The EU Water Framework Directive has led that management follows the boundaries of natural catchments. The Swedish waters suffer from a nutrient overload that originates mainly from diffuse sources such as agriculture and the subcatchment of Hackstabäcken in Vallentuna Kommun, just north of Stockholm, has been chosen for this study because of its high nutrient load and because it has undergone obvious changes in land use through the years. In this study, the land use in 1902 is compared with the land use in 2011 in order to investigate if it has influenced the ability of the landscape to produce ecosystem services related to nutrient removal. These services will continue to be produced as long as the system is stable and resilient, but when landuse changes and manure from horses increases it will lead to disturbances that can convert a system from one regime in to a completely different one. That will result in loss, or degradation, of ecosystem services such as denitrification, phosphor sedimentation and adsorption, vegetation uptake and infiltration. The results of this study are based upon area calculations of landuse from old maps from 1902 and 2011. Through these maps it becomes clear that the forests in Hackstabäcken, has increased with 170 ha together with an urbanization of 311 ha, at the same time as wetlands and arable land has diminished and lakes has suffered from reductions. Wetlands have been reduced with 76 ha and the ones remaining are of insufficient quality from a nutrient removal perspective. Data from 1902 and 2011 regarding number of horses and bovines indicated a decrease in bovines and an increase in horses. This can mean a higher load of phosphorous since horses have an insufficient uptake, as opposed to bovines that regulate their uptake according to need. This study points to the importance of sharing knowledge so the connections between landuse and water status is more commonly known. Which is an important part of the Water Framework Directive. / Vattendirektivet har i Sverige inneburit ett helt nytt sätt i vår syn på hur vi ska förvalta våra vattenförekomster på ett hållbart sätt. Numera är landets vatten indelat efter dess naturliga avrinningsområden istället för de tidigare politiska gränserna. Vattnen i Sverige har en hög närsaltsbelastning som i stor utsträckning kommer från diffusa källor, framförallt från jordbruket. Delavrinningsområdet Hackstabäcken i Vallentuna kommun norr om Stockholm har höga halter av kväve och fosfor i sina vatten och har genomgått tydliga landskapsförändringar under de senaste 100 åren. I studien undersöks markanvändningen i Hackstabäcken år 1902 och 2011 samt hur den påverkat landskapets förmåga att tillhandahålla de ekosystemtjänster som är vitala för närsaltsrening.. Studiens resultat baseras på arealberäkningar av markanvändningen i häradskartor från början av 1900-talet och terrängkartan från 2011 gjorda i MapInfo 8.5. I Hackstabäcken har skogen ökat med 170 ha tillsammans med urbana områden som ökat med 311 ha, medan våtmarker och åkermark minskat samtidigt som sjöar sänkts. Våtmarkerna har minskat med 76 ha och de som finns kvar har en sämre kvalitet med avseende på omhändertagande av närsalter. Ur statistiskt material från 1902 samt 2011 har information om antal betesdjur (nöt och häst) inhämtats i syfte att åskådliggöra skillnad i djurantal. Förändringen i djurhållning visar att nötkreatur minskat dramatiskt medan antal hästar ökat markant. Det innebär en hög belastning av framförallt fosfor då hästar har ett dåligt fosforupptag medan nötkreatur själva kontrollerar sitt upptag efter behov. Studien pekar på vikten av kunskapsspridning så att kopplingarna mellan markanvändning och vattenstatus blir mer allmänt kända, vilket också är en förutsättning för den adaptiva förvaltning som ska ligga till grund för vattenförvaltningen enligt EUs ramdirektiv för Vatten (EU, 2000).

Bakgrund: Tjänsteorganisationer, såsom universitet och sjukhus, är särskilt känsliga och sårbara under kriser, något som inte blev ett undantag under Covid-19. Eftersom tjänsteorganisationer generellt sett omfattar en hög nivå av personlig interaktion blev de särskilt drabbade av de restriktionerna som infördes för att minska smittspridningen. Flera tjänsteorganisationer har implementerat digital teknik som en effektiv lösning på att kunna fortsätta bedriva verksamheten under krisen. Under Covid-19 har det därmed mer eller mindre varit omöjligt för tjänsteorganisationer att inte anpassa verksamheten. Att ha förmågan att lära sig samt anpassa sig till framtida utmaningar, samtidigt som organisationen strävar efter sina mål är en del av organisatorisk resiliens. Tidigare forskning beskriver att digital transformation är en nyckelfaktor för organisationer som strävar efter organisatorisk resiliens. Detta eftersom den hjälper organisationer att hantera osäkerhet, arbeta proaktivt och kunna stå emot motgångar. Utifrån detta anser vi att det finns behov att undersöka hur lärare inom högre utbildning har upplevt den påskyndade digitala transformationen samt om och hur organisationens resurser har bidragit till snabbare anpassning av den påtvingade digitala omställningen.  Syfte: Syftet är att med utgångspunkt i högre utbildning under Covid-19 skapa en ökad förståelse för digital transformation som en form av resiliens vid kriser.Genomförande: Denna studie använder sig av en kvalitativ forskningsstrategi med en utgångspunkt i hermeneutiken. Det empiriska materialet har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer, där samtliga respondenter är lärare på Linköpings universitet, LiU.  Slutsats: Resultatet visar tydliga tecken på resilienta beteenden bland lärarna, exempelvis identifierar de sig med organisationen, de har ett öppet sinne för nya lösningar och strategier för att hantera nya situationer samt att de söker stöd och resurser hos sina kollegor. Samtidigt visar resultatet att LiU i början arbetade begränsat med digital transformation, men däremot tillräckligt för att kunna ställa om sin verksamhet. Utifrån respondenternas upplevelser visar studien att det har funnits brist på beredskap före Covid-19 men även brist på stöd och resurser under pandemin. Resultatet visar därmed att det är de resilienta individerna som har ökat organisationens resiliens. Vidare visar studien att organisationer med begränsad digital transformation och med lägre organisatoriskt resiliens kan fortfarande vara resilienta genom deras anställdas individuella resiliens.

Syftet med denna kvalitativa studie är att genom enkäter undersöka om det finns en diskrepans mellan det teoretiska begreppet resiliens och den empiriska tillämpningen. För att besvara denna fråga undersöks följande delfrågor: Vad ingår i olika teoretiska resiliensbegrepp? Hur ser innebörden av resiliensbegreppet ut hos svenska krishanteringsaktörer idag? Hur arbetar svenska krishanteringsaktörer för resiliens för att göra städer säkrare i framtiden? Denna studie ska vara till hjälp för krishanteringsaktörer i deras förståelse för vad resiliensbegreppet är och finna kunskap i dessa tre resilienskoncept för att kunna använda det i sitt praktiska arbete när de talar om att arbeta för resiliens. I denna studie har tjugosex stycken enkäter skickats ut till personer som på något sätt arbetar med krishantering. Respondenterna arbetar på olika nivåer (kommun, länsstyrelse, myndighet, privat sektor samt forskare). Forskning och teorier kring resiliens kommer baseras på Brian Walker & David Salt som beskriver ingenjörsteknisk resiliens och ekologisk resiliens i boken Resilience thinking därefter förklarar Ulrich Beck enligt boken Risksamhället hur man måste arbeta för framtiden och inte se bakåt för att planera efter det som skett i dåtid. Pickett, McGrath, Cadenasso & Felson beskriver i sin forskning Ecological resilience and Resilient cities hur hållbarhet är en viktig del i resiliens. Avslutningsvis beskrivs det tredje resiliensbegreppet, nämligen Socio-ekologisk resiliens där Carl Folke lyfter upp vikten av att utveckla resiliens för det socio-ekologiska systemet för att skapa en anpassningsförmåga som möjliggör kontinuerlig utveckling, som ett dynamisk adaptiv samspel mellan att upprätthålla och utvecklas i förändring. För att kunna minska diskrepansen mellan begreppet resiliens och den empiriska tillämpningen krävs att det först och främst finns en förståelse för och en kunskap om begreppet resiliens. Därefter krävs det en samverkan mellan olika aktörer speciellt att krishanteringsaktörerna tar del av de forskningsresultat som framkommer för att kunna implementera det praktiskt och på så sätt få nya innovativa idéer att arbeta efter. / The purpose of this qualitative study is through survey investigate if there is a discrepancy between the theoretical concept of resilience and the empirical application. To answer this question this study examines the following issues: What is included in various theoretical resilience concept? What is the meaning of the resilience concept at the Swedish crisis management actors today? How does the Swedish crisis management actors use resilience to make cities safer in the future? This study will be helpful for crisis management actors in their understanding of what the resilience concept and find the knowledge of these three concepts to use it in their practical work when they talk about working for resilience. In this study, twenty-six questionnaires was sent out to people who in some way are involved in crisis management. The respondents in this study work at different levels (municipal, county government, government, private sector and researchers). Research and theories of resilience is based on Brian Walker and David Salt describing engineering technical resilience and ecological resilience in the book Resilience thinking then Ulrich Beck explains according to the book Risk Society how one must work for the future and not look backwards and plan because of what was happening in the past. Pickett, McGrath, Cadenasso & Felson describes his research Ecological Resilience and Resilient Cities how sustainability is an important aspect of resilience. Finally the third concept is described, namely socio-ecological resilience where Carl Folke lifts the importance of developing resilience for the socio-ecological system to create an adaptability that allows for continuous development, a dynamic adaptive interaction between maintaining and developing in change. In order to reduce the discrepancy between the concept of resilience and the empirical application it requires, first and foremost an understanding and a knowledge of the concept of resilience. Then it requires a collaboration between various stakeholders especially the crisis management actors to take part of the research evidence and have a will to implement it practically and as a result get new innovative ideas to work with.

<p>Hensikten med undersøkelsen er å synliggjøre hvilke utfordringer høgskolesystemet står overfor med tanke på mangfoldet i studentmassen og Kvalitetsreformens krav.</p><p>Studentmassen utgjør et mangfold bestående av mennesker med ulik bakgrunn, kjønn, kultur, språk og ulike livsproblemer.</p><p>Kvalitetsreformen er en omfattende reform av høyere utdanning og har til hensikt å bedre kvaliteten på utdanningen.</p><p>Vi har valgt en kvalitativ undersøkelse med et fenomenologisk-hermeneutisk vitenskapssyn. Vi har intervjuet seks personer som har gjennomført eller deltatt på store deler av et treårig høgskolestudium og som på grunn av livsproblemer har hatt behov for studentrådgivningens tjenester i løpet av studietiden. Vi var interessert i hvilke mestringsstrategier de benyttet og spurte dem hva som var vanskelig, hva som hjalp og hvilke forslag de hadde til forbedringer av høgskolesystemet.</p><p>Resultatene viser at nettverk og egen opplevelse av mestring er betydningsfullt for å gjennomføre høyere utdanning. Positive relasjoner til lærere og at det tas individuelle hensyn er viktig. Fleksibilitet i forhold til regler og rutiner i høgskolesystemet fremheves som betydningsfullt. Studentrådgivningen vektlegges som støtteapparat når livsproblemer oppstår</p>

Hensikten med undersøkelsen er å synliggjøre hvilke utfordringer høgskolesystemet står overfor med tanke på mangfoldet i studentmassen og Kvalitetsreformens krav. Studentmassen utgjør et mangfold bestående av mennesker med ulik bakgrunn, kjønn, kultur, språk og ulike livsproblemer. Kvalitetsreformen er en omfattende reform av høyere utdanning og har til hensikt å bedre kvaliteten på utdanningen. Vi har valgt en kvalitativ undersøkelse med et fenomenologisk-hermeneutisk vitenskapssyn. Vi har intervjuet seks personer som har gjennomført eller deltatt på store deler av et treårig høgskolestudium og som på grunn av livsproblemer har hatt behov for studentrådgivningens tjenester i løpet av studietiden. Vi var interessert i hvilke mestringsstrategier de benyttet og spurte dem hva som var vanskelig, hva som hjalp og hvilke forslag de hadde til forbedringer av høgskolesystemet. Resultatene viser at nettverk og egen opplevelse av mestring er betydningsfullt for å gjennomføre høyere utdanning. Positive relasjoner til lærere og at det tas individuelle hensyn er viktig. Fleksibilitet i forhold til regler og rutiner i høgskolesystemet fremheves som betydningsfullt. Studentrådgivningen vektlegges som støtteapparat når livsproblemer oppstår

Our main findings in the present study are that parents of children surviving leukaemia have in general an average level of resilience. Regarding mental health, fathers show more mental health symptoms. Fathers struggle with depression and anxiety, while mothers show no such symptoms. Despite showing symptoms for depression and anxiety, fathers are still capable of being structured and having social competence in the daily life. The same goes for mothers who manage future planning well. As a result, the first hypothesis which stated that parents of ALL children had weaker resilience, as well as the second hypothesis about the relationship between high resilience and good mental health can be rejected. The course of childhood cancer is not predictable for either children or parents. Some children respond rapidly to treatment, and have a relatively smooth course, while others go through a tough time and experience more difficulties. Parents’ physical and mental health also fluctuates during the active cancer period. The child and the parents affect each other by their adaption and coping style. Besides researchers and health care professionals, other parents and family members in the same situation, will also gain from new knowledge about protective factors and other factors that might lead to or strengthening ones’ resiliency and mental.

Många förskolor präglas i dagens samhälle av resursbrist – i form av sjukskrivningar, stora barngrupper, brist på utbildade pedagoger samt svårigheter att få vikarier. Detta leder till en verksamhet där kontinuitet och trygghet påverkas, samt att pedagogerna får svårigheter att hinna med alla delar i sitt yrke. Massmedia, facktidningar och statistik från Försäkringskassan talar om hur detta påverkar pedagogerna och kvalitén av verksamheten på förskolorna. Hur detta påverkar barnen och deras upplevelse av förskolan finns det väldigt lite skrivit om. Syftet med studien blir därför att undersöka hur resursbrist i förskolan visar sig hos barn och hur pedagoger upplever att det påverkar dem i sitt förhållande till barnen, samt barns förhållande till varandra. Detta kommer jag göra genom att använda mig av observationer och intervjuer. Studien tar stöd i anknytningsteorin – vilken menar att trygg anknytning utgör en grund för att det ska kunna ske en utveckling hos barnen. Begreppen copingstrategier och resiliens kommer användas som analysverktyg i tolkningen av det empiriska materialet. Studiens resultat visar att barnens tålamod blir sämre och det förekommer mycket konflikter. Flera av de yngre barnen visar tecken på otrygghet genom att de är ovanligt klängiga, ledsna och kontaktsökande. Några barn drar sig undan och ”tystnar” medan andra blir väldigt arga, högljudda och utåtagerande. De beteenden som barnen uppvisar uppfattas ofta som irriterande och frustrerande av pedagogerna vilket gör att även deras tålamod blir sämre och de känner sig otillräckliga. Pedagogerna framhåller också att barnens intresse i utforskande och deltagande i verksamheten minskar vilket gör att de oroar sig barnens utveckling.

Med bakgrund i att klimatet förändras och kommer påverka människor världen över ännu mer i framtiden, så även i Sverige, var det relevant att undersöka hur två vattennära kommuner arbetar för att anpassa sig till översvämningar. Klimatförändringarna sker snabbare idag än någonsin och tillsammans med en befolkningsökning räknar experter med att fler och större naturkatastrofer kommer att inträffa. Därför behöver också kommunerna anpassa sitt arbete efter det här då samhällsplaneringen har som mål att tillgodose människors behov. Begreppet resiliens är svårdefinierat men anses ändå vara något eftersträvansvärt och särskilt i relation till klimatfrågor. Syftet med studien blev således att undersöka om och hur två svenska kommuner tolkar och arbetar för att uppnå resiliens i deras samhällsplanering gällande översvämningsproblematiken.Studien har använt sig av kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer som komplement till en dokumentanalys och för att besvara frågeställningarna har den här empirin analyserats tillsammans med valda teorier. Studien är uppbyggd utifrån två huvudteman; tolkning och arbete, och såväl teorier och frågeställningar har valts efter det. Resultatet av studien påvisar att begreppet är just så svårt att definiera som flera innan visar på, men att kommunerna fortfarande arbetar för samma sak - att bli resilienta. / Given that the climate is changing and will affect people around the world even more in the future, so also in Sweden, was it relevant to investigate how two waterfront municipalities work to adapt to floods. Climate change is happening faster today than ever before, and together with an increase in population, experts expect that more and more major natural disasters will occur. Therefore, the municipalities also need to adapt their work to this, as community planning aims to meet people's needs. The concept of resilience is difficult to define but is still considered to be something desirable and especially in relation to climate issues. The purpose of the study was thus to investigate whether and how two Swedish municipalities interpret and work to achieve resilience in their community planning regarding the flood problem.The study has used a qualitative method through semi-structured interviews as a complement to a document analysis and to answer the questions the empirical data has been analyzed together with selected theories. The study is based on two main themes; interpretation and work, and both theories and issues have been chosen accordingly. The results of the study show that the concept is just as difficult to define as several previously has shown, but that the municipalities are still working for the same thing - to become resilient.

Järnvägen drabbas av olika störningar vilket skapar förseningar i trafiken. Trafikverket och det branschgemensamma samarbetet ”Tillsammans för tåg i tid” (TTT) efterfrågar ett nyckeltal för resiliens. Nyckeltalet ska kunna användas för att mäta resiliens då tåg i det svenska järnvägssystemet drabbats av en störning. En störning är något som inträffar och minskar ett systems operativa förmåga. Mätning av resiliens och aktivt arbete för att öka resiliens kan användas till arbete för förbättrad punktlighet. Studien går ut på att ta fram detta nyckeltal och anpassa det för Trafikverket och TTT. I studien framkommer det att ett mått för resiliens visar hur väl ett system kan motstå störningar, anpassa sig under störning och hur väl systemet återställer sig efter störning. Resiliens består följaktligen av tre kategorier: motståndskraft, anpassningsförmåga och återställningsförmåga. Dessa tre kategorier är väsentliga för hur modellen för mätning av resiliens ska definieras. I studien framkommer det också att nyckeltalet resiliens är beroende av tidpunkter relaterade till störningshanteringen och indikatorn kapacitet. Kapaciteten för järnvägssystemet bestäms till kvoten av antal tåg i tid och totalt antal tåg. Den modell som utgås från är Francis and Bekera (2014) där resiliensen presenteras som en faktor av återställningsförmåga, anpassningsförmåga och motståndskraft. Resiliensen beräknas med hjälp av en modell där kapacitetsvärden för olika tidpunkter, då en störning inträffar, behövs. Utöver kapaciteten behövs även tidpunkterna för dessa kapacitetsvärden såväl som sannolikheten för att störningen upprepas. Dessutom behövs en parameter som bestämmer hur betydelsefullt det är att återställningen är snabb. Modellen ger ett resiliensvärde som ligger mellan 1 och 0, där 1 är det bästa värdet som betyder att systemet är fullt resilient mot just den störningen. Modellen är bäst tillämpad då en enskild störning inträffar på en begränsad sträcka istället för ett flertal störningar. Dock är modellen inte tänkt att användas då trafiken är helt stillastående utan när minst ett tåg kan nå sitt mål. Slutligen kan värdet för resiliens till exempel användas som ett jämförelsemått för olika sträckor vid ett beslutsunderlag för resursplanering.

Syftet med studien är att undersöka professionellas erfarenheter och tankar om utveckling av resiliens hos barn till föräldrar med missbruksproblem samt hur barnen påverkas av problematiken hemma. Studien har en kvalitativ forskningsansats med en fenomenologisk utgångspunkt och semistrukturerade intervjuer användes vid insamling av data. Resultatet visade att de skyddsfaktorer som ansågs av de professionella vara av störst vikt var att barnet har en trygg vuxen som nära anhörig i sitt liv samt att ha ett meningsfullt liv och att ha ett intresse som gör barnet glad samt något som inger en känsla av att tillhöra något. Några intervjupersoner ansåg skolan som en av de viktigaste skyddsfaktorerna i ett barns liv. Flera av intervjupersonerna betonar att alla barn är individer med olika förutsättningar och påverkas därmed olika. Men det som samtliga intervjupersoner menar är att alla barn de mött som växer upp i en familj med missbruksproblem lider av någon form av oro. Flera menade även att det är vanligt att dessa barn tar ett alldeles för stort ansvar hemma och att det äldre barnet vanligtvis tar mest ansvar.