In times of progressive urbanization and increased environmental awareness, the mobility sector faces the challenge to satisfy an increasing demand, while simultaneously decreasing the negative externalities of transportation. The emerging concept Mobility as a Service (MaaS) claims to resolve this conflict, by offering individualized and seamless mobility through combination of all available modes. This thesis quantifies the tank to wheel (TTW) greenhouse gas (GHG) emissions of a MaaS implementation and simulates effects of potential variations in the service. The pilot under focus is an alteration of MaaS, which is exclusively available to the work force of a specific corporation. This variation is called Corporate Mobility as a Service (CMaaS). The evaluation is based on cross-sectional survey among the employees and operational data from the CMaaS operator. The transport demand model applies a person category approach. The total daily GHG emitted by the work force’s on-site mobility is estimated to 3.735 tCO2. Compared to on-site trips by private cars, trips with CMaaS emit less than half as many GHG emissions per passenger kilometer traveled. This highlights the environmental benefits of MaaS, especially in replacing short trips by private car. Due to the composition of the underlying data sources and the therefore chosen methodology the reactivity to implemented scenarios is very limited. Thus, analysis and interpretation of the results is restricted to largely aggregated levels. Nonetheless, this study offers an initial orientation point for further estimation of TTW GHG emissions by MaaS schemes. Beyond, it highlights the lack in understanding and modelling of corporate mobility in general.

Ungdomsåren är för många en påfrestande tid som förutom den fysiska och psykiska utvecklingen, innefattar individens hantering av inre såväl som yttre krav. En samhällskris, som coronapandemin och kriget i Ukraina, kan ses som en ytterligare påfrestning för unga att hantera. Forskning inom området har påvisat att unga använder sig av copingstrategier för att hantera svåra påfrestningar och att en stark känsla av sammanhang kan vara en motståndsresurs. Syftet med uppsatsstudien är att undersöka professionellas upplevelse av ungas hantering av samhällskriser. Utifrån detta ämnar studien besvara frågeställningarna ”Hur upplever professionella att ungas synbara oro har påverkats till följd av de senaste årens samhällskriser? ” samt ”Vilka strategier ser professionella att unga använder sig av för att hantera eventuell oro för samhällskriser?”. Uppsatsstudien har utförts med en kvalitativ ansats baserad på semistrukturerade intervjuer med sju professionella, samtliga är yrkesverksamma i verksamheter med fokus på ungdomar. Respondenterna har erfarenheter av att möta unga och deras eventuella oro kopplad till samhällskriser. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys och med de teoretiska utgångspunkterna copingteori och KASAM. De huvudsakliga resultaten av studien är att de professionella upplevde att unga använde sig av flera strategier för att hantera eventuell oro vid en samhällskris. De flesta strategierna visade sig vara känslofokuserade copingstrategier som exempelvis selektiv uppmärksamhet. Resultatet visar att de professionella upplevde att vissa av ungdomarna de mött kände oro kopplad till samhällskriserna, men att oron upplevdes avta inom de första dagarna. En bidragande orsak till oron kunde i resultatet härledas till ungas användning av sociala medier. I studiens resultat fann uppsatsförfattarna även att de professionella anser att de har en viktig och betydande roll för att öka tryggheten hos unga vid en samhällskris. Resultaten ger en indikation på att tillgängliga professionella, genom att bistå med resurser som socialt stöd och kunskap, kan öka ungas känsla av begriplighet och hanterbarhet och på så vis stärkas ungas KASAM. Utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv kan inblicken i hur unga hanterar samhällskriser, bidra till att det socialpedagogiska arbetet utvecklas för att på bästa sätt stärka de unga i samhället.

Dagens samhälle präglas av globalisering och hög grad av sammankoppling mellan länder och sektorer, vilket även bidrar till sårbarheter. Komplexa risker som präglas av osäkerhet, tvetydighet och konsekvenser med potentialen att få spridningseffekter hotar samhällsviktig verksamhet och därigenom samhällets funktionalitet. Sjukhus är en typ av samhällsviktig verksamhet som behöver upprätthållas för att samhället ska kunna fungera. Skydd av samhällsviktig verksamhet kan uppnås genom en kombination av riskhantering, kontinuitetshantering och incidenthantering. Kontinuitetshantering syftar till att minimera avbrottstider i kritisk verksamhet och tillse att oacceptabla konsekvenser undviks. Internationellt sett har kontinuitetshantering visat sig vara ett effektivt verktyg om det nyttjas korrekt och med rätt kompetens. Det har hittills saknats studier som undersökt hur kontinuitetshantering används på svenska sjukhus, och hur representanter för regionala aktörer som arbetar med kontinuitetshantering ser på verktyget. Syftet med den här studien var därför ”att bidra till en ökad förståelse för implementeringen av kontinuitetshantering på svenska sjukhus, samt synliggöra faktorer som bidrar till respektive hindrar den implementeringen”.Datainsamling skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem respondenter med erfarenhet av kontinuitetshantering på svenska sjukhus. Insamlade data bearbetades därefter genom kvalitativ innehållsanalys, och resulterade i två huvudkategorier med två respektive sex underkategorier. Resultatet visar att kontinuitetshantering ses som både ett förhållningssätt och ett verktyg, där målbilden är att genom kontinuitetshantering som verktyg utveckla en plan B för inom sjukhus kritisk verksamhet. Samtidigt ses kontinuitetshantering även som ett förhållningssätt, som präglar den vardagliga verksamheten och i förlängningen har förmåga att bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Resultatet visar även att risken för att kontinuitetshantering inte ger önskat resultat kan bero på låg kompetens, att underliggande vägledningar upplevs svåra att följa eller att resurser prioriteras till andra arbetsuppgifter.Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare vetenskapliga fynd, framgångsfaktorer och hinder för praktisk implementering och även i förhållande till katastrofmedicinsk beredskap, samhällssäkerhet och huruvida kontinuitetshantering kan anses bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Framtida forskning bör bland annat fokusera ytterligare på det praktiska genomförandet på verksamhetsnivå och lärdomar från störningar där kontinuitetsplaner använts skarpt på svenska sjukhus. / Modern society is largely globalized and different countries as well as sectors are intertwined to a large extent, giving arise to increased vulnerabilities. Complex risk characterized by uncertainty, ambiguity, and consequences with the potential of spill-over effects threaten vital societal functions with the possibility of huge consequences for society. Hospitals are an example of these types of institutions that are critical for a society’s functionality to be upheld. The protection of vital societal functions can be achieved by risk management, business continuity management [BCM] and incident management. BCM aims to minimize disruptions in critical activities and to make sure that unacceptable consequences are avoided. In an international context BCM has been proved efficient when used properly and with the correct competencies in the organization in which it is to be applied. So far, no studies have investigated the usage of BCM in Swedish hospitals, and how the method and concept is viewed by actors on a regional level. Due to this, the aim of this study was to “contribute to knowledge regarding the implementation of business continuity management in Swedish hospitals, as well as map factors promoting and hindering that implementation.”. Data was collected through qualitative semi-structured interviews with five respondents who work with BCM on a regional level in Sweden with a focus on health care. Collected data was analyzed through qualitative content analysis and resulted in two main categories with two and six subcategories respectively. The result shows that BCM is viewed as both an approach and as a tool. As a tool with the goal of creating a plan B for critical operations within a system, as well as an approach to everyday operations within the organization. Together these two viewpoints have the ability of increasing resilience in Swedish hospitals. The result also shows that the risk of BCM not resulting in the aspired outcome might be due to low level of understanding of the concept and method, or that resources needed are prioritized to other areas.The result is discussed from a perspective of past research, as well as practical implementations based on hindering and promoting factors. It is also discussed in relation to disaster medicine, societal safety and how BCM can contribute to increased resilience in Swedish hospitals. Future research should focus on the practical implementation of BCM on an organization’s operative level and lessons learned from real incidents where business continuity plans have been used.

There is an increasingly vocal debate on potential long-term changes in environmental sustainability spurred by the global COVID-19 pandemic. This article scrutinizes the social science basis of selected popular hypotheses regarding the nexus between the COVID-19 pandemic and the societal transitions towards environmental sustainability. It presents results that were derived through an interdisciplinary dialogue among social scientists. First, it is confirmed that the COVID-19 crisis has likely created a potential window of opportunity for societal change. Yet, to ensure that societal change is enduring and actually supporting the transition towards environmental sustainability, a clear and well-targeted political framework guiding private investments and behavior is required. Second, it is emphasized that there are important structural differences between the COVID-19 crisis and environmental crises, like time scales. Consequently, many strategies used to address the COVID-19 crisis are hardly suitable for long-term transitions towards environmental sustainability. Third, it is argued that transitions towards environmental sustainability—building both on reducing environmental degradation and building socio-techno-ecological resilience—may create co-benefits in terms of preventing and coping with potential future pandemics. However, research still needs to explore how big these synergies are (and whether trade-offs are also possible), and what type of governance framework they require to materialize.

Bygg- och fastighetssektorn orsakar en femtedel av Sveriges växthusgasutsläpp. Användningsskedet, ett av fyra skeden i en byggnads livscykel, utgjorde tidigare den största påverkan på klimatet. Idag sker de största utsläppen i byggskedet. Flertalet undersökningar har gjorts för att minska miljöpåverkan från nyproduktion däremot saknas motsvarande mängd data för ombyggnationer och renoveringar.För att öka förståelsen för miljöpåverkan från resursanvändningen inom bygg- och fastighetssektorn har det i denna studie gjorts en jämförelse av växthusgasutsläppen från att flytta och renovera ett småhus med att riva ett småhus och ersätta det med en nybyggnation. I studien undersöktes byggnader som flyttats i Kiruna där en samhällsomvandling pågår till följd av LKAB:s järnmalmsbrytning. Livscykelanalyser genomfördes för byggskedet och slutskedet för två objekt; Arbetarbostaden B5 samt en nyproduktion från Älvsbyhus. Enheten kg CO2e/m2 BTA (bruttoarea) användes i klimatberäkningarna. Energianvändningen i gamla och nya hus undersöktes och användes för att jämföra växthusgasutsläppen från materialen i ett nytt hus med en högre energianvändning i ett äldre hus. Resultatet visar att mängden material korrelerar till mängden växthusgasutsläpp vilket indikerar att renoveringen av ett småhus skapar ett lägre klimatavtryck än vad en nybyggnation gör. Resultatet visar också att det kan ta många år innan energibesparingen som ett nytt hus medför jämfört med ett gammalt hus väger upp för utsläppen från materialåtgången för nybyggnationen. Om ett hus ska flyttas och renoveras eller rivas och ersättas med en nybyggnation bör bedömas individuellt då renoveringsbehovet kan skilja sig åt från objekt till objekt / The construction and real estate sector is responsible for one fifth of Sweden's greenhouse gas emissions. The use phase, one of four stages in a building's life cycle, previously had the greatest impact on the climate. Today, the largest emissions occur in the construction phase. Several studies have been carried out to reduce the environmental impact of new construction, but there is no corresponding amount of data for conversions and renovations. To increase understanding of the environmental impact of resource use in the construction and real estate sector, this study compares the greenhousegas emissions from moving and renovating a small house with demolishing a small house and replacing it with a new building. The study examined relocated buildings in Kiruna where a societal transformation is taking place because of LKAB´s iron ore mining operations. Life cycleanalyses were conducted for the construction phase and the final phase for two objects: Arbetarbostaden B5 and a new production from Älvsbyhus.The unit kg CO2e/m2 BTA (gross area) was used in the climate calculations. The energy use in old and new houses was investigated and used to compare the greenhouse gas emissions from the materials in a new house with a higher energy use in an older house.The results show that the amount of material correlates to the amount of greenhouse gas emissions, indicating that the renovation of a small house creates a lower carbon footprint than a new construction. The results also show that it can take many years for the energy savings of a new house compared to an old house to compensate for the emissions from the material consumption of the new construction. Whether a house should be moved and renovated or demolished and replaced with a new building should be assessed individually as the need for renovation can differ from object to object. / <p>2023-06-02</p>

Over fifty ethnic minority groups living in Bangladesh collectively demand recognition of Indigenous identity, but Bangladesh does not constitutionally recognize this identity. Historically, they experienced marginalization, discrimination, and oppression at the hands of the establishment and the political elite, including the majority. They face challenges to maintain their distinct society alongside the majority. Moreover, there is a dilemma between the concept of “indigenous people” and “small ethnic minority groups”. With this context, this dissertation concerns the topics of indigeneity, recognition, and ethnic minority rights in Bangladesh. This thesis aims to investigate the discourse of indigenous identity in Bangladesh, analyze how ethnic minority communities experience social, traditional, cultural, and political life within and outside of their community, and discuss how ethnic minority communities can maintain themselves as distinct societies. This thesis focuses on qualitative research methodology. The primary data was collected through semi-structured individual and group interviews with open-ended descriptive questions.              Besides the research problems and aims, the first chapter focuses on the research questions and explains why Bangladesh was selected as a case study for this thesis. The second chapter of this thesis focuses on the literature review. This portion of the essay examines the literature to determine what is already known in the field, identify research methods and techniques, highlight important concepts, conclusions, and theories, and identify any gaps in the articles. This section also investigates whether there is any ambivalence between the terms “indigenous” and “small ethnic groups” in academia. The third Chapter discusses methods and methodology. Then, chapter four presents an overview of the theoretical framework based on Kymlicka's liberal theory of minority rights. The fifth chapter investigates a discourse on indigenous identity in Bangladesh. In the sixth section, based on the theoretical framework, this thesis analyses findings from the data and connects them with essential international instruments and national legal policy and framework. In conclusion, this thesis summarizes the findings. In concluding remarks, it offers insights into what needs to be changed or improved in the legal framework and policies to support the cultural rights of minority ethnic communities to maintain themselves as a distinct society.

One major societal issue in our time is regarding the creation of a sustainable society. Both international intergovernmental organizations such as the UN and EU, as well as nations, have goals that include climate neutrality and descriptions of measures for implementing societal transformations. This study aims to describe and analyse how textbooks in social studies portray the phenomenon of societal transformation, both based on the premise that a transformation is currently underway, and how past transformations are used for future guidance. The study applies an idea-analytical method by using systems theory, historical institutionalism, and historical consciousness. This, to conceptualize the textbooks' respective representations of societal transformations, from both contemporary and historical perspectives. The results show both similarities and differences regarding the textbooks' relationship to the phenomenon of societal transformation. Significant differences are found regarding the factors of speed and scale; only two of the five textbooks studied can be interpreted as closely aligned with the goals set by the UN, EU, and Sweden as a nation. The textbooks' use of historical perspectives demonstrates clear differences, as well as the types of measures presented and their impact on the societal system. Thus, there are inconsistencies regarding the depiction of society and its future, as well as the depiction arising from the empirical material

During the last decade, self-driving technology has become increasingly visible in the news, with the vision that people would enter vehicles that drive themselves, and that people could instead rest, read the newspaper, or have a meeting. However, these visions have mainly focused on the potential for car usage, even though public transport could benefit greatly from self-driving technology. For bus traffic, the bus driver accounts for half of the cost of driving, and savings on personnel costs could, for example, be reinvested in expanded public transport service or used to lower taxes. At the same time, more research has shown potential problems linked to self-driving technology, for example that more comfortable driving would lead to more traffic, which in turn would lead to increased emissions, higher noise levels in cities or further focus on car-centric infrastructure. For public transport, the driver's role in creating safety and acting as problem solvers has also been emphasized - who should I ask for directions if there is no knowledgeable driver on board? Various methods have previously been used to explore the social effects of self-driving technology and in this dissertation I have used so-called "four-stage models", more specifically the Swedish transport model Sampers. Four-stage models have been used for 50 years to evaluate effects on the transport system from e.g. infrastructure changes, but these models face new challenges, handling vehicles that drive by themselves. In my research, I have adjusted the model to simulate self-driving technology and investigated what effects this has on, for example, traffic volumes and emissions. In the three articles that are part of the dissertation, I have four main conclusions: Self-driving technology can mean large savings in costs for public transport, primarily for bus traffic but also to some extent for rail traffic. In addition, a smoother driving behaviour would mean more comfortable travel, which would increase the attractiveness of public transport. In addition, public transport not limited by, for example, driver schedules or current commercial conditions, could develop new types of services, such as on-demand public transport. Four-stage models have previously been used to model the transport system and have been shown to have good results, at least at an overall level. Within my research, I have made some adaptations of these models to mimic self-driving technology, but the models in their current form cannot consider, for example, vehicle sharing. It is important to point out that bus and train drivers currently perform many tasks that are not directly related to the driving of the vehicle, such as answering questions, maintaining social order among passengers and taking care of faults that occur during the trip. Today, self-driving technology cannot fulfil these roles. Self-driving technology for public transport would affect people's accessibility, driving style for vehicles, safety on board, how we plan traffic and the people who currently work as drivers. In fact, a multitude of societal effects have been identified, affecting all areas of transport. In addition, the effects are generally not similar across geographies, time units or for different actors, which further emphasizes that the total effect is not easy to summarize. / Självkörande teknik har under det senast decenniet synts allt mer i media, med målet att människor ska slippa köra själv på väg till jobbet, och istället kunna vila, läsa tidningen eller hålla ett möte. Dessa visioner har dock i huvudsak fokuserat på just bilen, trots att kollektivtrafiken skulle kunna dra stor nytta av självkörande teknik. För busstrafik står bussföraren för hälften av kostnaden för att köra trafiken, och besparingar på personalkostnader skulle t ex kunna återinvesteras i mer utökad kollektivtrafik, lägre skatter eller utökad välfärd inom andra områden. Samtidigt så har alltmer forskning visat på potentiella problem kopplat till självkörande teknik, exempelvis att den mer bekväma körningen skulle leda till mer trafik som i sin tur leder till mer utsläpp, höjda bullernivåer i städer eller ytterligare fokus på bilcentrerad infrastruktur. För kollektivtrafiken har även förarens roll som trygghetsskapande och som problemlösare lyfts fram – vem ska jag fråga om vägen om det inte finns en kunnig förare ombord?  Olika metoder har tidigare använts för att utforska samhällseffekterna av självkörande teknik, i den här avhandlingen har jag använt mig av så kallade ”fyrstegsmodeller”, mer specifikt den svenska transportmodellen Sampers. Fyrstegsmodeller har använts i uppemot 50 år för att utvärdera effekter på transportsystemet, men har ställts inför nya krav på att hantera fordon som körs av sig själva. Inom min forskning har jag gjort anpassningar av modellen för att simulera självkörande teknik och undersökt vilka effekter detta får på t ex trafikvolymer och utsläpp. I de tre vetenskapliga artiklarna som är del av avhandlingen har jag kommit fram till fyra huvudsakliga slutsatser: Självkörande teknik kan innebära stora besparingar i kostnader för kollektivtrafiken, i första hand för busstrafik men även i viss mån för spårtrafik. Därutöver skulle en mer jämn körstil innebära bekvämare resor, vilket skulle öka kollektivtrafikens attraktionskraft. Därutöver kan kollektivtrafik som inte begränsas av t ex förarscheman eller nuvarande kommersiella villkor kunna innebära nya tjänster, såsom efterfrågestyrd (”on-demand”) kollektivtrafik.  Fyrstegsmodeller har tidigare använts för att modellera transportsystemet och visat sig ha god överenstämmelse med verkligheten, åtminstone på övergripande nivå. Inom ramen för min forskning har jag gjort anpassningar av Sampers för att efterlikna självkörande teknik, men modellerna kan i sin nuvarande form inte ta hänsyn till t ex delande av fordon.  Det är viktigt att påpeka att förare idag utför många uppgifter som inte direkt är kopplade till framförandet av fordonet, såsom att svara på frågor, upprätthålla ordning bland resenärer och att ta hand om fel som uppstår på fordonet. Dessa roller kan självkörande teknik idag inte uppfylla.  De samhällseffekter som identifierats är överlag varierande och mångfaldiga. Självkörande teknik för kollektivtrafik skulle påverka människors tillgänglighet, körstilen för fordonen, tryggheten ombord, hur vi planerar trafiken och de personer som idag arbetar som förare. Dessutom är effekterna generellt sett inte likartade över geografi, tidsenhet eller för olika aktörer, vilket ytterligare understryker att effekten inte är enkel att sammanfatta.

This study analyses the perception of green bonds in relation to the ESRS (Environmental Sustainability Regulation Standards), in a high-interest-rate environment, using behavioural economic theory, in the case of Sweden and Norway. The research questions focus on nudging strategies, willingness to pay, and the case of Sweden being a full EU member and Norway being part of the EEA collaboration. (Green) Nudging is a concept in behavioural economic theory referring to interventions to direct individuals' behaviour in a desired way without the use of force. There are several regulatory initiatives in the EU, such as the ESRS and CSRD and the voluntary EU Green bond standard, with an impact on green bonds within the built environment, for example seen in the use of proceeds. Previous research shows that the application of behavioural economic concepts, such as nudging, can be intertwined with the positive effects on sustainable practices. The chosen methods for this study were both qualitative and quantitative. The qualitative part consisted of 14 semi-structured interviews (with open and closed questions) and a quantitative part of a numerical analysis based on the Likert-scale questionnaire. The two-sample t-tests in MATLAB show, at a significance level of 0.05, a failure to reject the null hypothesis, set as showing no difference between the respondents in Sweden and Norway – for a specific Likert-scale question. The one-sample t-test in MATLAB show, at a significance level of 0.05, a significant difference from a neutral answer score, of 4, regarding Likert-scale questions relating to various factors, such as default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudging. Five conclusions have been identified based on the findings. Firstly, Sweden and Norway share similar positive views towards working green and using green bonds. For example, linking GHG-emission metrics in the use-of-proceeds to convey (green) market signals. Secondly, the present green bond market seems slightly more developed in Sweden compared to Norway. However, the study did not analyse to which extent and maturation. Thirdly, the adaptation, implementation, and perceived positive effects of ESRS seem to be similar in both Sweden and Norway. Fourthly, concepts such as default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudging, seem to affect the use of green bonds in Sweden and Norway, which may imply green nudges are fruitful. Fifthly, a higher interest rate environment influences the interest and issuance of green bonds but is not the most central factor since there seems to be an interest in sustainable financed activities long-term. This study’s findings are positive from a long-term perspective regarding social and environmentally sustainable development. A greenium and a willingness to pay, WTP, for long-term sustainability, may suggest considering also the ecological, social, and societal, relative to the economic parameters. I am happy to recommend further research in this area, for example in behavioural economics and green nudging. / I denna studie undersöks synen på gröna obligationer i relation till EU-regelverket ESRS (Environmental Sustainability Regulation Standards) i den bebyggda miljön, i Sverige och Norge, med utgångspunkt i beteendeekonomisk teori. De frågeställningar som varit vägledande i arbetet rör nudging-strategier, willingness to pay (WTP, betalningsvilja) samt hur organisationer i Sverige, som fullvärdig EU-medlem, och i Norge, som del av EES-samarbetet, förhåller sig till gröna obligationer. Nudging (grön nudging) som koncept inom beteendeekonomisk teori refererar till åtgärder som används för att styra individers beteende i en önskvärd riktning utan tvång. I tidigare forskning uppmärksammas att flertalet regelverk inom EU som ESRS men även CSRD och EU Green bond standard, visat sig vara betydelsefulla för användningen av gröna obligationer, exempelvis vid affärsmässig kapitalanvändning (use of proceeds). I beteendeekonomisk teori framhålls vidare att nudging och betalningsvilja kan ha positiva effekter för miljö och hållbarhet. Både kvalitativ och kvantitativ metod har använts i studien. Den kvalitativa delen grundas i 14 semi-strukturerade intervjuer (med både öppna och slutna frågor). Den kvantitativa delen grundas i den numeriska analysen baserat på Likert-enkäten. Studiens resultat visar att beteendeekonomisk teori kan vara relevant för att förstå hur gröna obligationer kan användas för hållbara initiativ som rör bebyggd miljö, och återspeglas i respondenternas svar både i Sverige och Norge. De tvåsidiga t-testerna i MATLAB visar att det, på en 0.05 signifikansnivå, ej går att förkasta noll-hypotesen om att det inte föreligger någon skillnad mellan respondenter i Sverige och Norge – för en specifik fråga med Likert-skala – frågor relaterade till grön nudging (default/framing, social reference nudge) samt till betalningsvilja, WTP, för gröna initiativ. De ensidiga t-testerna visar, på en 0.05 signifikansnivå, en signifikant skillnad från neutral svarspoäng om 4, gällande de frågor med Likert-skala som relaterar till faktorer såsom default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudge. Fem slutsatser har dragits: (1) Sverige och Norge delar en positiv syn på användning av gröna obligationer. Exempelvis publiceras gröna marknadssignaler, mätvärden kring GHG-utsläpp, i affärsplaner, use of proceeds. (2) Nuvarande grön obligationsmarknad tycks vara något mer utvecklad i Sverige än i Norge. (3) Användning, mottagande, implementering och upplevd positiv effekt av ESRS är liknande i både Sverige och Norge. (4) Koncept som default framing, feedback/goal-setting och social (grön) referens nudging, tycks påverka användning av gröna obligationer i Sverige och Norge och kan vara initiativ i riktning mot en hållbart finansierad verksamhet. (5) En högre räntemiljö påverkar intresse och emission av gröna obligationer men är inte den mest centrala faktorn för gröna obligationer eftersom det ändå, trots förändringar i räntemiljö i både Sverige och Norge, bland annat föreligger en viss betalningsvilja (WTP), för en mer långsiktigt hållbar utveckling, miljömässigt och socialt. Sammanfattningsvis visar studien att synen på de nya policy- och regelverken sammanflätade med ESRS, är positiv, i både Sverige och Norge. En grön premie (greenium) och en WTP för en mer långsiktigt hållbar utveckling tyder också på att man bör ta hänsyn till inte endast ekonomiska parametrar utan även ekologiska, sociala och samhälleliga.

Die Dissertationsschrift führt im Gegensatz zu bisherigen Ansätzen im Zusammenhang mit der Energiewende einen Perspektivwechsel hin zur gesellschaftlichen Berücksichtigung herbei. Bisherige Szenariostudien richteten ihren Fokus auf die technische Machbarkeit sowie einzelne Kosten- und Umweltaspekte, wie in der Voranalyse gezeigt wird. Die Gesellschaft spielt in diesem Fall eine sekundäre Rolle. Statt einer Berücksichtigung im vorab geschalteten Entscheidungsprozess werden so häufig erst im Anschluss Zeit und Aufwand in die nachgelagerte Überzeugung der Bevölkerung investiert. Der in der Arbeit verfolgte Ansatz setzt konsequent darauf, gesellschaftliche Präferenzen und Barrieren vorab in die Entscheidungsfindung einzubeziehen, damit Entscheidungen selbst nachhaltig Bestand haben. Dazu werden repräsentative Telefonbefragungen genutzt, mit denen einerseits die Präferenzen der Bevölkerung, andererseits die Grenzen der Akzeptanz in Form der Zahlungsbereitschaft ermittelt werden. Erst im Anschluss daran werden Szenariorechnungen durchgeführt, um energiepolitische Handlungsoptionen auch quantitativ bewerten zu können. Bei der anschließenden Gegenüberstellung von gesellschaftlichen Barrieren und Modellergebnissen werden jedoch auch die Grenzen dieses Ansatzes vor Augen geführt: So kann eine aus Bevölkerungsperspektive erwünschte Handlungsoption (hier der Braunkohleausstieg) auch an politischen und rechtlichen Schranken scheitern.