Syftet med den här undersökningen är att ta reda om det finns ett samband i relationen mellan social ångest och publik självmedvetenhet och hur denna relation skiljer sig mellan ålder samt kön. Med hjälp av vår enkät som innehöll två mätinstrument som dels mäter social ångest; Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998), och som mäter självmedvetenhet; Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013), fick vi 319 deltagare där 232 var kvinnor, 94 var män och 2 var icke-binära. Det vi kunde se var att det fanns en relation mellan social ångest och publik självmedvetenhet, och även att yngre åldrar (18–30) kan förutse publik självmedvetenhet tillsammans med social ångest. Det är även tydligt att kvinnor rapporterar mer social ångest än män, men enligt analyserna finns det ingen skillnad mellan kvinnor och män i rapporterad publik självmedvetenhet. Med hjälp av våra analyser hoppas vi väcka större intresse för sambandet mellan publik självmedvetenhet och social ångest, och hur det skiljer sig mellan olika åldrar och kön. / The purpose of this study is to find out whether there is a connection between public self-consciousness and social anxiety, and how this connection differs in different ages and between the sexes. By our questionnaire using two measures that 1; measures social anxiety; Social Interaction Anxiety Scale (Mattick & Clarke, 1998) and 2; measures self-consciousness; Self-Consciousness Scale (Scheier & Carver, 2013), we got 319 participants of which 232 were women, 94 were men and 2 were non-binary. What we could see from the research was that there is a relationship between social anxiety and public self-consciousness, and that younger adults (18-30) can predict public self-consciousness along with social anxiety. It is also clear that women report higher levels of social anxiety, but according to the research there is no difference between women and men in reported public self-consciousness. With the help of our research, we hopefully contribute to answering the question of why these feelings arise in people, or arouse interest in the relationship between social anxiety and public self- consciousness and how it differs between different ages and sexes.

Den här uppsatsen är en responshistorisk undersökning av Karin Wards skulptur Ikaros syster och dess möte med sin publik. Syftet är att förstå de starka reaktioner skulpturen väckte. De huvudsakliga frågeställningarna lyder: Hur kan de handgripliga förändringarna av verkets utseende tolkas? Vilka förväntningar på den offentliga konsten uttrycktes i debatten och bevakningen i massmedia? Undersökningen visar att responsen var häftig och omfattande: en intensiv debatt bröt ut i lokalpressen, och under åren 1978–80 hade verket en framskjuten plats i det lokala offentliga samtalet. Många irriterade sig på verket och dömde ut det som fult eller pornografiskt medan andra försvarade verket på estetiska och principiella grunder. Debatten bottnade i stort sett i två konkurrerande idéer om den offentliga konstens uppgift; Skulle ett offentligt verk behaga alla genom att gestalta ett objektivt eller konventionellt skönhetsideal, eller skulle den offentliga konsten tillåtas vara heterogen och därigenom behaga heterogena preferenser och stödja konstnärernas fria skapande? Skulpturens utseende förändrades flera gånger under den perioden, bland annat sprängdes ett hål i verket – en skada konstnären reparerade genom att omgestalta verket. Sådana handgripligheter kan tolkas som fysiska uttryck för åsikter som återfinns i den offentliga debatten om verket. Samtidigt förändrade de i sin tur verkets uttryck och betydelse.

Following the introduction of digital- and social media, the landscape has changed for museums and other cultural institutions. The focus has shifted from the objects in their collections, to the public they serve. Predominantly text-based social media has previously been researched but within visual and multimodal communication (of which Instagram is a large part) research is far less common - especially how art institutions make use of Instagram as a communication channel. Through qualitative interviews with communications officers in charge of social media from four different art institutions in Sweden, an analysis of strategic documents and the application of Russmann and Svenssons (2016) model for researching Instagram on specific Instagram posts, this study finds that there are vast differences not only in what is posted in Instagram, but also how and why these four art institutions make use of Instagram in their communication with their audiences. Surprisingly, it was not too uncommon for there not to exist any strategic documentation and a clear vision of what to publish on Instagram and why it is used. The study also warrants further research on not only Instagram as a whole, but also more specifically on art institutions’ use of the platform.

Dennas uppsatsen är en del av kandidatprogrammet i estetiska ämnens didaktik drama/teater, närmare bestämt kursen Självständigt arbete - kandidatuppsats i Drama/teater. Uppsatsen befinner sig inom det dramapedagogiska forskningsfältet och kan placeras inom det Sternudd (2000) definierar som det konstpedagogiska perspektivet (se sida3).   Teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbete är central i denna uppsats och gjordes av mig i samband med kandidatprogrammets kurs Scenisk produktion - konstnärlig gestaltning inför publik våren 2019. Teaterföreställningen handlar om bipolaritet och har ett tillhörande dramapedagogiskt efterarbete.    Uppsatsens syfte är att lyfta fram eventuell insiktbildning som publiken själva upplever genom teater och dramadidaktiskt arbete, med forskningsfrågorna: Upplever publiken representerad av intervjupersoner att de fått nya insikter eller kunskaper efter Där skoven skaver? Och vad kan ha lett till att intervjupersonernas eventuellt fått nya insikter eller kunskaper genom Där skoven skaver?    Studiens empiri baserar sig på intervjuer gjorda med sju personer baserade på ett subjektivt urval av Där skoven skavers publik och deltagare på tillhörande efterarbete. Intervjuerna bearbetades genom en fenomenologisk inspirerad analysprocess där intervjupersonernas eventuella upplevelser av ny kunskap lyfts fram. Resultatet diskuteras därefter i relation till tidigare forskning samt Bolton (2008) fyra former av lärande, Boltons begrepp att skydda in i känslor, Wiechels tre steg till inlevelse och rolltagande utifrån Grünbaum (2009), Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszon samt Goffmans (2011) stigmabegrepp.   Uppsatsen konkluderar att publiken upplever en vidgad kunskap genom Där skoven skaver och en kombination av teaterföreställningens trovärdighet, publikens inlevelse, igenkänning och bearbetning av teaterföreställningen samt samtal mellan publikens medlemmar i efterarbetet var viktigt för publikens upplevda lärande.

The purpose of the study is to investigate how value is created in the relationship between company and consumer. Create an understanding of how value creation occurs between sports associations and visitors through sensory marketing and service logic. Our conclusion is that sports associations work to create value for visitors through sensory marketing and service experience. Visitors experience sensory impressions and reflect on perceived service level at sporting events. Common value for visitors and association is created through relationships in a joint creation process. The shared value can be prevented from being created in societal crises when people cannot meet and consume sports experiences. Further research can investigate how the pandemic affected sport associations and the economics.

Syftet med denna uppsats är att bidra till en djupare förståelse för hursjälvständiga artister använder sig av sociala medier, dels för att nå ut till en publik,samt dels för marknadsföring inom den digitala musikindustrin. Uppsatsen nyttjarkvalitativa forskningsmetoder för både insamling av empiri samt analys av denna.Uppsatsens resultat, analys samt slutsats grundar sig i intervjuer genomförda med niosjälvständiga artister. Teorier som nyttjats vid analys är H. S. Beckers Art Worlds samtKonventioner inom dessa, tillsammans med C. M. Sashis Customer engagement cycle(CEC). Respondenter beskriver bland annat hur de nyttjar sociala medieplattformar, hurde ser på olika verktyg och strategier samt vad de anser vara viktigast för att etablera sigsom självständig artist i dagens digitala musikindustri. Något som framgick frånresultat- och analyskapitlet är att artister som nyttjat direktkommunikation med sinaföljare fått en publik som är mer engagerade i artisten. Under diskussionskapitlet såläses det även mellan raderna där det framgår att bland annat tur och hårt arbete spelaren faktor i självständiga artisters grad av etablering.

This paper aims at analyzing in what ways ethnographical stories such as myths, legends, and other stories about archaeological monuments can contribute to public archaeology. The public archaeology in Sweden is currently debating how to engage with the public in meaningful ways. At present, the general standpoint in archaeology is that ethnography is to be considered separately from archaeological monuments, as the ethnography is not part of archaeology. Several European and American archaeologists who have studied the use of folklore and similar ethnographies, however, argue that ethnographies can contribute to the understanding and social impact of archaeological monuments. Their theories are then applied to two Swedish archaeological monuments, Sandby borg on Öland and Högarör in Småland. The results are that ethnographical stories can be used in public archaeology to provide nuance to archaeological monuments. The ethnographies can also interest parts of the public who do not have a keen interest in archaeology. Furthermore, archaeology can play a part in producing new ethnographies about monuments, which is something archaeologists should be aware of. / Föreliggande arbete har undersökt vilka etnografiska berättelser som finns om utvalda arkeologiska platser och hur de berättelserna kan användas inom publik arkeologi. Utifrån det etnologiska synsättet i arbetet betraktas fornlämningar som något kulturskapande och analysen har visat att den kulturella påverkan av fornlämningar är viktig för arkeologin att ta hänsyn till. Det teoretiska fokuset för arbetet är artiklar av europeiska och nordamerikanska arkeologer som diskuterar hur etnografisk information om fornlämningar kan nyansera bilden av en fornlämning samt gynna förståelsen av fornlämningen. Diskussionen i arbetet tar sin utgångspunkt i de etnografiska berättelser som finns om Sandby borg på Öland och Högarör i Småland. Resultatet av diskussionen är att ett etnologiskt synsätt på fornlämningar kan gynna den publika arkeologin i att nyansera betydelsen av en arkeologisk plats. Den etnografiska information som finns om fornlämningar kan också vara av värde för människor som är mer intresserade av traditionen än arkeologin kring en arkeologiska plats.

Konserter har bidragit till människors musikupplevelser i flera generationer. Däremot har den teknologiska utvecklingen förändrat möjligheterna för hur vi kan konsumerar musik. Det är utvecklingen av olika ljudmedier, från fonograf till streamingtjänster som utmanar musiklyssnarnas val av musikkonsumtion. I undersökningar visas det att yngre personer fortfarande besöker konserter idag, dock i mindre utsträckning än tidigare. Vad är det som motiverar yngre personer att vara konsertbesökare i en värld där musik finns att tillgå i flera olika format? Kan det vara något annat än själva musiken? För att besvara forskningsfrågan om varför yngre personer går på popkonserter används kvalitativa intervjuer för att samla in det empiriska materialet. Intervjuerna har sedan analyserats och tolkats med den franska sociologen Pierre Bourdieus teoretiska begrepp habitus och kapital. Undersökningens resultat indikerar att vara publik skapar möjligheter till att utveckla sitt sociala kapital som är av stor betydelse bland yngre personer. Själva popkonserten skapar också ett socialt sammanhang som förmedlar en kollektiv upplevelse där uttryck tillåts som inte alltid är accepterade i andra sociala sammanhang. Detta framstår som viktiga anledningar till varför yngre personer väljer att gå på konsert.

Efter att en artikel publicerats i Falu Kuriren under hösten 2023 startade en diskussion i sociala medier. En ägare till en rockklubb i Falun undrade varför publiken uteblev och många av svaren från publiken var entydiga. Arrangörer tar inte hänsyn till vad unga vuxna vill ha och är viktigt för dem. Min utgångspunkt har varit ovan diskussion och min studie syftar till att ta reda på vad unga vuxna har för relation till klubbliv, vad man saknar och vad som skapar värde gällande livemusik och klubbar. Med hjälp av en enkät riktad till unga vuxna mellan 18-30 år bosatta i Falun och Borlänge undersöktes vad de har för åsikter. Resultatet visade att uteliv/klubbliv är viktigt och det man saknar mest är ett mer varierat utbud av musik och att det är rätt genre/artister. Resultatet visade också på att stämning/rätt publik skapar extra värde, några svar anger också att trygghet och säkerhet är viktigt. I uppsatsen diskuterar jag att det tycks finnas ett glapp mellan vad publiken önskar och vad arrangörer erbjuder.

There is a general perception amongst audiences of the documentary film being a truthful retelling of reality. The filmmaker is seen as a lens through which reality is captured in the way it presents itself to the filmmaker. Requirements and expectations are often debated within the documentary genre and the audience plays an important role in the debates. To understand how an average audience perceives the documentary genre a study of trainee teachers was undertaken in the form of a focus group with four participants. A discussion about what makes a documentary film credible or not as well as discussions about transparency and the filmmakers’ obligations towards the audience were the focal points of the focus group. The future teachers are an audience with a need to discuss this medium they might use for educational purposes later in their career. They are an audience with reflections on the subject without being too informed about the manner in which documentary films are produced. The result is a discussion about what audiences feel they can expect of a filmmaker and how much of their expectations they are willing to give up for the entertaining value of a documentary. The audiences perceive documentary films as a window into reality but are aware of their subjectivity. They expect to be told the truth, but they also see a need for creative freedom.