Avsikten med uppsatsen är att studera och analysera hur planerare ser på sin egen roll som planerare i relationen till medborgarna. Relationen mellan planerare och medborgare innebär i det här fallet formaliserade medborgardialoger, till exempel samråd eller informationsmöten i offentliga stadsrum, till exempel torg. Bakgrunden till uppsatsen är att forskningen visar att planerarna är osäkra till hur de ska använda sig av medborgardialoger, och om medborgardeltagandet ska vara en del av beslutsfattandet. I ingen annan fråga är det så stor skillnad mellan principer och praxis. Plan- och bygglagen har fastställt att medborgarinflytande är en del av planprocessen. Forskningen visar dock att planerarna är osäkra på hur de ska förhålla sig till medborgardeltagandet i stadsplaneringen. För att studera hur planerarna ser på sin roll som planerare har resultatet satts i relation till olika demokrati-modeller samt rationell- och kommunikativ planering. En kvalitativ studie har gjorts för att undersöka hur planerarna ser på sin roll som planerare i relationen till medborgarna. Studien är baserad på en tvärsnittsdesign. Valet av forskningsdesign beror på att avsikten med studien har varit att undersöka planerarens syn på sin roll som planerare. Därefter är studien genomförd genom semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats med hjälp av metoden kvalitativ innehållsanalys.  Uppsatsens resultat visar att planerarna är osäkra på hur de ska arbeta med medborgardeltagandet. I vissa fall visar resultatet att planerarna ska lyssna på medborgarnas yttranden men resultatet visar att planerarna väljer att bortse från detta i stadsplaneringen. Det är svårt att säga om planerarna ser sig som rationella eller kommunikativa i sin roll som planerare. Samtidigt går det se att rationell planering är dominerade i svensk stadsplaneringen.

Studien undersöker huruvida kvinnliga planerare genom sina egna erfarenheter av den fysiska miljön, bidrar till ett ökat fokus på genusperspektiv vid planeringen av den fysiska miljön. Därmed undersöks och problematiseras om ett ökat antal kvinnliga planerare resulterar i större fokus på genusfrågor. Uppsatsen har en feministisk- och organisationsteoretisk bas, empirin består av fyra kvalitativa intervjuer med kvinnliga planerare inom den kommunala planeringsorganisationen. Insamlingen av materialet fokuserar främst kring planerarnas upplevelse av samhällsplaneringens organisation och process. Av empirin framgick att de kvinnliga planerarna inte tenderade att uppfatta sig själva som innehavare av en särskild roll för att främja genusmedveten planering. De uppfattade att planeraryrket och de praktiserande planerarna har en gemensam bas genom deras utbildning. Vidare framgick att de kvinnliga planerarna tillämpade olika typer av strategier för att få igenom olika beslut de upplevde som extra värdefulla. Utifrån empirin kunde synliggöras tendenser till manlig norm och dikotomt tänkande inom planeringspraktiken där vissa värden skådas som varandras motsatser samt tendenser till hierarki dem emellan. Studien av planeringens organisation visar att det kan att finnas könssegregerande processer inom den, framförallt en vertikal segregering, det vill säga en hierarkisk sådan. Det kan hämma den kvinnliga planerarens tillgång till makt och inflytande.

En av de mest väsentliga komponenterna vid gestaltning av stadsmiljöer är färgsättningen. Färgsättningen kan visa på samhörighet bland byggnaderna i ett bostadsområde men också särskilja en byggnad från mängden. Kanske är det lättare att förstå sig på färgsättningen genom en liknelse med en konstnär.  När konstnären ska färglägga en ny tavelduk väljer hon mellan olika kulörer och blandar dem tills precis den rätta nyansen uppstår. I strävan efter att fånga den perfekta känslan väljs kanske engrundfärg ut som ska lyfta fram motiven bättre. Sedan lägger konstnären till lite ny färg i en femhundra år gammal målning och funderar på vad färgen gör med betraktaren – Konstnären kan vidare fundera på om tavlans ursprungliga uttryck ska behållas, eller om det istället tydligt ska framgå vad som är nytt. Andra konstnärer har under tidens gång också satt sitt avtryck på tavlan, men kanske är det dags att strukturera om lite? Kanske borde det formuleras en lista på vad man får lägga till och inte framöver? Ska tavlans gamla motiv i mitten få stå oförändrad, medan dess ytterkanter kan ges en ny gestaltning?  Om man läser berättelsen igen men byter ut tavlan mot staden, och konstnären mot planeraren blir historien genast mer intressant för det här arbetet. Hur går en planerare till väga när det gäller att färgsätta stadsmiljön? Vad är det för objekt som färgsätts? Vilka regler eller rekommendationer ska planeraren följa eller ge till andra som ska färgsätta? Och finns det någon medvetenhet i vad färgvalen har för påverkan på människorna som betraktar den och lever i dess närmiljö? Det här arbetet berör just dessa frågor. Här redovisas färgernas stimulerande effekter på människan, granskningar av lagtexter och föreskrifter samt analyser av kommunala plandokument. Det för att se vad planeraren har att förhålla sig till när det gäller färgsättning av stadsmiljön, men också på vilket sätt de gör det. Även observationer av byggnader i Uppsala och Linköping har gjorts för att sedan undersöka vad deras tillhörande plandokument säger om dess färgsättning.  Förhoppningen är att arbetet ska bidra till ökat intresse och kunskap angående färgers påverkan på människan för att därigenom även bidra till väl gestaltade livsmiljöer som är färgsatta med omsorg.

Medborgardialog och medborgarinflytande är högst relevanta begrepp i nutida fysisk planering. Medborgardialog spelar en viktig roll i att stärka den demokratiska delaktigheten i planeringen och för att öka dess legitimitet. Denna studie undersöker tillämpningen av medborgardialog i den fysiska planeringen, särskilt i kontexten av översiktsplanering. Studien ger en detaljerad undersökning av de metoder och faktorer som bidrar till en effektiv medborgardialog och bedömer i vilken utsträckning medborgarna tilldelas inflytande i processen för översiktlig planering.  Studien identifierar flera avgörande faktorer för en effektiv medborgardialog. Dessa inkluderar tydlig kommunikation, transparens och förtroende, mångfaldiga metoder för dialog samt verkligt inflytande. Tydlig kommunikation innebär att information om planeringsprocessen och möjligheterna till deltagande är tillgänglig och begriplig för alla medborgare. Transparens och ärlighet i dialogen är nödvändiga för att bygga och bibehålla förtroende hos medborgarna. Att använda olika dialogmetoder utöver formella samråd är viktigt för att nå olika grupper av medborgare och främja bredare deltagande. Slutligen är det av yttersta vikt att ge medborgarna verkliga möjligheter att påverka planeringsbesluten, istället för att endast informera dem om förutbestämda resultat.

I takt med att klimatförändringarnas effekter ökar, ökar även behovet av klimatanpassning av den fysiska miljön. Trots behovet av klimatanpassning råder det tveksamheter kring hur proaktiva de svenska kommunerna är gällande deras klimatanpassningsarbeten, där det finns nationell information och reglering som uppmanar kommunerna att genomföra klimatanpassningsarbeten. Det råder även tveksamheter inom forskningsläget kring hur planerarna förhåller sig till klimatanpassning inom sitt yrkesutövande. Sammantaget blir det relevant att undersöka hur kommunerna resonerar kring och planerar för klimatanpassning.   Studien pekar mot att de svenska kommunala klimatanpassningsstrategierna utformas med målet att kunna skydda den befintliga byggda miljön, men att kommunerna även prioriterar skapandet av naturmiljöer som upplevs som estetiskt tilltalande och attraktiva. Det orsakar en konflikt med den statliga ledningen som prioriterar skydd av naturmiljöerna, och därmed strategier som reträtt, till en högre grad än kommunerna. Där den nationella styrningen kan ha lett till att kommunerna agerar för att motverka klimatförändringarnas effekter, men kommunerna väljer andra strategier och policys än de som i princip prioriteras från statligt håll.

Sedan uppstarten av Sverigeförhandlingen 2014 har diskussionen kring infrastruktursatsningar i Sverige präglats av en ny höghastighetsbana vars syfte är att sammankoppla landets tre storstäder. Sverigeförhandlingens slutrapport (SOU 2017:107) visar på att den tidsmässiga aspekten har varit en ledande faktor vid potentiella spårdragningar, där ett begränsat antal stopp har framhävts som den bästa lösningen för att spara tid. Konsekvenserna blir dock att majoriteten av de svenska kommunerna hamnar utan direkt anslutning till höghastighetsbanan. Tidigare forskning har visat att rörelse och mobilitet är en central del av människors vardagsliv; för att kunna ta oss till arbetet, träffa familj och vänner med mera. Koppling mellan mobilitet och vardag är intressant då tidigare forskning traditionellt sett har tittat på ekonomiska aspekter, spatial rättvisa och klimatfrågor gällande höghastighetståg. Höghastighetstågens inverkan på vardagslivet samt hur orter som blir utan en direkt koppling till tågen påverkas, är mindre utforskat. Därmed skall denna uppsats fylla en identifierade kunskapslucka gällande vardagslivsperspektivet i samband med planeringen av höghastighetsjärnvägar. Uppsatsen avser utreda hur planerare och politiker ser på vardagslivet och hur diskursen är strukturerad. Inom en socialkonstruktivistisk ram och med en diskursteoretisk ansats analyseras diskursen kring vardagsliv bland planerare och politiker i Ljungby ur ett mobilitetsperspektiv. Studiens empiri utgörs av intervjuer och plandokument. Under analysen framgår det att diskursen kan uppfattas som spretig där flera mindre och ingående diskurser utgör mobilitets- och vardagslivsdiskursen i Ljungby. I stora drag kretsar den kring begreppen kollektivtrafik, mobilitet och infrastruktur. Olika teknologiska möjliggörare såsom bilen, E4:an eller höghastighetsbanan har en stor inverkan på vardagslivet i Ljungby med tanke på kommunens utmaningar med kollektivtrafik och geografiska förhållanden. Samtidigt är det inte möjligt att helt fastställa en konstant definition kring mobilitets- och vardagslivsdiskursen i kommunen. Detta beror på att perspektiv, åsikter och uppfattningar är i ständig förändring och så även diskurser. Därför är syftet med uppsatsen att kartlägga denna diskursiva kamp. / Since the start of Sverigeförhandlingen in 2014, the discussion about infrastructure investments in Sweden has been characterized by a high-speed railway with the purpose of connecting the country's three major cities. Sverigeförhandlingens final report (SOU 2017: 107) concludes that the time aspect has been a leading factor in potential rail routes, where a limited number of stops has been highlighted as the best solution to save time. As a result, the majority of Swedish municipalities will end up without a direct connection to the high-speed railway. Previous research has presented movement and mobility as a central part of people's everyday lives, to be able to take us to work, meet family and friends, and so on. The link between mobility and everyday life is interesting as previous research has traditionally looked at economic aspects, spatial justice, and climate issues regarding high-speed trains. The impact of high-speed trains on everyday life and how cities without a direct connection to the trains are affected are less explored. Thus, this thesis aims to fill this identified knowledge gap regarding the everyday life perspective in connection to the planning of high-speed railways. The thesis intends to investigate how planners and politicians view everyday life and how the discourse is structured. Within a social constructivist framework and with a discourse theoretical approach, the discourse on everyday life among planners and politicians in Ljungby is analyzed from a mobility perspective. The empirical study consists of interviews and planning documents. During the analysis, it appears that the discourse can be perceived as scattered, where several smaller and in-depth discourses constitute the discourse of mobility and everyday life in Ljungby. Broadly speaking, it revolves around the concepts of public transport, mobility, and infrastructure. Various technological enablers such as the car, the E4, or the high-speed railway have a major impact on everyday life in Ljungby, given the municipality's challenges with public transport and geographical conditions. At the same time, it is not possible to fully establish a constant definition of the discourse of mobility and everyday life in the municipality because perspectives, opinions, and perceptions are constantly changing and so are discourses. Therefore, the purpose of the thesis is to map out this discursive struggle.

Minskning av transporters negativa miljöpåverkan, eller en ökning av hållbara resor, har blivit en allt viktigare fråga för lokala aktörer. Genom samhälls- och trafikplanering ska dagens ohållbara transportsystem bli mer hållbart. Det gör hur planerare i Helsingborg planerar för hållbara resor intressant att studera. Avhandlingen undersöker hur planerare föreställer sig vad hållbart resande är, vilka resenärer det är som bör resa mer hållbart samt hur en hållbar stad kan se ut. Teoretiskt kombinerar avhandlingen ett intersektionellt ramverk med feministisk planeringsteori samt teorier från STS (teknik- och vetenskapsstudier). Det empiriska materialet består av djupintervjuer med sexton planerare, en fokusgruppsintervju samt bildanalys av de planeringsdokument som Helsingborgs stad använder sig av i planeringen för hållbara resor. Framförallt visar avhandlingen att planerare inte betraktar resors negativa miljöpåverkan som ett argument som kan få människor att resa mer hållbart. Istället är det möjligheten att framställa hållbara resor som roliga, hälsosamma, lustfyllda och praktiska som planerare tror kan få helsingborgarna att cykla eller åka mer buss. Men det är bara vissa resenärer som antas kunna ta del av de hållbara resornas positiva värden. Planerarnas föreställningar om bland annat kön, etnicitet och klass är avgörande för hur de förstår hållbara resor. Planerarna menar sammanfattningsvis att det är stort att resa rätt av miljöskäl, men större att fritt välja det mest attraktiva färdsättet. / Demands for sustainable mobility have become an increasingly important issue for local actors. Through city and traffic planning, the current unsustainable transport systems are going to become more sustainable. However, how to define sustainable mobility is disputed. Therefore, how planners in the Swedish municipality of Helsingborg define sustainable mobility makes an interesting case. This thesis examines how planners imagine sustainable mobility, who the sustainable traveler is, and what a sustainable city might look like. Theoretically the thesis combines an intersectional framework with a feminist planning theory and theories from Science and Technology Studies. The empirical material is based on in-depth interviews with sixteen planners, a focus group interview, and visual analyses of the planning documents the city of Helsingborg uses in planning for sustainable mobility. The analyses show that planners do not see the negative environmental impact of traveling as an argument which will persuade people to travel more sustainably. Instead, it is the possibility to construct sustainable mobility as fun, healthy, pleasurable, and practical that planners believe will persuade the inhabitants of Helsingborg to cycle or travel by bus more often. But not all travelers are likely to benefit from the positive values of sustainable mobility. To conclude, when planners imagine sustainable mobility, they imagine that it is good to travel the correct way for environmental reasons, but it is even greater to make independent travel choices, based on what modes of transport attract the most people. / <p>I denna elektroniska version av avhandlingen är bilderna i bilaga 2 uteslutna på grund av upphovsrättsliga skäl.</p>

Planeringen av brukarnas insatser inom hemtjänsten i Luleå kommun har förändrats. Antalet planerare har minskats, deras arbetsuppgifter har utökats och blivit mer strukturerade. Utöver planeringen arbetar planerarna även med omvårdnad hos brukare. Arbetsfördelningen varierar mellan enheterna. Syftet med studien var att undersöka planerarnas arbetssituation och arbetstillfredsställelse, om arbetsfördelningen har inverkan på arbetstillfredsställelsen och om det finns utvecklingsområden för ökad tillfredsställelse. Dataunderlag har samlats in med en webbenkät baserad på mätinstrumentet Measure of Job Satisfaction. Därtill ett antal öppna och slutna frågor angående arbetssituation och arbetsfördelning. Enkäten skickades till 39 planerare med en svarsfrekvens på 61.5% ( n =24). Resultatet visar att arbetssituationen för planerarna varierar vad gäller uppgifter, tidfördelning och hur arbetet är strukturerat. Planerarna är tillfredsställda med förhållanden relaterade till personlig tillfredsställelse, professionellt stöd, framtidsutsikter och standard på arbetet, liksom den övergripande arbetstillfredsställelsen. Planerarna är varken tillfredsställda eller otillfredsställda med förhållanden relaterade till arbetsbörda, utbildningsmöjligheter samt ersättning och lön. Studien visar att arbetsfördelningen har viss inverkan på tillfredsställelsen. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att planerarna har en övergripande arbetstillfredsställelse i dagsläget. Samtliga arbetsfaktorer är av värde att underhålla och utveckla, däremot finns anledning att särskilt se över faktorer som kan få inverkan ur ett kompetensförsörjningsperspektiv. / Planning of the user’s contribution in the home care service in Luleå municipality has changed. The quantity of planners has decreased; their duties have increased and become more structured. In addition to planning, the planners also work with caring for the users. The distribution of labor varies between units. The purpose of this study was to survey the planners work situations and job satisfaction, if the distribution of labor has an impact on job satisfaction and if there are areas which can be developed for increased satisfaction. Data has been collected using a web survey based on the Measure of Job Satisfaction surveying instrument. A number of open and closed questions were constructed regarding the work situation and distribution of labor. The survey was sent to 39 planners with a response rate of 61.5% ( n =24). The results show that the work situation for the planners varies regarding their tasks, time distribution and how the work is structured. The planners are satisfied with conditions related to their personal satisfaction, professional support, prospects and work standards, as well as overall job satisfaction. The planners are neither satisfied nor unsatisfied with conditions related to their workload, educational opportunities as well as reimbursements and salaries. The study shows that the distribution of labor has a certain impact on satisfaction. The main conclusion that can be drawn from the study is that the planners experience overall job satisfaction at the present time. All work factors are of value to maintain and improve, however, there is reason to specifically oversee factors that may impact work satisfaction using a supply of competence perspective.

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och har sedan dess fått avtryck i fysisk planering genom tillämpningen av begreppet barnperspektiv. Malmö stads vision om den barnvänliga staden, ska erbjuda både goda uppväxtvillkor för barn och goda boendemiljöer för barnfamiljer. För att uppnå detta framgår det i översiktsplanerna att både barnperspektivet och barns perspektiv ska beaktas. I beslutsprocesser som i detaljplaner beaktas barnperspektivet vid planering av förskolor och väldigt lite om barns boendemiljöer (Malmö stad, 2012; 2014; 2018).  Barnkonventionens tredje artikel som utgör konventionens tyngsta princip, uttrycker att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut som berör ett enskilt barn eller barn i grupp. I takt med en ökad urbanisering och en förtätningsstrategi i dagens svenska städer, är det viktigt att samhället värnar om goda uppväxtmiljöer för barn. Bostadsgården är ett stadsrum som krymper i takt med förtätningen, vilket medför att barns plats för lekutrymme och närheten till vuxna och hemmet äventyras. Bostadsgården behöver vara en trygg och tillfredsställande miljö som erbjuder tillräckligt med utrymme för att barn ska kunna leka fritt på gården.  Eftersom barnkonventionen blivit svensk lag sedan 1 januari 2020, får den ännu större avtryck vid rättstillämpningen (Unicef, 2020). Detta gör det intressant för studien att undersöka hur planerare beaktar barnets bästa vid planering av bostadsgårdar i Malmö. Studien bygger på tidigare forskning som beskriver bostadsgårdens roll och varför bostadsgården är en miljö som är viktig för barn, men som sedan tar sin grund i barnkonventionens artiklar för att förstå på vilket sätt barnets bästa ska tolkas inom fysisk planering. Vi har valt att definiera barnets bästa vid planering av bostadsgårdar, genom att utgå från följande begrepp: barnperspektivet och barns perspektiv, en god lekmiljö och trygghet. Intervjuer med planarkitekter från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, ger studien en bättre förståelse för hur planerare beaktar barnperspektivet i planskedet. Uppsatsens teorier används för att analysera två fysiska projekt, som båda antagits innan konventionen blivit lag. För att få en djupare förståelse för tillämpningen av barnkonventionen i fysisk planering, utgår forskningen även från två offentliga dokument. Därmed tar denna studie fasta på vilka svårigheter det finns med tillämpningen av barnkonventionens artiklar, samt hur dessa ska beaktas vid planering av bostadsgårdar i Malmö. / The United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990 and has ever since been imprinted in spatial planning through the application of the concept of child perspective. Malmö city’s vision as the child-friendly city, will offer both, good growing-up conditions for children and good living environments for families with children. To achieve this, the master plans of the city show that both child perspective and children’s perspective should be taken into account. In decision-making processes, detailed plans show that the children's perspective is taken into account when planning preschools but very little about children's living environments (Malmö stad, 2012; 2014; 2018). The third article of the UNCRC, which constitutes the most important principle of the Convention, states that the Best Interests of the Child (BIC) shall be a primary consideration in all decisions concerning an individual child or children in a group. With the increased urbanization and a densification strategy in Swedish cities today, it is important for the society to safeguard good growing-up environments for children. Residential yard is an urban space that shrinks as a result of the densification, which means that children's space for their playing environment, the proximity to adults and the home, is endangered. The residential yard needs to be a safe and satisfactory environment that offers enough space for children to be able to play freely. Since the UNCRC became a Swedish law on the 1st of January 2020, this has an even greater impact in applying the law (Unicef, 2020). This makes it interesting for the study to examine how planners consider BIC when planning residential yards in Malmö. Previous research describes the role of the residential yard and why this environment is especially important for children. We have chosen to define BIC when planning residential yards by using the following concepts: the child perspective and children's perspective, a good playing environment and the security. Through interviews with planning architects from Malmö’s City Planning Office “Stadsbyggnadskontoret”, this study achieves a better understanding for how planners consider child perspective in the planning process. The theories for this research have been used to examine two physical projects, which both were approved before the UNCRC became a law. In order to achieve a deeper understanding of the difficulties in applying the UNCRC in spatial planning, the research is also applying two public investigations. By that, the study focuses on what difficulties there are with the application of the articles of the UNCRC and how these should be taken into account when planning residential yards in Malmö.

I takt med att komplexiteten av samhälls- och stadsplaneringen har ökat, har även planerarens rollbeskrivning utvecklats och diversifierats. Politisering av planeringen har beskyllts orsakaatt kompetenser inom planering inte tas tillvara på samt för att osäkerhet spridits inomprofessionen. Utvecklingen verkar dock inte ge utrymme för lösningar av exempelvis dennaproblembeskrivning genom förändringar av professionen på institutionella eller kulturellanivåer. Detta eftersom att bredare kompetensbehov och rollbeskrivningar samt flerinvolverade aktörer komplexifierar nätverken som förbinder planerarna. Vidare försvårarkomplexiteten konkreta definitioner av planerarrollen. Så undersökningar om planerare kanmotiveras av att det underlaget bättre kan avhjälpa analysering om professionens möjligautveckling. Möjligen kan även professionens identitet förändras vid utbildning av nyaplanerare och då blir kunskap om de som söker sig till utbildningarna grundläggande.Syftet med detta arbete har varit att undersöka vem planeraren är, avgränsat tillsamhällsplaneraren från KTH för att svara på hur planerarens bakgrund och intressen kandefiniera samhällsplanerarna som grupp. Utbildningens relevans för samhälls- ochstadsplanering har även det undersökts och den undersökta gruppens relation till planering harbeaktats.I arbetet har en enkät konstruerats för att samla in information om planerarna från KTH.Frågorna i enkäten gav svar som kopplade till frågeställningarna för syftet. Analys avresultatet från enkäten gjordes även för att se hur olika faktorer relaterar till varandra.Ämnesområdena hållbarhet, sociala frågor, engagemang och värderingar har varit av särskiltintresse.Slutsatserna var de att det går att finna några faktorer som troligtvis påverkar vilka somstuderar till planerare på KTH, att planerarnas intressen som relaterar till planering omfattarmycket och att de undersökta intressena inte i stor grad verkar ligga till grund för bland annatvad de arbetar med, samt att utbildningen ger goda arbetsmöjligheter för nästan samtliga somgått den. / With the increase of complexity in urban planning, changes in and diversification of theplanner’s role have also taken place. Politicization has been blamed for the neglection of theplanners’ competencies and for causing uncertainty amongst professionals. The developmentseems not to allow for resolvement of this problem as an example, by changes in theprofession on institutional or cultural levels. This since wider needs for competence anddescriptions of the planner’s role together with more parties being involved in planningfurther complicates the networks that connect planning professionals. Complexity also makesthe role of the planner harder to define and therefore research concerning planners can bemotivated as it might, better than further observations of the role of the planner, aid inanalyzing the possible development of the profession. Perhaps the identity of the planners canbe changed with the education of new professionals and that would also further the need forknowledge of those studying planning.The aim of the study has been to investigate who the planner is, delimited to the urban plannerfrom KTH, to give an answer to how the background and the interests of the planner candefine the urban planners as a group. The relevance of the education to urban planning and therespondents’ relation to planning have also been taken into account.A survey was sent out to gather information about the planners from KTH. Results from thequestionnaire mapped to the objectives of the aim of the study and the analysis was made toalso show how different factors relate to each other. The topics of sustainability, social issues,commitment and values were of particular interest.The conclusions where that some factors probably affects who studies urban planning atKTH, that the planners’ interests are many and that they don’t seem to be determining forwhat their occupations are and more, and that the education at KTH gives good workopportunities to almost everyone that has studied there.