Spelling suggestions: "subject:"apolitisk korrekthet"" "subject:"mesolitisk korrekthet""
1 |
Ethno-Chic : Om politisk korrekthet i migrationsdebattenLeijon, Robert January 2008 (has links)
<p>Mångkultur har idag blivit ett begrepp för att tillskriva det svenska samhället ett visst tillstånd. I den här studien så utreds artiklar, bloggforum och SOU rapporter för att belysa hur svårt det är att föra ett kritiskt samtal kring det mångkulturella samhället. Ethno-Chic är en studie inom begreppet politisk korrekthet och dess diskursiva sammanhang i migrationsdebatten. Analysen leder till resonemanget att det politiskt korrekta har blivit en konsekvens av det antirasistiska, detta i sin tur har lett till att texter ständigt står under analys för vad som kan uppfattas som främlingsfientligt.</p> / <p>Ethno-Chic is a study of the discoursive appearance of the term political correctness in the Swedish debate on migration.</p>
|
2 |
Ethno-Chic : Om politisk korrekthet i migrationsdebattenLeijon, Robert January 2008 (has links)
Mångkultur har idag blivit ett begrepp för att tillskriva det svenska samhället ett visst tillstånd. I den här studien så utreds artiklar, bloggforum och SOU rapporter för att belysa hur svårt det är att föra ett kritiskt samtal kring det mångkulturella samhället. Ethno-Chic är en studie inom begreppet politisk korrekthet och dess diskursiva sammanhang i migrationsdebatten. Analysen leder till resonemanget att det politiskt korrekta har blivit en konsekvens av det antirasistiska, detta i sin tur har lett till att texter ständigt står under analys för vad som kan uppfattas som främlingsfientligt. / Ethno-Chic is a study of the discoursive appearance of the term political correctness in the Swedish debate on migration.
|
3 |
Politisk korrekthet : En kritisk diskursanalys om hur framställningen av begreppet formar den svenska debattenHofling, Matilda, Cardenas, Natalia January 2018 (has links)
Det råder en ständig kamp om huruvida begreppet politisk korrekthet, eller kanske mer förekommande i folkmun - PK, är positivt eller negativt laddat och sällan har väl meningsmotståndare varit mer oense. Är politisk korrekthet något som krävs för att inkludera alla människor och understryka allas lika värde? Eller är det tvärtom något som är exkluderande och som censurerar åsikter i offentligheten? De olika åsiktslägren har svårt att förstå varandra och denna studie syftar till att undersöka hur företrädare för politisk korrekthet framställer begreppet i den svenska offentligheten. Detta för att besvara om det är begreppets innebörd, alltså att ha åsikter i linje med rådande politisk tanke och politik, eller sättet det uttrycks på som format den starkt oförenliga synen på politisk korrekthet i Sverige samt hur det kan forma den offentliga debatten. Vi har undersökt detta genom åtta argumenterande texter (i fortsättningen debattartiklar) som är för politisk korrekthet. Dessa har valts från tidningarna Aftonbladet och Svenska Dagbladets ledarsida, kultursida eller debattsida och analyserats med kritisk diskursanalys både som teoretisk ram och som metod. Vi har utgått från Norman Faircloughs modell av kritisk diskursanalys som syftar till att belysa sociokulturella processer genom att undersöka hur en text är uppbyggd och kompletterat denna med Elisabeth Noelle-Neumanns teori Tystnadsspiralen och Jürgen Habermas offentlighetsteori. Genom kritisk diskursanalys som metod har vi i huvudsak studerat modaliteten i debattartiklarna, alltså skribenternas inställning till och grad av instämmande i en sats, för att förstå hur detta kan forma debatten. Vår undersökning visade att modaliteten i de valda debattartiklarna är övervägande bestämd och till synes objektiv. Påståenden framställs till stor del som sanningar vilket, utifrån tidigare forskning att utgå ifrån, kan bidra till att mottagare känner sig hotade och dessutom eventuellt ofrivilligt inkluderade med ordval som “vi” eller “våra”. De kan då svara med att tydligt vända sig mot detta och avfärda argument och åsikter som politiskt korrekta. Utifrån resultatet av vår analys kunde vi även dra slutsatsen att teorin Tystnadsspiralen brister i denna fråga, då det snarare ses som heroiskt än skamligt att uttrycka en minoritetsåsikt som i detta fall inte går i linje med det politiskt korrekta.
|
4 |
Politisk korrekthet hos fotbollsspelare i Sverige : En studie i ord och meningar som kan uppfattas som etniskt diskriminerandeLindkvist, Andreas January 2017 (has links)
Syftet med denna studie var att ta reda på vilka attityder svenska fotbollsspelare, med och utan utländsk bakgrund, har till ord och meningar som kan uppfattas som etniskt diskriminerande. Informanterna är pojkar 16–17 år. Med utländsk bakgrund menas i detta fall att minst en av föräldrarna är född utomlands. Samtidigt undersöktes den politiska korrektheten hos informanterna. Studien genomfördes som en enkätundersökning. Enkätfrågorna var kopplade till det som i media kallas för omvänd rasism, andrafiering av invandrare, politisk korrekthet, samt attityder till användandet av vissa utvalda ord och meningar som kan uppfattas som etniskt diskriminerande. Resultatet visade bland annat att orden svennebög, svennehora, jävla svenne, samt svennerasist anses vara kränkande av ett stort antal informanter, om de används mot en svensk person. Resultatet visade även att de flesta informanterna med svensk bakgrund tycker att det är fel att kalla Zlatan Ibrahimovic för osvensk, medan informanterna med utländsk bakgrund har en omvänd uppfattning. Det framgår även att en blågul gemenskap som beskrivs i media är okej hos 30 av 31 tillfrågade informanter. Den återstående informanten hade dock inte känt sig kränkt. En slutsats är att informanterna i undersökningen är ganska lite politiskt korrekta beträffande vad som bör och inte bör få sägas i media.
|
5 |
"Vad PK du är" : En etnografisk studie av åsikter om politisk korrekthet i ett samtida Sverige.Lygdman, Amanda January 2019 (has links)
Politisk korrekthet är en komplex term. Den här uppsatsen undersöker hur åsikter om denna term uttrycks och hur detta påverkar oss i sociala sammanhang. Empirin består utav djupintervjuer med totalt åtta informanter. För analys av materialet så har teoretiska verk av exempelvis Pierre Bourdieu, Michel Foucault, Emile Durkheim, Erving Goffman använts som verktyg. Resultatet av studien visar att det existerar varierade uppfattningar om vad politisk korrekthet innebär och att hur dialogerna ser ut påverkar vår interaktion och förmedling av åsikter.
|
6 |
FÖRVALTNINGSZOMBIEPersson, Jim, Ånmark, Tobias January 2019 (has links)
I en värld av påstådda dikotomiska ytterligheter söker studenterna svar på frågan om politisk korrekthet påverkar socionomens arbete. Studien hämtar inspiration från Glenn Lourys teoretisering av begreppet ”politisk korrekthet” för att finna konkreta mekanismer bakom begreppet som socialt fenomen. Studien är kvalitativ och utgår från 8 intervjuer av yrkessamma socionomer. Med hjälp av Goffmans dramaturgi och delvis narrativ analys finner studenterna, bland annat, att socionomen behandlar sina värderingar som ett tudelat ämne: privata och professionella. Detta ger socionomen en möjlighet att distansera sina egna uppfattningar och ta på sig en ”socionomkostym” för att utföra sitt arbete utan att uppleva negativa sanktioner från klienter, kollegor eller ledning. / In a world of alleged dichotomic extremes, students seek answers to the question if political correctness affects the social work. The study draws inspiration from Glenn Loury's theorization of the concept of "political correctness" to find concrete mechanisms behind the concept as a social phenomenon. The study is qualitative and is based on 8 interviews of professional social workers. With the help of Goffman's dramaturgy and partly narrative analysis, the students find, among other things, that the social worker treats his values as a two-part topic: private and professional. This gives the social worker the possibility to distance their own perceptions and wear a ”social worker suit” to carry out their work without experiencing negative sanctions from clients, colleagues or management.
|
7 |
Bönens praktik : en teoretisk analys av Sarah Coakleys, Margareta Melins och Wilfrid Stinissens texter om bönens praxisKling Einarsson, Malin January 2022 (has links)
In this essay Sarah Coakley’s, Margaret Melin’s and Wilfred Stinissen’s texts on the use of prayer are analyzed with the help of Justin Barret’s theory of theological correctness and DZ Philips’ ideas on prayer. The essay is focused on finding out how useful they are to the study of prayer in practice. Parallels are also drawn between theological correctness and political correctness. The analyses show that Barret’s theories are useful, but not in the way formulated by him. Examination of the theologians’ writings in this essay shows that Barret’s theory is too narrow concerning how theologically correct thought develops. The theologians all had different theories on achieving a paradigmatic prayer, but not correctly from a theological point of view according to Barret. It seems that the social context plays a greater part in how theologians reach prayer in a manner that is correct to them, than the manner in which Barret formulates context in his theory. If cognitive context is interpreted in a wider concept, his theory becomes more easily applicable. DZ Phillip’s ideas about prayer is also useful to relate to the theologians’ texts, as they all assume that prayer is total dedication to God. But the theologians realize the challenges of prayer differently from the way that Philips does. The parallel between theological and political correctness raises discussion, as all the theologians, consciously or unconsciously, indicate norms for prayer that in a religious context can be interpreted as “politically incorrect” and represent norms for correctness that should be regarded critically.
|
8 |
”Nuförtiden får man ju inte säga ett skit” : En debattanalys av Europaparlamentarikers kritik mot ”politisk korrekthet”Storm, Louise January 2020 (has links)
Uppsatsen “Nuförtiden får man ju inte säga ett skit” ‘ är en debattanalys av Europaparlamentarikers kritik gentemot politisk korrekthet i EU. Studien tar ett avstamp i tidigare forskning berörande populism, euroscepticism, GAL-TAN dimensionen, och applicerar detta till ett inte tidigare tillämpat teoretiskt perspektiv för denna typ av forskning, politisk korrekthet. Syftet med studien är att beskriva och kategorisera de huvudteser samt argument som förs i kritiken gentemot ett påstått PK-etablissemang i EU:s viktigaste och enda demokratiskt valda organ. De huvudteser som återfanns i argumentationen var följande: att EU består av ett etablissemang som underminerar EU-medborgarnas sanna vilja med PK-het, att EU är i politisk kris då yttrandefriheten förtrycks, att EU bär på en dubbelmoral av vilka åsikter som får uttryckas och inte, att EUs överstatlighet försummar nationernas egna intressen, och att PK- etablissemanget i EU förvrider den objektiva sanningen och kallar sina motståndarna för populister likt ett retoriskt vapen. Det nytillämpade teoretiska perspektivet, PK, bidrar med ett nytt synsätt på den politiska debatten och de dimensioner av sociala normer som tycks styra det politiska talrummet.
|
9 |
Özz Nûjens ståuppkomik som diskursiv praktik: Humor, PK och självmotsägelserConnor Jutterstedt, Emelie January 2017 (has links)
Humour has for a long time been regarded as something unproblematic that in general shouldn’t be taken seriously, and humour research has mainly focused its positive functions and effects. However, humour is indeed a social and discursive practise that, just like others, have social implications. The aim of this essay is, informed by an intersectional perspective, to problematize and critically examine stand-up comedy as discursive practise and to make visible how humour build upon dominating discourses in society. The aim is also to examine the self-contradictory dimension of the jokes. In a critical discourse analysis of Özz Nûjen’s show Dålig stämning (2013), using PC (political correctness) as an overall analytical framework, the analytical categories ‘women’ as well as ‘ethnicity and culture’ are focused. My conclusion is that in all cases of Nûjen’s prerogative of interpretation, ‘stupidity’, as the lowest common denominator, sticks to symbols, bodies and phenomenon that are associated with something deviant or negative. By what is not expressed, a white, normative Swedish PC-identity is constructed as the abstract, preferable subject. Nûjen’s stand-up comedy, i.a. in expressions of self-contradiction, proves to mainly reinforce social norms. Consequently, negative preconceptions and biased representations of reality are cemented. Though Nûjen does contribute to sociocultural change to some extent, the elaborations of the jokes in most cases prove to sustain the social order. A renegotiation of identities is therefore made strictly limited. However, in one case, Nûjen does challenge the notion of identities as fixed and essential, when renegotiating the master status and construction of “The ethnical Other woman”.
|
Page generated in 0.0789 seconds