Studien syftar till att studera religion och samhälle i Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Syftet är också att studera vilken roll religionen fyller i det offentliga rummet samt religionens förmåga att vara en konstruktiv resurs i samhället. Hypotesen för studien är att Anyuru genom romanen framställer islam som en konstruktiv resurs i morgondagens samhälle samt att religionens betydelse och konstruktiva roll aktualiseras. Då jag undersökt källmaterialets innehåll, vad detta förmedlar och vilken bild som återges har en kvalitativ analys som metod valts ut för studien. Analysen tar sin teoretiska utgångspunkt i diskussionerna om det postsekulära samhället som ofta gällt kristendomen men denna studie bidrar till att ställa islam och Anyurus bok i en sådan postsekulär belysning. Slutresultatet av studien visar att religionens roll återaktualiseras i romanen. Enligt tolkningar som gjorts av Anyurus skildringar av religion och samhälle är han som postsekulär författare en inklusivist. Detta innebär att han vill inkludera alla i det offentliga rummet. Religionen har inte tappat sin betydelse i det framtida samhället, tvärtom visar Anyuru via sina skildringar flera positiva funktioner i form av att utsatta känner hopp, gemenskap och samhörighet. Enligt undersökningens tolkningar ska religionen enligt Anyuru inte privatiseras då detta döljer ett maktutövande vilket han också ger flertal exempel på. Att begränsa religionens roll i samhället med hänvisning av ett terrordåd visar författaren är fel genom att helt ta avstånd från jihad och radikaliserad islam i romanen. Budskapet han sänder ut är att religionens funktioner ska erkännas i offentligheten, dessa skildrar han som kärleksfulla och konstruktiva. Därmed spräcker Anyuru många fördomar om islam. Romanen kan mycket väl fungera i religionsundervisning då eleverna ges möjlighet till att granska källan men också reflektera kring religionens roll i ett framtida samhälle. Liksom tidigare forskning så visar min analys att religionen har en återaktualiserad roll i framtiden och hypotesen för min undersökning har visat sig stämma.

Studien utfördes på uppdrag av Öresundskraft och handlar om nya offentliga biogasdrivna multifunktionsmoduler som kommer att placeras i Helsingborgs nya stadsdelar i H+ området. Arbetet utfördes delvis i Helsingborg där en enkät fördelades inom stadsdelarna som omfattar H+ området.  Syftet med studien har varit att utforska hur multifunktionsmodulerna borde utformas för att kunna främja de 16 svenska miljökvalitetsmålen, för att vara attraktiva och hållbara och för att kunna främja energibeteendet hos användare. Resultaten visar att det finns olika tolkningar kring vad som gör en offentlig plats attraktiv och hållbar. Slutsatsen är att utformningen av de nya offentliga uterummen borde kunna främja måluppföljningen av de svenska miljökvalitetsmålen, om designen stödjer de. Dock behöver multifunktionsmodulerna stödjas av resterande utformning av H+ området och H+ områdets miljöprofil, för att kunna bidra till det. / The study was conducted on behalf of Öresundskraft and is about new public biogas-driven multifunctional modules that will be located in Helsingborg's new districts in the H + area. The study was carried out in Helsingborg, where a survey was distributed within the areas that comprise the H + area. The purpose of the study has been to explore how the multifunctional modules should be designed to promote the 16 Swedish environmental quality objectives, to be attractive and sustainable, and to promote the energy behavior of users. The results show that there are different interpretations of what makes a public place attractive and sustainable. The conclusion is that the design of the new public space should be able to promote the goal to follow-up the Swedish environmental quality objectives, if the design supports them. However, the multifunction modules need to be supported by the remaining design of the H + area and the H + area's environmental profile, in order to contribute to it.

Uppsatsens område är baserad på ett uppdrag av Skellefteå kommun, för att ta reda på bakomliggande faktorer till tjejers upplevda otrygghet i det offentliga rummet. Resultaten i denna uppsats har syftet att hjälpa Skellefteå kommun att få en ökad förståelse gällande problemet, så de kan rikta insatser för att minska den otryggheten. Syftet med denna uppsats är att studera och analysera hur tjejer som går andra året i gymnasiet i Skellefteå upplever att vistas och röra sig i det offentliga rummet, med särskilt fokus på deras upplevelser av trygghet och otrygghet. Uppsatsen har en narrativ ansats där elva tjejer diskuterade om sina upplevelser i två fokusgrupper om otrygghet. Genom en konventionell innehållsanalys framkom fyra olika teman; Informationsbärares påverkan på otrygghet, Könsskillnader och makt, Otrygghet i det offentliga rummet, och Trygghetsskapande strategier. Huvudresultatet utifrån analysen visade att otryggheten delvis är socialt konstruerad av en blandning mellan uppmaningar från föräldrar och information från sociala medier. Ett möjligt sätt att förstå tjejers tolkning av den konstruktionen av det offentliga rummet är genom könssocialisering, vilket utgår ifrån att tjejer bör uppleva offentliga rummen som otrygga. Ett delresultat visade att könsneutralitet i stadsplanering utgår från ett redan jämställt samhälle. Med slutsatsen att tjejers upplevelse av trygghet behöver tas i beaktning vid stadsplaneringen. Specifika faktorer som beskrev en otrygg plats var mörker och avskilda platser. Ett antagande utifrån analysen var att utifrån ett strukturellt perspektiv formas otryggheten från tidigt i skolan. Slutsatsen är att det är en ojämn maktdynamik, där män har kontroll över vissa platser och kvinnors tillgång till dessa platser hindras.

Studiens syfte är att undersöka vad i utemiljön som kan skapa möjligheter eller hinder för barns rörelse och fysiska aktivitet i förskolan. Arbetet utgår från kvalitativ metod och baseras på intervjuer med fyra förskollärare från fyra olika förskolor där utemiljön skiljer sig åt. Det insamlade materialet har sedan analyseras med hjälp av den sociokulturella teorin med fokus på Vygotskijs tankar kring rummet, artefakter och samspel. Resultatet av studien visar att det finns olika faktorer i utemiljön som påverkar förutsättningarna för barns rörelse. Dessa faktorer kopplas till miljöns utformning, tillgängliga artefakter, regler under utevistelsen samt samspelet mellan pedagogen och barnet. Det framkommer även i resultatet att pedagogen har en stor roll i att kunna förändra förutsättningarna för barns fysiska aktivitet. Slutligen visar studien hur de tre teoretiska begreppen kan komma samman till en helhet i vissa fysiska aktiviteter.

This essay examines three art projects that temporarily moved public sculptures to new locations. This thesis aims to analyze what effects these projects have on the public space and what significance it has on the public sculptures concerning conceptions of democracy and temporality. The conclusion of the essay is based on theories on public space and democracy by Catharina Gabrielsson and Rosalyn Deutsche. To analyze the aspect of temporality the essay relies on Elizabeth Freeman's theory of Chrono normativity and Catharina Gabrielsson's and Magnus Andersson's definition of the concept of annual growth rings (årsringar) in sites. The essay further uses Jessica Sjöholm Skrubbe's revision on Wolfgang Kemp's methodology of the aesthetics of reception and Roland Barthes's theory of semiotics to analyze the significance of the sculptures in the public space. The results of the analysis show that the art projects open up for different democratic possibilities in the public space by temporarily moving public sculptures.

This paper addresses strong artificial intelligence (AI) and, if it is possible,if consciousness could be replicated. Focus lies on Searle's article Minds,brains and programs and David J. Chalmers's theory that consciousness can be replicated because it is as an organizational invariant. The purpose is to evaluate Searle's argument against strong AI in light of Chalmers theory that simulation is replication in terms of consciousness. My thesis is that Chalmers can show that simulation can be replication but not that it is enough to prove strong AI possible. My conclusion is that Searle's arguments against strong AI in the said article does not hold but Chalmers also cannot prove that consciousness can be replicated. However, Chalmers can prove that simulation and replication in some cases can be the same. If it would be possible for some type of semantic content to emerge from syntax, the path for strong AI is open. / Denna uppsats behandlar stark artificiell intelligens (AI) och, om det är möjligt, huruvida medvetande skulle kunna replikeras. Som utgångspunkt används Searles artikel Minds, brains and programs samt David J. Chalmersteori om att medvetande kan replikeras då det är en organisatorisk invariant. Syftet är att utvärdera Searles argument mot stark AI i ljus av Chalmers teori om att simulering är replikering när det gäller medvetande. Min tes är att Chalmers kan visa att simulering kan vara replikering men att det inte räcker till för att bevisa att stark AI är möjlig. Vad jag kommit fram till är att Searles argument mot stark AI i den nämnda artikeln inte håller men Chalmers kan inte heller bevisa att medvetande kan replikeras. Däremot kan Chalmers bevisa att simulering och replikering i vissa fall kan vara samma sak. Om det visar sig möjligt att någon typ av semantiskt innehåll kan uppkomma ur syntax är vägen för stark AI öppen.

Undersökningens syfte är att undersöka ungdomars blickbeteende och vad som lockar ungdomar att titta på ett objekt. För att få förståelse för detta har artiklar rörande färgers betydelser -, färgblindhetens betydelse - samt blickbeteendets betydelse för spel granskats.Till enkätundersökningen skapades en artefakt bestående av fyra rum med 55 olika objekt. Rummen är i form av stillbilder som deltagarna ska titta på och utifrån dem besvara frågan om vilket objekt som drog deras blick till sig och varför. Frågorna är ställda i tre nivåer för att undersöka om det går att se ett blickbeteende även utan digitala blickmätningsinstrument. Denna undersökning vill bidra till en ökad förståelse om hur vi, med hjälp av vår syn, uppfattar miljöer vi befinner oss i och fattar beslut. Detta arbete svarar på vad det är som bidrar till att ungdomar vill interagera med objekt som de ser på stillbilder från tilltänkta miljöer för spel. Arbetet svarar även på frågan om det skillnader beroende på erfarenhet och kön.Resultatet visar på att en majoritet av ungdomarna konsekvent svarar att färg är det som lockar dem till ett objekt. I andra hand svarar, en lite större andel pojkar än flickor, att placeringen av objektet i rummet lockar dem att välja objektet medan, en lite större andel flickor än pojkar, svarar att det är formen på objektet som lockar dem. För att få en tyngd i forskningssammanhang skulle en större landsomfattande undersökning vara av betydelse. Undersökningens resultatet skulle då kunna jämföras mot tidigare forskning, som oftast har få deltagare, och svara på om det finns skillnader i hur deltagarna svarar som beror på socioekonomisk tillhörighet, kön och erfarenhet.

Detta arbete tar sin utgångspunkt i det faktum att hemsidan SO-rummet.se, en digital utbildningsresurs med inriktning mot SO-ämnena, är mycket välbesökt och rekommenderad av en rad olika aktörer, från Skolverket till enskilda lärare. Trots detta är hemsidan sparsamt beforskad. Vad är det egentligen som möter alla skolungdomar som använder hemsidan? I detta arbete granskas SO-rummets kvinnohistoriska skildringar. Syftet är centrerat kring att öka kunskaperna om hur kvinnor och kvinnohistoria skildras i utbildningsmaterial samt hur kvinnohistoria generellt skildras. Klas-Göran Karlssons historiebruksterminologi fungerar som teoretiskt analysverktyg. Materialet består av 78 kvinnohistoriska artiklar från SO-rummet, vilka analyseras kvalitativt. Resultatet visar att kvinnor skildras på två diametralt olika sätt i SO-rummets artikelmaterial. Genom den kvinnohistoriska ambition som presenteras på SO-rummet uppkommer en viss typ av kvinnoskildringar. Utgångspunkten är då ett moraliskt historiebruk. I skildringarna återfinns också ett vetenskapligt historiebruk, men även genusteoretiska resonemang om kvinnors villkor i olika tider, vilket här bedömts som ett ideologiskt historiebruk. Kvinnor skildras sakligt och med fokus på deras bedrifter. I analysens andra del undersöks istället kvinnoskildringar som skiljer sig från de som tidigare uppmärksammats. Dessa skildringar bedöms som uttryck för ett så kallat ideologiskt patriarkalt historiebruk. Kvinnor skildras med ett manligt fokus och när de väl uppmärksammas som individer, skildras de som inkompetenta och med fokus på deras privatliv och utseenden. Stereotypa uttalanden om kvinnor problematiseras ej. Dessa två olika typer av kvinnoskildringar är dock inte särdeles åtskilda i materialet, utan där möts de, om än i olika hög grad i olika artiklar. Därav torde det vara svårt för elever att hantera de patriarkalt ideologiska kvinnoskildringarna, eftersom de samexisterar med innehåll med ett annat budskap. Konsekvenserna av ett ideologiskt patriarkalt historiebruk bedöms drabba både elevernas förmåga att resonera historiskt samt deras eget existentiella historiebruk. Ett annat resultat rör just arbetet med ett ideologiskt patriarkalt historiebruk, en specificering av ideologiskt historiebruk som är okänd sedan tidigare för uppsatsförfattaren, men som här fungerat väl som analysverktyg. Detta tyder på att begreppet kan vara användbart även för andra.

Uppsatsen handlar om hur föräldrar talar om lärandet i förskolan. Syftet med vår studie är att förstå och tydliggöra hur föräldrar talar om lärandet i förskolan samt vilka kunskaper och färdigheter de lyfter fram som viktiga aspekter i barns lärande i förskolan. Vi har utgått från följande frågeställningar, hur talar föräldrar om lärandet i förskolan? Vilka kunskaper/färdigheter lyfter föräldrar fram som viktiga aspekter i barns lärande i förskolan? Påverkar föräldrars habitus talet om lärandet i förskolan? Vi har intervjuat sex föräldrar för att få svar på våra frågeställningar. Vår teoretiska ram utgörs av Bourdieus begrepp habitus och det sociala rummet. Utifrån föräldrarnas utbildningsnivå, lön och boendeform har vi delat in dem i kapitalgrupp A och kapitalgrupp B. Resultatet visar att föräldrarna lyfter fram sociala färdigheter som viktiga aspekter i barns lärande i förskolan och att sättet att uttrycka sig kring lärandet skiljer sig åt markant hos föräldrarna. Vår slutsats är att habitus har betydelse för hur föräldrarna talar om lärandet i förskolan.

Uppsatsens syfte är att studera kvinnors upplevelser av otrygghet i Karlstads stadskärna och hur otryggheten kommer till uttryck. Studiens frågeställningar är avsedda att besvaras av kvinnorna som deltar i denna studie, och de frågor som besvaras är: Vilka platser anser kvinnor vara otrygga och hur kan platserna tolkas/förstås ur ett feministiskt geografiskt perspektiv, och vilka faktorer har bidragit till att dessa platser upplevs som otrygga?, Hur påverkas kvinnors rörelsemönster under kvällstid av vardagsrädslor?, Har kvinnornas upplevda otrygghet resulterat i att de utvecklat några strategier för att känna sig mer trygga? Denna studie utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt, vilket betyder att kvinnors erfarenheter och upplevelser av det offentliga är i fokus i denna studie. Samtidigt används en kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer kombinerad med en så kallad kartmetod. Tre fokusgrupper bildades, vardera med tre kvinnor som deltog, och diskussionerna har skett i form av semistrukturerade intervjuer. Studiens tidigare forskning bygger på olika relevanta studier och teorier såsom feministisk teori. I analysen kopplas empirin det vill säga kartmetoden och diskussionerna från fokusgrupperna till studiens tidigare forskning.  Studiens slutsatser har bland annat visat att rädsla verkar handla om män snarare än platser, och mer om områden än platser, det visar till exempel att rädsla för män kvarstår även när man exempelvis tillämpar fysiska planeringsåtgärder, detta beror på samhället består av både fysiska och sociala strukturer. Dessutom visar analysen att platserna Gubbholmen, Herrhagen, Tingvallastaden, parker, Klara, busstationen, upplevs som otrygga enligt fokusgrupperna. Faktorer som mörkt/dålig belysning, folktomt/rörelse, sociala faktorer och öppna platser/svåra att se, har nämnts som bidragande faktorer till otryggheten. En annan slutsats är att tid på dygnet är en av de viktigaste faktorerna till varför kvinnor upplever otrygghet i offentliga rum, samt att alla individer inte har samma mobilitetsmöjligheter, vilket kan bero på tid på dygnet. En ytterligare slutsats är att kvinnor använder sig av olika strategier för att exempelvis undvika otrygga platser. Kvinnornas strategier kan delas in i två kategorier defensiva (undvikande) respektive offensiva strategier (anpassade). Defensiva strategier (undvikande) handlar om att undvika vissa platser som anses vara otrygga. Offensiva strategier (anpassade), går ut på att kvinnor bär på ett defensivt föremål eller försöker undvika att dra till sig så mycket uppmärksamhet genom att klä sig mindre feminint. / The purpose of the essay is to study women's experiences of unsafety in Karlstad's city center and how it is expressed. The study's questions are intended to be answered by the women who participate in this study, and the questions that are answered are: Which places do women consider unsafe and how can the places be interpreted/understood from a feminist geographical perspective, and what factors have contributed to these places being experienced as insecure ?, How are women's movement patterns affected in the evening by everyday fears ?, Have the women's perceived insecurity resulted in them developing some strategies for feeling more secure? This study is based on a social constructionist theoretical theory, which means that women's experiences in the public sector are in focus of this study. At the same time, a qualitative method is used in the form of focus group interviews combined with a so-called map method. Three focus groups were formed, each with three women who participated, and the discussions took place in the form of semi-structured interviews. The study's previous research is based on various relevant studies and theories such as feminist theory. In the analysis, the empirical data, i.e. the map method and the discussions from the focus groups, are linked to the study's previous research. The study's conclusions have shown that fear seems to be about men rather than places, and more about areas than places. It shows for example that fear of men remains even when for example applying physical planning measures, this is because society consists of both physical and social structures. In addition, the analysis shows that the places Gubbholmen, Herrhagen, Tingvallastaden, parks, Klara, and the bus station, are perceived as unsafe according to the focus groups. Factors such as dark/poor lighting, vacancy/movement, social factors and open spaces/difficulty to see, have been mentioned as contributing factors to insecurity. Another conclusion is that time of day is one of the most important factors for why women experience insecurity in public spaces, and that not all individuals have the same mobility opportunities, which may be due to time of day. A further conclusion is that women use different strategies to, for example, avoid unsafe places. Women's strategies can be divided into two categories of defensive (avoidant) and offensive strategies (adapted). Defensive strategies (avoidance) are about avoiding certain places that are considered unsafe. Offensive strategies (adapted), involve women carrying a defensive object or trying to avoid attracting as much attention by dressing less feminine.