt nära verkets handling och dess huvudkaraktärer. Den monologiska brevromanformen nyttjas för att ge plats åt den verkliga läsaren och romanens fokalisering och berättarperspektiv används bland annat för att skapa tillit till verkets protagonist.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur huvudkaraktären i Selma Lagerlöfs debutverk Gösta Berlings saga gestaltas. Fem olika kapitel har valts ut på grund av att de är mest utmärkande för Gösta Berlings karaktärsgestaltning och utveckling. Som teoretiskt underlag använder jag mig av Shlomith Rimmon-Kenans karaktärsindikatorer som appliceras på varje utvalt kapitel och diskuteras i fem olika textanalyser. Ambitionen är att få en tydligare bild av en fascinerande, motsägelsefull och abstrakt karaktär. Resultatet tyder på en rik karaktärsgestaltning med karaktärsdrag som följer en utveckling från svag till stark där etiskt ansvar ställs mot estetiskt leverne. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-30</p>

Denna studie undersöker hur tre svenska dagstidningar gestaltade brottsfallet ”Skotten i Rödeby”. Studien fokuserar på hur bilden av någon som ett offer skapas och vem som har gjorts till offer och vem som gjorts till förövare. Men även på om det finns någon skillnad mellan lokaljournalistikens bevakning och den rikstäckande bevakningen. Det empiriska materialet består av totalt elva reportage från tre tidningar, en lokaltidning, Blekinge Läns Tidning och två rikstäckande, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Studien grundar sig i en kvalitativ textanalys, där metoderna gestaltningsmetod, medieretorik och narratologi har tillämpats. Efter analyserna diskuteras resultatet utifrån gestaltningsteorin, teorin om objektivitet och Nils Christies teori om det idealiska offret. Analyserna visar att det inte går att peka ut endast en part som offer och ingen av parterna går helt att benämna som det idealiska offret. Den första av fem egenskaper ett idealiskt offer ska ha är att vara svag, detta ofta i kombination med att gärningspersonen är stor och ond. Medielogik, i bemärkelsen att fokusera på och förstärka en konflikt där två sidor står mot varandra, återfinns i samtliga texter, om än inte fullt så stark i somliga. I fallet i Rödeby finns det två konkurrerande bilder av vem som är offer och vem som är förövare. I vissa artiklar dominerar bilden av den ena parten som offer och den andra som förövare, i andra är det tvärtom. I några artiklar framställs båda personerna som dels offer, dels förövare. Blekinge Läns Tidnings bevakning är den som har tydligast konfliktfokus, och har tydligast värderingar i bilden av vem som är offer och vem som är förövare. Aftonbladet och Svenska Dagbladet är mer opartiska i sin bevakning, där båda parterna kan tolkas som offer. Men det samtliga texter har gemensamt är inslag av narrativ medkänsla med en eller flera personer, vilket i sin tur förstärker bilden av någon som textens offer.

I arabiska berättelser är övernaturliga väsen frekvent förekommande och denna litteraturanalys syftar till att lyfta fram vilken funktion och representation de mytologiska varelser och djur har i modern arabisk litteratur. Den valda metoden för analysen har varit narratologi där textens sammansättning samt vem som presenterar berättelsen står i fokus. Resultatet av denna analys är att de övernaturliga varelserna och djuren har en koppling både till religion och kultur. Slutsatsen är att djur används oftast i ett pedagogiskt syfte där de får förmedla både religiösa och allmänt moraliska regler för hur människan bör leva, Zakariyya Tamir och Baha Tahirs verk kommer att diskuteras i detta sammanhang.

The study examines how narrative aspects change when a story is adapted from one medium to another, focusing on Octavia E. Butler's novel "Kindred" and the graphic novel "Kindred: A Graphic Novel Adaptation" by Damian Duffy and John Jennings. The analysis compares these works based on four aspects: plot, time, narrator, and theme. The results show both similarities and differences between the novel and the graphic novel. While most of the central events in the plot were retained during the adaptation, there are significant differences in the handling of time and narrator, likely due to the requirements of the new medium. The theme shows similar patterns, where differences can be attributed to both the medium and the storyline. Furthermore, the study discusses how these adaptations can be used in education. By analyzing both the novel and the graphic novel, teachers can help students understand how different media-specific narrative elements are used to convey the same story in different ways. This can also contribute to including visual literacy in education, which is important for students' reading skills in today's media landscape.

This essay examines through narratology how time and space are conveyed to the reader in the play Idlaflickorna by author Kristina Lugn. I seek answers in the text that has no stage directions and no description of characters or the space where the action takes place. The information given about time and space in the dialogue is contradictory. By using Mieke Bals Narratology – Introduction to the Theory of Narrative with focus on the chapters on time and space in story and fabula. I suggest that time is not only a tool to construct the text but the main theme that ties the story together. The contradictory information about where the characters are, create a new space in-between or parallel to the story being told. I have also used Gérard Genettes definition of narrative anachronism to further describe the construction of the story and what effects narrative anachrony has on the fabula.

<p>This thesis concerns the feminist consciousness-raising novel of the 1970s. The aim of the thesis is to examine narrative strategies which, according to the consciousness-raising practice, are adapted to enlighten the political aspects of the personal. The focus is both on strategies that address the protagonist and on those that address the reader. I also examine in which way the use of these strategies is dependent upon ideas of class and gender.</p><p>I find that the narrative situation, in this case the relationship between the protagonist and the narrator, is central to the use of the consciousness-raising narrative strategies. In Anna-Lisa Bäckmans Fia i folkhemmet och Fia med manifestet, the protagonist Fia is positioned as an oppressed working-class woman, which results in a narrative situation that gives the protagonist a limited space of action and that gives the narrator the power to interpret the experiences of the protagonist. In Margareta Sarris Ta dej en slav och Mor ror åran är trasig, the relationship between the protagonist and the narrator is more equal, due to its dialogic form that enables the protagonist Lisa to talk back to the narrator. The consciousness-raising narrative follows a heteronormative development that is characteristic of all novels examined.</p><p>The analysis demonstrates that the narrative situation is important to the plot. Lisa is able to change the course of her life according to the novel’s feminist analysis, which Fia to a lesser degree, is not. The analysis also demonstrates that the narrative position is constructed according to gender as well as to class.</p>

<p>With a hermeneutical method using narratology this thesis is interpreting the auteure Lars von Trier´s discussed movie <em>Antichrist</em>. On one hand within the limits of the hermeneutic Paul Riceours analysis of structure is used to reconstruct the narrative of the film out of the different part of discourses that I have construed in my first reading to find out a deeper comprehension of the relation between the characters and their relations to the different discourses. On the other hand the discourses which extracts out of His and Hers actions and statements are related to the clues that I´ve found out from interviews with von Trier regarding <em>Antichrist</em> where he, among other things, touches upon philosophical work of Friedrich Nietzsche and his own disregard about protestantism and religion. All in all this first phase of interpretation is termed the different horizons which I finally interprete and coalesce with my subjects comprehension on a metadiegetic and meta-metadiegetic level. By this a ”fusion of horizons” in the sense of Hans-Georg Gadamer can take place, which directly leads into the big scene of Relevations. But ”Chaos reigns” in von Triers <em>Antichrist </em>as well as Nietzsches philosophy.</p>

With a hermeneutical method using narratology this thesis is interpreting the auteure Lars von Trier´s discussed movie Antichrist. On one hand within the limits of the hermeneutic Paul Riceours analysis of structure is used to reconstruct the narrative of the film out of the different part of discourses that I have construed in my first reading to find out a deeper comprehension of the relation between the characters and their relations to the different discourses. On the other hand the discourses which extracts out of His and Hers actions and statements are related to the clues that I´ve found out from interviews with von Trier regarding Antichrist where he, among other things, touches upon philosophical work of Friedrich Nietzsche and his own disregard about protestantism and religion. All in all this first phase of interpretation is termed the different horizons which I finally interprete and coalesce with my subjects comprehension on a metadiegetic and meta-metadiegetic level. By this a ”fusion of horizons” in the sense of Hans-Georg Gadamer can take place, which directly leads into the big scene of Relevations. But ”Chaos reigns” in von Triers Antichrist as well as Nietzsches philosophy.