Studiens syfte var att utifrån specialpedagogiska perspektiv samt perspektiv på inkludering belysa stöd som gavs elever med språkstörningsdiagnos under högstadiet, ur elevers, vårdnadshavares och lärares perspektiv. Få tidigare studier omfattar ett elevperspektiv varför detta beaktas i denna studie. Studien har en kvalitativ metodansats. För att samla in empiriska data, genomfördes semistrukturerade intervjuer. Metoden gav informanterna ett stort utrymme att berätta om sina tankar och upplevelser om det stöd som gavs till elever med språkstörningsdiagnos på högstadiet. Urvalet av 12 informanter var viktigt i studien. Alla 12 informanter har någon form av erfarenhet i relation till språkstörning. Intervjuerna genomfördes via Zoom eller telefon. Studien visar att elever överlag har positiva upplevelser av stödet som gavs på högstadiet, vårdnadshavare är däremot lite mer kritiska till det stöd som gavs till deras barn samt att de upplever att de fått kämpa för att deras barn ska få rätt stöd. Flera lärare upplever att kunskapen om språkstörning är låg på skolorna samt att de efterlyser fortbildning, däremot gör de sitt bästa för att undervisa elever med språkstörning. Strukturerad och tydlig undervisning gynnar elever med språkstörning, men är inte tillräckligt för dessa elever. Det som idag används är stödmallar, enklare material eller avskalade uppgifter. Tid med speciallärare/ pedagog, enskild undervisning eller särskild undervisningsgrupp är stöd som erbjuds. Resultatet visar att elever med språkstörning behöver extra tid när de ska visa sina kunskaper på prov, tid att repetera för att befästa kunskaper, vilket oftast blir ett dilemma på högstadiet. Relationer, god samverkan och kommunikation mellan skola hem är också något studien visar är viktigt.

Sammanfattning/Abstract Frankner, Sofia och Jensen, Therese (2022).”Ta det lugnt, vi vill lära oss” En tillgänglig skolsituation för unga med språkstörning, elevers och speciallärares perspektiv. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag I denna studie avser vi lyfta fram elevers och speciallärares röster genom att belysa deras perspektiv på en tillgänglig skolgång för elever med språkstörning. Variationer i berättelserna kan ge en bild av de områden som behöver fokuseras på för att göra skolan tillgänglig för elever med språkstörning. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att med utgångpunkt i elevers och speciallärares berättelser bidra med kunskap om behov och betydelsefulla aspekter i skolsituationen för elever med språkstörning. Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefulla aspekter i undervisningen avseende lärande och socialt sampel relaterat till elevernas språkliga förutsättningar?Hur kan behoven i skolsituationen för elever med språkstörning förstås genom elevernas och speciallärarnas berättelser? Teori I förståelsen av berättelserna har vi utgått från det sociokulturella perspektivet samt det kognitionsvetenskapliga perspektivet. Det sociokulturella perspektivet lyfter språket, socialt samspel och kommunikation som villkor för människans utveckling och lärande. Det kognitionsvetenskapliga perspektivet har individen i fokus och intresserar sig för hur individer uppfattar, tänker, bearbetar och förstår information. Metod För att kunna tillvarata informanternas upplevelser och erfarenheter har metodansatsen varit sprungen ur livsberättelseforskningens life story. Två speciallärare och 11 elever i åk 8 och 9 intervjuades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vid elevintervjuerna fanns tillgång till samtalsstöd och verktyg för att tydliggöra det sagda. Alla intervjuer spelades in föratt sedan transkriberas och analyseras i en mall för innehållsanalys, varefter olika teman utkristalliserats. Resultat När språkandet inte fungerar som för de flesta andra beskrivs både inlärningssituationen och den sociala kontexten påverkas. Svårigheter som kan uppstå i relation till skolans språkliga krav belyses av både elever och speciallärare. I förståelsen av skolsituationen för elever med språkstörning kompletterar elevernas och speciallärarnas berättelser varandra. Förutsättningar att greppa orden, Skapa delaktighet och Ta det lugnt framkommer som teman i informanternas berättelser. I dessa teman belyses betydelsefulla aspekter för en tillgänglig undervisning. Specialpedagogiska implikationer Elever med språkstörning vill lära sig, men lärsituationen behöver vara tillgänglig. För att tillgängliggöra undervisningen finns vinster med att vuxna tillvaratar elevernas perspektiv. Men det krävs att den som lyssnar på elever har kunskap om språkstörning och vet vilka kontextuella och språkliga utmaningar elever med språkstörning kan möta under skoldagen. Speciallärare behöver tillsammans med lärare och övrig personal som arbetar runt eleverna tillvarata elevernas berättelser och personalens kunskap för att sedan utgå från dem i planering av undervisningen. Skolan behöver ge eleverna verktyg, stöttning och tillfällen att greppa och öva språkande i olika kontexter för att eleverna ska klara av och lyckas bemästra de utmaningar de ställs inför. Speciallärare kan fungera som stöd för kollegor att behandla både elevernas och sina egna perspektiv för att utveckla och tillgängliggöra skolsituationen, på så vis kan svårigheter förebyggas.

Bakgrund Barns användande av surfplattor och mobila applikationer (appar) har de senaste åren ökat. Flera studier har sett att barn har god förmåga att lära sig specifika kunskaper via appar. Allt fler logopeder har börjat använda sig av appar i intervention för barn med språkstörning. Apputbudet är idag stort, vilket kan göra det svårt för logopeder, pedagoger och föräldrar att avgöra vilka appar som är användbara. Olika verktyg har utformats för granskning av barninriktade appars pedagogiska egenskaper men det saknas idag ett utvärderingsverktyg för granskning av appar utifrån dess logopediska egenskaper. Syfte Studiens syfte var att ta reda på i vilken utsträckning logopeder i Sverige använder sig av appar i intervention för barn med språkstörning, samt att utvärdera de vanligaste apparna för SSD respektive DLD ur ett pedagogiskt och logopediskt perspektiv.  Metod Studien bestod av två delar; en webbenkät som besvarades av 61 logopeder och en apputvärdering. Vid utvärdering av apparna användes befintliga principer och utvärderingskriterier för att bedöma apparnas pedagogiska egenskaper. Utvärderingen kompletterades med en kvalitativ utvärdering utifrån ett logopediskt perspektiv. Resultat Hälften av deltagarna använder appar olika frekvent i intervention vid SSD respektive DLD. De vanligaste apparna som används avser att träna fonologi och uttal, fonologisk medvetenhet, grammatik samt semantik. Apparna som utvärderats innehåller goda pedagogiska- och logopediska egenskaper, med viss förbättringspotential. Slutsats Apparna som utvärderades kan vara användbara i både direkt- och indirekt intervention för barn med SSD respektive DLD. Författarna ser ett behov av ett utvärderingsverktyg som lägger större fokus på appars logopediska egenskaper.

Sammanfattning/Abstract Johansson, Katarina och Larsson, Hanna (2021). Samband språkstörning och skrivsvårigheter – en systematisk litteraturstudie. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Många elever med språkstörning har svårigheter med både läsning och skrivande. Ofta talas det om läs- och skrivsvårigheter som ett gemensamt begrepp, men det är vanligt att större vikt läggs vid läsningen. Vårt arbete fokuserar på skrivandet och är ett bidrag till ökad kunskap om sambanden mellan språkstörning och skrivsvårigheter. Genom att ringa in de specifika skrivsvårigheterna och de bakomliggande orsakerna vill vi tillföra värdefull information som på sikt kan bidra till att speciallärare kan ge elever med språkstörning rätt stöd.   Syfte och frågeställningar Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att bidra med en sammanställning av evidensbaserad kunskap om sambanden mellan språkstörning och skrivsvårigheter. Avsikten är att beskriva vad som karakteriserar texter skrivna av elever med språkstörning. Ytterligare ett syfte är att belysa de specifika svårigheter som elever med språkstörning möter i skrivandet av texter samt beskriva bakomliggande orsaker. Vilka är de utmärkande dragen i texter skrivna av elever med språkstörning i jämförelse med elever med typisk språkutveckling? Vilka specifika svårigheter kan identifieras hos elever med språkstörning vid produktion av text? Vilka är de bakomliggande orsakerna till skrivsvårigheter hos elever med språkstörning?   Teori Resultatet av denna studie speglas mot skrivteorin The Not-So-Simple View of Writing (Berninger & Winn, 2006) som beskriver vilken komplex uppgift skrivande är. Teorin delar in skrivande i tre delkomponenter: transkription, exekutiva funktioner och textgenerering. Den betonar också arbetsminnets centrala ställning för att samordna dessa tre delar.     Metod Studien är en systematisk litteraturstudie med syfte att sammanställa evidensbaserad kunskap om sambanden mellan språkstörning och skrivsvårigheter. I litteratursökningen utgick vi från en och samma kombination av sökord till samtliga tre frågor. Efter att ha tagit hänsyn till våra inklusions- och exklusionskriterier valdes åtta artiklar ut. Utifrån en induktiv ansats genomfördes en tematisk innehållsanalys av artiklarna. Det innebär att våra teman inte var i förväg bestämda, utan strukturerades utifrån de mönster som framträdde vid läsningen.   Resultat I denna undersökning om sambanden mellan språkstörning och skrivsvårigheter framkom att skrivande är en stor utmaning för elever med språkstörning. Utmärkande drag i texter som elever med språkstörning skriver är att de är kortfattade och av generellt lägre kvalitet. Specifika svårigheter är stavning, grammatik, ordförråd, idéproduktion/textbearbetning samt skrivflyt. Bakomliggande orsaker till de specifika svårigheterna är bristande muntlig språkförmåga, lässvårigheter och begränsat arbetsminne.   Specialpedagogiska implikationer Vikten av att lärare har tillräcklig evidensbaserad kunskap om såväl språkstörning som skrivande kan inte nog betonas. För att sprida denna kunskap har specialläraren en viktig funktion att fylla. Eftersom elever med språkstörning har bristande förmåga till implicit inlärning bör undervisningen bedrivas så explicit som möjligt. Detta kan gälla undervisning i ordförråd och läsning som båda är viktiga komponenter för att lyckas med skrivande. Bristande arbetsminne får stora konsekvenser för elever med språkstörning och specialläraren kan stötta lärare i hur man på relativt enkla, men effektiva, sätt kan avlasta arbetsminnet. Med hjälp av förberedelse, strukturstöd och mallar kan kapacitet frigöras till skrivprocessens olika delar. Ibland behöver elever med språkstörning få visa sin kunskap utan att göra det i skrift, men det är viktigt att inte undvika alla moment som innebär skrivande bara för att det utgör en stor utmaning. Elever med språkstörning behöver alltså få fler tillfällen till att utveckla sitt skrivande och bör få göra det i flera olika skolämnen, inte bara i svenska och engelska.   Nyckelord bakomliggande orsaker, skrivprocess, skrivsvårigheter, språkstörning, the Not-So-Simple View of Writing

Syftet med studien är att bidra med kunskap om barn diagnostiserade med språkstörning, utifrån deras upplevelser av att vara inkluderade i skolan. Studien utgår från en gemenskapsorienterad definition av inkludering, denna talar kring inkludering utifrån fem olika teman; ett system, gemenskap på olika nivåer, en demokratisk gemenskap, olikhet som tillgång, pedagogisk och social delaktighet. Dessa teman utgör grunden för studiens forskningsfrågor. Perspektivet kring den gemenskapsorienterade definitionen av inkludering formar, tillsammans med Delaktighetsmodellen och det sociokulturella perspektivet, studiens teoretiska ramverk. Tidigare forskning visar att barn med språkstörning ofta finner gemenskap hos andra barn med samma typ av svårigheter. Forskning visar även att brister i kommunikativ förmåga ökar risken för psykisk ohälsa. Det är enligt tidigare forskning betydelsefullt att lyssna in eleverna och göra dem delaktiga i sin skolsituation. Att lyssna in eleverna framställs också som viktigt i en inkluderande skola. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt ur barns perspektiv. Studien är kvalitativ och utförd genom nio semistrukturerade intervjuer med barn i årskurs 1–6, med tillhörighet i ordinarie klass och viss tid i en särskild språkgrupp. Alla barn som deltagit i studien är diagnostiserade med språkstörning. Intervjuerna är inspelade, transkriberade och sedan kategoriserade med hjälp av ett gemenskapsorienterat perspektiv på inkludering och Delaktighetsmodellen. Analysmetoden är abduktiv, en växelverkan mellan teori och empiri. Resultaten från studien visar att tillhörighet i dubbla system kan ha både positiva, likväl som negativa konsekvenser för barnens upplevelser av inkludering. Gemenskapen med den ordinarie klassen värderas högt, samtidigt som gemenskapen i språkgruppen ofta lyfts fram som betydelsefull. Resultaten visar vidare att barns självbestämmande och inflytande är områden med utvecklingspotential. Likaså framstår socio-kommunikativ tillgänglighet och tillgängliga meningssammanhang som två centrala aspekter där svårigheter kan skönjas för de barn som deltagit i studien. Studiens resultat diskuteras i den avslutande diskussionen, där resultaten även relateras till studiens teoretiska ramverk samt tidigare forskning.

Syftet med studien var att beskriva vilka anpassningar och vilka utmaningar några lärare och specialpedagoger gör och står inför i undervisningen med elever som har en språkstörning. Metoden i den här studien, som grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv, är en kvalitativ ansats där vi intervjuat nio lärare och tre specialpedagoger som arbetar i olika delar i Sverige. Resultatet visade flera olika anpassningar som görs samt vilka utmaningar som finns i undervisning hos elever med språkstörning. I resultatet framkom vikten av att besitta rätt kompetens vid kartläggning av elever med språkstörning och hur lärare och specialpedagoger blir hjälpta av det kollegiala arbetet. Fortsättningsvis visade resultatet att den största utmaningen i undervisningen är att ge elever med språkstörning tillräckligt med tid samt utmaningen i att upptäcka en språkstörning hos elever som är flerspråkiga.

Magnusson, Eva och Stenflo, Anna (2021), Språkutvecklande och differentierad undervisning – ett stöd för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Tidigare forskning visar att det i skolan finns ett behov av ökad kunskap kring hur undervisningen och stödet planeras för elever med språkstörning. Vidare visar forskning att tidiga och anpassade åtgärder är nödvändiga för att elever med språkstörning ska ges förutsättningar för att lyckas. Vår förhoppning är att resultatet i föreliggande studie kan bidra till en ökad kunskap och förståelse för elever med språkstörning. Syftet med studien är att beskriva några pedagogers erfarenheter av språkutvecklande arbetssätt i grundskolan, som bidrar till språkutveckling hos elever med språkstörning. Vidare är syftet är att ta reda på pedagogers erfarenheter av framgångsfaktorer och utmaningar för att stödja språkutvecklingen för elever med språkstörning i en differentierad undervisning. Studien utgår från Vygotskijs (1934/2018) sociokulturella teori där lärande och språkutveckling sker i samspel. I den proximala utvecklingszonen har eleven möjlighet att utveckla sitt språk med stöd av sin omgivning så kallat scaffolding. Studien grundas i semistrukturerade intervjuer och har en kvalitativ ingång med en fenomenologisk metodansats. En intervjuguide användes vid intervjuerna som spelades in, lyssnades igenom och transkriberades. Vid bearbetning och analys av materialet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2017). Resultatet indikerar att pedagogerna är väldigt samstämmiga. Vissa skillnader i utsagorna framkommer dock som är relaterat till det stadium pedagogerna tjänstgör på. Två huvudteman identifierades: Scaffolding och Utmaningar utifrån elevens, lärarens och gruppens perspektiv. Scaffolding fick underrubrikerna Tillgänglig lärmiljö och visuellt stöd samt Tydliggörande pedagogik i undervisningen. Språkutvecklande arbetssätt möjliggör att eleven kan arbeta utifrån sina egna förutsättningar men även samarbeta. Exempel på arbetssätt är genrepedagogik, åldersanpassade läsförståelsestrategier och arbete med ordförrådsutveckling. Framgångsfaktorer finns på både organisations-, grupp- och individnivå i skolan. Tidiga insatser, samsyn och en gemensam kunskapsbas är avgörande för att ge alla elever möjlighet att delta på lika villkor och få stöd i kunskapsutvecklingen. Stödet bör byggas in på samtliga nivåer så att undervisningen görs tillgänglig för alla. En differentierad undervisning, där anpassningar och stödstrukturer byggs in på gruppnivå är gynnsam. Samtliga respondenter anser att det för elever med språkstörning är en utmaning att nå måluppfyllelse. Ytterligare utmaningar kan vara tidsbrist för både elev och lärare samt högre språkliga krav med stigande ålder.  Vår studie visar att det finns olika metoder att stödja elever med språkstörning. Specialläraren behöver en bred repertoar för att möta elevens specifika behov samt att kunna stödja lärare kring arbetssätt. Huvudfokus är förhållningssättet gentemot eleven utifrån det relationella perspektivet. I speciallärarrollen är det väsentligt att stödja, handleda kring och uppmuntra tillgänglig lärmiljö, visuellt stöd, språkutvecklande arbetssätt och andra framgångsrika arbetsmetoder i skolan.

Sammanfattning Hägglund, Anna och Töyli, Tuuli (2021). ”Det kanske blir likvärdigt men inte rättvist”. Lärarnas uppfattningar kring anpassningar och likvärdighet vid de nationella proven i svenska för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar elever med språkstörning uppfattar skolverkets riktlinjer gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska för elever i årskurs 6 och 9. I skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov (SFS 2010:800). Skolverket ger anvisningar om genomförande och anpassningar vid de nationella proven. Vi avser därför även att undersöka hur råden för anpassningar beskrivs i aktuell forskning beträffande dess överensstämmelse med Skolverkets råd eller inte.       Frågeställningar: Hur uppfattar lärare skolverkets råd gällande anpassningar för elever med språkstörning vid de nationella proven i svenska för årskurs 6 och 9? Hur uppfattar lärarna att det är möjligt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt för elever med språkstörning? Hur överensstämmer Skolverkets råd beträffande anpassningar vid de nationella proven med lärarnas uppfattningar och aktuell forskning?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp ur ramfaktorteorin. Vi belyser avvikelseproblematiken inom specialpedagogik utifrån denna teori med hjälp av fyra specialpedagogiska perspektiv:  kompensatoriskt perspektiv, dilemmaperspektiv, relationellt perspektiv och diagnosorienterat perspektiv.     Metod Studiens utgångspunkt är att intervjua lärare. Vi utgår därför ifrån en fenomenologisk ansats eftersom uppfattningen hos lärarna förblir central för studiens syfte. I studien intervjuades sju lärare från tre olika skolor. Samtliga undervisar elever med språkstörning, samt har genomfört nationella prov i svenska med målgruppen. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån ovannämnda perspektiv samt i förhållande till tidigare forskning. Vid analysen av intervjuerna utkristalliserades följande tema: Anpassningar och likvärdighet vid nationella proven gällande elever med språkstörning med underrubrikerna Lärarnas uppfattningar gällande Skolverkets råd, Elevernas behov av extra anpassningar, Lärarnas önskemål gällande anpassningar och Bedömningsproblematik.     Resultat Lärarna i studien anser att Skolverkets råd gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska inte är tillräckliga eller överensstämmande med behoven hos elever med språkstörning. Eftersom eleverna inte får använda samma anpassningar som används till vardags uppfattas det vara svårt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt. Lärarna uttrycker att detta har en negativ påverkan både på elevernas provresultat och välbefinnande. Ett alternativ till nationella prov eller en annan utformning påtalas som önskvärt av lärarna. Studien visar även att det finns okunskap och brist på förståelse hos lärare inom kollegiet gällande språkstörning.     Specialpedagogiska implikationer Vi ser ett behov av en utveckling av skolmiljön där kompetenshöjning för skolpersonal angående språkstörning och anpassningar bör finnas med. Skollagen är lika för alla och säger att alla ska få det stöd som de behöver (SFS 2010:800). I vår studie framkommer det att trots detta exkluderas vissa anpassningar som eleven dagligen använder i skolarbetet då nationella proven genomförs. Elever med nedsatt språkförmåga har större svårigheter med läsförståelse när de språkliga kraven i skolan ökar (Isoaho, Kauppila & Launonen, 2015). Dessa svårigheter yttrar sig i flera ämnen, speciellt när det ämnesspecifika språket blir abstrakt (Matson & Cline, 2012). Den språkliga stöttningen bör således anpassas enligt elevens behov där alternativa redovisningssätt och visuellt stöd lyfts som centralt (Hallin, 2019; SPSM, 2021). Vi efterlyser mer forskning kring hur provsituationer kan anpassas för elever med språkstörning så att varje elev har en möjlighet till en likvärdig utbildning.     Nyckelord Extra anpassningar, nationella prov, språkstörning

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning i en svensk förskolekontext. Syftet är också att beskriva språkutvecklande undervisning med fokus på utveckling av ordförrådet hos barn med språkstörning på några språkförskolor. De preciserade frågeställningarna är: Hur beskriver förskollärare sitt medvetna arbete med ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i förskoleåldern? Hur motiveras valet av ord i undervisningssammanhang för 3-5-åriga barn med språkstörning i språkförskolan? Teori De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är sociokulturell teori och specialpedagogiska perspektiv; de kategoriska och relationella perspektiven samt det kompensatoriska perspektivet och dilemmaperspektivet. Metod Studien utgår ifrån en fenomenologisk ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som arbetar på språkförskola genomfördes via Zoom. För att bearbeta och kategorisera empirin gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visar att de lexikala och pragmatiska delarna av språket ligger mycket nära varandra i den ordförrådsutvecklande undervisningen för barn med språkstörning i språkförskolan. Förskollärarna motiverar val av ord som utvecklar barnens samspel och kommunikation, kategorier av ord som utgår ifrån ett tema samt ord som anses nödvändiga i vardagen. I undervisningssammanhang lyfts språkförskolans organisation, tydlighet i miljön, konkretisering och repetition samt aspekter som tid och koncentration som avgörande faktorer för barns lärande. Språkförskolans uppdrag handlar dels om erbjuda barnen intervention som riktar sig till enskilda barns specifika språkliga svårigheter och dels ska de erbjudas undervisning med utgångspunkt i förskolans läroplan. Specialpedagogiska implikationer Som ett komplement till de internationella studier som finns om ordförrådsutveckling för barn med språkstörning i förskoleåldern bidrar denna studie med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i en svensk kontext. Den svenska kontexten gäller inte bara språkförskolor utan förskolor i allmänhet. En speciallärare med inriktning grav språkstörning kan, exempelvis genom handledning, bidra med att kunskapen kring språkstörning och språkutvecklande undervisning sprids i förskolan.Det finns många barn med språkstörning eller i annan språklig sårbarhet som gynnas av ett medvetet arbetssätt kring utvecklandet av ordförråd och socialt samspel. Barn med språkstörning gynnas av arbete i små grupper, närvarande och stöttande vuxna, en strukturerad lärmiljö samt explicit ordinlärning genom repetition och variation. De behöver träna på ord som utvecklar kommunikationen i lek och andra sociala sammanhang samt olika kategorier av ord som de möter och har nytta av i sin vardag.

I svensk skola har det blivit vanligt med elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Denna studie kommer att inrikta sig på varianten språkstörning. I en skola för alla behöver lärare kunskap hur de ska anpassa undervisningen så att den främjar alla elever. Syftet med denna litteraturstudie är att genom forskning undersöka hur lärare kan anpassa en undervisning som kan stödja elever med språkstörning, så att de får den undervisning de är berättigade till. Med hjälp av forskning ska frågeställningen "Hur arbetar läraren för att stödja språklig utveckling hos elever med språkstörning?" besvaras. Resultatet ur forskningen visar att de tre viktigaste faktorerna är kommunikation, förebyggande arbete och lärarens medvetenhet. Den första faktorn visar dels att kommunikation mellan lärare och elev har stor betydelse, men även kommunikation mellan lärare och logoped eller specialpedagog, för att en elev med språkstörning ska få utvecklas. Den andra faktorn utgörs av förebyggande arbete, som att insatser behövs i ett tidigt skede för att elever inte ska behöva misslyckas. Den tredje är lärarens medvetenhet som innebär att läraren är medveten om elevens kapacitet men även om att synliggöra eleven positivt i gruppen.