Eftersom dagens informationssamhälle ställer stora krav på språkliga färdigheter, framförallt läsning och skrivning, vill vi med denna studie bidra med kunskap om språkstörning, hur svårigheterna yttrar sig i språk-, skriv- och läsutvecklingen samt hur hinder kan undanröjas genom att som pedagog vara medveten om vilka främjande strategier som finns. Syftet med denna studie är att få fördjupad förståelse av pedagogiskt arbete som används för att främja språk-, skriv- och läslärande hos elever med språkstörning. Vår kvalitativa ansats är inspirerad av etnografin då vi söker en djupare bild av deltagarnas gemensamma pedagogiska arbete för elever med språkstörning. Datainsamlingen utgår från triangulering med grund i vår förförståelse, litteraturstudie samt empiriska undersökningar, i form av observationer och intervjuer med sju deltagare utifrån olika pedagogiska yrkesroller i åk 1-7. Resultatet visar på att eleverna gynnas i sin inlärning när denna sker i samspel och kommunikation med andra men det framkommer även utmaningar i arbetet med elever med språkstörning som bl. a handlar om att utforma det individuella stödet på ett inkluderande och motiverande sätt.

Syftet med denna studie är att med fokus på språkstörning och läs- och skrivlärande undersöka hur pedagoger ser på begreppet språkstörning, samt vilka erfarenheter de har vid undervisning av elever med språkstörning. Studien handlar om elevens utveckling när de hamnar i den situationen där en eventuell språkstörning kan bli ett hinder i språk-, läs- och skrivlärandet. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade gruppintervjuer på fyra olika skolor inom samma kommun. Informanterna har ingått i ett arbetslag som har erfarenhet av elever med språkstörning. De områden som valts att fokusera på är läs- och skrivlärande processen, metoder och arbetssätt och lärmiljön. Som teoretisk utgångspunkt används det sociokulturella perspektivet där kommunikation och språkanvändning är centrala begrepp, dessa begrepp utgör länken mellan barnet och omgivningen. Resultaten är uppdelade under områdena: begreppet språkstörning, metoder och arbetssätt, pedagogers erfarenheter, lärmiljön, pedagogiska utmaningar och framgångsfaktorer. Dessa områden har sedan sammankopplats i diskussionen med den forsknings- och litteraturgenomgång som genomförts. Resultatet visar att begreppet språkstörning innefattar många olika områden och används inte alltid i rätt syfte. Arbetslagen utgår alltid från flera metoder och arbetssätt, de provar sig fram och utgår från elevens behov. Viktiga aspekter i lärmiljön är att använda tydlighet, struktur, ett gemensamt förhållningssätt, fasta rutiner och att alltid ha ett mål att vara flera vuxna i klassrummet. Pedagogiska utmaningar innebär att kartlägga elevens behov för att sätta in rätta åtgärder. En språkstörning hos en elev kan yttra sig på olika vis vilket innebär behov av stöd inom flera områden.

<p>Det övergripande syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger och logopeder förhåller sig samt säger sig arbeta med barn som har språkstörning. Rapporten bygger på intervjuer genomförda med sammanlagt åtta personer. Samtliga av de intervjuade arbetar inom skolor med inriktning mot språk.</p><p> </p><p>I litteraturgenomgången har vi tagit fram olika synsätt kring barn i behov av särskilt stöd.</p><p>Vi har särskilt lyft historiska, medicinska, sociologiska samt pedagogiska perspektiv.</p><p>De olika läroplanernas synsätt på integrering har lyfts. Den litteratur som vi har studerat behandlar språkstörning och betonar faktorer som främjar ett fungerande arbetsätt för barn med detta funktionshinder.</p><p> </p><p>Resultatet av den empiriska studien visar att intervjupersonerna är samsynta kring hur omfattande och för individen unikt funktionshindret kan vara samt vad som krävs för att bli antagen till en språkskola. I studien framkommer även att pedagogerna säger sig tillrättalägga både miljö och sina metoder för att det språkstörda barnet ska få den hjälp som den är i behov av. Logopederna använder sig av på förhand standardiserade tester som till största del utförs enskilt.</p><p>Värdegrund och förhållningssätt är av stor betydelse i arbetet med dessa barn.</p><p>Studien visar också att skolorna arbetar olika, den ena utifrån ett inkluderande perspektiv och den andra utifrån ett segregerande perspektiv.</p>

Studiens syfte var att undersöka vilka metoder som används i det didaktiska arbetet med barns språkutveckling i förskola och skola, vilka metoder som rekommenderas för barn med avvikande språkutveckling, samt hur arbetet med språkutveckling kan läggas upp i en barngrupp. Metoden som användes var en kvalitativ forskningsansats där intervjuer gjordes med sex verksamma pedagoger. Urvalet av informanter gjordes med utgångspunkt i deras arbetsuppgifter; tre specialpedagoger, en logoped och två pedagoger verksamma i förskoleklass. De viktigaste resultaten som framkom var vikten av att pedagoger som arbetar med barns språkutveckling inte bara har kunskap om metoderna för att arbeta med denna, utan att de även har kunskap om hur barn utvecklar språk. De måste dessutom känna till tidiga tecken på avvikande språkutveckling, samt på vilka sätt de kan stödja barn i behov av särskilt stöd för att tidigt sätta in rätt insatser.

Diagnosen språkstörning hos barn är något som ofta försummas på de svenska skolorna och okunskapen kring ämnet, trots att diagnosen är så pass vanlig, är fortfarande väldigt stor. Studien belyser hur arbetet kring elever med språkstörning ser ut idag på skolor runt om i Mellansverige och även hur pedagoger reflekterar kring arbetet med dessa elever. Studien genomsyras av Lev Vygotskijs sociokulturella teori som även den svenska läroplanen lutar sig på idag. I studien utfördes sju kvalitativa intervjuer med lärare, speciallärare och en specialpedagog som arbetar med elever och lärare i årskurserna F-6 i olika kommuner i Mellansverige. Intervjumaterialet analyserades med färgteman och utgjorde resultatet. Resultatet visar att bildstöd, struktur och samarbete mellan lärare, speciallärare och specialpedagog är viktigt för ett optimalt lärande för elever med diagnostiserad språkstörning. Resultatet visar även en upplevd okunskap hos klasslärare om elever med diagnostiserad språkstörning som i sin tur kan leda till dåliga förutsättningar för elever med diagnostiserad språkstörning.

Följande studie syftar till att undersöka vilka uppfattningar specialpedagoger och förskollärare har gällande hur de samverkar för att skapa förutsättningar för flerspråkiga barns språkutveckling. Empiri har samlats in i form av semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger och förskollärare som arbetar i förskoleenheter med många flerspråkiga barn. Resultatet tyder på att det finns en rad utmaningar vad gäller förskolans uppdrag att utveckla barnens modersmål och att språkutveckling hos flerspråkiga barn främst handlar om att utveckla det svenska språket. Strategier för att utveckla barnens svenska bygger främst på att kontextualisera och skapa förståelse i kommunikationen genom olika typer av multimodala hjälpmedel. Då det gäller att utveckla barnens modersmål handlar strategier främst om att samverka med andra aktörer så som processtödjare, brobyggare och föräldrar. Specialpedagoger samverkar med förskollärare då det uppstår problem gällande barnens utveckling av svenska språket. Specialpedagogerna ger då förskollärarna stöd genom handledning och i vissa fall avlastning. Det är tydligt att pedagogerna vill ha ett kritiskt perspektiv på barn i behov av särskilt stöd men då det handlar om språkstörning framträder det kompensatoriska perspektivet. Vilka perspektiv som får råda beror på etiska aspekter och vem som har makten att bestämma. Här förefaller politiker, arbetsgivare, föräldrar och logopeder ha stor inverkan på förskolans arbete.

Syftet med denna studie att belysa framgångsrikt pedagogiskt arbete för elever medspråkstörning. Vi använde oss av en kvalitativ metod för att ta reda på detta. Vi använde ossav intervjuer och observationer. Vi observerade tre olika lektioner, lärmiljön på tre olikaskolor och en förskola och vi intervjuade sex pedagoger som arbetar med barn medspråkstörning. Vi analyserade materialet genom tematisk analys. De teman vi sågkategoriserades. Kategorierna utgick ifrån vad forskningen säger är framgångsfaktorer ochsom var relevanta utifrån vårt syfte. Lärmiljön i de olika skolorna och förskolan skiljde sig endel, men det fanns även vissa likheter som att man hade tillgång till grupprum. Allapedagoger uppgav att struktur, rutiner och användandet av bildstöd var en framgångsfaktor.Vi fann även att man behövde arbeta med kortare lektioner och mer variation iundervisningen och att man som pedagog behövde ge eleverna förförståelse och repeteramer. Vikten av goda relationer framhölls också.

No description available.

Idag är avklarad gymnasieutbildning en grundförutsättning för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Utan utbildning är risken stor för utanförskap och långvarig arbetslöshet, speciellt för de med någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation. Den hjärnvänliga utbildningen syftar till att ge läsaren insikter som inspirerar och manar hen till fördjupad kunskap om adhd och hur denna bör beaktas i skolsammanhang. Med en kvalitativ metodansats besvaras frågan Vad har positiv inverkan på elever med adhd avseende deras studieresultat? Information hämtas dels från utbildningsansvariga vid fyra skolor specialanpassade till neuropsykiatriska funktionsvariationer, dels från studier av vetenskapliga artiklar och annan relevant kvalificerad litteratur. Slutsats: Viktiga faktorer för att nå skolframgångar tycks vara väl fungerande exekutiva funktioner, god språklig funktion, en stark känsla av sammanhang och stor motivation till skolarbete. Elever med adhd når lättare skolframgångar då utbildningsansvariga och skolpersonal säkerställer att dessa fyra faktorer beaktas vid såväl planering som genomförande av elevens utbildning.

No description available.