I dagens skola möter läraren elever med skilda språkliga förutsättningar som alla ska ges möjlighet att delta i en inkluderande undervisning där läs- och skrivutveckling står i fokus. Syftet med denna studie är att undersöka vilka undervisningsmetoder verksamma lärare använder sig av för att främja inkludering samt läs- och skrivutveckling hos elever med språkstörning i ämnet svenska. Utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet. Studien bygger på empiri som samlats in genom ett kvantitativt frågeformulär som besvarats av 89 lärare samt ett kvalitativt frågeformulär som besvarats av fem lärare. Det insamlade materialet från den kvantitativa undersökningen har analyserats genom en univariat analys och det kvalitativa materialet genom en tematisk analys. Utifrån det sociokulturella perspektivet har empirin analyserats utifrån begreppen medierande redskap och scaffolding.  Studiens resultat presenteras grafiskt och skriftligt i form av bilder samt citat. Resultatet av studien visar att lärare använder flertalet olika undervisningsmetoder i syfte att främja inkludering samt läs- och skrivutveckling hos elever med språkstörning. Digitala verktyg, kooperativa övningar och strategier för stöttning är exempel på några av de undervisningsmetoder lärare använder i syfte att inkludera elever med språkstörning. Gällande lärares undervisningsmetoder för att främja läs- och skrivutveckling är visuellt stöd och utveckling av ordförråd, enligt studiens resultat, exempel på undervisningsmetoder som lärare använder för att stötta elever med språkstörning. Slutsatsen av denna studie är att lärare, i syfte att främja inkludering använder bland annat digitala verktyg, kooperativa övningar samt strategier för stöttning. Visuellt stöd och utveckling av ordförråd är enligt studiens slutsats exempel på undervisningsmetoder som lärare använder för att gynna läs-och skrivutveckling hos elever med språkstörning i svenskundervisningen. / In today's school, many teachers are working with students with different linguistic conditions, all of whom must be given the opportunity to participate in inclusive teaching where reading and writing development is the focus. The purpose of this study is to investigate which teaching methods teachers use to promote inclusion and reading and writing development in students with language impairment in the subject of Swedish. The theoretical perspective for the study is the socio-cultural perspective. The study is based on empirical data collected through a quantitative questionnaire answered by 89 teachers and a qualitative questionnaire answered by five teachers. The collected material from the quantitative survey has been analyzed through a univariate analysis and the qualitative material through a thematic analysis. Based on the socio-cultural perspective, the empirical evidence has been analyzed based on the concepts of mediating tools and scaffolding.   The results of the study are presented graphically and in writing in the form of pictures and quotes. The results of the study show that teachers use the majority of different teaching methods in order to promote inclusion and reading and writing development in students with language disorders. Digital tools, cooperative exercises and strategies for support are examples of some of the teaching methods that teachers use with the aim of including students with language disorders. Teachers' teaching methods to promote reading and writing development are visual support and vocabulary development, according to the results of the study, examples of teaching methods that teachers use to support students with language disorders. The conclusion is that teachers use digital tools, cooperativ learing and strategies for support, among other things, in order to promote inclusion.  According to the study's conclusion, visual support and vocabulary development are examples of teaching methods that teachers use to promote reading and writing development in students with language impairment in Swedish education.

Syftet med arbetet var att undersöka lärare, som undervisar matematik i grundskolan (F- klass – åk 9) hur mycket och vilken erfarenhet och kunskap de har om språkstörning i matematikundervisningen samt hur de använder visuellt stöd som kompensatoriskt hjälpmedel i undervisningen för elever med språkstörning. Metoden som har använts är en digital enkätundersökning på plattformen Facebook. Antal enkäter som besvarades var 251. Resultatet visar att 16% av lärarna anser att de har goda kunskaper om hur de kan anpassa matematikundervisningen för elever med språkstörning. 30% av lärarna svarade att de hade använt visuellt stöd 5 eller fler gånger den senaste veckan i sin undervisning för att stötta elever med språkstörning. Sammanfattningsvis visar studien att flera lärare tillgängliggör matematikundervisningen med visuellt stöd för elever med språkstörning. Visuellt stöd som hjälpmedel kan leda till att elever med språkstörning ökar sin måluppfyllelse och att kunskapskriterierna uppnås i större utsträckning i ämnet matematik.

Syftet med denna studie är att undersöka vad vuxna med språkstörning, vårdnadshavare till barn med språkstörning och lärare som undervisar elever med språkstörning anser är väsentligt när det gäller elevernas sociala samt kunskapsmässiga inkludering. Med utgångspunkt i syfte, frågeställningar och teoretiskt ramverk undersöktes vilka aspekter alla tre grupper ansåg var väsentliga för att elever med språkstörning ska lära sig och må bra. Studien bygger på en kvalitativ undersökning där fyra vuxna med språkstörning, fyra vårdnadshavare till barn med språkstörning och tre lärare intervjuades digitalt under februari och mars 2022. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifråntematisk analys. Två huvudteman (social inkludering och kunskapsmässig inkludering) och fyraunderteman (samarbete, bemötande, kunskap och anpassningar) kunde identifieras och synliggöras. Samtliga informanter uttrycker vikten av ett bra bemötande av läraren och att undervisningen bör planeras utifrån de elever läraren ska undervisa. Informanternas gemensamma uppfattning är att lärarens kunskap om språkstörning är betydelsefull för hur undervisningen ska utformas och anpassas. De vuxna med språkstörning och vårdnadshavarna ser möjligheter till social och kunskapsmässig inkludering när läraren lyssnar på deras berättelser, kommunicerar kring hur undervisningen kommer att utformas och använder varierande undervisningsstrategier för att möta eleverna på den nivå de befinner sig.

ProblemområdeI läroplanerna beskrivs hur centralt språket är för kunskapsutveckling och identitetsskapande. Det är både ett mål för kunskapsutveckling och ett verktyg för lärande i skolan. Elever med grav språkstörning har en sårbarhet för språkburen undervisning och svårigheter med förståelse likväl som uttrycksförmåga. Det ställer särskilda krav på undervisningens utformning. Därför finns behov att belysa vilken undervisning som behövs för att lärandet ska vara tillgänglig för eleverna. För familjer som vill att deras barn ska ha en anpassad undervisning finns möjlighet att söka till specialskolan för elever med grav språkstörning. Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med studien är att belysa elevers, föräldrars och skolpersonals beskrivningar av insatser som de menar minskar språkstörningens konsekvenser för elever som går i specialskolan.• Vilka behov har eleverna av kommunikationsstöd?• Hur ser gynnsamma respektive hindrande faktorer ut i den pedagogiska miljön?• Vilka gynnsamma respektive hindrande faktorer finns i den fysiska miljön?Teoretisk ramStudien tar sin ansats i ett sociokulturellt perspektiv, ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv och i ett upplevelsebaserat pedagogiskt perspektiv. Det gör det möjligt att se på kunskapsprocesser för elever med grav språkstörning ur flera olika perspektiv. Perspektiven betraktar utvecklingsmöjligheter, relation och kontextuella faktorer som viktiga förutsättningar för lärande. Begrepp som delaktighet, nära utvecklingszon, stödstrukturer och upplevelsebaserat lärande är centrala för studiens teoretiska förankring.MetodStudien är en kvalitativ studie med fenomenologisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom intervjuer med elever, föräldrar och skolpersonal. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och bilder som samtalsunderlag. Samtalen transkriberades till berättelser. Det inspelade materialet och texterna bildade sedan gemensamt underlag för analys och resultat. Resultat och analysResultatet visar att undervisningen i specialskolan är språkinriktad och att språkstärkande arbetssätt genomsyrar hela skoldagen. Som stödstrukturer används datorverktyg, teckenkommunikation och visuellt stöd i den ordinarie undervisningen. Språkliga- ochkommunikativa anpassningar, samspel, interaktion och relationer beskrivs som viktiga förutsättningar för lärande. Lärarnas kunskap och gemenskap i klassen och att ha en självklar plats i verksamheten beskrivs som utgångspunkter för elevers kunskapsutveckling, självkänsla och förmåga att resonera metakognitivt. Kunskapsutveckling är positiv hos eleverna, men måluppfyllelsen varierar i relation till skolans kunskapskrav.KonklusionUpplevelsebaserad undervisning där aktivitet och språklig information samverkar beskrivs som viktigt för att kunskapen ska vara tillgänglig för elever med grav språkstörning. När relationsinriktade arbetssätt samverkar med språk och kommunikationsstödjande metoder så ökar tillgängligheten i undervisningen. Språkinriktade arbetssätt, upplevelsebaserat lärande, alternativ kommunikation och datorverktyg ger möjligheter till tillgänglig undervisning och aktiva kunskapsprocesser. Det ökar förutsättningarna för gynnsamt lärande och elevers utveckling i relation till skolans kunskapskrav.ImplementeringNär skolor vill utveckla arbetssätt som är gynnsamma för elever med grav språkstörning så är det viktigt att ta tillvara barnens och föräldrarnas erfarenheter. Samarbetet mellan skolan och hem är en förutsättning för elevers lärande och delaktighet och ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv på undervisningen. Det är viktigt att uppmärksamma att en god läsutveckling lägger grunden för framtida måluppfyllelse i många ämnen. Specialskolan behöver i större utsträckning än den gör i dag fungera som ett resurscentrum för andra skolor i förebyggande arbete för elever med grav språkstörning. Det behövs också rutiner för att utforma ett fungerande samarbete med aktörer som samverkar med specialskolan. I specialskolans arbete med elevernas kunskapsutveckling har speciallärare med inriktningen grav språkstörning en viktig roll genom sina fördjupade kunskaper om undervisning utifrån elevers behov av allsidiga kunskapsutveckling i relation till språkliga krav i alla skolämnen.

Studiens syfte var att synliggöra ett möte med språklig sårbarhet i skolan och de pedagogiska anpassningar som vidtas för att underlätta mötet med miljön. I denna studie blir det tydligt hur viktigt positiva förväntningar på elever är liksom ett välfungerande samarbete mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger. Kompetensen kring språklig sårbarhet och språkutvecklande arbetssätt måste höjas. Genom formativ bedömning kan flera områden stärkas i såväl undervisningens kvalitet som kunskapsutvecklingen hos eleverna. Genom att stärka den metakognitiva förmågan och använda formativ bedömning på rätt sätt kan även elever i svårigheter förbättra sina prestationer och självkänsla. Åtgärsprogram kan vara ett värdefullt redskap, om de hålls levande och aktuella genom kontinuerliga utvärderingar. Ytterligare en förutsättning för att dokumentet ska hållas levande är involverandet av all personal vid såväl framtagandet som utvärdering.Eleven i fallstudien har fått diagnoserna generell språkstörning och dyslexi och med svårigheter inom språkförståelse, ordförråd, uttal, egen uttrycksförmåga, läs- och skrivförmåga samt arbetsminne. Det senaste åtgärdsprogrammet utgår till största delen från logopedens rekommendationer och är nästintill identiskt med det föregående. Insatser utifrån åtgärdsprogrammen har genomförts, men inte lett till kontinuerliga sådana och de flesta insatser har skett via specialpedagog. Anpassningar i klassrummet för eleven och kompensatoriska hjälpmedel används. Pedagogernas förväntningar på eleven är låga och de tror inte att hen kommer att uppnå kunskapskraven. Eleven har inte heller involverats i sina mål. Pedagogerna har fått stöd av vårdnadshavare och handledning av kommunens resurscentrum.Det är i miljön svårigheter uppstår, det är där den språkliga sårbarheten blir märkbar. Ett relationellt förhållningssätt bejakar detta utan att se eleven som ett problem. Genom att öka medvetenheten kring vilket förhållningssätt som präglar verksamheten kan lärandet bli effektivare då fokus istället läggs på miljön och vilka förändringar som kan ske där istället för att eleven ska ändra sig.Alla som möter språklig sårbarhet måste vara insatta och samspelta för att skapa goda förutsättningar för alla elever. Genom formativ bedömning med fokus på mål kan den metakognitiva förmågan stärkas. Genom att tydliggöra målen och göra vägen klar för eleven vart den ska och hur den ska ta sig dit har en bra grund lagts för fortsatt lärande. Eleven måste få veta var den befinner sig i förhållande till målen då den inte ska behöva gissa vart den ska eller vad nästa steg är. Formativ bedömning är till för alla såväl lärare som speciallärare/specialpedagoger och viktigt att ta till sig av. Därtill kommer lärares förväntningar på eleverna. Höga förväntningar gynnar skolframgång och elevernas väg mot kunskapskraven. Låga förväntningar riskerar att ge motsatt effekt.Denna tydlighet med mål och återkoppling borde i allra högsta grad även gälla åtgärdsprogram. Tydliga mål vägleder pedagogerna i sitt arbete med insatser och anpassningar av miljön. Samarbetet mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger är också en förutsättning för ett aktualiserat och levande dokument. Det måste finnas en återkommande dialog om hur arbetet fortskrider och hur det ska gå vidare. Speciallärare och specialpedagoger har ett stort ansvar för att dels göra åtgärdsprogram levande, dels att forma verksamheten för att präglas av såväl ett relationellt förhållningsätt som positiva förväntningar.

Forskningen har visat att dyslexi är en sjukdom som tyder på specifika läs- och skrivsvårigheter, som kan upptäckas redan i tidig ålder och måste bearbetas med olika arbetsmetoder. I studien förklarar jag vad dyslexi är och tar bland annat upp olika metoder och arbetssätt som pedagoger kan använda för att förebygga läs- och skrivsvårigheter hos elever. Jag har utgått utifrån svensk- och engelsk forskning kring dyslexi och läs-och skrivsvårigheter. Syftet med detta arbete är att undersöka om pedagoger kan upptäcka läs- och skrivsvårigheter hos elever i tidigt ålder utifrån några pedagogers perspektiv. Syftet är även att undersöka vad det finns för olika arbetsmetoder som pedagoger kan arbeta med i skolan. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer för att besvara syftet. I resultatet framkom det att respondenter anser att man kan upptäcka tendenser till läs- och skrivsvårigheter redan i tidigt ålder, och att man som pedagog kan bearbeta dessa svårigheter genom att använda sig av olika metoder och arbetssätt som kan förebygga läs- och skrivsvårigheter och dyslexi.

Förväntat kunskapsbidragGenom att ta del av elevernas egna berättelser om språkstörning relaterat till skolbyte samt lärande så får vi möjlighet att höra deras röster kopplat till forskningsområdet. Vidare är det viktigt att belysa övergången från specialskola med inriktning grav språkstörning till gymnasieskola. Skolpersonalen belyser vilka behov skolan ställs inför och hur de kan rusta för att möta upp målgruppen vid övergången. Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen var att samla information om hur elever med språklig sårbarhet och mottagande skolors personal har upplevt skolövergången från specialskola till gymnasieskola. Frågeställningarna täcker in empirin i studien och genom att ställa dem i relation till de specialpedagogiska perspektiven och Vygotskijs sociokulturella teori genomfördes analyser samt slutsatser drogs baserade på resultatet. Syftet var att bidra med nya aspekter kring språklig sårbarhet kopplat till lärande på individ, grupp, skol samt organisationsnivå. Vad berättar eleverna om i sin dokumentation inför gymnasiestart? Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefullt kring övergången från specialskola till gymnasieskola avseende lärande och socialt samspel relaterat till språklig sårbarhet? Vad berättar den mottagande skolpersonalen om hur de upplever att eleverna är rustade för att kommunicera och förmedla de anpassningar och metoder som gynnar dem i deras lärande i den nya skolformen? Vilka anpassningar eller pedagogiska strategier har den mottagande skolan genomfört för att gynna elevernas lärande? Vad visar resultatet i jämförelse med den tidigare forskningen samt den teoretiska ansatsen i uppsatsen?TeoriUppsatsen tar sin ansats i det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven. Detta innebär att elevernas skolövergång samt lärandeprocess kan belysas med hjälp av flera olika perspektiv. Elever med språklig sårbarhet och skolpersonalens upplevelser kan med hjälp av perspektiven betraktas genom berättelser om kommunikation, socialt samspel,proximal utvecklingszon och kontext men även utifrån delar och helhet, så som individ, grupp, skola och organisationsnivå.MetodStudien är en kvalitativ studie med narrativ ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom elevdokumentation, elevberättelser samt intervjuer med skolpersonal. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och eleverna hade tillgång till Symwriter text (bildstöd) under våra samtal. Berättelserna och intervjuerna transkriberades. Elevdokumentationen analyserades. Elevdokumentationen, det inspelade materialet och texterna användes sedan som underlag till resultat och analys.ResultatResultatet visar att bara några av eleverna har förmedlat sina behov muntligt i mötet med den mottagande skolans personal vilket kan bero på att alla gymnasieskolor helt enkelt inte frågat efter elevernas berättelser eller att relationer tar tid att bygga upp och undersökningen genomfördes i anslutning till skolstarten. Eleverna uttrycker alla i sina berättelser en nervositet inför gymnasiestarten och är enligt tidigare forskning mer utsatta än andra jämnåriga kamrater vad gäller det sociala samspelet eftersom de har en språkstörning vilket medför ett behov av stöd. Överlämningsprocessen har sett olika ut på de tre gymnasieskolorna. Utifrån den teoretiska ansatsen som bygger på de specialpedagogiska perspektiven kan vi se att eleverna får olika bemötande utifrån den mottagande skolans perspektiv. Elevernas behov relaterat till den omgivande miljön kan tolkas utifrån fyra olika nivåer: individ, grupp, skola och samhälle. Förutom att ta emot skriftlig och muntlig information från specialskolan mötte en av skolorna även eleverna i samtal och lyssnade på deras berättelser vilket gynnar målgruppen bäst. Vidare gav två av skolorna efter mottagande av eleven ett personligt stöd i sociala och pedagogiska processer medan den tredje skolan inte erbjöd detta stöd vilket resulterade i att eleven inte kom till skolan mer än vid några enstaka tillfällen. En av skolorna hade inte anpassat undervisningen på ett särskilt sätt för elever med språklig sårbarhet utan de hade istället anpassat undervisningen utifrån alla elevers behov. Undersökningen visar även att skolpersonalen bör fundera över hur de uttrycker sig om och till elever med språklig sårbarhet då det är viktigt att möta ungdomarna med respekt och tillförlit om elevernas självbild inte stämmer överens med vuxenvärldens. I resultatdelen utgår vi från Vygotskijs sociokulturella teori, då vi presenterar olika samspelssituationer.ImplikationerDet är viktigt att personalen som möter eleverna ha den kompetens som krävs för att möta upp de behov som kan uppstå i lärandesituationer men de ska även kunna koppla teori till praktikutifrån att eleverna är individer och att språkstörningen är föränderlig då den påverkas av kontexten eleven befinner sig i. Det är även viktigt att personalen är medveten om de specialpedagogiska glasögon de väljer att ta på sig i mötet med elever med språklig sårbarhet. Detta för att de ska kunna se olika orsaks- och konsekvenssamband, samt kunna se att individ, grupp, skola och samhälle inte verkar isolerade utan är beroende av varandra. En specialpedagogisk slutsats är att specialskolan och gymnasieskolan bör utveckla ett ökat samarbete för att med gemensam teoretisk och praktisk erfarenhet skapa en ännu mer gynnsam lärandemiljö för elever med språklig sårbarhet vilket pekar på ett ökat behov av att utveckla övergången till gymnasieskolan.

Sammanfattning/AbstractElever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning.Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. •Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal dyspraxi?•Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer?•Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt?Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Lärandet sker i interaktion med andra människor. Språk och aktivitet är lärandets grund. I ett livsperspektiv har språket och förmågan till kommunikation en djup dimension. Hur man mår, det vill säga känslor och attityder, den egna motivationen och engagemang är enligt eleven viktigt för att lära och utveckla språket. Lärandet i skolan påverkas av den sociala och språkliga miljön. En språkstörning är ett komplicerat samspel mellan individuella svårigheter och de sociala sammanhang som eleven deltar i. Studien är en kvalitativ fallstudie med en hermeneutisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom en metodtriangulering. Trianguleringen innebär sex observationer av olika lektionstillfällen, sex chattsamtal med en högstadieelev med generell språkstörning och verbal dyspraxi samt sex chattsamtal med två av elevens lärare. Vid observationerna användes ett observationsprotokoll och vid chattsamtalen tre inledningsfrågor, som följdes upp av öppna följdfrågor.Kontexten eller omgivningsfaktorerna, det vill säga den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen har en avgörande betydelse för hur elever med språk- och talproblem har förutsättningar för att lyckas. En anpassning till den aktuella situationen måste alltid göras. Som lärare gäller det att finna gynnsamma sätt att förebygga de situationer, som är särskilt belastande för eleven. Den egna motivationen och möjlighet till delaktighet är de starkaste drivkrafterna för språklig utveckling. En språklig sårbarhet innebär ett kontinuerligt behov av stöd för att utveckla sin metakognitiva förmåga. De största hindren för att lyckas är ett svagt arbetsminne och att missförstånd lätt uppstår.Om inte språk och kommunikation fungerar, ställs människan utanför samhällets delaktighet och gemenskap. Lärare måste ha en kunskap och en djup förståelse för vilka konsekvenser en språk- och talstörning får i skolsituationen, för att kunna anpassa undervisningen och motverka risken för utanförskap.I arbetet med språkligt sårbara elever är yrkesrollen och relationsarbetet av stor betydelse. Specialläraren ska vara en länk till övriga lärare och stöd och hjälp vid upprättandet av åtgärder på individ-, grupp- och organisationsnivå. En viktig uppgift är att ge omgivningen förståelse för elevens helhetssituation.

Samspel mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar. En studie på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Syftet med examensarbetet är att ge en beskrivning av hur samspelet kan se ut mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Ett visst fokus ligger på att synliggöra hur den talade kommunikationen kan se ut. Litteratur och tidigare forskning kring; barns samspel, lek, kommunikation, barns språkutveckling, språkstörning och integrering presenteras. Kvalitativa observationer med hjälp av digitala videoinspelningar är utförda i respektive barngrupp på de båda integrerade språkavdelningarna. Barngrupperna är åldersblandade och består totalt av 25 barn varav tio av dem har någon form av språkstörning. Barnen befinner sig i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin knyter an till den tidigare forskning som presenterats och empirin analyseras med hjälp av det resultat som framkommit. Resultatet visar på att barn med språkstörningar dominerar den talade kommunikationen i jämförelse med de barn som inte har någon uppkommen språkstörning. Vidare visar resultatet på att konflikter, missförstånd, korrigering gällande det talade språket och fysisk kroppskontakt förekommer i varierad grad i samspelen, samt att imitation är den absolut vanligaste samspelsformen barn emellan. Den viktigaste slutsatsen som kan dras i examensarbete är att det råder större skillnader i samspelen mellan olika individer än vad det gör mellan barn med en språkstörning och barn utan någon uppkommen språkstörning. / Social interaction between children with language disorder and children without any language disorder. A study in two integrated language divisions in preschool

Syftet med studien har varit att ta reda på vilka arbetssätt och verktyg som klasslärare kan använda i sin undervisning när de arbetar med elever med språkstörning på ett inkluderande sätt. Vår intention är att pedagoger kan ta del av denna studie och därmed skapa en medvetenhet om hur man kan lägga upp sin undervisning när man arbetar med elever med språkstörning.Språkstörning handlar om att eleven inte kan tillgodose sig lingvistisk kunskap (McCauley, 2003). Elever med språkstörning kan ha problem med olika språkliga områden som fonologi, grammatik, semantik och pragmatik, men i olika omfattningar (Nettelbladt & Salameh, 2008). I denna uppsats används ordet språkbarn när vi talar om en elev som har blivit diagnostiserad med språkstörning.Denna studie utgår från ett relationellt synsätt. Von Wright beskriver det med att det unika, utvecklingen, sker i samspel mellan individer. Eleven är inte en isolerad person, utan hennes handlingar måste sättas i relation till omgivningen (2008). Undervisningen måste anpassas efter eleverna inte tvärtom.Den empiriska undersökningen har bestått av fem observationer i en årskurs 2 och två intervjuer med två klasslärare på en lågstadieskola. Viktigt att veta är att undersökningen endast utfördes på en skola och resultatet visar hur klasslärarna arbetar med språkbarnen just på den här skolan. Det kan alltså förekomma andra arbetsätt och verktyg på andra skolor.Resultatet visar att dessa klasslärare arbetar ungefär likadant med språkbarnen. De använder sig av AKK (Alternativa Kompletterande Kommunikation), i form av tecken som stöd. De arbetar med en ansvarspedagog, som endast har hand om eleverna med språkstörning och som stöttar dem i undervisningen. Språkbarnen arbetar vid vissa tillfällen tillsammans med ett så kallat dragarbarn, en elev som har en normal språkutvecklingskurva. Klasslärarna använder sig av mycket bildstöd i sin undervisning med hjälp av dator, Ipads och Smartboard. I arbetet med elever med språkstörning är det viktigt att vara en tydlig och strukturerad ledare och skapa en trygg miljö i klassrummet, vilket gynnar språkbarnens språkutveckling.