This essay covers the subject of children with language disorders. We are two educators writing an experience-based essay on our preschool experiences and the literature with the subject of speaking disorders and verbal development. The main focus of this essay is how educators can recognize and stimulate children with language disorder. The starting point in the essay is two experience-based events from preschool which tells of two different boys, aged three and four. Both boys have some kind of verbal disorder and one of them also has Down´s syndrome. With support from the literature, this essay discusses different types of speaking disorders and how these can affect literacy development of children starting school. We clarify the meaning of the terms primary and secondary speech disorders. Furthermore, we discuss the importance of TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation, Eng. Signing as Alternative Complementary Communication) as a supportive tool for the development of one’s own language, and highlight other language stimulating activities; singing, storytelling and oral exercises. Finally, this essay stresses the importance of information from the parents of children with a speech disorder being is shared with the school, as this information is essential for a continued development of the child’s learning of speaking and reading. / Detta är en essä som handlar om barn med språkstörning. Vi är två pedagoger som skriver en erfarenhetsbaserad essä utifrån vår erfarenhet från förskolan samt med hjälp av litteratur om språkstörning och språkutveckling. Essän tar upp hur pedagoger kan uppmärksamma och stimulera barn med språkstörning. Utgångspunkten i essän är två erfarenhetsbaserade händelser från förskolan som berättar om två olika pojkar i åldern tre och fyra år. Båda pojkarna har någon form av språkstörning varav den ena pojken har Downs syndrom. Med litteraturens hjälp tar vi upp olika typer av språkstörning och hur det bland annat kan påverka läs- och skrivutvecklingen vid skolstart. Vi klargör innebörden av begreppen primär och sekundär språkstörning. För att hjälpa barn med språkstörning tar vi upp hur viktigt TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation) är som stöd för att kunna utveckla det egna språket. Några andra språkstimulerande aktiviteter som lyfts fram i essän är musik, sagoläsning och mungymnastik. Slutligen tar essän upp pedagogens uppdrag att förmedla föräldrar till barn med språkstörning vikten av att information om barnets språkstörning lämnas över till skolan. Denna information är viktig för en fortsatt utveckling av barnets läs- och skrivinlärning.

Ett ökat antal frågor från verksamma lärare kring hur undervisningen kan anpassas för elever som har en kombinerad flerspråkighet och språkstörning ligger till grund för uppsatsen. Syftet med studien är att undersöka hur stödet vid flerspråkighet kombinerad med språkstörning är utformat. Fokus är att studera hur stödet är organiserat, vilka insatser som lärare och elever anser utgör ett stöd i skolarbetet samt hur stödet kan utvecklas. Utifrån det sociokulturella perspektivet och ifrån KoRP, ett kommunikativt och relationsinriktat perspektiv, har en fallstudie i två skolor i två olika kommuner genomförts. Data har samlats in genom observationer och intervjuer, varav två med elever. Resultatet är en mångfald av trådar men bland annat visar studien att hur kommunen väljer att organisera sitt stöd påverkar hur specialpedagogen på den enskilda skolan agerar i sin yrkesroll. Resultatet antyder även ett behov av mer tid i de kommunikativa kontexter som finns på skolan där aktörerna har möjlighet att diskutera, reflektera och utvärdera arbetet kring elever i behov av särskilt stöd. Denna studie visar att det inte går att lösa hinder i verksamheten genom enstaka insatser på en viss nivå eller genom en viss metod utan att det är många saker som ska fungera mellan nivåer, mellan individer och mellan individer och artefakter. / An increased number of questions from active educators on how education can be tailored for students who have a combined multilingualism and language disorder are the basis for the essay. The aim of the study is to examine how support for multilingualism combined with language im-pairment is designed. The focus is to study how support is organized, what actions teachers and students think constitutes support in school and how support can be developed . On the basis of the socio-cultural perspective and from KoRP, a communications and relationship-oriented per-spective, a case study of two schools in two different municipalities implemented. Data were col-lected through observations and interviews, including two with students. The result is a multitude of threads but the study shows that, among other things, how the munic-ipality chooses to organize its support affects how special education teacher at the individual school acting in their professional capacity. The results also suggest a need for more time in the communicative contexts that are available at the school where the players have the opportunity to discuss, reflect and evaluate the work on students in need of special support. This study shows that it is not possible to solve the obstacles in the business by occasional efforts at a certain level or by a particular method, but there are many things that should work between levels, between individuals and between individuals and artifacts.

Talperception avser förmågan att uppfatta och känna igen talat språk. Nedsatt talperception förekommer hos flera grupper barn som besöker audiologisk och logopedisk klinik och i synnerhet hos barn med språkstörning. I förevarande studie testades talperceptionsförmåga i ljudmiljöerna tyst och babbel hos tio barn med språkstörning i åldrarna 7 – 9 år. Som kontrollgrupp tjänade tjugoen jämnåriga barn med typisk utveckling. För bedömning användes talperceptionstestet Lyssna-Säg, vilket är ett datorbaserat test, som mäter diskrimination, identifikation och produktion av konsonantkontraster i minimala ordpar. Studiens resultat visar att barn med språkstörning hade proportionerligt svårare än typiskt utvecklade barn att uppfatta tal i babbel och att förmågan att uppfatta skillnad i artikulationsställe var särskilt nedsatt hos dem. Viss försämring från tyst till babbel kunde även observeras på ordproduktionen, vilket kan indikera att babbelmiljön hade en negativ påverkan på barnens arbetsminne. Studien har bidragit med insikter kring hur barn med språkstörning uppfattar tal i olika ljudmiljöer och har även bidragit till utvecklingsarbetet med Lyssna-Säg-testet. / Speech perception refers to the ability to perceive and recognize spoken language. Impaired speech perception occurs in several groups of children visiting the audiological and speech language pathology clinic, and particularly in children with language impairment. In the present study, speech perception was tested in ten children with language impairment aged 7 – 9 years in silent and in babble. Twenty-one children with typical development of the same age served as control group. The Listen-Say test, which is a computer-assisted speech perception test that assesses discrimination, identification and production of consonant contrasts, was used as assessment tool. The study showed that children with language impairment had proportionally greater difficulty to perceive speech in babble compared to typically developing children and that place of articulation was particularly difficult to distinguish for them. A slight decrease in word production in babble may indicate that this condition had a negative impact on the children's working memory. The study has provided insight into how children with language impairment perceive speech in different auditory backgrounds, and has contributed to the development of the Listen-Say test.

I detta arbete bestämde vi oss för att tänka utifrån elevperspektivet när vi studerade i vilken mån elever med språkstörning inkluderas i sina klasser. Vi utgick från hur eleverna själva känner gällande inkludering; om de upplever att de inkluderas eller inte. Dessutom ville vi ta reda på deras inställning till inkludering; om de föredrar att arbeta i klassrummet eller utanför med en annan pedagog. För att få svar på dessa frågor intervjuade vi fyra elever med olika språkstörningar på tre olika skolor. Vi observerade även hur läraren inkluderar eleverna. Resultaten visade att samtliga intervjuade elever föredrog att vara i klassrummet och arbeta, förutsatt att de fick den hjälp de behövde, och att det var ro i klassrummet. Läraren försökte inkludera eleverna i den mån hen kunde men tiden var ett hinder.

Syftet med studien är att undersöka vad två speciallärare med specialisering inom grav språkstörning har för uppfattningar om hur lärmiljön kan anpassas för att stödja, stärka samt utveckla elevers språkliga förmåga samt deras tankar om hur elever i språklig sårbarhet tros uppfatta sin lärmiljö. Studien syftar även till att få uppfattning om hur en fysisk lärmiljö kan bli tillgänglig för elever i språklig sårbarhet. Begreppet språklig sårbarhet har, i samarbete med Ivarsson, Svensson och Sventelius, myntats av Bruce (2016a). Syftet med begreppet är att lyfta bort ensidigt fokus på eleven och därmed påvisa att elevers språksvårigheter uppstår i mötet med lärandemiljön. Den språkliga sårbarheten uppstår när elevers förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans.   Studien har utgått från det specialpedagogiska relationella perspektivet, den sociokulturella teorin, designerteoretiska perspektivet och Human Environment Interaction model. Till studien användes en kvalitativ metod. Som datainsamlingsmaterial användes intervjuer med speciallärare och elever. I samband med intervjuerna fick vi en rundvandring i kommunikationsskolans lärmiljö och fick möjlighet att observera denna.   Studien tydliggör hur viktigt det är att lärmiljöer anpassas så att den blir språkligt tillgänglig för alla elever, framförallt för de elever som befinner sig i språklig sårbarhet. För att göra lärmiljön språkligt tillgänglig utgår de intervjuande speciallärarna från att skapa en tillgänglig fysisk, pedagogisk och social lärmiljö. Den fysiska lärmiljön blir språkligt tillgänglig genom att elevens svårigheter kompenseras, vilket kan ske genom tekniska hjälpmedel, placering i klassrummet för att exemplifiera. Den pedagogiska lärmiljön bedrivs via undervisning som är språkstödjande och utvecklande. Detta görs genom att speciallärarna använder sig av strukturstöd, strategistöd samt innehållsstöd i undervisningen. Social lärmiljö handlar om hur eleven fungerar tillsammans med andra och hur eleven beter sig i olika situationer. Speciallärarna säger att det handlar om att ge eleven en förförståelse när det gäller hur eleven ska agera när vissa situationer uppstår.

The aim of the present study was to examine transitions between year three and four, for children in linguistic vulnerability. Further, it aims to find knowledge about how to remove barriers so that problems don´t occur. The background of the study is our experience of the language-problems children meet when they start year four. The study was conducted with a both quantitative- and qualitative method. A questionnaire was distributed to parents and interviews have been carried out with pupils, teachers, special education teachers and headmasters. The respondents were chosen primarily from two different schools, with exception of one interview, which was held at a third school. The theoretical framework consists of sociocultural-, relational- and system theoretical perspectives and the analysis is performed through a content analysis. The results of the study indicate and confirm that linguistic problems at transitions are universal and that linguistic demands between year three and four can increase drastically. The cooperation and communication between involved professionals appear to most important to reduce these problems. Early interventions and proactive actions seem to be crucial. The role of the special education teacher can be to take the responsibility for the linguistic adaptability at transitions.

Syftet med denna studie är att undersöka yrkesverksammas inom skolan kunskap om funktionsnedsättningen språkstörning. Med yrkesverksamma i skolan avser vi utbildningschefer, rektorer, speciallärare, tal- och språkpedagoger, specialpedagoger, klass- och ämneslärare, klass- och elevresurser/elevassistenter samt kuratorer och skolsköterskor. Enligt Skollagen har elever som har svårigheter med språkets olika delar har rätt till adekvat anpassning. De som besitter kompetensen kring språkstörning är logopeder, de arbetar både utredande och behandlande gällande elever i svårigheter på remiss. Vi ville undersöka hur både yrkesverksamma i skolan och logopederna ställer sig till att samarbeta – de yrkesverksamma i skolan med sin pedagogiska utbildning och logopederna med den medicinska utbildningen samt spetskompetensen om språkstörning. De yrkesverksamma inom skolan ser sin kunskap om språkstörning som bristfällig och önskar få upprepade fortbildningstillfällen. Logopeder i stort ser positivt på ett samarbete med yrkesverksamma inom skolan för att genom olika forum sprida kunskapen om språkstörning. Man ser att det skulle kunna möjliggöras genom att initialt fortbilda speciallärare, som då kan fungera som en länk mellan de yrkesverksamma i skolan och logopederna. Vi har valt är en kvantitativ metod för vår undersökning i form av en webbaserad enkätstudie som skickades via mejl till 1216 yrkesverksamma inom skolan, 75 yrkesverksamma logopeder och 36 forskande och/eller författande logopeder. Svaren från respondenterna sammanställer vi i stapeldiagram och kompletterar med citat utifrån de frågor där de kunde svara med frisvar. Våra teoretiska utgångspunkter och det teoretiska ramverket i vår studie är professionsforskning, professionell kunskap och personlig kunskap, epistemologi – kunskapsteori och slutligen sociokulturellt perspektiv. De centrala resultaten visar på att önskemål om samarbete finns från både yrkesverksamma inom skolan och logopeder. Kunskaperna bland yrkesverksamma i skolan är till stor del bristfällig eller saknas helt. Fortbildning om språkstörning är väldigt relevant, anser majoriteten av respondenterna i de tre yrkeskategorierna.

Lärares kompetens är avgörande för att kunna bedriva god undervisning för elever i svårigheter, men överlag är kunskapen låg när det gäller elever med språkstörning. Vårt syfte med denna studie har varit att utifrån ett sociokulturellt perspektiv beskriva olika yrkesgruppers uppfattningar om språkstörning men också att lyfta fram hur en språk- och kunskapsutvecklande undervisning kan se ut för eleverna. Ytterligare ett syfte har varit att fokusera på framgångsfaktorer som kan bidra till att elever undviker skolmisslyckanden. Vi har valt att skriva en kvalitativ uppsats eftersom vi ville få fatt på uppfattningar som olika yrkesgrupper såsom; speciallärare, logopeder och talpedagoger har. Vi genomförde vår undersökning genom grupp/parintervjuer och observationer. Vi valde att göra ett strategiskt urval då vi ville möta olika yrkesgrupper som hade stor erfarenhet av vårt intresseområde. Därför besökte vi två tal- och språkklasser. Vi intervjuade även personer som driver ett projekt för att hitta hållbara metoder som gynnar elevgruppen. Deltagarna beskrev elevgruppens svårigheter med språket som svårt med språkförståelsen, uttal, litet ordförråd, ordmobiliseringssvårigheter, litet arbetsminne och behov av struktur. De poängterade att en anpassad undervisning är viktig och de genomför den med hjälp av ord- och begreppsförklaringar, ger eleverna förförståelse, repetition och bildstöd. De framgångsfaktorer som deltagarna framhöll var vikten av repetition, goda relationer och ett gott samarbete kollegor emellan. Det sociokulturella perspektivet genomsyrar vår studie på så sätt att samspel är viktigt för att lärande ska ske och detta syns på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Även känslan av sammanhang [KASAM]blir synligt genom att deltagarna gör undervisningen begriplig genom mycket bildstöd, gör den hanterbar genom relationerna och slutligen meningsfull genom samspelet.

Is a picture worth a thousand words? A study about teachers’ and students’ experiences of visual support in the classroom.     The aim of this study is to examine teachers’ and students’ experiences of visual support in the classroom. First, nine teachers’ experiences and knowledge of Developmental Language Disorder and other language difficulties are investigated. Second, it is studied how teachers experience students’ understanding of the verbal information presented in the classroom, and whether difficulties in written and oral language can be supported by visual aids. The study also describes how students, with and without DLD, experience the verbal information given in school and the visual aids used by their teachers. Interviews with 9 teachers and 14 students were conducted and classroom observations were carried out in 5 schools. The results show that teachers believe that there are students with language difficulties in all classes and that visual aids are of great support, both for teaching and for learning. The students’ thoughts about both their understanding of written and oral language, and of visual support, varied. While many students thought that pictures and graphic symbols improve their understanding, others believed they did not make a difference.

Sammanfattning I dagens samhälle är det viktigt att kunna kommunicera verbalt med olika personer i olika situationer och sammanhang. För de flesta så är detta inget större problem, men om man har svårigheter med talet som exempelvis stamning, pratar otydligt eller inte kan säga vissa språkljud, så kan det vara ett hinder för att föra ett samtal. Vi har fått intresse för fonologiska svårigheter genom verksamhetsförlagd utbildning och i vardagen där vi mött barn som på olika sätt har haft problem med sitt språkande. Där av har vi intresserat oss för hur olika yrkesgrupper i en viss kommun arbetar för att hjälpa barn som har fonologiska svårigheter. Vi vill undersöka hur termen språkstörning definieras och om respondenterna upplever att det finns en "vänta och se – mentalitet" gällande språksvårigheter. Med detta menar vi att pedagoger kan arbeta förebyggande eller vänta in barnets mognad, för att se om svårigheterna försvinner av sig självt. Denna inväntningsstrategi visade sig vara vanligare för 10-15 år sedan medan man idag arbetar man mer förebyggande. För att nå fram till våra resultat så har vi intervjuat sju personer som är verksamma inom yrken där man jobbar med barn som har språksvårigheter. Vi har delvis inspirerats av ett fenomenologiskt synsätt, då om hur olika personer i specifika yrkesgrupper uppfattar fenomenet fonologiska svårigheter. Vi vill även ta del av våra respondenters praktiska och teoretiska erfarenheter i ämnet. Genom intervjuerna har vi fått insikt i hur komplext fenomenet språksvårigheter är, eftersom barnet utvecklas och mognar olika snabbt i olika åldrar. Likaså har vi sett hur arbetet och samarbetet ser ut i denna kommun, då respondenternas utsagor stämmer väl överens med varandras och de fyller i varandras berättelser om hur arbetsgången fungerar dem emellan. Vi har också fått insikt i hur de olika yrkesgrupperna jobbar med barn som har fonologiska svårigheter. Vi har även fått reda på att det finns olika benämningar beroende på vilken språksvårighet barnet har. Med denna examinationsuppgift önskar vi kunna bidra med kunskap om fonologiska svårigheter till personer inom olika yrkeskategorier, som arbetar med barn.