Sammanfattning/abstraktGunilla Olin och Cecilia Petersson (2015). Språkstörning och lärande – praktisk-estetiska aktiviteter i en upplevelsebaserad inlärning. Language impairment and learning – practical-aestethic activities in an informal setting. Skolutveckling och Ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö Högskola.ProblemområdeI dagens skola ställs stora krav på elevers språkliga förmåga. Det är genom tal- och skriftspråk som kunskap förmedlas och bearbetas. För elever med språkstörning innebär det ökad sårbarhet om inga alternativa förmedlingssätt eller uttrycksformer kan komplettera det talade och skrivna språket.Syfte och preciserad frågeställningStudiens syfte är att belysa hur kunskap kan utvecklas och synliggöras mellan pedagoger och elever med språkstörning i undervisningssituationer på två skolor där fler modaliteter och uttrycksformer än tal- och skriftspråk används. Frågeställningen lyder: •Om och i så fall hur kan praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning komplettera muntlig och skriftlig språkförmåga hos elever med språkstörning i lärandesituationer? Teoretisk ramStudien vilar på en bred teoretisk bas då flertalet utvecklingspsykologiska teorier på olika sätt kan bidra med perspektiv som kan stötta och utveckla den lärmiljö som elever med språkstörning möter. Teorier och perspektiv som berörs är det sociokulturella perspektivet som betonar vikten av att elever aktivt använder sig av kommunikation för att utveckla kunskap och förståelse. Det följs av arbetsminnets roll och hur detta kan stöttas av alternativa lärprocesser, känslan och motivationens roll då lärandet underlättas av affekter samt det designteoretiska perspektivet som hanterar kommunikativa resurser som fungerar meningsskapande i klassrummet.MetodUndersökningen är en fallstudie med en hermeneutisk och fenomenologisk ansats då empirin i huvudsak bygger på de upplevelser, erfarenheter och tankar pedagogerna har. Inom fenomenologin strävar man efter att förklara vardagen och förståelsen av de meningsskapande val pedagogerna, i detta fall, bygger undervisningssituationerna på. Empirin samlades in via metodtriangulering. De metoder som användes är informella samtal, intervjuer med pedagoger, fokusgrupp, filmade undervisningssituationer samt ostrukturerade klassrumsobservationer med därtill förda anteckningar.Resultat och analysI resultatet framkommer att det i de undersökta verksamheterna, där elever med språkstörning undervisas, finns kunskap om och erfarenhet av att dessa elever har behov av att få stöttning i form av praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning. Dilemmat som uppstår är att det tar mycket tid att planera och skapa den kontext som ska fungera som stöttning åt eleverna i lärandet. Lärarna uttrycker också en känsla av egen bristande kompetens inom det praktisk-estetiska området.KunskapsbidragStudien visar att det finns en upplevd problematik kring den tidsåtgång de praktisk-estetiska och upplevelsebaserade arbetsformerna kräver. En översyn på grupp- och organisationsnivå kunde leda till att bättre förutsättningar gavs så att tidsfaktorn inte blir avgörande i arbetet med att omsätta kunskapskraven i undervisningen. I de politiska styrdokumenten är inte tidsfaktorn uppmärksammad eller problematiserad. Lärarnas känsla av bristande kompetens inom de praktisk-estetiska uttrycksformerna leder till att dessa uttrycksformer inte får det utrymme som elever har behov av och rätt till. Rätten till att få uppleva olika uttryck för kunskaper finns inskriven i styrdokumenten. Det är därför en fråga som måste lösas på organisationsnivå.ImplementeringI rollen som speciallärare med inriktning språkstörning ges möjlighet att påverka utformningen av lärmiljöer på grupp- och individnivå för att skapa förutsättningar för elever med språkstörning. I stort skulle specialläraren kunna verka för en mer breddad syn gällande språket som det centrala för lärandet. Det finns enligt Vygotskij (1995) andra former av tänkande som inte är beroende av språket. En uppgift för specialläraren kan därför vara att sprida kunskap om den möjlighet som praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning kan ge. Det blir viktigt att uppmuntra användandet av dessa samt öka medvetenheten kring den betydelse de har för lärmiljön, framför allt för elever med språkstörning. I en upplevelsebaserad undervisning får dessa elever möjlighet att i praktiska aktiviteter omvandla teoretiska och abstrakta begrepp till en för dem konkret och hanterbar information. Det är därför viktigt att uppmuntra pedagoger att skapa fler upplevelser där eleverna får använda flera sinnen. Dessutom kan specialläraren bidra till utvecklandet av en språkutvecklande undervisning så att elever med språkstörning får möta ny kunskap i en interaktiv och kontextrik undervisning med språklig stöttning (Haijer & Meestringa, 2012).Nyckelord: lärande, motivation, praktisk-estetiska uttrycksformer, språkstörning, stöttning,upplevelsebaserad undervisning

Sammanfattning/abstraktObeid, Najah (2015). Övergång till och undervisning i kommunikationsskola - En kvalitativ studie om undervisning av elever med grav språkstörning ur ett lärar-, logoped- och inkluderingsperspektiv. Transition to and education in communication school – A qualitative study on the education of pupils with severe language impairmentfrom a teacher's, speech pathologist's and an inclusion perspective.SyfteSyftet med denna studie är att ur lärares/specialpedagogs och logopeders uppfattningar/perspektiv studera hur elever med grav språkstörning blir överlämnade av språkförskola/skola till en kommunikationsskola. Vidare undersöks även kommunikations-skolans verksamhet och dess beredskap. Dessutom syftar studien till att belysa hur denna verksamhet och undervisning bedrivs ur ett inkluderingsperspektiv.MetodMed utgångspunkt från tidigare forskning kring språkstörning, inkludering och Vygotskijs sociokulturella syn bygger undersökningen på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer av en lärare med specialpedagogpåbyggnadsutbildning och två skollogopeder från kommunikationsskolan. Undersökningsresultat har tematiserats, tolkats, analyserats och diskuterats ur ett inkluderingsperspektiv och med Vygotskijs sociokulturella teori som ramverk.ResultatUndersökningen visar att kommunikationsskolans verksamhet bedrivs för att undervisa och bemöta elever med grav språkstörning och att det är en individorienterad sådan, vilken syftar till att utveckla eleverna språkligt, socialt och kunskapsmässigt utifrån deras förutsättningar. Samtliga åtgärder som vidtas på organisations-, grupp- och individnivå gagnar skolans syfte då det språkutvecklande arbetet är anpassat för elevernas specifika behov och det professionella bemötandet av eleverna genomsyrar hela verksamheten.Placeringsprocessen är väl genomtänkt och bygger på ett kategoriskt synsätt då urvalet av eleverna avgränsas så att endast elever med primär grav språkstörning antas. Urvalet sätter en tvärprofessionell bedömning och diagnostisering av dessa elever i centrum. Under placeringsprocessen sker en del förfaranden vilka resulterar i en god kartläggning av elevernas språkliga och sociala utveckling. Man förbereder även för goda relationer och för en trygg start på skolan. Skolans verksamhet är anpassad efter elevernas specifika behov av särskilt stöd. Pedagogerna har en bred kunskap om språkstörning och man satsar på kompetensutvecklingen inom språkområdet. Klasserna består av sex till sju elever, vilka har en lärare och en assistent och på så vis har de tillgång till ett stort vuxenstöd. Klassundervisningen och arbetsmetoderna är förankrade i vetenskaplig forskning kring språkstörning. Den är även individinriktad men genomsyras av den sociokulturella synen på inlärningen då man har många inkluderingsstrategier. Inkluderingsgraden avgörs av elevernas förutsättningar. Man erbjuder gemenskap, social- och pedagogisk delaktighet i undervisningsmiljön genom arbetet i klassen, över klass- och årskursgränser och genom att samarbeta med den ordinarie grundskola som de delar skolgården med. Man håller den röda tråden tydlig genom hela skolverksamheten då man har ett kompensatoriskt förhållningssätt i arbetet med eleverna med fokus på språkutvecklingen. Eleverna börjar träna på att använda datorn och kompensatoriska datorprogram i årskurs ett och upp i skolåren. Fokus läggs på utvecklingen av elevernas kommunikativa förmåga och på ett förebyggande arbete där eleverna får stöd som möjliggör att de utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Eleverna får intensiv logopedbehandling och deras språkutveckling följs upp regelbundet av skollogopedernaDet finns ett gott samarbete i arbetslagen. De intervjuade personerna har en positiv syn på skolans verksamhet och dess beredskap för att möta dessa elever.Specialpedagogiska implikationerKommunikationsskolan är en exkluderad verksamhet där det finns medvetna pedagogiska inkluderande processer och strategier. Många av komponenterna som är önskvärda i en skola för alla är tillgängliga för eleverna där. Detta medför att denna verksamhet kan ses som en kompensatorisk pedagogisk modell som gagnar alla elever med grav språkstörning. Verksamheten utför även ett strategiskt förebyggande specialpedagogiskt arbete. Ett sådant stöd gynnar elevernas framtid och möjliggör att eleverna utvecklas så långt som möjligt utifrån deras egna förutsättningar. Studien har hittat goda skäl till att inte i första hand förespråka inkludering för elever med grav språkstörning och till att man inte bör offra dem för att placera dem i ordinarieklasser. Det handlar i högsta grad om att eleverna ska få det bra.

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om på vilket sätt speciallärare arbetar språkutvecklande med elever med speciella utbildningsbehov i matematik och som samtidigt har språkstörning. Tidigare forskning visar att språkstörning har stor inverkan på elevers kunskpasinhämtning i matematik om de samtidigt har SUM. Studien genomfördes med semistrukturerade djupintervjuer, Resultaten har bearbetats mot tidigare forskning. Vi fann att alla speciallärare vi intervjuat arbetatde på ett språkutvecklande sätt i matematikundervisningen. Trots att speciallärarna hade olika kunskap om språkstörning arbetade de alla på liknande sätt med språkutveckling i matematiken.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund Tal- och språksvårigheter är inte ovanligt bland barn i förskoleåldern. För att få hjälp med dessa svårigheter krävs en logopedisk bedömning. På grund av långa väntetider kan barn tvingas vänta länge på logopediska insatser. Detta har resulterat i flera utvecklingsarbeten inom barnlogopedi runt om i Sverige. Syftet med dessa utvecklingsarbeten är bland annat att effektivisera vården för att barn med språkliga svårigheter ska få tillgång till tidiga insatser. Vid Norrlands universitetssjukhus utgör en språkstimulansföreläsning en del av utvecklingsarbetet men den har ännu inte blivit utvärderad, vilket motiverar denna studie. Syfte Syftet med denna studie var att utvärdera en del av utvecklingsarbetet inom barnlogopedi som infördes under början av 2022 vid logopedmottagningen i Umeå. Detta genom att undersöka vårdnadshavares upplevelser av språkstimulansföreläsningen som är obligatorisk för vidare logopediska insatser. Metod Vårdnadshavares upplevelser undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med 11 deltagare. Utöver detta användes en webbenkät för att vidare undersöka vårdnadshavares upplevelser av föreläsningen. Webbenkäten besvarades av 42 vårdnadshavare. Samtliga intervjuer transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys tillsammans med svaren från webbenkäten. Resultat Innehållsanalysen för intervjuerna resulterade i fem teman; innehåll, utförande, känslomässiga intryck, resultat och följder och förbättringsförslag. Innehållsanalysen av webbenkäten resulterade i tre teman; styrkor, följder och förbättringsförslag. Deltagarna lyfte både föreläsningens styrkor och nackdelar. Deltagarna var sammantaget nöjda med föreläsningen och framförde förbättringsförslag främst gällande föreläsningens innehåll men även dess utförande. Slutsats Vårdnadshavarna upplevde föreläsningen som informativ och ansåg att den innehöll väsentlig information inför vidare logopediska insatser. Författarna framför förbättringsförslag grundande i deltagarnas upplevelser. Detta med förhoppning om att vidareutveckla det påbörjade arbetet vid Norrlands universitetssjukhus.

Olsson, Lisbeth och Terje, Helena (2023). Språkutvecklande arbetssätt i matematikundervisningen - ett måste för elever i språklig sårbarhet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Genom detta arbete vill vi synliggöra några matematiklärares uppfattningar vad gäller språklig sårbarhet. Detta för att som speciallärare kunna möta lärarna med det stöd som de är i behov av vad gäller sin undervisning av elever i språklig sårbarhet. Vi önskar bidra med kunskap om vad speciallärare behöver kunna handleda matematiklärarna i för att de ska lyckas nå elever i språklig sårbarhet i den ordinarie undervisningen. Syftet med studien är att ta reda på vilken uppfattning några matematiklärare i årskurs 4-6 har vad gäller elever i språklig sårbarhet och hur dessa lärare säger sig arbeta språkutvecklande i matematik. Studien vill också synliggöra dessa lärares stödbehov för att diskutera hur speciallärare, ur en specialpedagogisk synvinkel, ska kunna bidra med förslag på arbetssätt och metoder. Följande frågeställningar har tagits fram: Vad har några matematiklärare i årskurs 4–6 för uppfattning om språklig sårbarhet?Vilka utmaningar och framgångsfaktorer upplever dessa lärare att det finns med ett språkutvecklande arbetssätt i matematik?Vilka stödbehov beskriver samma lärare att de själva har vad gäller att arbeta med elever i språklig sårbarhet?   Studien tar avstamp både i ett sociokulturellt perspektiv (Vygotskij, 1978) och ett specialpedagogiskt perspektiv utifrån språklig sårbarhet (Bruce, 2018). Det sociokulturella perspektivet har tydligt präglat språkundervisningen och har som utgångspunkt hur lärande sker. Genom ett specialpedagogiskt perspektiv framhålls betydelsen av att utforma skolans undervisning för att lyckas möta alla elever. Metoden som används till den här studien är en kvalitativ forskningsmetod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 7 matematiklärare i årskurs 4–6 på två skolor. Resultatet visar att lärarna har en snäv uppfattning om språklig sårbarhet och att det saknas tillräcklig kunskap om hur undervisningen behöver utformas för att lyckas nå elever inom hela spektrat vad gäller språklig sårbarhet. Det framkommer även brister vad gäller ett språkutvecklande arbetssätt då lärarna uppger att eleverna i stor utsträckning förväntas arbeta under tystnad i läroboken. Resultatet visar även att lärarna i alltför stor utsträckning för ett kategoriskt resonemang vad gäller eleverna i förhållande till sin undervisning. Som speciallärare i matematikutveckling är det viktigt att undersöka vilka förkunskaper matematiklärare har vad gäller de specialpedagogiska begrepp som specialläraren använder sig av utifrån aktuell forskning. Detta för att lyckas möta lärarna på ett sätt så att det uppstår samförstånd och samsyn samt för att leda till kollegialt lärande. Genom ett främjande och förebyggande synsätt kan enligt Bruce m. fl. (2021) detta kollegiala lärande ge elever i språklig sårbarhet förutsättningar att utvecklas och lära.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka de utmaningar som lärare upplever i ett arbete med elever som har språkstörningar i SO-undervisningen. Studien utförs med hjälp av kvalitativa metoder i form av semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuas sex lärare, varav fem arbetar på en och samma skola. Lärarna upplever svårigheter i att utforma samt hitta och använda rätt anpassningar för elever med språkstörningar i SO-undervisningen. I studien analyserar vi lärarnas olika undervisningsmetoder samt strategier i SO-undervisningen i enlighet med det sociokulturella perspektivet och scaffolding. Detta gör vi för att undersöka hur elever med språkstörningar kan gynnas i deras lärande samt kunskapsutveckling i SO-undervisning. Svårigheterna som lärarna upplever i att didaktiskt kunna planera sin SO-undervisning beror på de olika kunskapskraven i de samhällsorienterade ämnena samt bristande kunskaper kring diagnosen språkstörning. En slutsats som vi i studien kan dra är att ökade kunskaper kring diagnosen språkstörning i enlighet med goda praktiska erfarenheter kan gynna praktiken för läraren samt kunskapsutvecklingen för elever med språkstörningar. Studiens relevans gällande ett arbete med elever som har språkstörningar är att lärarna med hjälp av denna studie kan utöka sina kunskaper gällande diagnosen språkstörning. Detta kan i sin tur hjälpa lärarna att i en tidig stadie identifiera elever som har språkstörningar och därmed i god tid kunna förse samt erbjuda elever med språkstörningar rätt stöd för att hjälpa dem i deras kunskapsutveckling.

Inom det kliniska arbetet för logopeder finns det behov av fler riktlinjer och bedömningsmaterial för att kunna bedöma flerspråkiga barn. Därför finns det även behov av mer forskning gällande flerspråkiga barns språkutveckling och mer information om flerspråkigabarn med språkstörning. Syftet med denna studie var att undersöka hur flerspråkiga svenskarabisktalandebarn introducerade karaktärer i muntligt berättande. Berättarförmåganundersöktes hos 20 svensk-arabisktalande barn med typisk språkutveckling i åldrarna 5:0-6:11och 9 svensk-arabiskatalande barn med språkstörning i samma ålder. Sedan jämfördes förmågan att introducera karaktärer mellan de två grupperna. Det undersöktes även om det fanns några skillnader mellan barnens förmåga att introducera karaktärer vid berättande på svenska respektive arabiska. Det granskades om det fanns samband mellan förmågan att introducera karaktärer och barnets ordförråd på de olika språken eller bakgrundsfaktorer, såsom exponering av respektive språk. Testet Multilingual Assessment Instrument for Narratives(MAIN) användes för elicitering av berättande till olika bildserier ur MAIN, där barnen vid ett tillfälle berättade på svenska och vid ett annat berättade på arabiska. Cross-linguistic LexicalTask (CLT) användes för att testa ordförrådet på båda barnens språk. Föräldrarna fick fylla i ett formulär med bakgrundsinformation om barnets språkutveckling och exponering för de båda språken. Vid jämförelse av barn med respektive utan språkstörning sågs en statistisk signifikant skillnad mellan hur barn med typisk språkutveckling introducerar karaktärer på svenska jämförtmed barn med språkstörning, men denna skillnad sågs inte vid berättande på arabiska. Däremot vid jämförelse av barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, hos både barn med och utan språkstörning, framkom ingen skillnad mellan barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, vilket kan tolkas som att förmågan att introducera karaktärer inte skiljer sig mellan språken. Vid introduktion av karaktärer använde både barnen med respektive utan språkstörning för det mesta substantiv (och inte endastpronomen eller ändelser) vilket visar på att de hade förståelse för att de måste introducera karaktären explicit och lexikalt för att lyssnaren ska förstå. Dock behärskade barnen ännu inte fullständigt användningen av den korrekta formen, dvs. obestämda nominalfraser, vid introduktion av karaktärer. Hur barnen valde att introducera karaktären hade även ett samband med karaktärens roll i berättelsen, animacitet, samt barnets grammatiska förmåga och ordförråd i språket som de berättade på. / In the clinical work of speech and language pathologists, there is a need for more guidelines and assessment materials to be able to assess multilingual children. Therefore, there is also a need for more research on multilingual children's language development, especially multilingual children with language impairment. The purpose of this study was to investigate how multilingual Swedish-Arabic-speaking children introduce characters in oral narratives. Storytelling abilities were examined in 20 Swedish-Arabic-speaking children 5:0-6:11years of age with typical language development and 9 Swedish-Arabic-speaking children with language impairment of the same age. Specifically, the ability to introduce characters was compared between the two groups. Potential differences between Swedish or Arabic were also investigated and whether vocabulary knowledge in the two languages or exposure had an impact on character introduction. The Multilingual Assessment Instrument for Narratives (MAIN) was used to elicit storytelling with different picture sequences, at one test meeting in Swedish and at another test meeting in Arabic. Cross-linguistic Lexical Tasks (CLT) were used to test vocabulary in the children's both languages. Parents filled in a questionnaire with background information on the child's language development and their exposure to the different languages. There was a significant difference between how children with typical language development and children with language impairment introduced characters in Swedish, but this difference was not seen in Arabic. The children's ability to introduce characters did not significantly differ between Arabic and Swedish, respectively, and this can be interpreted as the ability to introduce characters is transferable between languages. When introducing characters, both children with and without language impairment used mostly lexical phrases (and not just pronouns or verbal inflection), indicating that they had an understanding that they must introduce the character explicitly and lexically in order for the listener to understand. However, the children had not yet fully mastered the use of the correct form, i.e. an indefinite noun phrase, when introducing characters. How the children chose to introduce the character was also influenced by the character's role in storytelling, animacy, and the child's grammatical ability and vocabulary in the language they were telling the story in.

Examensarbetet syftar till att bidra med kunskap om åländska lärares arbete med elever med språkstörning och belyser aspekter ur olika vinklar. Lärares kunskaper, gynnsamma arbetssätt och utmaningar i arbetet med elever med en språkstörning uppmärksammas. Undersökningen har bedrivits med en kvalitativ ansats och materialet baseras på semistrukturerade intervjuer tillsammans med tio verksamma lärare. Resultatet visar att informanterna anser sina kunskaper om språkstörningar som tillräckliga eller goda. Vidare framkommer det bland annat att bildstöd, språkstödjande undervisning, tydliggörande pedagogik och relationer är gynnsamt i arbetet med elever med en språkstörning. Utmaningar som belyses är tidsbrist, att möta eleven på rätt nivå samt resurser och tillgångar. / The purpose of the thesis is to contribute with knowledge of how teachers in Aland islands work with students with developmental language disorder (DLD) and highlights aspects from various perspectives. Teachers' knowledge, beneficial approaches, and challenges in working with students with developmental language disorder are addressed. The study has been conducted with a qualitative approach, and the material is based on semi-structured interviews with ten practicing teachers. The results show that the informants consider their knowledge of language disorders to be sufficient or good. Furthermore, it emerges that for example visual support, language-supportive teaching, clarifying pedagogy and relationships are beneficial in working with students with developmental language disorder. Challenges highlighted include a lack of time, meeting the student at the right level, as well as resources and assets.

Elever med språkstörning kan ha utmaningar inom olika aspekter av språket och riskerar därmed att möta svårigheter i skolan. Enligt Afasiförbundet (2019) finns det i genomsnitt två elever med språkstörning i varje klass vilket innebär att de flesta lärare står inför dessa utmaningar i sina klassrum. Därmed är det av yttersta vikt att skolan har kunskap om hur man kan förebygga och kompensera för dessa svårigheter. Denna systematiska litteraturstudie syftar till att undersöka vilka metoder inom undervisningen som främjar språkutvecklingen hos elever med språkstörning i grundskolan. Studiens övergripande frågeställning är: Vilka språkutvecklande undervisningsmetoder anses vara gynnsamma för elever med språkstörning i grundskolan? Genom att sammanställa och analysera aktuell forskning inom området identifierar studien språkutvecklande undervisningsmetoder som gynnar denna elevgrupp. Studien baseras på femton empiriska forskningsartiklar. En tematisk analys har genomförts på dessa artiklar och tre övergripande teman har framträtt: Explicit undervisning, metakognitiva- och metalingvistiska aktiviteter och multimodalitet. Resultaten visar att elever med språkstörning gynnas av en explicit strukturerad undervisning inom språkets olika delar. Genom att använda sig av olika multimodala verktyg som exempelvis visuellt stöd, tillsammans med metakognitiva och metalingvistiska aktiviteter där eleverna får reflektera över olika språk- och inlärningsstrategier, kan elevernas språkfärdigheter utvecklas. Avslutningsvis belyser studien den komplexitet som omringar arbetet med elever med språkstörning och betonar vikten av tidiga insatser och att anpassa dessa utifrån varje elevs behov. Genom att lyssna till och förstå den enskilda elevens situation kan lärare skräddarsy undervisningen som främjar elevens språkutveckling på bästa möjliga sätt.