Syftet med studien är att undersöka hur verksamma pedagoger inom förskolans kontext talar om könsnormer i bilderboken. Syftet konkretiserades i följande frågeställningar: Hur framställs bilderbokens värde för samtal om könsnormer? och hur konstruerar pedagogerna kön i sina berättelser om hur de läser bilderböcker tillsammans med barnen? Arbetet utgår från socialkonstruktionism och queerteori, begreppen genus, kön och könsnormer är också centrala. För att analysera studiens empiri används diskurspsykologisk metodologi och analysverktygen: tolkningsrepertoar, retorik och funktion. För att besvara syftets frågeställningar används semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt deltog fem kvinnliga pedagoger, en barnskötare och fyra förskollärare. Pedagogerna är verksamma på samma förskola, uppdelade på två avdelningar. Studiens resultat visar att det finns olikheter i hur pedagogerna konstruerar bilderbokens värde. I analysen av pedagogernas språk framgår bland annat att bilderboken kan betraktas som en belastning, ett tvång men även som ett värdefullt medel för att samtala med barn om könsnormer. I resultatet går det också att urskilja att pedagogerna använder bilderboken för att samtala med barn om könsnormer. Pedagogerna använder samma tillvägagångssätt i hur de talar med barnen om könsnormer då de byter ut karaktärernas roller. Trots att resultatet visar på ett gemensamt arbetssätt hos pedagogerna konstruerar de kön på olika vis.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur barn konstruerar kön i den fria leken på förskolan och om heteronormativitet påverkar denna konstruktion. Hur använder pojkar och flickor språket i relation till kön i fri lek? Hur kommer heteronormativitet till uttryck i barns fria lek? Föreliggande studie har utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Vi använde oss av produktion av kvalitativa data genom videoobservationer på barn i förskolan, mellan åldrarna tre till sex år gamla. Resultatet visar att pojkar och flickor konstruerar sitt kön genom varierade könsladdade begrepp, språkliga repertoarer och handlingar. Manlig och kvinnlig heteronormativitet kom till uttryck genom dessa uttryck.

Denna studie syftar till att undersöka vilka förutsättningar socionomutbildningen ger studenter att utveckla ett kritiskt perspektiv på kön och genus. Detta görs genom att undersöka socionomstudenternas upplevelser av kön och genus på utbildningen men även på socialtjänsten. För att uppnå syftet med studien har två fokusgruppsintervjuer genomförts med socionomstudenter som har eller har haft verksamhetsförlagd utbildning på socialtjänsten samt en enskild intervju med läraren med ansvar för kursutvecklingsfrågor inom socionomprogrammet. Det har även inhämtats empiri i form av kursplaner, kursutvärderingar samt en självvärdering av socionomprogrammet för Universitetskanslersämbetet (UKÄ). Av studiens resultat framgår det att de intervjuade studenterna anser att genusperspektivet berörs till viss del, men att de önskar mer kunskap kring kön och genus i syfte att känna sig mer trygga inför deras framtida arbete. Samtidigt menar både de intervjuade studenterna och läraren att socionomutbildningen är en generalistutbildning. Kunskapsnivån samt omfattning av genus kan däremot påverkas av studenternas egna erfarenheter och intresse av ämnet. Något som visat sig vara av betydelse är vikten av reflektion och att det är ett verktyg som skapar och utvecklar kunskaper. Detta urskiljs i både studenternas utsagor om deras kunskaper samt det faktum att socionomprogrammet ständigt arbetar med för att utveckla programmet inom områden som exempelvis genus. Det vill säga att reflektion och diskussion är ett sätt att få nya eller fördjupade kunskaper om genus, och därmed bör alla våga prata om genus.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka vilka arbetssätt lärare använder med skönlitterära texter för att utveckla det svenska språket hos andaspråkselever. I studien intervjuas fyra lärare på fyra mångkulturella skolor. Lärarna arbetar i årskurs fyra, fem och sex. Det insamlade materialet analyserades och kategoriserades utifrån gemensamma mönster som kunde hittas i intervjuerna. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är socialkonstruktionism. Genomgående begrepp som studien tar hänsyn till är begriplig input och begriplig output. Begriplig input innebär att läraren ger andraspråkselever möjlighet att använda sitt modersmål, bildstöd eller ämnesspecifika ord för att tolka en skönlitterär text på svenska. Begriplig output innebär att läraren ger andraspråkselever möjlighet att uttrycka sig med hjälp av svenska språket för att göra sig förstådda. Resultatet visar att lärarna använder sig av bildstöd, modersmål och ämnesspecifika ord för att göra skönlitterära texter begripliga för andraspråkselever. Vidare framgår det att en nyckelfaktor för att utveckla det svenska språket hos andraspråkselever är att ta hänsyn till deras bakgrund och förkunskaper. Lärarna använder sig både av gemensam läsning och individuell läsning av skönlitterära texter för att utveckla det svenska språket hos dessa elever.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och analysera förskollärares berättelser om hur de arbetar med flerspråkiga barns förutsättningar till en likvärdig utbildning i utbildningsspråket som i sitt modersmål, vilket besvaras genom forskningsfrågorna: hur berättar förskollärare att de ger barn med annat modersmål förutsättningar att utveckla utbildningsspråket? och hur berättar förskollärare om sin kompetens att bedriva modersmålsundervisning i förskolan? Genom problemområde vill vi med studien fördjupa oss i verksamma förskollärares berättelser om sin kompetens att bedriva en likvärdig utbildning i utbildningsspråket som i barnens modersmål. Då Palla och Roth (2018) ställer sig kritiska till om ansvaret enbart ligger på den enskilda förskolläraren eller om det behövs personalresurser som kan barnens modersmål som till exempel flerspråkig personal och tolk. Studien tar ansats i socialkonstruktionismen och den metodologiska utgångspunkten är diskursanalys med inriktning diskurspsykologi. Insamling av empiriskt material har skett kvalitativt genom semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare. Resultatet presenteras i teman utifrån en tematisk analys. Slutsatsen för föreliggande studie är att förskollärarna besitter kunskap kring visuella verktyg för att arbeta med flerspråkiga barn i förskolan. Genom diskurser framkom det att förskollärare är osäkra om de ger flerspråkiga barn likvärdiga förutsättningar att utveckla utbildningsspråket som sitt modersmål. En bidragande faktor till osäkerheten var att förskollärare berättade om den bristande förskollärarutbildningens förmåga att förse dem med kunskap kring flerspråkig språkutveckling. Föreliggande studies resultat riktar sig till både verksamma förskollärare som till rektorer då studiens resultat kan möjliggöra vidare diskussioner, som i sin tur kan leda till kompetensutveckling och relevanta strategier som kan stärka förskolläraren i sitt uppdrag gentemot att ge barn med annat modersmål en likvärdig utbildning i både utbildningsspråket som i sitt modersmål.

I denna studie riktas blicken mot det innehåll som på enhets- och huvudmannanivå artikuleras i förskolors systematiska kvalitetsarbeten. Studiens syfte är att synliggöra och beskriva hur förskolan framträder som utbildningsinstans i dokumenterade systematiska kvalitetsarbeten på enhets- respektive huvudmannanivå. Med en socialkonstruktionistisk ansats och diskursanalys har dokument från förskolans systematiska kvalitetsarbete analyseras utifrån diskursteori och parametrar för utbildningsfunktion. I resultatet framträder bilden av förskolan som en målfokuserad utbildningsinstans där barn utvecklas som subjekt och förbereds för framtiden. Arbetet i förskolan kan förstås rationellt och transparant där det finns en tilltro till interna och externa utvecklingsaktörer. Förskolan synliggörs som första steget i utbildningsväsendet men där olika rådande diskurser kan ses skapa spänningar som kommer till uttryck i förskolans systematiska kvalitetsarbete.

Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare samtalar om barn i planerad undervisning med digitala verktyg. Dessutom ämnar examensarbetet att ge kunskap om genus i samband med förskollärares reflektioner och genom det finna olika tillvägagångssätt förförskollärare att verka för ett aktivt arbete med jämställdhet. Syftet konkretiseras ner i följande forskningsfrågor: Hur talar förskollärare om barn och genus och hur reflekterar de över en förutbestämd genomförd undervisningssituation med digitala verktyg? och På vilka sätt berättar förskollärare att de inkluderar barn i undervisning med digitala verktyg? Studien utgår från socialkonstruktionism och Yvonne Hirdmans genusteori, centrala begreppför arbetet är genus, kön, digitala verktyg och programmering. För att genomföra analysen har tematisk analys använts samt Yvonne Hirdmans begrepp och begreppsförklaringar av genus, genussystemet samt genuskontraktet. Metoden för arbetet är kvalitativ och utgår från att sex kvinnliga förskollärare har utfört förutbestämda aktiviteter med digitala verktyg för att sedan delta i semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att det finns två tydliga mönster, att tala om barn utifrån ålder och att tala om barn utifrån könstillhörighet. Det finns dessutom en skillnad i hur förskollärare talar om barn och genus när de berättar om en förutbestämd utförd aktivitet med digitala verktyg. Bland annat framkom det att maskulina normer och värden värderas högre än feminina normer och värden. Flera förskollärare visar dock på en genusmedvetenhet och en strävan i att arbeta inkluderande och jämställt i verksamheten.

Syftet med den här studien var att få kunskap om förskollärares perspektiv på undervisning i och med den nya Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). För att få svar på studiens syfte har vi använt metoden kvalitativa intervjuer av fem förskollärare verksamma i förskolan. I studien använde vi oss av det socialkonstruktionistiska perspektivet för att analysera vår empiri. Resultaten utifrån det empiriska materialet visar att förskollärarna tolkar undervisningsbegreppet relativt olika. Däremot visar resultaten att alla förskollärarna anser att läroplanen blivit tydligare kring att förskollärare har ansvar för undervisningen. Vidare visar resultaten att undervisning kan genomföras under hela dagen i både planerade och spontana undervisningstillfällen. Resultaten visar också att förskollärarna utgår från barnens intresse i undervisning däremot kan barnens intressen hittas på olika sätt. Som en följd av detta blev slutsatsen i vår studie att det som verkar viktigt för förskollärarna i och med ansvaret för undervisning är betydelsen av att få förutsättningar genom planeringstid för undervisning.

Språk har en central roll för människan för att kunna bli en kompetent medborgare som kan utnyttja sina rättigheter och göra sin röst hörd. Tiden i förskolan är den viktigaste tiden i ett barns liv, då det är där grunden till lärandet sker. Det är därför av största vikt att de som arbetar där stödjer barns utveckling och har en medvetenhet kring vilka arbetssätt som bör användas för att främja språkutvecklingen. Syftet med studien är att synliggöra vilka tolkningsrepertoarer förskollärare tar i bruk i samtal kring arbetet med barns språkutveckling. Det vill vi belysa genom att ta reda på hur förskollärare beskriver sin egen verksamhet i arbetet med barns språkutveckling samt vad de framställer som viktigt i sin undervisning. Studiens frågeställningar är Hur samtalar förskollärare om hur de stöttar barns språkutveckling? samt Vilka tolkningsrepertoarer synliggörs i samtal kring barns språkutveckling? Socialkonstruktionism och diskurspsykologi är studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkter, då det är det talande språket som analyseras. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer tillsammans med verksamma förskollärare för att samla in empirin, och med hjälp av analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering analyserades det inhämtade materialet. Tolkningsrepertoarer som samtalet utgör visar att förskollärarna är medvetna om de komplement som finns att tillgå för att arbeta med språkutveckling. Dock påvisar uttrycken som förskollärarna gör i samtalen att det finns brister i deras strategier av användandet av komplementen trots att de besitter en medvetenhet. Resultatet av studien visar även att det läggs för mycket tid på logistik och organisationsfrågor utanför barngruppen vilket formar tolkningsrepertoarer det stjäl tid från barnen. Förskollärarna uttrycker i samtalen att de anser att logistik påverkar arbetet med barns språkutveckling. Slutsatsen av studien är att förskollärarna är medvetna om hur de bör bedriva sin verksamhet, men trots att de är medvetna om det så uttrycker förskollärarna i samtalen att de inte alltid arbetar med barns språkutveckling.