Examensarbetet behandlar sambandet grav språkstörning och ADHD samt hur olika yrkesgrupper bemöter barn med grav språkstörning och tilläggsdiagnosen ADHD. För att samla material till vårt arbete har vi intervjuat specialpedagoger, logopeder och psykologer och vi har använt oss av en semistrukturerad intervjuguide. / Is there a connection between severe language disorders and ADHD? Different professional groups` experiences of meeting children in severe language disorders

SammanfattningSyfteSyftet med studien var att ta reda på hur en grupp elever med diagnosen språkstörning upplever sin skolgång när det gäller delaktighet, gemenskap och utanförskap i särskild undervisningsgrupp respektive ordinarie skola. Förväntat kunskapsbidragUnder studietiden har vi mött forskning som tyder på att det är ogynnsamt och diskrimi-nerande att placera elever i särskild undervisningsgrupp, men vi har haft svårigheter att hitta forskning som baserats på elevens egen upplevelse. Inkludering präglar synsättet hos både FN, staten och kommunen, men vad upplever eleverna själva? Frågeställning•Hur upplever elever gemenskap och delaktighet (inkludering) i Verksamheten? •Hur upplever elever utanförskap (exkludering) i Verksamheten? •Hur upplever elever gemenskap och delaktighet (inkludering) i ordinarie skola/gymnasiet? •Hur upplever elever utanförskap (exkludering) i ordinarie skola/gymnasiet ?Teori och metodStudien är genomförd med kvalitativa intervjuer som analyserats tematiskt. Den tematiska ansatsen har funnits med genom hela arbetet, från skapandet av intervjufrågor till gruppe-ringen efter temaområden i resultatdelen. Det utvecklingspedagogiska perspektivet har bemötts genom att vi strävat efter att se hela individen, med både kunskapsinhämtning och socialt samspel, i stället för delar och anpassat oss efter intervjudeltagarnas svar då vi ge-nomfört intervjuerna. Samspel är centralt i ett sociokulturellt perspektiv och studien foku-serar på delaktighet, gemenskap och utanförskap.ResultatResultatet visar att eleverna upplever högre grad av delaktighet och gemenskap då de är placerade i särskild undervisningsgrupp och att utanförskap snarare var en regel än ett undantag i ordinarie skola. De svårigheter elever med språkstörning har med skapandet och bibehållandet av kamratrelationer är något som tydliggjordes i studien och något som följer eleverna upp i vuxen ålder. ImplikationerEn placering i särskild undervisningsgrupp medför ofta att eleven flyttas från sitt naturliga geografiska område. Då minskar möjligheterna till sociala kontakter med klasskamrater på den ordinarie skolan och därmed också möjligheten till att träna sitt språk och sina sociala förmågor i samspel med jämnåriga med typiskt språkutveckling. De som har kvar sitt so-ciala nätverk, trots placering i särskild undervisningsgrupp, har ofta det genom att de ingår i ett sammanhang runt idrott. SlutsatsIntervjusvaren visar att eleverna upplever delaktighet och gemenskap då de är placerade i särskild undervisningsgrupp. De berättar om högre grad av delaktighet och bättre gemen-skap än vad de upplevt i ordinarie skola. På grund av sin funktionsnedsättning har de be-hov av de anpassningar som särskild undervisningsgrupp erbjuder för att få möjlighet att utvecklas både kunskapsmässigt och socialt. Önskvärt vore att språkstörningen upp-märksammades och bemöttes redan i förskoleåldern.

Uppsatsens syfte har varit att bidra med nya kunskaper om dels vilka förutsättningar bildlärare har att möta elever med NPF-diagnoser i undervisningen, dels vilka strategier bildlärare använder sig av för att möjliggöra lärande för elever med NPF-diagnoser. För att få svar på dessa frågor genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fyra yrkesverksamma bildlärare deltog. Intervjuerna analyserades genom en fenomenologisk analysmetod. Resultatet visar att de förutsättningar som bildlärare har skiljer sig åt mellan skolor och att de lärare som har små undervisningsgrupper har bättre förutsättningar än de lärare som undervisar i stora klasser. De lärare som arbetar på specialiserade skolor som gymnasiesärskola och resursskola har även bättre förutsättningar att anpassa lärmiljön efter de behov som elever med NPF kan ha och mer tid till att bygga goda relationer till eleverna. Framträdande framgångsrika strategier i undervisningen är att ha god struktur, använda steg för steg-strategier, ha tydliga ramar, ett experimentellt förhållningssätt och att skapa goda relationer mellan lärare och elever.

Inom skolans elevunderlag har språkstörning en sjuprocentig prevalens och den kunskapsbrist som finns hos lärare kring språkstörning påvisar behovet av att lyfta fram området ytterligare. Alla som bor i Sverige ska, enligt lag, få möjlighet att lära sig, utveckla och få användning av det svenska språket. Det finns dock elever som inte har samma språkliga förmåga som sina jämnåriga kamrater och som kommer få det mycket svårare att utveckla sin språkliga förmåga. Syftet med studien är att belysa lärares perspektiv på undervisning för elever med språkstörning inom anpassad grundskola i förhållande till grundskola. Studien har en kvalitativ ansats och använder sig av semistrukturerade intervjuer som metod. Resultatet visar bland annat hur lärarna i de två skolformerna har likartade erfarenheter av språkstörning till en viss nivå, något de formulerar genom att beskriva språkstörningens uttryck och konsekvenser. I den anpassade grundskolan upplevs dock svårigheterna som allvarligare. Lärarna lyfter olika typer av verktyg, strategier och hjälpmedel som lyckosamma i arbetet. I grundskolan tenderar verktygen att stärka upp svårigheter som orsakar problematik inom den kunskapsbaserade arenan medan, ett bredare utbud av, verktyg i den anpassade grundskolan fokuserar mer på utvecklandet av pragmatiska förmågor. Resultatet skulle kunna tyda på att elever med språkstörningsdiagnos inom den anpassade grundskolan har mer omfattande språksvårigheter eller så kan det vara ett tecken på att synen på vad som är viktig kunskap skiljer sig mellan de olika skolformerna.

Under flera år har idén om en skola för alla etablerats och i de senaste läroplanerna har anpassning av sin undervisning till alla elever varit ett krav för lärare i Sverige (Lgr 22). Detta uppdrag blir dock relativt svårt när kunskapsluckor finns kring olika diagnoser. En av dessa diagnoser är språkstörning (Hallin 2019, s. 5). Forskningen kring språkstörning har varit bristfällig. För att lärare ska kunna utföra sitt uppdrag kring anpassning för alla elever är det relevant att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med elever med språkstörning. Den forskningsöversikt som vi presenterat tyder på att det finns en tydlig kunskapslucka hos lärare kring diagnosen språkstörning och att elever riskerar allvarliga konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. Denna studie avsåg därmed att undersöka hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt arbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning i svenskämnet. Vi undersökte också hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt samarbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning. För att utföra denna undersökning utfördes semistrukturerade intervjuer på nio olika lärare på tre grundskolor i Uppsala. För att tolka resultatet använde vi oss av Nilholm (2020) tre perspektiv på specialpedagogik, det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet.  Resultatet från denna studie visade att klasslärare och speciallärare arbetar med anpassningar för att möta behoven för eleverna med språkstörning. Flera lärare arbetade med visuellt stöd och korta instruktioner. Däremot skilde sig arbetet kring anpassade inlärningsmiljöer. I beskrivandet av lärarnas arbete beskrivs också de hinder som lärarna upplevde för att stötta dessa elever, några av dessa berodde på kunskapsbrist, tidsbrist och skolorganisatoriska frågor. Precis som McGregor (2020) och Glasby et al. (2022) beskriver den existerande kunskapsluckan som finns om diagnosen språkstörning, visar sig även i denna undersökning. För att ytterligare presentera lärarnas beskrivna arbete, undersöktes också klasslärarens och speciallärarnas upplevda samarbeten mellan varandra. Detta samarbete visade sig vara bristfällig för att tillräckligt kunna stötta elever med språkstörning. Samarbetet mellan skolans olika professioner är angelägen för elevernas stöttning, men som man kan se i denna studie samt Glovers et al. (2015) och Ralli et al. (2022) undersökningar, är ofta otillräcklig för eleverna. Slutsatsen blir därmed att lärare eftersträvar efter att möta elever med diagnostiserad språkstörning men att arbetet inte alltid är tillräckligt. Trots de anpassningar och samarbeten som lärarna beaktar, finns det faktorer som påverkar lärarnas arbete för att kunna stötta dessa elever till max.

Sammanfattning/Abstract Ericson, Louise (2024). Det kooperativa lärandets möjligheter och utmaningar för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet grav språkstörning, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Studiens avsikt är att bidra med kunskap om hur kooperativt lärande utifrån betydelsefulla och utmanande aspekter påverkar förutsättningarna för elever med språkstörning att delta i undervisningen. Genom detta kan förståelse ges för hur en tillgänglig lärmiljö kan utformas.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om vad några lärare och elever upplever som betydelsefullt samt utmanade i relation till kooperativt lärande i undervisningen för elever med språkstörning. Mot bakgrund av syftet formuleras följande forskningsfrågor:   Vad upplever lärarna och eleverna som betydelsefulla aspekter i relation till KL avseende organisation och utformning? Vad upplever lärarna och eleverna som utmanande aspekter i relation till KL avseende organisation och utformning? Vilka stödjande insatser beskriver lärarna och eleverna som betydelsefulla och kompletterande av KL för elever i behov av stöd?   Teori Studien har analyserats utifrån sociokulturell teori som kompletterats med det specialpedagogiska perspektivet, KoRP. Studien utgår även från forskning som är inriktad på språkstörning och kooperativt lärande där både betydelsefulla och utmanande aspekter belyses.   Metod Examensarbetet bygger på en empirisk studie där en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer har använts. Empirin i studien grundar sig på sex lärares och sex elevers utsagor. Empiriinsamlingen från intervjuerna har analyserats och bearbetats utifrån teoretiska begrepp och tidigare forskning. Resultat Resultatet visar att det finns olika betydelsefulla och utmanande aspekter som påverkar förutsättningarna för elever med språkstörning att lära i kooperativa sammanhang. Lärare och elever anser att KL är en betydelsefull samarbetsform där man stöttar varandra i lärandet. KL:s stödstrukturer och grundprinciper beskrivs stödja elevernas utveckling såväl språkligt och kunskapsmässigt som socialt. Grundprincipen positivt ömsesidigt beroende lyfts fram som centralt i samarbetet. Dock framkommer att KL inte fullt ut kan stödja elever med språkstörning och att det finns behov av ytterligare stödjande insatser. Resultatet visar även att KL inte genomsyrar hela skoldagen exempelvis under raster och genom kamratstöd på lektionerna. Det framgår att skolors organisationsförmåga har en avgörande betydelse när det gäller att hålla utvecklingssatsningar och kollegiala diskussioner levande. Specialpedagogisk kompetens lyfts fram som betydelsefull gällande utvecklingssatsningar och handledning samt vid riktade stödinsatser som rör elever med språkstörning. Organiserade diskussioner kring KL och språklig sårbarhet beskrivs föras parallellt, dock inte i relation till varandra. Pararbete är den arbetsform som både elever och lärare lyfter fram som mest betydelsefull där lärkamraten är ett viktigt stöd i lärandet. Vid gruppindelning visar sig en medvetenhet hos lärarna om hur de tar hänsyn till språkliga, kunskapsmässiga, sociala och emotionella aspekter. Trygghetsaspekten lyfts fram som central för ett välfungerande samarbete. Trots fördelarna gällande KL:s stödstrukturer framträder ett resultat om att elever med språkstörning även är i behov av mer stödjande insatser i form av explicit språkträning. Dessutom visar sig visuellt stöd, modellering, repetition, förberedelser och anpassad kommunikation stödja lärandet.   Specialpedagogiska implikationer I studien framkommer att skolorna för organiserade diskussioner kring KL och språkstörning men inte i relation till varandra. Specialpedagogisk kompetens lyfts fram som betydelsefull gällande utvecklingssatsningar, handledning och explicit språkträning. Specialläraren har på så vis en betydelsefull roll att arbeta utifrån organisation-, grupp-, och individnivå för att stödja och främja lärandet för elever med språkstörning. Ett uppdrag som handlar om att sprida kunskap och öka förståelsen för språklig sårbarhet samt i samverkan utforma en språkligt tillgänglig kooperativ lärsituation, som ger förutsättningar att kunna kunskapa och vänskapa.

Studiens övergripande mål är att utifrån ett antal lärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter bidra med kunskap om elever med språkstörning kopplat till matematikundervisning i årskurs 3–6. Studiens syfte är att identifiera vilka svårigheter elever med språkstörning kan möta i matematikämnet enligt lärare och speciallärare. Syftet är även att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar som enligt lärare och speciallärare kan finnas i utformandet av en gynnsam matematikundervisning för elever med språkstörning. Metoden för denna studie är personliga semistrukturerade intervjuer med sju lärare och fem speciallärare. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och tolkas utifrån hermeneutisk ansats. Resultatet visar att språket beskrivs ha en central roll i matematikämnet och att elever med språkstörning möter flera språkliga svårigheter i ämnet, samt svårigheter inom taluppfattning. En slutsats är därmed att det är av stor betydelse att tidigt arbeta med matematiskt språk och innehåll parallellt. Ytterligare en slutsats är att lärares och speciallärares kunskap och kompetens om språkstörning kopplat till matematik, elevers delaktighet och samarbete mellan pedagoger, elevhälsa och vårdnadshavare, upplevs spela en avgörande roll för hur elever med språkstörning lyckas i skolan. Resultatet visar på betydelsen av kartläggning, utredning, utvärdering och formativ bedömning, samt upplevda framgångsfaktorer utifrån stöttande, multimodala och elevaktiva arbetsmetoder och anpassningar. Slutligen är en av studiens slutsatser att de främsta utmaningarna upplevs vara av kunskapsmässig, organisatorisk och materialmässig art. Eftersom samtliga informanter önskar mer kunskap inom området ses det som betydelsefullt att språkstörning tas upp i lärar- och speciallärarutbildningar med inriktning matematik och i kompetensutvecklingsinsatser i skolan.

I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, i fortsättningen kallad Lgr22(Skolverket, 2022) betonas vikten av språk och kommunikation, om skolan ska vara likvärdigoch tillgänglig för alla behövs ett språkligt innehåll anpassat för elever med språkliga svårigheter. Syftet med denna litteraturstudie är att sprida mer kunskap om språkstörning så att fler elever får den hjälp de behöver samt att de får möjlighet att visa vad de kan. Elever med språkstörning har språkliga svårigheter och kunskapen som finns om funktionsnedsättningen är begränsad. Det påverkar inte bara elevernas förmåga att klara skolans alla mål men även deras välmående. Ett av resultaten i den systematiska litteraturstudien visar att har elever lässvårigheter får de även svårigheter i ämnet matematik och finns språkliga svårigheter redan i förskoleåldern försvinner de inte. Språkstörning finns i olika grader och är individuellt från person till person. Den växer inte bort men förändras övertid. Elever med språkstörning behov behöver synliggöras inom skolans värld så kanskefler elever klarar skolans matematiska mål. För att detta ska ske behöver lärare och pedagoger få mer kunskap om funktionsnedsättningen för att kunna anpassa och stötta elever i undervisningen utifrån deras förmåga.

Sammanfattning: Törn, Marie (2024). "Finns det någon kändis med språkstörning?" En kvalitativ intervjustudie om erfarenheter och upplevelser av anpassningar och stödinsatser i gymnasieskolan hos individer med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag: Studien förväntas bidra med kunskap om skolsituationen för elever med språkstörning i gymnasieskolan. Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur individer med språkstörning erfar och upplever gymnasieskolans förmåga att anpassa utbildningen till deras olika förutsättningar. Frågeställningar: Vilka anpassningar och stödinsatser har informanterna erbjudits i gymnasieskolan? Vilka erfarenheter och upplevelser har informanterna av dessa anpassningar och stödinsatser? Teori: Utifrån syfte och frågeställningar har sociokulturellt perspektiv valts som ett övergripande teoretiskt perspektiv. Som ett fördjupande perspektiv valdes kommunikativt relationellt perspektiv (KoRP). Metod: Metodansaten i denna studie är kvalitativ och inspirerad av hermeneutik. Semistrukturerade intervjuer har använts för empiriinsamlingen. Urvalet av informanter var målstyrt. Ett bekvämlighets- och snöbollsurval har använts. Sex informanter intervjuades. Analysmetoden har varit tematisk analys. Resultat: Resultatet visar att informanterna erbjudits olika anpassningar och stödinsatser. De vanligaste är mer tid och alternativa redovisningsformer. Andra erbjudna anpassningar och stödinsatser har varit alternativa lärverktyg och hjälpmedel av olika slag. Gemensamt för erbjudna anpassningar och stödinsatser är att skolorna förefaller ha erbjudit dessa utan någon egentlig systematik, förutom i en specialklass. Resultatet visar vidare på vikten av att elever blir bemötta med respekt och förståelse. Flera olika personalkategorier beskrivs som betydelsefulla. Resultatet visar även att kunskaper om språkstörning brister i gymnasieskolan och att det påverkar vilka anpassningar och stödinsatser som erbjudits. Specialpedagogiska implikationer: Studien visar bl.a. att kunskapen om språkstörning och lämpliga anpassningar och stödinsatser varit begränsad. Speciallärare med specialisering grav språkstörning spelar en viktig roll t.ex. gällande kunskapsspridning. Då en språkstörning påverkar flera olika aspekter av en individs liv är det viktigt att det tas ett helhetsgrepp på skolsituationen. Gymnasieskolan behöver säkerställa att elevers eventuella stödbehov kartläggs och utreds samt att åtgärder vidtas. Ett första steg är att se till att överlämningen mellan skolenheter fungerar i enlighet med lagstiftningen. Stödstrukturer behöver också omfatta såväl lärande som delaktighet i den sociala gemenskapen. Skolor behöver vidare ta ett större ansvar för att elevers behov synliggörs och kommuniceras till berörda lärare. Även här kan specialläraren vara behjälplig. Elever bör inte lämnas ensamma med ansvaret att informera berörd skolpersonal om funktionsnedsättningen och dess konsekvenser om de inte själva önskar det.

Tidigare forskning visar att förhållandet mellan skolans språkliga krav och det stöd som tillhandahålls är avgörande för en elevs förutsättningar att nå kunskapsutveckling, likaså beskrivs ett relevant ordförråd där ordförrådets djup fokuseras utgöra en förutsättning för elevers förmåga att ta till sig ett textinnehåll. Genom medvetna arbetssätt där målord rikligt exponeras, placeras i meningsfulla sammanhang samt kategoriseras bedöms möjligheterna till ordförrådsutveckling öka för elever med språkstörning. Denna kvalitativa studie syftar till att genom semistrukturerade intervjuer bidra med kunskaper om de olika arbetssätt ett urval av grundskollärare och speciallärare, verksamma i grundskolan F-6, beskriver att de tillämpar i syfte att stödja ordförrådsutvecklingen hos elever med språkstörning. Ytterligare syftar studien till att undersöka på vilka sätt grundskollärare och speciallärare beskriver att de mäter ordförrådsutveckling hos elever med språkstörning. Resultatet av studien visar att det hos respondenterna råder en gemensam uppfattning om att elever med språkstörning i sitt ordförrådsutvecklande arbete är i behov av språklig stöttning i högre omfattning än språktypiska elever. Det stöd som vid ordförrådsutveckling för elever med språkstörning av lärare och speciallärare tillämpas beskrivs omfatta multimodala arbetssätt samt kontextbunden kommunikation där språklig stöttning tillhandahålls genom visuellt stöd och således ej enbart baseras på verbala förklaringsmodeller. Resultatet visar även att lärare och speciallärare beskriver hur ordförrådsutvecklande arbetssätt i hög utsträckning innefattar tät exponering av målord. Resultatet visar ytterligare att respondenternas mätning av ordförrådsutveckling sker konstant samt att mätningarna i hög utsträckning baseras på observationer av elevernas muntliga förmåga att produktivt tillämpa de ord som i undervisningen fokuserats. Vår förhoppning är att denna studie ska bidra med kunskaper om samt väcka medvetenhet kring hur olika ordförrådsutvecklande arbetssätt kan stödja ordförrådsutvecklingen hos elever med språkstörning.