Ungdomar befinner sig i ett komplext stadie av utveckling fysiskt, psykiskt och socialt. Det gör att deras upplevelser och behov av den perioperativa vårdmiljön kan skilja sig från barn och vuxna. Emellertid har den perioperativa vården ingen särskild inriktning på ungdomar. Anestesisjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete patienter i alla åldrar, men det saknas ofta utbildning för hur den perioperativa vården till ungdomar bör vara. Det finns forskning på barn i den perioperativa vårdmiljön, men begränsat med forskning på just ungdomar. Syftet med studien var att beskriva ungdomars upplevelser och behov i den perioperativa vårdmiljön. Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design som metod. En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Efter en urvalsprocess utifrån bestämda kriterier och kvalitetsgranskning genererade datainsamlingen totalt nio kvalitativa artiklar som analyserades med stöd av Bettany Saltikovs nio steg för extrahering av data för att få fram subteman och huvudteman. Resultatet visar att ungdomar upplever oro, rädsla, smärta och obehag, samt känsla av förlorad autonomi och integritet, vilket ledde till en ovan situation. De uttryckte ett behov av att få information, känna sig sedda och hörda, samt ett behov av stöd från föräldrar, vårdpersonal och jämnåriga. Oro och rädsla var genomgående under hela den perioperativa vårdmiljön, samtidigt som de har ett behov av information och delaktighet. Personcentrerad vård i kombination med utbildning i ungdomars specifika behov, kan vara ett sätt att minska oro och rädsla. Detta kan främja välbefinnande i den perioperativa vårdmiljön. / The physical, psychological and social state of development in adolescents separates their experiences and needs in the perioperative care from those of younger children and adults. The perioperative care does not have a particular orientation towards the care of adolescents, and as a consequence, the nurse anesthetist will meet adolescents both in the perioperative care for children, as well as in the perioperative care for adults. However, they often lack knowledge about how to provide care for adolescents in the perioperative environment. The aim was to describe the experiences and needs of adolescents in the perioperative caring environment. The study was conducted as a systematic literature review with a qualitative design as a method. A literature search was performed. After a process of selection and review of quality, the data collection generated in total, nine qualitative articles. The data was then analyzed through the nine steps of data analysis by Bettany Saltikov to form subthemes and themes. The results show that adolescents experience anxiety, fear, pain and discomfort, together with a sense of lost autonomy and integrity, this constitutes a new and unaccustomed feeling. The adolescents expressed a need for receiving information, being involved, and receive support from parents, healthcare personal and peers. Feelings of anxiety and fear was experienced throughout the whole period in the perioperative caring environment. Person centered care in combination with education about the specific needs of adolescents, could be a way to reduce feelings of anxiety and fear, and to increase wellbeing of adolescents.

Regional anestesi kan anses mindre fördelaktigt eftersom patienten är vaken under operationen, något som patienten kan ha en förutfattad mening om och känna sig främmande för. Även om det finns flertalet fysiologiska fördelar med anestesimetoden. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i det perioperativa vårdandet och det anses därför av gagn att förstå patienters upplevelse av att vara vaken under operation. Det för att få möjlighet att främja upplevelsen och undvika oönskade konsekvenser så som lidande i upplevelsen intraoperativt. Syftet var att undersöka patientens upplevelse av att vara vaken under operation med regional anestesi. För att undersöka upplevelsen användes en systematisk litteraturöversikt. Det resulterade i fyra huvudteman. Sensationer, att navigera i det okända, Det främmande landskapet och närvarons betydelse. Resultatet berör upplevda känslor och förnimmelser av operationen. Det beskriver vikten av en professionell vårdrelation och hur det kan påverka måendet negativt av att inte bli sedd. Miljön på operationen är på flera sätt annorlunda och främmande. Slutligen framkommer det hur patienten kunde uppleva olika grader av kontroll samt hur kroppen upplevs främmande med regional anestesi. Resultatet speglar olika delar av patientens upplevelse intraoperativt. Genom att förstå den perioperativa patientens upplevelser, kan den perioperativa sjuksköterskan nyttja den perioperativa dialogen för att kunna lindra patientens lidande. / Regional anesthesia can be considered disadvantageous since the patient is awake during surgery, something, the patient may have preconceived notions, and be nervous about. However, there are several physiological benefits associated with this anesthesia method. The nurse anesthetist plays a crucial role in the perioperative care, and therefore it is beneficial to understand patients experiences of being awake during surgery. This to promote positive experiences and avoid unwanted consequences such as suffering in the intraoperative phase. The aim was to investigate the patient’s experience of being awake during surgery with regional anesthesia. A systematic literature review was employed to investigate the experience. Four main themes emerged: sensations, navigating the unknown, the unfamiliar landscape and the importance of presence. The result discusses emotions and sensations experienced during surgery. It describes the importance of a professional care relationship and how negative effects can occur from not being accepted. The environment in surgery is in many ways different and unfamiliar. Finally, it emerged how the patient might experience varying degrees of control and how the body felt unknown with regional anesthesia. The result reflects various aspects of the patient’s intraoperative experiences. By understanding the perioperative patients experience, the perioperative nurse can utilize the perioperative dialogue to alleviate the patients suffering.

Background: An outbreak of African swine fever (ASF) in China in 2020 has led to an unprecedented shortage of nadroparin. Most patients, especially those kept in hospital for surgery, are currently treated with prophylactic anticoagulation (AC). In search of alternatives for nadroparin (fraxiparine), we found no sufficient data on alternatives for neurosurgical patients, such as tinzaparin of European origin. We compared nadroparin and tinzaparin concerning adverse events (bleeding versus thromboembolic events) in neurosurgical patients. Methods: Between 2012 and 2018, 517 neurosurgical patients with benign and malignant brain tumors as well as 297 patients with subarachnoid hemorrhage (SAH) were treated in the Department of Neurosurgery, University Hospital Leipzig, receiving prophylactic anticoagulation within 48 h. In 2015, prophylactic anticoagulation was switched from nadroparin to tinzaparin throughout the university hospital. In a retrospective manner, the frequency and occurrence of adverse events (rebleeding and thromboembolic events) in connection with the substance used were analyzed. Statistical analysis was performed using Fisher’s exact test and the chi-squared test. Results: Rebleeding rates were similar in both nadroparin and tinzaparin cohorts in patients being treated for meningioma, glioma, and SAH combined (8.8% vs. 10.3%). Accordingly, the rates of overall thromboembolic events were not significantly different (5.5% vs. 4.3%). The severity of rebleeding did not vary. There was no significant difference among subgroups when compared for deep vein thrombosis (DVT) or pulmonary embolism (PE). Conclusion: In this retrospective study, tinzaparin seems to be a safe alternative to nadroparin for AC in patients undergoing brain tumor surgery or suffering from SAH.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskor kommer under sitt arbete möta patienter med någon form av kognitiv nedsättning. Specialistsjuksköterskor inom den perioperativa miljön har en skyldighet att erbjuda individanpassad omvårdnad till patienter med kognitiv nedsättning. Den perioperativa dialogen är ett sätt för patienten och närstående att bli införstådda i vårdsituationen och för specialistsjuksköterskor ett verktyg för att få adekvat information om patientens önskemål. Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa vården. Metod: I studien användes en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Sex anestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor intervjuades och det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier. Dessa var: “samverkan i team”, “behov av resurser och hjälpmedel” och “behov av individanpassat bemötande och kommunikation”, samt 14 subkategorier. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa miljön var en utmaning. Den perioperativa vården kan anpassas efter patientens särskilda behov genom närståendes delaktighet, ett professionellt samarbete i team samt ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Anesthesia- and operating nurses´ will encounter patients with some form of cognitive impairment during their work. Perioperative specialist nurses have a duty to provide individualized care for patients with cognitive impairment. The perioperative dialogue is a way for patients and their relatives to understand the health situation, and for specialist nurses, it serves as a tool to gather adequate information about the patient's preferences. Aim: The aim was to describe the experiences of anesthesia- and operating nurses´ in caring for patients with cognitive impairment within perioperative care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used in the study. Six anesthesia nurses and four surgical nurses were interviewed, and the collected material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in three categories: "team collaboration", "need for resources and aids" and "need for individualized approach and communication", along with 14 subcategories. Conclusion: The study revealed that caring for patients with cognitive impairment in the perioperative environment posed a challenge. The perioperative care can be adapted to the patient's specific needs through the involvement of close relatives, professional teamwork, and a person-centered approach.

Introduktion: Operationssjuksköterskan har ett betydande och komplext yrkesansvar som innefattar en rad olika specifika kompetenser inom den högteknologiska perioperativa vården. Då den nyutbildade operationssjuksköterskan besitter färre kunskaper och har mindre erfarenhet kan den perioperativa vården upplevas som mer utmanande. Syfte: Att beskriva nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser av sin första tid i yrket samt vilka utmaningar de upplever inom perioperativ vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 11 stycken semistrukturerade intervjuer med nyutbildade operationssjuksköterskor genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat i resultatet var: Att gå från expert till novis i en produktionsinriktad perioperativ vård, som visar komplexiteten i att gå från allmänsjuksköterska till att bli nybörjare på nytt inom operationssjukvård och att acceptera sin roll som novis. Två kategorier beskrev nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser och vilka utmaningar som de upplevde: Att växa in i en ny yrkesroll och Att arbeta i en produktiv arbetsmiljö. Konklusion: Kollegorna var en stor del i tryggheten och var viktiga för att kunna hantera oförutsedda och obekanta situationer. De försökte acceptera sin roll som novis samtidigt som de upplevde egna prestationskrav. Arbetet upplevdes som utmanande då det bestod av en balansgång mellan produktivitet och säkerställandet av en god och säker vård för patienten. / Introduction: The operating theatre nurse (OTN) has a significant and complex professional responsibility that includes a number of different specific competencies in the highly productive perioperative care. As the newly trained OTN´s possesses less knowledge and have less experience, perioperative care can be perceived as more challenging. Aim: To describe newly trained OTN´s experiences of their first time in the profession and the challenges they experience in perioperative care. Method: Qualitative method with inductive approach and semi-structured interviews with 11 OTN´s. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The overall theme of the result was: Going from an expert to a novice in a production-oriented perioperative care, which shows the complexity of going from a general nurse to a beginner again in surgical care, and accepting their role as a novice. Two categories described newly trained OTN´s experiences and the challenges they experienced: To grow into a new professional role and To work in a productive work environment. Conclusion: Colleagues were a big part of feeling confident and they were important to being able to handle unforeseen and unfamiliar situations. They tried to accept their role as novices while experiencing their own performance requirements. The work was perceived as challenging as it consisted of a balance between productivity and ensuring good and safe care for the patient.

Bakgrund: Operationssjukvården utvecklas ständigt med nya medicintekniska produkter. Operationssjuksköterskan ansvarar för att ta fram rätt medicintekniska produkter till operationen och för att de medicintekniska produkterna ska fungera. Fungerar inte medicintekniska produkter under operationen hotar det patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka hur operationssjuksköterskan arbetar med medicintekniska produkter på operationssalen. Metod: En strukturerad, icke-deltagande observationsstudie med kvantitativ ansats har genomförts på två olika sjukhus i västra Sverige. Totalt genomfördes 21 observationer som analyserades med beskrivande statistik. Resultat: Medelvärdet på antal medicintekniska produkter i operationssalen var nio. Operationssjuksköterskan utförde funktionstest av medicintekniska produkter innan operationens start i 76 % av observationerna. Problem med medicintekniska produkter uppstod i 71 % av observationerna, vilket ledde till att vid en tredjedel av observationerna fick någon i operationsteamet gå ut från operationssalen för att hämta nya medicintekniska produkter. Medelvärdet för tiden att hämta ny medicintekniska produkter var två minuter och 29 sekunder. Konklusion: Studien har bidragit med en överblick över hur operationssjuksköterskans arbetar med medicintekniska produkter på operationssalen, både hur operationssjuksköterskan förbereder medicintekniska produkter innan operationens start och hur många problem som uppstår med medicintekniska produkter under operationen som operationsteamet måste lösa. Att förebygga problem med medicintekniska produkter är viktigt för patientsäkerheten, operationspersonalens arbetsmiljö och produktiviteten för operationsenheten. / Background: Surgical care is constantly evolving with new medical devices. The operating room nurse is responsible for providing correct medical devices and making sure the medical devices function correctly. If the medical devices are not functioning correctly the patient safety is endangered. Aim: Examine how the operating room nurse works with medical devices in the operating room. Method: A structured, non-participating observation study with a quantitative design was conducted at two hospitals in western Sweden. A total of 21 observations were analyzed using descriptive statistics. Result: The mean number of medical devices in the operation room was nine. The operating room nurse performed function tests of the medical devices prior to operation in 76 % of observations. Problems with medical devices occurred in 71 % of observations, resulting in someone from the operating team having to leave the operating room and fetch new medical devices in one third of observations. The mean time required for fetching new medical devices was two minutes and 29 seconds. Conclusion: The study offers an overview of how the operating room nurse utilizes medical devices in the operating room, both how the operating room nurse prepare the medical devices before the start of the operation and how many problems occur with the medical devices during the operation which the operating team must resolve. Preventing problems with medical devices are important due to patient safety, work environment and productivity in the operating ward.

Bakgrund: Aktuell forskning visar hur användning av intraoperativ kommunikation kan medföra positiva effekter för både patienter och operationssjuksköterskor. Dock saknas forskning om hur användningen ser ut i praxis. Syfte: Syftet med denna studie var att med stöd i yrkets kompetensbeskrivning observera hur operationssjuksköterskor använder sig av intraoperativ kommunikation med patienter i det kliniska arbetet samt orsaker till att kommunikation eventuellt inte används. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ, etnografisk observationsstudie. 20 observationer av operationssjuksköterskor på ett sjukhus i norra Sverige genomfördes och materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnande i tre kategorier: Att kommunicera, Att ge personcentrerad vård samt Att påverkas av arbetsmiljön, och åtta underkategorier: Att ge information, Att föra en intraoperativ dialog, Att bygga en tillfällig relation, Att identifiera omvårdnadsbehov, Att vara engagerad, Att vara frånvarande, Att ha andra arbetsuppgifter och Att påverkas av tid. Slutsats: Resultatet av denna studie tyder på att intraoperativ kommunikation knappt används i klinisk verksamhet idag och att operationssjuksköterskor av olika anledningar oftast backar undan och låter andra teammedlemmar ansvara för det nära omvårdnadsarbetet. / Background: Current research shows how the use of intraoperative communication can lead to positive effects for both patients and operating theatre nurses. However, research is missing regarding the use in practice. Aim: The aim of this study was to observe, with the support of the competence description of the profession, how operating theatre nurses use intraoperative communication with patients in their clinical work, and reasons why communication possibly is not used. Method: The study was performed as a qualitative, ethnographic, observational study. 20 observations of operating theatre nurses at a hospital in northern Sweden were made, and the material was analyzed through content analysis. Findings: The analysis of the material led to three categories: To communicate, To perform person-centered care and To be influenced by the working environment, and eight sub-categories: To provide information, To conduct an intraoperative dialogue, To build a temporary relationship, To identify caring needs, To be committed, To be absent, To have other duties and To be affected by time Conclusion: The findings of this study indicate that intraoperative communication is rarely used in clinical work today, and that operating theatre nurses, for different reasons, usually take a step back and let the other team members take responsibility for the intraoperative nursing.

Bakgrund: Globalt inom hälso- och sjukvården skadas årligen tusentals patienter, somliga med dödligt utfall. Majoriteten av dessa skador sker inom den perioperativa vården där operationssjuksköterskan har ett ansvar att minimera risken för att en vårdskada ska uppkomma. En viktig del inom patientsäkerhets- och förbättringsarbetet är avvikelserapportering och detta är således ett viktigt ämne för vidare forskning. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga inrapporterade avvikelser inom operationssjukvård samt att undersöka eventuellt samband mellan tidpunkt och avvikelseområde. Metod: Kvantitativ retrospektiv registerstudie. Studien innefattar Centraloperation i Skellefteå och Umeå universitetssjukhus samtliga operationsavdelningar. Avvikelserna samlades in via databasen Platina och materialet behandlades med hjälp av SPSS Statistics version 23. Resultat: Resultatet visade på en signifikant skillnad (p=,000) mellan för- och eftermiddag där förmiddag var vanligast förekommande tidsintervall för inrapportering av avvikelser. De tre vanligaste avvikelseområdena representerades av: Vård och rehabilitering, kommunikation och medicinsk teknik-produkt. Av de totalt 1621 inrapporterade avvikelserna så visade inte resultatet på något signifikant samband mellan tidsintervall och avvikelseområde. Ortopedoperation i Umeå var den klinik där de flesta avvikelser var inrapporterade samt den mest avvikelsefrekventa dagen var onsdag. Slutsats: En signifikant skillnad förelåg mellan antalet inrapporterade avvikelser under för- och eftermiddagar, med förmiddagar som mest frekvent. Inget signifikant samband kunde påvisas mellan tidsintervall och avvikelseområde, dock belyser båda resultaten trender i verksamheten som ur ett patientsäkerhetsperspektiv är av värde för vidare forskning. / Background: Globally within the health care system thousands of patients get injured annually, some with a deadly outcome. The majority of these injuries occur in the perioperative care, where the theatre nurse plays an important role in patient safety. An important part within patient safety and work enhancement is adverse event (AE) reporting and therefore makes it an important topic for further research. Objective: The aim of the study was to map reported AE’s in surgical care and to examine possible correlations between time and AE area. Method: Quantitative retrospective registry study. The study includes Central Operation in Skellefteå and Umeå University Hospital’s all surgical departments. The AE’s were collected through the database Platina and the material was processed with the help of SPSS Statistics version 23. Findings: The results showed a significant difference (p=,000) between morning and afternoon where morning was the most frequent. The three most common areas of AE's were represented by: Care and rehabilitation, communications and medical technology-product. Out of the total 1621 reported AE's the result showed no significant correlation between time interval and AE area. Orthopaedic surgery in Umeå was the clinic were the most AE’s was reported and the most AE frequent day was Wednesday. Conclusion: A significant difference between the numbers of reported AE's during mornings and afternoons was present, with mornings being the most frequent. No significant correlation could be found between the time interval and the AE area, both results however highlight trends in the business which from a patient safety perspective is of valuable for further research.

Objectifs: Les données provenant des centres de soins tertiaires suggèrent que le taux de mortalité péri-opératoire (MPO) après cystectomie notés pour les patients âgés (septuagénaires et octogénaires) n’excède pas celle des patients plus jeunes. Toutefois, les données provenant de la communauté démontrent un phénomène inverse. Spécifiquement, la MPO est plus élevés chez les ainés. Dans cette thèse nous allons présenter une réévaluation contemporaine du taux de MPO après cystectomie. Méthodes: Entre 1988 et 2006, 12722 cystectomies radicales pour le carcinome urothéliale de la vessie ont été enregistrées dans la banque de données SEER. Le taux de MPO a été évalué dans les analyses de régression logistique univariées et multivariées à 90 jours après cystectomie radicale. Les covariables incluaient: le sexe, l’ethnie, l’année de chirurgie, la région d’origine du patient ainsi que le grade et le stade de la tumeur. Résultats: Parmi tous les patients, 4480 étaient des septuagénaires (35.2%) et 1439 étaient des octogénaires (11.3%). Le taux de MPO à 90 jours était de 4% pour la cohorte entière vs. 2% pour les patients moins de 69 ans vs. 5.4% pour les septuagénaires vs. 9.2% pour les octogénaires. Dans les analyses de régression logistiques multivariées, les septuagénaires (OR=2.80; <0.001) et les octogénaires (OR=5.02; <0.001) avaient reçu un taux de MPO plus augmenté que les patients moins de 70 ans après une cystectomie radicale. Conclusion: Cette analyse épidémiologique basée sur les donnés le plus contemporaines démontre que l’âge avancée représente un facteur de risque pour un taux de MPO plus élevé. / Objective Data from tertiary care centers suggest that the perioperative mortality (POM) after radical cystectomy (RC) is not different in septuagenarian or octogenarian patients, compared to younger individuals. Conversely, population-based data state otherwise. We revisited this topic in a large contemporary population-based cohort. Methods Between 1988 and 2006, 12722 radical cystectomies were performed for urothelial carcinoma of the urinary bladder (UCUB) in 17 Surveillance, Epidemiology and End Results (SEER) registries. Of those 4480 were aged 70-79 and 1439 were 80 years and older. Univariable and multivariable logistic regression models tested 90-day mortality (90dM) after radical cystectomy. Covariates consisted of gender, race, year of surgery, SEER registry, histological grade and stage. Results Of all 12722 patients, 4480 (35.2%) were septuagenarian and 1439 (11.3%) were octogenarian. The overall 90dM rate was 4% for the entire population, 2% for patients aged 69 years or younger, 5.4% for septuagenarian patients and 9.2% for octogenarian patients. In multivariable logistic regression analyses, septuagenarian (OR= 2.80; <0.001) and octogenarian (OR= 5.02; <0.001) age increased the risk of 90dM after RC. Conclusions In this population-based analysis, POM was between 3 and 5-fold higher respectively in septuagenarian and octogenarian patients which is higher in tertiary care centers. This information needs to be included in informed consent considerations, specifically if RC will not be performed at a tertiary care center.

Bakgrund: Oro är vanligt hos patienter som ska opereras, oavsett om det är en elektiv eller akut operation. Studier har visat att en bra relation mellan anestesisjuksköterskan och patienten preoperativt minskar oron hos patienten. En akut operation upplevs som stressande för patienten då denne inte kan påverka sin situation. Anestesisjuksköterskan är den som inför en akut operation ansvarar för patientens trygghet och säkerhet. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ändamålsenligt urval utfördes. Urvalskriterierna innefattade anestesisjuksköterskor med minst ett års erfarenhet på en operationsavdelning som bedriver akut verksamhet. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom i resultatet; Att ha kunskap om patientens tidigare erfarenheter, Att ta över ansvar för patient som är utelämnad, Att undvika felaktig och otillräcklig information och Att utforma personcentrerad information. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande för att kunna anpassa sig till den unika individen. Med denna kunskap kan anestesisjuksköterskan bemöta oro genom att informera patienter på ett personcentrerat sätt utifrån deras villkor och önskemål.