This dissertation explores how social class matters in young men’s everyday relationship to digital media. The aim is to contribute to the existing knowledge about how young people incorporate digital media in their everyday lives by focusing on the structural premises of this process. It also presents an empirically grounded critique of popular ideas about young people as a “digital generation”, about the internet as a socially transformative force, and about class as an increasingly redundant category. The empirical material consists of qualitative interviews with 34 young men (16-19 years) from different class backgrounds, upper secondary schools and study programmes. Drawing on the conceptual tools of Pierre Bourdieu, three classes are constructed: the “cultural capital rich”, the “upwardly mobile”, and the “cultural capital poor”. The analysis shows that class, through the workings of habitus, structures the young men’s relationship to school and future aspirations. This also engenders class-distinctive ways of conceiving leisure and digital media use. Through their class habitus and taste, the young men tend to orient themselves and navigate in different ways in what they perceive as a space of digital goods and practices, endowed with different symbolic value in school and society. The “cultural capital rich” are drawn to-wards practices capable of yielding symbolic profit in the field of education and beyond, whereas the other classes gravitate towards the “illegitimate” digital culture but deal with this different ways. These findings indicate that there are social and cultural continuities at play within recent technological changes. They also expose the structural differences hidden by sweeping statements about young people as a “digital generation”. Finally, they show that class, contrary to popular beliefs about “the death of class”, still represents a pertinent analytical category.

I denna uppsats undersöker vi arbete med publik på Moderna Museet och Botkyrka konsthall genom att studera vilka logiker som gör anspråk på att reglera publikarbetet. Vi vill även se om publikarbetet påverkar kulturproduktionen inom institutionerna. Publiken, i rollen av medborgaren, har stått i centrum av den svenska kulturpolitiska retoriken sedan första hälften av 1900-talet. Språket har förändrats genom åren inom kulturfältet i och med införandet av nya begrepp och begreppsförflyttningar som t.ex. medborgarperspektiv, kulturell kvalitet, deltagande, dialog, kunder, effektivisering och resultatmätning. Bakom begreppen finns det handlingslogiker som formats av olika diskurser inom det kulturella fältet. En diskurs kan i korthet förklaras som det språk genom vilket vi tyder och förhåller oss till världen. Genom diskursanalys och nyinstitutionell teori kartlägger vi hur konstprofessionella-, demokratiska-, byråkratiska- och managementlogiken styr publikarbete på Moderna Museet och Botkyrka konsthall. Vårt resultat visar att det inte är en dominerande diskurs som tar anspråk på att styra och reglera konstinstitutionernas publikarbete. Vi kan däremot se att det är många olika logiker som existerar i en institutionell pluralism. Den demokratiska logiken har ett starkt grepp om publikarbetet, men de andra logikerna påverkar även val av hur man arbetar med publikarbete. Studien visar på att det är just publikarbetet som har fått bära statens och kommunens krav på att nå nya målgrupper och arbeta för mångfald samt tillgänglighet. Publikarbetet påverkar Moderna Museets och Botkyrka konsthalls kulturproduktion på olika sätt men på båda institutionerna har arbetet med publik en viktiga roll i legitimerandet av institutionernas verksamhet. / In this paper, we examine how Moderna museet and Botkyrka konsthall work with audience, by studying which logic claim to regulate the work with audience. We also want to see if their work with audience affects the production of culture within the institutions. The audience, in the role of citizens, has been the center of the rhetoric within Swedish cultural politics since the first half of the 20th century. The language has changed over the years in the cultural field with the introduction of new concepts and concept movement, such as citizen perspective, cultural quality, participation, dialogue, customers, efficiency and performance measurement. Behind the concept is the logics formed by various discourses in the cultural field. A discourse can be explained as the language through which we interpret and relate to the world. With discourse analysis and new institutional theory, we map how art professional-, democratic-, bureaucratic- and management logic controls the audience work in Moderna museet and Botkyrka Konsthall. The result shows there is a dominant discourse that claims to control and regulate the work within public art institutions. However, many different logics exist in an institutional pluralism. The democratic logic has a strong grip on the audience work, but the other logics also affect the choice of how to work with audience. This paper shows it is precisely the work with audience that had to bear the state and community’s requirements to reach new audiences and promote diversity and accessibility. The work with audience affects Moderna Museet and Botkyrka Konsthall in their cultural production in different ways, but the two institutions have been working with audience important role in the legitimization of institutions.

In this work, I focus on the propagation of environmental issues through sitcom and comparison of the perception of these topics by Czech and Dutch audiences. I report on the results of focus group research of the American show The Big Bang Theory (2007-2019), from which artefacts were pre-selected with the assistance of thematic analysis. These findings suggest different perception of the environmental contents included in the researched series, the same as the varying perception of hypothetical promotion of the environmental issues in the future series. Generally speaking, the global sample perceives the promotion of environmental issues in popular media positively, though the degree and the form of the accepted usage of these topics vary. Czech audiences perceive the topics more negatively than the Dutch audience, showing a lower sensitivity threshold for a possible attack on their own opinions and identity. The most significant differences were observed in the perception of the concept of nature, the person interested in the environment, and the individual impact on the improvement/deterioration of the environment. A suitable tool for communicating environmental issues in the sitcom is corrective irony (allowing to emphasize the contrast between environmental awareness and personal actions to...

Kulturarvsplatser kan betraktas på olika sätt av olika människor. Samtidigt finns kol-lektiva föreställningar om hur en kulturarvsplats bör förstås. Mellan dessa utgångs-punkter sker förhandlingar om kulturarvsplatsens betydelse och värde. Syftet med studien är att förstå hur en plats, institutionellt utpekad som kulturarv, används och iscensätts genom mångsidiga och korsande praktiker, både via media och på plats. Två fall undersöks som har olika inriktningar men båda inom svensk kulturmiljö-vård: kulturreservatet komministerbostället Råshult i sydvästra Kronoberg i Småland som är botanikern Carl von Linnés födelseplats och den publika uppdragsarkeologiska verksamheten i Slättbygdsprojektet i västra Östergötland. Frågorna berör vilka arenor medieringen sker, dess tematik/innehåll, iscensättningen av kulturarvet samt hur besö-karna uppfattar sitt besök av platsen och de strategiska aktörernas visioner för platsen. Metodiskt följs en tänkt besökares väg till kulturarvsplatsen och faktiska besökare vid platsen. Både i slättbygdens undersökningsrum och vid Linnés Råshult synliggörs den kollektiva föreställningarna som huvudsakligen en vetenskaplig studieplats och en skattkammare för särskilt värdefulla ting. Besökarna lyfter dock fram de sociala aspekterna av besöket. Besökarens tolkning existerar och konkurrerar med andra bilder av platserna. Det saknas dock arenor som synliggör och sätter dessa i förbindelse med de strategiska aktörerna, trots mycket offentligt tal om demokratisering av kulturarvs-processerna under senare år. Olika materials bilder har på så sätt lagts jämte varandra för att synliggöra dynamik, förhandling, konkurrens och bristande dialog kring en plats. / Cultural heritage sites can be looked at differently by different people. These sites also carry collective understandings of how they should be understood. Between these two outsets there are negotiations of the sites’ meaning and value. The aim of this thesis is to understand how a place, institutionally pointed out as cultural heritage, is used and staged through diverse and intersecting practices, both through media and on the heri-tage site. Two differently oriented cases are researched within Swedish cultural heritage preservation: one the birthplace of Carolus Linnaeus, the botanist, which is a cultural reservation located at Råshult in the south of Sweden, and the other a commissioned archaeological project called Slättbygdsprojektet in Östergötland in mid Sweden. The questions concern on what arenas the mediation happens, its theme/content, the staging of the cultural heritage, as well as the visitors’ experiences and the strategic actors’ visions of the site. Methodically I follow both a fictive visitor’s way to the heritage site and actual visitors on site. Both in Slättbygdsprojektet and at Linnés Råshult the collective understandings of the sites are mainly viewed as a place for scientific study and a treasure chamber for especially valuable objects. The visitors especially highlight the social aspects of their visit. The visitors’ interpretation exists and competes with other images. However, there are no arenas that can make them visible, to put them in relation with the strategic actors, despite much public speech in recent years about democratizing cultural heri-tage processes. Images of different researched materials of the site have been juxta-posed to make visible the dynamic, negotiations, competition and lack of dialogue about cultural heritage sites.

Kulturarvsplatser kan betraktas på olika sätt av olika människor. Samtidigt finns kol-lektiva föreställningar om hur en kulturarvsplats bör förstås. Mellan dessa utgångs-punkter sker förhandlingar om kulturarvsplatsens betydelse och värde. Syftet med studien är att förstå hur en plats, institutionellt utpekad som kulturarv, används och iscensätts genom mångsidiga och korsande praktiker, både via media och på plats. Två fall undersöks som har olika inriktningar men båda inom svensk kulturmiljö-vård: kulturreservatet komministerbostället Råshult i sydvästra Kronoberg i Småland som är botanikern Carl von Linnés födelseplats och den publika uppdragsarkeologiska verksamheten i Slättbygdsprojektet i västra Östergötland. Frågorna berör vilka arenor medieringen sker, dess tematik/innehåll, iscensättningen av kulturarvet samt hur besö-karna uppfattar sitt besök av platsen och de strategiska aktörernas visioner för platsen. Metodiskt följs en tänkt besökares väg till kulturarvsplatsen och faktiska besökare vid platsen. Både i slättbygdens undersökningsrum och vid Linnés Råshult synliggörs den kollektiva föreställningarna som huvudsakligen en vetenskaplig studieplats och en skattkammare för särskilt värdefulla ting. Besökarna lyfter dock fram de sociala aspekterna av besöket. Besökarens tolkning existerar och konkurrerar med andra bilder av platserna. Det saknas dock arenor som synliggör och sätter dessa i förbindelse med de strategiska aktörerna, trots mycket offentligt tal om demokratisering av kulturarvs-processerna under senare år. Olika materials bilder har på så sätt lagts jämte varandra för att synliggöra dynamik, förhandling, konkurrens och bristande dialog kring en plats. / Cultural heritage sites can be looked at differently by different people. These sites also carry collective understandings of how they should be understood. Between these two outsets there are negotiations of the sites’ meaning and value. The aim of this thesis is to understand how a place, institutionally pointed out as cultural heritage, is used and staged through diverse and intersecting practices, both through media and on the heri-tage site. Two differently oriented cases are researched within Swedish cultural heritage preservation: one the birthplace of Carolus Linnaeus, the botanist, which is a cultural reservation located at Råshult in the south of Sweden, and the other a commissioned archaeological project called Slättbygdsprojektet in Östergötland in mid Sweden. The questions concern on what arenas the mediation happens, its theme/content, the staging of the cultural heritage, as well as the visitors’ experiences and the strategic actors’ visions of the site. Methodically I follow both a fictive visitor’s way to the heritage site and actual visitors on site. Both in Slättbygdsprojektet and at Linnés Råshult the collective understandings of the sites are mainly viewed as a place for scientific study and a treasure chamber for especially valuable objects. The visitors especially highlight the social aspects of their visit. The visitors’ interpretation exists and competes with other images. However, there are no arenas that can make them visible, to put them in relation with the strategic actors, despite much public speech in recent years about democratizing cultural heri-tage processes. Images of different researched materials of the site have been juxta-posed to make visible the dynamic, negotiations, competition and lack of dialogue about cultural heritage sites.

This dissertation explores how social class matters in young men’s everyday relationship to digital media. The aim is to contribute to the existing knowledge about how young people incorporate digital media in their everyday lives by focusing on the structural premises of this process. It also presents an empirically grounded critique of popular ideas about young people as a “digital generation”, about the internet as a socially transformative force, and about class as an increasingly redundant category. The empirical material consists of qualitative interviews with 34 young men (16-19 years) from different class backgrounds, upper secondary schools and study programmes. Drawing on the conceptual tools of Pierre Bourdieu, three classes are constructed: the “cultural capital rich”, the “upwardly mobile”, and the “cultural capital poor”. The analysis shows that class, through the workings of habitus, structures the young men’s relationship to school and future aspirations. This also engenders class-distinctive ways of conceiving leisure and digital media use. Through their class habitus and taste, the young men tend to orient themselves and navigate in different ways in what they perceive as a space of digital goods and practices, endowed with different symbolic value in school and society. The “cultural capital rich” are drawn to-wards practices capable of yielding symbolic profit in the field of education and beyond, whereas the other classes gravitate towards the “illegitimate” digital culture but deal with this different ways. These findings indicate that there are social and cultural continuities at play within recent technological changes. They also expose the structural differences hidden by sweeping statements about young people as a “digital generation”. Finally, they show that class, contrary to popular beliefs about “the death of class”, still represents a pertinent analytical category.

Många företag idag använder molnet som en del i deras systemarkitektur. Det har blivit allt vanligare att verksamheter flyttar sina applikationer till molnet som gör det möjligt att nå både information och applikationer över internet. Det finns flera olika sätt att använda sig utav molntjänster. Verksamheter kan själva ta hand om infrastrukturen och själva införskaffa den hårdvara som krävs för att driva verksamhetens applikationer och göra det möjligt att nå applikationer och informationssystem över internet. Det finns också möjlighet att hyra en plats i stora datacenter från en tredjepartsleverantör, vilket också kallas för det publika molnet. Att hyra en plats i det publika molnet är fördelaktigt av många anledningar, bara genom att få tillgång till flera datacenter världen över till en låg kostnad är en av dem. En annan är att kunna utnyttja den prestanda som finns i det publika molnet utan att själv behöva göra några investeringar i hårdvara eller infrastruktur. Att själv investera i den infrastruktur som krävs för att ha ett moln med datacenter över hela världen skulle vara väldigt kostsamt för en verksamhet. Det är då mycket kostnadseffektivare att hyra in sig i en tredjepartsleverantörs datacenter. Detta innebär dock att verksamheten måste anpassa sig tredjepartsleverantören samt att den information och de applikationer som verksamheten har hamnar i samma datacenter som andra verksamheters. Den här studien ser närmare på de funktioner i molntjänster som tredjepartsleverantörer kan leverera samt vilka fördelar det kan föra med sig vid utveckling av informationssystem. Studien syftar till att följa upp på verksamheter som under en tid använt sig av molntjänster från en tredjepartsleverantör för att sedan låta dem beskriva vilka fördelar de upplevt. För att genomföra studien har intervjuer med personer som under en längre tid arbetat med molntjänster som levererats av en tredepartsleverantör. Även tidigare forskning på ämnet har studerats. Sedan har även en analys sammanställt den insamlade empirin för att skapa sig en bild över hur relationerna mellan teknikens funktioner och fördelar påverkat arbetet med utveckling av informationssystem. Detta leder fram till en slutsats som presenterar de fördelar samt det resultat som verksamheter kan förvänta sig för utveckling av informationssystem genom användning av en publik molnarkitektur från en tredjepartsleverantör. Den här studien visar att funktioner inom publika moln kan på flera sätt förbättra utvecklingsprocessen för informationssystem. Tekniken kan bidra med funktioner som kan korta ner tiden det tar att sätta upp testmiljöer samt att få applikationer i drift. Det kan också leda till sänkta kostnader genom en fördelaktig pay-as-you-go modell men kan även leda till en inlåsningseffekt mot tredjepartsleverantören. / Many companies today are using the cloud as part of their system architecture. It has become increasingly common for businesses to move their applications to the cloud which makes it possible to access both information and applications over the internet. There are several ways to use cloud services. Businesses can acquire the necessary infrastructure and hardware required to run their applications and make it possible to reach the applications over the internet. There is also the option to rent space in data centers from a third-party provider. This is also referred to as the public cloud. Renting space in the public cloud is beneficial for many reasons as you can get access to multiple data centers worldwide at a low cost. It is also possible to take advantage of the performance of the cloud available if needed without making any investment in hardware or infrastructure. If a business would invest in the infrastructure required to run their own cloud in data centers all over the world it would be very expensive. It is a lot cheaper to rent space in a third-party provider's data center. However, this means that the business must accept the third-party provider’s terms. The information and applications that the business have in the third-party provider’s data centers will be stored together with other clients. In this study we look at the functions of cloud services that third-party providers have to offer and what benefits it can bring for development of information systems. This study aims to follow up on businesses that have used cloud services from a third party and then have them describe what benefits they experienced from using the technology. To conduct this study interviews have been done with people with lots of experience working with public cloud services from third-party providers. Previous research on the topic have also been studied. An analysis compiled the collected empirical data to create an overview of the relations between the technology and how it can benefit and affect the process for development of information systems. This leads to a conclusion that present how an organization's processes for developing information systems may be affected by the acquisition of public cloud services from third party suppliers. This study shows that functions in the public clouds can significantly improve the development process of information systems. It can provide functions and benefits that can reduce the time it takes to set up a test-environment and also shorten the time it takes to implement applications. It may also lead to reduced costs due to its beneficial pay-as-you-go model but may create a locked-in-effect to the third-party provider.

Uppsala Municipality has, through previous projects, tried to communicate information about public bathing sites on a map by having employees manually look up temperature readings before posting them on Facebook. The projects have shown to be an inefficient use of resources. Therefore, a user-friendly website has been built to visualise relevant information on 21 public bathing sites in Uppsala Municipality. By having access to temperatures in the water and air at bathing sites on the website, citizens, and tourists can make a more informed decision on which public bathing site they should travel to. Conducted user tests for the website show that 71.6% would use it before visiting a bathing site, and further, 20.6%, may use it. To supply the website with data, we developed an API, specifically a public data API. / Uppsala Kommun har genom tidigare projekt försökt att förmedla information om offentliga badplatser på en karta med hjälp av anställda som manuellt läser av värden för att sedan publicera dessa på Facebook. Detta har visat sig vara en ineffektiv användning av resurser. Därför har en webbsida byggts som visualiserar relevant information om 21 offentliga badplatser i Uppsala Kommun på ett användarvänligt sätt. Med webbsidan kan medborgare eller turister ta ett mer informerat beslut och semestra inom kommunen genom att ha tillgång till temperaturen i vattnet och luften vid badplatser. Utförda användartester visar att 71.6% kan tänka sig använda webbsidan, och 20.6% kan kanske tänka sig använda webbsidan inför ett badbesök. För att tillhandahålla information till webbsidan har en API utvecklats, specifikt ett öppna data API.

The project aims at solving the problem of non-repudiation, integrity and confidentiality of data when digitally exchanging sensitive resources between parties that need to be able to trust each other without the need for a trusted third party. This is done in the framework of answering to what extent digital resources can be shared securely in a decentralized public ledger-based system compared to trust-based alternatives. A background of existing resource sharing solutions is explored which shows an abundance third party trust-based systems, but also an interest in public ledger solutions in the form of the Storj network which uses such technology, but focuses on storage rather than sharing. The proposed solution, called SecuRES, is a communication protocol based on public ledger technology which acts similar to Bitcoin. A prototype based on the protocol has been implemented which proves the ability to share encrypted files with one or several recipients through a decentralized public ledger-based network. It was concluded that the SecuRES solution could do away with the requirement of trust in third parties for all but some optional operations using external authentication services. This is done while still maintaining data integrity of a similar or greater degree to trust-based solutions and offers the additional benefits of non-repudiation, high confidentiality and high transparency from the ability to make source code and protocol documentation openly available without endangering the system. Further research is needed to investigate whether the system can scale up for widespread adoption while maintaining security and reasonable performance requirements. / Projektet ämnar lösa problemen med oförnekbarhet, integritet och konfidentialitet när man delar känsligt data mellan parter som behöver lita på varandra utan inblanding av betrodd tredje part. Detta diskuteras för att besvara till vilken omfattning digitala resurser kan delas säkert i ett decentraliserat system baserat på publika liggare jämfört med existerande tillitsbaserade alternativ. En undersökning av nuvarande resursdelningslösningar visar att det existerar många tillitsbaserade system men även en växande andel lösningar baserade på publika liggare. En intressant lösning som lyfts fram är Storj som använder sådan teknologi men fokuserar på resurslagring mer är delning. Projektets föreslagna lösning, kallad SecuRES, är ett kommunikationsprotokoll baserat på en publik liggare likt Bitcoin. En prototyp baserad på protokollet har tagits fram som visar att det är möjligt att dela krypterade filer med en eller flera mottagare genom ett decentraliserat nätverk baserat på publika liggare. Slutsatsen som dras är att SecuRES klarar sig utan betrodda tredje parter för att dela resurser medan vissa operationer kan göras mer användarvänliga genom externa autentiseringstjänster. Själva lösningen garanterar integritet av data och medför ytterligare fördelar såsom oförnekbarhet, konfidentialitet och hög transparens då man kan göra källkoden och protocoldokumentation fritt läsbar utan att utsätta systemet för fara. Vidare forskning behövs för att undersöka om systemet kan skalas upp för allmän användning och alltjämt bibehålla säkerhets- samt prestandakrav.

I dalsänkan mellan Västertorp och Hägerstensåsen i södra Stockholm ligger Mellanbergsparken. Det är ett långsträckt naturområde med stora naturliga variationer i topografi och landskap. Området domineras av den högresta och branta åsen, vilken löper längs hela parkens norra sida. Parkens östra del kantas av den högt trafikerade E4:an, vilken skär tvärs genom landskapet och skapar en stor bullerstörande trafikbarriär.  Mellanbergsparken är ett välanvänt parkstråk av invånarna i Hägersten. Den fungerar både som rekreationsyta, aktivitetsyta och pendlingsstråk mellan de olika stadsdelarna.Idag är största delen av ytan obebyggd, och är förutom fotbollsplanerna, minigolfbanan, utebadet och förskolan nästintill orörd. Ett par bostadshus har byggts intill tunnelbanestationen i Hägerstensåsen, vilket kan ses som en indikation på framtida planer att exploatera området. Västertorps simhall, som idag ligger inne i bostadsområdet, är sliten och behöver rivas. En ny kombinerad sim- och idrottsanläggning ska därför byggas, vilken planeras att kunna ta emot besökare från hela Hägerstensområdet. Mellanbergsparkens sydöstligaste del, invid E4:an, föreslås som tomtmark. Avsikten är att låta simhallen fungera som ett bullerdämpande skydd mot parken, eftersom att man tror att en ljuddämpning kan ge mervärde åt naturområdet. Med mitt projekt ifrågasätter jag starkt skälen till simhallens placering och nyttan av att låta byggnaden agera bullerskydd. Istället fokuserar jag på den nya simhallens relation till parken och på vad som händer om man väljer att vända sig mot urbana element i omgivningen istället för att stänga dem ute. / In the valley between Västertorp and Hägerstensåsen in southern Stockholm you will find Mellanbergsparken. It is an elongated nature area with large natural variations in topography and landscape. The area is dominated by a tall and steep ridge, which runs along the park's northern side. The park's eastern part is bordered by the highly busy E4, which cuts right through the landscape creating a disturbing traffic barrier. Mellanbergsparken is a well-used park by the inhabitants of Hägersten. It works both as a recreational area, activity area and as commuter routes between the various districts. Today, most of the surface is undeveloped, and is aside from the football fields, mini golf course, outdoor swimmning pool and preschool almost untouched. A few dwellings have been built next to the metro station in Hägerstensåsen, which can be seen as an indication of future plans to develop the area. Västertorp's current swimming center, which is incorporated in the residential area, is timeworn and needs to be demolished. A new combined swimming and sports center will be built, which is planned to receive visitors from all the Hägersten area. Suggested location is the southeastern part of the park, next to the E4. The intention is to let the new sports and swimming center serve as a noise-canceling protection from the expressway since it is believed that a silencing can add value to the nature area. With my project I am strongly questioning the reasons for the sports and swimming center's placement and the benefit of allowing the building to act against noise. Instead, I am focusing on the interaction between building and park and what happens if one chooses to include urban elements - such as disturbing expressways - instead of cutting them off.