Vid samhällsplanering och bygglovshantering har kommunerna ett stort ansvar att beakta kulturvärden som ett allmänt intresse. När en kommun tar fram nya planer utifrån visionen för samhällets utveckling gör de ett ställningstagande kring vad som är viktigt att beakta. I en bygglovshantering görs ytterligare ställningstagande och bedömning utifrån lagkraven om varsamhet och anpassning. Detta arbete syftar till att undersöka den kommunala hanteringen av kulturvärden i ett fritidshusområde, genom en fallstudie i fritidshusområdet Horn utanför Västervik. Detta område har nyligen fått nya detaljplaner med syfte att omvandla Horn till en del av Västerviks tätort genom att underlätta för utbyggnad av permanentbostäder. Undersökningen har genomförts som en innehållsanalys av två av dessa detaljplaner samt genom kvalitativa intervjuer med bygglovshandläggare på Västerviks kommun. Detaljplanerna har granskats med fokus på utformningskrav och hantering av kulturvärden och sedan jämförts med den fördjupade översiktsplanen och de förarbeten som låg till grund för framtagandet av de. Undersökningen visar att det ställningstagandet kring kulturvärden som gjordes i processen att ta fram den fördjupade översiktsplanen begränsar hanteringen av kulturvärden i bygglovsprocessen. I bygglovsprocessen är det svårt att argumentera för kulturvärden om de inte är utpekade i detaljplanen. Även om varsamhetskravet alltid ska gälla har handläggarna svårt att få gehör för det. Till viss del beror det på generella svårigheter att argumentera för kulturvärden men undersökningen har även uppmärksammat vissa anledningar mer specifikt knutna till fritidshusområden och fritidshus.

Digitaliseringen påverkar vardagslivet och arbetslivet, ofta med löften om effektivare arbete och levnadssätt. Samtidigt innebär digitaliseringen omfattande påfrestningar genom kontinuerlig teknisk utveckling, där de framväxande artificiell intelligens (AI) och automatisering ingår. För digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen har kommunernas utveckling släpat efter befintliga tekniker, samtidigt som riktlinjer poängterar behovet av innovation. Vår studie syftar till att synliggöra utövarna, kommunala tjänstepersoners, föreställningar om AI och automatisering roll som tekniker i samhällsplanering. Studien empiri utgörs av sex kvalitativa forskningsintervjuer vilka analyseras utifrån sociotekniska föreställningar, användare och användarcentrering för att utläsa relationen mellan teknik och tjänsteperson. Resultatet visar att tjänstepersoner innehar en passiv attityd om AI inom planering på grund av obefintlig praxis, medan relationen till automatisering framställs som mer etablerad och bekant. Tjänstepersoner talar om framtiden med försiktig optimism, och framhåller en begränsning i teknikernas kapacitet att hantera mjuka värden men att potential återfinns i stödet till komprimerade processer inom planering. / Digitalization impacts both daily life and the workplace, often promising increased efficiency in work and lifestyles. Yet, it also poses considerable challenges as technology continues to advance, especially with artificial intelligence (AI) and automation as emerging technologies. For the digitalization of the urban planning process, municipal progress has fallen behind existing technologies, despite guidelines highlighting the importance of innovation. Our study aims to uncover the perspectives of municipal officials on the roles of AI and automation in urban planning. Through six qualitative interviews, we analyze socio-technical perceptions and user-centered approaches to understand the relationship between technology and practitioners. The findings reveal a passive stance towards AI in planning, attributed to a lack of established practices, while the relationship with automation appears established and familiar. Looking ahead, practitioners express cautious optimism, acknowledging limitations in technology's ability to address human values but recognizing its potential to support streamlined processes.

Människors hälsa påverkas av flera faktorer som kan kopplas till den bebyggda miljön. Lagstiftningen presenterar att hälsa ska beaktas i samhällsplaneringen, men hur det ska gå till är inte lika tydligt. Uppsatsen syftar till att undersöka tolkningen och implementeringen av hälsoperspektivet i planeringen med utvecklingen av spårväg i Uppsala som exempel. Studien bygger på tre semistrukturerade intervjuer med olika aktörer i projektet samt en tematisk dokumentanalys av fyra plandokument från olika delar av projektets process. Materialet analyseras utifrån tidigare forskning och teorin om health frames. Det teoretiska ramverket utgår från att människors syn på hälsa påverkar det upplevda handlingsutrymmet. Av resultaten framgår att tidiga mål, politiskt inflytande och en expertdriven process har påverkat hur och i vilken utsträckning hälsa beaktats i Uppsalas spårvägsprojekt. Dessutom kan hälsoperspektivet idag prioriteras bort i planeringsprojekt till följd av otydliga riktlinjer. Tydlighet och mer expertis i området efterfrågas för att hälsoperspektivet ska beaktas i planprocessen på ett konsekvent sätt. / The built environment affects human health through several factors. It is stated in law that human health is to be considered in urban planning, although how is not as clear. The aim of this study is to examine how the health perspective is interpreted and implemented in planning with the development of tramway in Uppsala as an example. Three semi structured interviews with stakeholders from the project is the base of this study as well as a thematic document analysis of four documents from different parts of the process of the project. The material is analyzed using current research from the field as well as the theory of health frames. In the theoretical framework it is presented how the view on health shapes practitioners actions. The results show that early stated goals, political influence and a process driven by experts has affected how and to what extent health has been considered in the project of tramway in Uppsala. Furthermore, vague guidelines might lead to the health perspective getting deprioritized in planning projects. In order for the health perspective to be considered more consequently in the planning process, more clarity and expertise is requested.

Temporära åtgärder är ett alltmer begynnande fenomen inom samhällsplanering. I den här studien undersöker jag betydelsen av temporära åtgärder som kommunal planeringsstrategi för gestaltning av offentliga rum. Studiens syfte studeras genom att undersöka vad temporära åtgärder medför till ett planeringsideal som genomsyras av permanent planering i det offentliga rummet, hur tid och platsidentitet uppfattas samt hur samhällsplanerare beaktar medborgares åsikter vid planeringen av temporära åtgärder. Med utgångspunkt i teorier som rätten till staden, nyliberalism och platsens själ och essens, undersöker jag temporära åtgärders påverkan på gestaltningen av offentliga rum. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer med samhällsplanerare inom både offentlig och privat sektor. Studien har identifierat att samhällsplanerare har som ambition att nyttja metoden för att revitalisera offentliga rum genom god gestaltning, som planeringsstrategi riskerar dock temporära åtgärder att följa ett nyliberalt planeringsideal som prioriterar attraktivitet över mänskliga behov. Resultatet tyder på att metoden möjliggör för att långa planeringsprocesser kan frångås för att på ett snabbare och mer flexibelt sätt kunna möta förändrade behov. Temporära åtgärder har således en stor betydelse inom samhällsplaneringen och utgör ett komplement till den permanenta och långsiktiga planeringen.

I samband med att barnkonventionen antagits som svensk lag har frågan om ett barnperspektiv på den fysiska planeringen i Sverige blivit aktuell. Svenska tätorter växer, men den förtätning som tillväxten innebär genomförs ofta på bekostnad av de utomhusmiljöer som barn använder i sitt lekande. Lek är nödvändigt för barnets utveckling, och för att säkerställa att barn har möjlighet att leka utomhus i tider av förtätning krävs en medveten fysisk planering. Detta kandidatarbete undersöker hur förtätade urbana utomhusmiljöer kan utformas med lekvänlighet i åtanke. Undersökningen görs dels genom en kunskapsöversikt som sammanfattar de förutsättningar som krävs för en lekvänlig utomhusmiljö, dels genom en omgestaltning av utomhusmiljön i kvarteren Oxnö, Ingarö och Möja i Farsta, Stockholm, vilka alla ska förtätas. Slutsatserna av kunskapsöversikten visar att lekvänlighet utomhus i synnerhet skapas genom miljöer som är fria från onödiga risker, lätta att nå, innefattar vegetation samt erbjuder ett brett utbud av aktiviteter. Det gestaltande projektet har genomförts mot bakgrund av dessa slutsatser.

In light of the global climate crisis and the worldwide focus on ecological economy policies, this study aims to analyze what role the economy has in the quest for a sustainable future in Uppsala. How do urban planning documents as well as regional and municipality employees interpret and value economic sustainability in relation to ecological sustainability? The methodology includes two different types of document analysis as well as qualitative interviews. Finally, an ideal type analysis has been used to place the urban planning policies of Uppsala on a scale between ecological modernization theory and degrowth theory. The thesis shows a view of an economic sustainability in terms of economic growth as being the prerequisite for a sustainable development. Furthermore, the analysis shows an ambiguous portrayal of the relationship between the ecological and economic dimensions of sustainable development. The documents and employees depict the urban planning policies of Uppsala as being ecologically modernized. Despite relatively advanced climate policies, Uppsala has yet to articulate more bold views of a sustainable future.

Syfte: I takt med urbaniseringen ökar bostadsbristen avsevärt. Som en lösning har förtätning blivit en samhällstrend för att främja ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Samtidigt som förtätning minskar segregation och ökar tryggheten i bostadsområden, medför det svårigheter och utmaningar vid bostadsprojektering där dagsljus utgör en stor del av det. I samband med detta har forskning visat att dagsljustillgång utgör positiva effekter hos människors fysiska och psykiska hälsa vilket gör detta till en viktig aspekt. Dock konstateras det att en stor del av svenska hushåll inte uppfyller dagsljuskraven. Som följd av bristande kunskap och engagemang hävdas kommuner inte vilja ta sig an problemet. I dagsläget regleras ingen koppling mellan dagsljus och förtätning i detaljplaneringen vilket ökar betydelsen för en tydligare definiering av dagsljuskrav. För en stadstillväxt är det viktigt att uppmärksamma detta problem och öka medvetenheten hos de involverade aktörerna för att möjliggöra täthet bland bostäder utan att dessa äventyrar varandras dagsljustillgång. Syftet med studien är att undersöka hur väl dagsljus och förtätning kan samexistera i täta bostadsområden. Metod: Studien tillämpar en kombination av kvalitativ- och kvantitativt inriktad forskning där frågeställningarna besvaras genom litteraturstudier, intervjuer och fallstudie. Resultat: Förtätning har en avsevärd effekt på dagsljustillgången där bostäder i bottenplan ofta är de mest utsatta. Olika kvartersstrukturer bidrar till varierade dagsljusförhållanden där detta bör planeras i tidigt skede. Värderingar kring dagsljusplanering skiljer sig mellan byggherre, arkitekt och kommun där varje aktörs åsikter präglas av yrkesroll. För att dagsljustillgången inte äventyras i täta kvartersområden bör stor vikt läggas på avskärmningsvinkel och bröstningshöjd där avskärmningsvinkeln får maximalt uppgå till 50°. Konsekvenser: Det är viktigt att samtliga involverade aktörer delar likvärdigt förhållningssätt till dagsljusplanering. Planering av dagsljus är möjligt i detaljplaneringen och bör ske för att undvika senare problematik. Om samexistens av dagsljus och förtätning ska se bör dagsljuskraven sänkas eller bedömas på bostadsnivå. Om detta inte är möjligt, bör en täthetsgräns införas för att täthet kan ske korrekt utan att äventyra dagsljuset. Begränsningar: Resultatet i studien är tillämpbart för studiens specifika fall, dock kan det implementeras i ett kvartersområde med liknande förutsättningar och därmed generaliseras. / Purpose: As urbanization increases, the need for household grows significantly. As a solution, dense urban environment has become a social trend for promoting an ecologically and socially sustainable society and a strategy for the housing shortage. As densification reduces segregation and increases security in residential areas, it entails difficulties and challenges in housing planning. Daylight constitutes a large part of it. Meanwhile, research has shown that daylight access has positive effects on humans’ physical and mental health. However, a large part of Swedish households does not meet the required daylight levels. It is argued that municipalities do not want to address the problem because the lack of knowledge and engagement. At present, the connection between density and daylight is not regulated in the detail planning which increases the importance of a distinct definition of daylight requirements. In order to allow city growth, it is important to address the problem and raise awareness among the involved actors. It is important in order to enable density among homes without these endangering each other's daylight access. The purpose with this study is to investigate how well daylight and densification can coexist in dense residential areas. Method: The study uses a combination of qualitative and quantitative research. Data is collected through literature studies, interviews and a case study. Findings: Densification has a considerable effect on the daylight access, specifically on the ground floor dwellings. Different typologies contribute to varied light conditions and should be planned at an early stage. Approach to daylight planning differ between the developer, architect and municipality where the opinions of each actor are characterized by the position. In order to not jeopardize the daylight access in dense neighborhood areas, great emphasis should be placed on obstruction angle and sill height of the windows with an obstruction angle no more than 50°. Implications: It is important that all the actors involved share an equal approach to daylight planning. Daylight planning is possible in the detailed planning and should be done to avoid later problems. If the coexistence of daylight and densification is to be seen, daylight requirements should be lowered or demanded at the residential level. If this is not possible, a density limit should be introduced so that densification can take place correctly without jeopardizing the daylight. Limitations: The result of the study is applicable to the specific case of the study, however, it can be implemented in a neighborhood area with similar conditions and thus be generalized.

<p>En bil står i genomsnitt parkerad 95 procent av dygnets timmar och använder under denna tid oftast flera parkeringar. Det ses som en självklarhet för bilisten att finna en ledig parkering relativt lätt och centralt. Befolkningstillväxten i städerna och det allt större bilinnehavet skapar en ökad efterfråga på central parkering. I städerna råder hög konkurrens om de alltmer begränsade centrala markområdena. Kostnaden för att tillgodose centralt belägna parkeringar utifrån dagens norm blir allt mer kännbar och den ökade bilismen bidrar dessutom till negativa externa effekter såsom trängsel, utsläpp och buller. Frågor som Linköpings kommun funderar på i samband med den nya trafikstrategin är: Hur kan ett effektivare marknyttjande nås samt parkeringens alternativa användning? Vem betalar för parkeringskostnaden? Hur är betalningsviljan hos kommunens invånare?</p><p>Vilka är Linköpings kommuns möjligheter att med hjälp av parkeringspolitik och prispolitik effektivisera parkeringsmarknaden i Linköpings innerstad? </p><p>För att kunna svara på detta har tre befintliga anläggningar använts som studieobjekt. Kontakt har tagits med tjänstemän på kommunen samt med parkeringsbolaget Dukaten. Utifrån den information de bidragit med har kostnader och intäkter för dessa anläggningar beräknats. Beräkningarna visar på att ingen av de tre anläggningarna täcker sina egna kostnader, vilket till stor del beror på de höga alternativkostnaderna och de relativt låga beläggningsgraderna. Det visar sig också att desto större anläggning desto mindre kostnader, vilket tyder på stordriftsfördelar. Marginalkostnaderna för Dukaten, upp till kapacitetstaket, är låga på alla anläggningar. Beräkningar som gjorts på parkeringsköp har visat att dessa är kraftigt subventionerade. En subvention som finansieras av kommunens invånare i allmänhet och i synnerhet de centralt boende utan bil.</p><p>Genom parkeringspolitik kan kommunen främst styra utbudet och lokalisering av parkering och på så sätt påverka den generaliserade kostnaden för bilisten. För att bestämma det långsiktiga utbudet bör kommunen ha en uppfattning om dess totala nytta och dess totala kostnad. Toppar i efterfrågan kan lösas på andra sätt än genom utbyggnad, som till exempel ett ökat samnyttjande och satsning på kollektivtrafik. Med hjälp av prispolitik kan kommunen uppnå en jämnare beläggning och se till att bilisten står för sina negativa externa effekter, vilket medför att dess privata marginalkostnad blir den samma som den sociala marginalkostnaden och bidrar till en mer samhällsekonomiskt effektiv parkeringsmarknad.</p> / <p>A car is in general parked for 95 percent of the day, and during that period it often occupies more than one space. Car owners take for granted that they will find a central unoccupied space relatively easily.</p><p>The population growth in urban areas and the rising car ownership creates a greater demand for parking in town centers. In the cities there is increased competition for the more and more of the limited land in central areas. The cost of supplying these central parking lots on the basis today's parking requirements becomes more taxing and the increased car ownership and motoring also leads to more negative externalities like, congestion, emissions and noise.</p><p>Questions that the municipality of Linkoping faces are: How can a more efficient land use be achieved and the alternative use for parking? Who pays the cost for parking? Is there a willingness to pay for parking on the part of the Linkoping citizens? What are the possibilities for the municipality of Linkoping through parking policy and price policy to create a more efficient parking market in central Linkoping?</p><p>To answer these questions studies have been made of three parking facilities and discussions held with officials in the municipality and with the parking company Dukaten. From the information provided, costs and revenues for the facilities have been calculated. The result shows that none of the three facilities covers its own costs, which to a high degree are due to their high opportunity costs and relatively low occupancy rates. The study shows that the larger facility the lower the cost, which implies economics of scale. The marginal cost of the three facilities for Dukaten, up to full capacity, is low. The result also shows that in lieu fees are heavily subsidized. This subsidy is financed by the citizens of Linkoping in general and in particular by the residents in the centre who do not own a car.</p><p>Through parking policy the municipality can control the supply and the location of parking facilities and in this way affect the generalized cost for the car owner. To be able to determine the long run supply Linkoping should have a clear grasp of total utility and total costs of parking. Peaks in the demand can be met in other ways than through new parking facilities, for example increased shared parking and investments in public transport. With a price policy the municipality can achieve a more even occupancy rate and force the car owner to pay for his/her negative externalities, which means that the private marginal cost would equal the social marginal costs and contribute to a more efficient parking market.</p>

<p>Bostadsområdet Navestad i Norrköping var en del av det bostadsbyggnadsprogram, miljonprogrammet, som genomfördes i Sverige åren 1964-1975. Miljonprogrammet var påverkat av olika idéer kring bostadsbyggande och samhällsplanering, främst funktionalismen där värden som rationalitet och förnuft var centrala. Många av miljonprogrammets bostadsområden, även Navestad, var också influerade av grannskapstänkande. Socialdemokratins tankar kring folkhemmet där en god bostad skulle vara en rättighet för alla hade också inflytande. </p><p>SOU-rapporter och Norrköpings stadsfullmäktiges handlingar har studerats utifrån en maktteoretisk ansats utifrån frågeställningar om idéerna bakom miljonprogrammet och Navestad samt vilka maktfaktorer och politiska mål som fanns och hur dessa utövade sin makt. </p><p>De främsta maktfaktorer som går att urskilja i sammanhanget är stat, kommun och expertis. Staten hade främst ekonomisk makt att påverka kommunens planering och där med Navestads utformning. Genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för byggande förbundna med krav på storskalighet, industrialisering och bostadsstandard sattestaten ramar som kommunen m.fl. var tvungna att handla inom. Kommunens makt över Navestads utformning var, som ytterst ansvarig för områdets planer, stor. Också som ägare av det allmännyttiga bostadsföretaget bakom Navestad kunde kommunen utöva styrning. Genom att de rådande idealen satte stor tilltro till vetenskap fick experter en stor påverkan. Vetenskapen sågs som något objektivt och det ansågs att genom att förlita sig på denna skulle inte stadsplaneringen påverkas av tillfälliga politiska värderingar. Dock var miljonprogrammet i allra högsta grad politiskt.</p>

<p>Ny lagstiftning infördes 1:a januari 2004 som tillät tredimensionell fastighetsindelning. Genom en undersökning skulle information tas fram om hur tillämpningen blivit de första 2,5 åren, samt även få en bild av hur den fortsatta utvecklingen skulle bli. Frågeställningarna var om detaljplaner hade anpassats för tredimensionell fastighetsindelning, vilka ändamål som fanns representerade och hur rättigheter tillförsäkrats. Vidare skulle undersökningen behandla skillnader i tillämpningen beroende på geografisk spridning i landet, och vilken påverkan fastigheternas läge i en tätort hade.</p><p>Informationsinsamlingen gjordes genom att gå igenom data från fastighetsregistret, genomföra fallstudier, intervjua myndigheter och delta vid ett seminarium. De kommuner som valdes ut för myndighetsintervjuerna representerade en spridning i folkmängd och huruvida de hade en hög eller låg andel bildade fastigheter med tredimensionellt utrymme.</p><p>Totalt hade det bildats 89 stycken fastigheter. Den geografiska spridningen över landet var fördelad på ungefär samma sätt som folkmängden. Hyreshusenheter var den enskilt största huvudtypen, med de flesta ändamål fanns representerade. En så stor del som 75 % av fastigheterna var belägna i områden med hårt bebyggelsetryck. I storstäderna var de främst lokaliserade till innerstadsnära och vattennära områden. 92 % av fastigheterna var belägna inom detaljplanerat område. 40 % av fallen hade grundats på en detaljplan som hade ett plandatum fr o m 2003-07-01. Detta var i sig inget bevis på att dessa planer har anpassats för tredimensionell fastighetsindelning. Fastigheterna hade i 51 % av fallen enbart bildats genom avstyckning. Den relativa frekvensen av fastigheterna som använde sig av servitut var 91 %, och 51 % deltog i gemensamhetsanläggning. I minst 10 % av fallen tillgodosågs rättigheterna genom följdförrättning. I en av fallstudierna framkom att åtgärden hade anpassat fastighetsindelningen till befintliga förhållanden, och skapade förutsättningar för en mer ändamålsenlig förvaltning. Alla kommuner hade fått förfrågningar om tredimensionell fastighetsindelning. I de kommuner där tredimensionellt indelade fastigheter tidigare hade bildats, fanns nya på gång.</p><p>Det gick att urskilja att bostadsrättsföreningar var inblandade på något sätt i en ansenlig del av de fastigheter som var tredimensionellt indelade. Men även en stor andel utgjorde fall där målet var att optimera utnyttjandet av egna lokaler. Den enda geografiska kopplingen som fanns ur ett ändamålsperspektiv, var att hyreshusenheter i högre 3 utsträckning var placerade i större städer i södra delen av landet. Tredimensionell fastighetsindelning kommer antagligen också att få en stor betydelse vid nyutveckling och förtätning av de flesta tätorter. Det verkade då vara parkeringslösningar i kombination med annat ändamål som blir grundkonceptet. Det låg ett tungt ansvar på planförfattarna i städerna, att i ett tidigt skede av planprocessen ta upp frågor kring ett effektivt markutnyttjande. Tredimensionell fastighetsindelning kommer att bli en naturlig del i den framtida samhällsbyggnaden, oavsett geografisk placering.</p> / <p>From January 1, 2004 a new legalisation had established that allow three-dimensional real estate property founding. Through a investigation, information would be collected how the application become the first two and a half years, and also get a image of how the continuing development would become.</p><p>The questions was if detail plans had been adjusted for three-dimensional real estate property division, which purpose that existed represent, and how the rights and duties had been secured. Further the investigation would treat differences in the application depending on geographical distribution in the country, and which affect the location had in the cities.</p><p>The information was collected by go through data from the real estate property directory, carry out case studies, make interviews with public authorities and participate at a training college. The municipalities that had been chosen out for the interviews was a representative selection of different amount of population and whether it had a high or low use of real estate properties with three-dimensional space.</p><p>Totally, it had founded 89 real estate properties. The geographical spreading over the country was distributed approximately at the same way as the inhabitants. Big rental buildings come to be the biggest existed primary real estate property type, but the most purpose was existed. As big part as 75 per cent of the real estates were located in areas with roughly hard settlement pressure. In the big cities, foremost areas close to central business district and close to open water was employed. 92 per cent of the real estates were situated within a area that was covered by a detailed plan. 40 per cent had founded based on a detail plan that have a date not older than 1 July, 2003. This was in itself not a evidence on that these plans had been adjusted for three-dimensional real estate property division. The real estates had in 51 per cent of the cases only founded through partition. The relative frequency of the real estates that was encumbered with an easement was 90 per cent, and 51 per cent participating in jointly-owned facilities. In at least 10 per cent of the cases, some needs were provided in a official duty made afterwards. In one of the case studies, information came out that the official duty had founded a more suitable real estate property division, based on the existing circumstances, and had also create conditions for a more adapted administration. All municipalities had received queries 5 about three-dimensional real estate property division. There it earlier had founded threedimensional real estates properties, new official duties were going on.</p><p>It was possible to discern that co-operative apartment junctions was somehow involved in a considerable part of the real estates properties that was three-dimensionally divided. But also a big part constitute cases there the purpose was that optimise the utilization of real estate property. The only geographical connection that existed within a purpose perspective was that rental buildings in a higher extension were located to bigger cities in south part of the country. Three-dimensional real estate property division become probably also to constitute a big importance in development and condensation of the most populated areas. It seems to be mult i-story car parking in combination with other purposes that becomes the first outline concept. It lay a big liability on the plan authors in the cities, that in a early stage of the plan process take up questions about a effectively land use. Three-dimensional real estate property division will become a natural part in the future building of social structures, regardless to the geographical location.</p>