Reformen Individuella utvecklingsplaner (IUP med skriftliga omdömen) i grundskolan infördes 2006 och har sedan dess resulterat i oräkneliga planer. I den här uppsatsen har en bråkdel av dessa samlats in och analyserats med hjälp av diskursanalys. Syftet med uppsatsen har varit att försöka se hur man har valt att skriva i de individuella utvecklingsplanerna och att försöka hitta tecken i dessa som kan sägas utgöra delar av dess diskurs. I analysen av de individuella utvecklingsplanerna har syftet varit att försöka se hur elev, lärare och vårdnadshavare skrivs fram i materialet och vilka subjektspositioner som blir möjliga att inta. Resultatet som den här uppsatsen visar på är att det finns tre nodalpunkter kring vilka dessa individuella utvecklingsplaner byggs upp; elevutvecklande, elevkonstruerande och elevcentrerad. Det är dessa tre områden som kan sägas utgöra delar av den diskurs som fångas i uppsatsen.De subjektspositioner som har skrivits fram i materialet har i resultatet presenterats som fyra olika positioner för elev, lärare och vårdnadshavare som är möjliga att inta. Genomgående i resultatet förs en diskussion om vad dessa olika positioner kan betyda.

I denna uppsats ämnar författaren studera hur den mediala framställningen av sexuell exploatering av barn har förändrats från 2001 till 2022 utifrån två olika dimensioner, offer och förövare. Detta görs genom en diskursanalys av 240 artiklar från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Med ett teoretiskt ramverk som utgår från diskursteori och Nils Christies teori om det idealiska offret besvaras frågeställningen: Hur framställs barn som brottsoffer för sexuell exploatering i den mediala diskursen? Hur har den framställningen förändrats över tid? Analysen fokuserar på vilka subjektspositioner diskursen tillhandahåller samt vilka aktörer som dominerar debatten och därmed formar diskursen. Resultatet visar att framställningen av sexuell exploatering av barn påverkas av hur offer- och förövarskap porträtteras i media. Uppsatsen avslutas med en diskussion av undersökningens resultat utifrån relevanta teman som framkommit i analysarbetet.

Sammanfattning/Abstract Mortensen, Ida Kristine (2022). Gränsen mellan barnet och miljön – konstruktioner och diskurser om tidiga insatser i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Det förväntade kunskapsbidraget i denna studie är att kunna förstå hur tidig insats fungerar som process och få insikt i hur begreppet tidig insats sker i praktiken. Den förväntas att kunna bidra till reflektion kring vad tidiga insatser gör för och med de barn som anses vara i behov av tidiga insatser. Då tidiga insatser upplevs som en uteslutande positiv företeelse är syftet med studien att kritiskt kunna belysa vilka konsekvenser tidiga insatser kan ha, vilka maktstrukturer som ligger bakom och hur dessa fungerar i samband med tidiga insatser. Syfte och frågeställningar Syftet med detta examensarbete är att belysa vad specialpedagoger menar med begreppet tidiga insatser och synliggöra vilka strukturer som ligger bakom arbetet med tidiga insatser. Frågeställningar i denna studie är: • Hur definierar specialpedagoger tidiga insatser? • Hur organiseras processen för barn som anses vara i behov av tidiga insatser? • Vilka perspektiv på barn och barndom kommer fram i arbetet med tidiga insatser? Teori I denna undersökning är det teoretiska ramverket förankrat i socialkonstruktionism, med huvudfokus på Foucaults diskursteori genom Mac Naughtons fokus på diskurser i förskolan. Ian Hackings teorier om «making up people" och "the looping effect" kommer att användas tillsammans med diskursteorin för att förstå vilka konsekvenser kategorisering av barn i samband med tidiga insatser kan få. Metod Metoden som används i studien är semistrukturerade intervjuer med ett hermeneutiskt förhållningssätt. Fem specialpedagoger har intervjuats inom förskoleförvaltningen i en kommun. Semistrukturerade intervjuer har valts med en önskan om att kunna fånga 4 specialpedagogernas tankar kring tidiga insatser, med möjlighet till flexibilitet som kan generera olika perspektiv på tidiga insatser som process. Det hermeneutiska synsättet är flexibelt i anslutning till diskursteori då syftet är att kunna analysera tidiga insatser i ett större helhetsperspektiv. Resultat Resultatet av undersökningen visar att tidiga insatser som process bygger på att det finns barn som på ett eller annat sätt avviker från de förväntningar som finns på barns utveckling eller beteende. Dessa förväntningar utgår från den utvecklingspsykologiska diskursen, och reproduceras genom de förväntningar som bland annat specialpedagoger har på förskolepersonalens kunskap om barns beteende och utveckling. Resultaten visar att det finns ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv i tidiga insatser som process, och att de två olika perspektiven flätas samman i komplexa strukturer. Studien visar också hur kulturella skillnader inom förskolan har betydelse för vilka barn som identifieras i behov av tidiga insatser. De tidiga insatserna fungerar både kategoriserande, i den mån barnen definieras som olika typer, men också relationellt i de konkreta tidiga insatser som genomförs. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogen är en nyckelperson i arbetet med tidiga insatser kring det enskilda barnet. Specialpedagogernas yrkestitel innebär en maktposition som kan påverka synen på barn och barndom. Denna maktposition kan bidra till en kritisk reflektion över hur normalitet och avvikelse definieras. Nyckelord  Diskurs, Kategorisering, Makt, Tidiga insatser, Subjektspositioner

Studiens syfte är att skapa förståelse och på ett deskriptivt sätt beskriva chefernas inflytande över medarbetarnas kompetensutveckling. Metodvalet är en semistrukturerad intervjuform av chefer och medarbetare. Medarbetarna i studien är födda mellan åren 1999 och 2004. Förutom intervjuer inkluderas intresseorganisationers syn på arbetslivet och kompetensutveckling. Analysen utgår från ett diskursivt perspektiv med förhoppningen att kunna beskriva arbetsvillkor relaterade till olika yrkesroller. Att medarbetarnas kompetensutveckling sker selektivt grundar sig i den maktkamp som Laclau och Mouffe nämner i sin syn på diskursteori och som grundar sig i att olika världsbilder skapar olika syn på arbetslivet. Resultatet visar att intervjupersonernas syn på arbetslivet skiljer sig från varandra. Resultatet visar även att studiens utsagor och policydokument är relevanta för studiens syfte att beskriva arbetslivets förändringar och intervjupersonernas skilda världsbilder.

This paper investigates how students in the humanities in four universities in Sweden reflect on their education and the current view on the humanities as an education and a science. I want to investigate what impact the past few years public debate about the humanities have had on the students. What kind of beliefs and identities do the students of the humanities form and how do they discuss the universities, the choices they made in life and how do they feel about the future. This study is based on interviews with seventeen students in Sweden from four different universities. The research is also based upon a report that The Confederation of Swedish Enterprise (Svenskt Näringsliv) published in 2011 and the debate following that report. I have also made participant observations on the four universities to make a broader description for the reader. The paper mainly uses post-structuralistic theory (Foucault and Althusser) to analyze the informants lifes and thoughts about their education and future.    This research highlights the complexity involved when students  make choices for the future. Idealized views of education and what is important in life exists and creates gaps between what the person want and what is perceived are normative. There is a perceived hierarchy among universities, students and educations. Students of the humanities often feel that their position in this hierarchy is weaker than the idealised student and that makes the interpellation of the subjects harder but not less important.

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid. / In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.

I dagens Sverige finns en samhällelig oenighet och en utbredd andrefiering. Socialt utanförskap förekommer i stor utsträckning, främst i förorter till större städer. Hiphop, som har sina rötter i social utsatthet, återspeglar det lokala nutida samhället och har ofta ett kritiskt förhållningssätt gentemot samhällelig makt, struktur, ekonomi och politik. Med en kritiskt diskurspsykologisk ansats undersöker denna uppsats hur utanförskap konstrueras i svenska hiphop-låttexter. Genom användning av analysbegreppen tolkningsrepertoarer, subjektspositioner,ideologiska dilemman samt retoriska resurserhar resultat visat att utanförskap konstrueras i svensk hiphopmusik genom en kamp mot ödet och görs i termer av motstånd. Utanförskapet förmedlas genom gemenskap, men också i ensamhet och övergivenhet. Vidare framställs tillvaron både som kriminellt och utsatt, men också som kärleksfullt och tryggt. Dessa konstruktioner görs utifrån positioner där det framträder en tydlig uppdelning mellan vi och dem, vilket därmed reproducerar en andrefiering mellan de som befinner sig i utanförskap, och mellan de andrasom befinner sig utanför i samhället.

Att som man ha svårt att prata om känslor kan vara en konsekvens av en rådande manskultur som bland annat innebär att en man inte ska gråta eller vara för mjuk. Dock vågar allt fler män idag vara öppna om känslor och vågar stå emot den kulturen. Kända män har den fördelen att de når ut till vanliga människor och på så sätt kan influera samhällets syn på manskulturen. Denna studie handlar om nya typer av manligheten vilket studeras utifrån ett socialkontruktionistiskt perspektiv. Inom socialkonstruktionismen betraktas kön som sociala konstruktioner. Genom diskurspsykologiska analysbegrepp såsom tolkningsrepertoar och subjektsposition samt Judith Butlers begrepp subversivitet undersöks hur tre kända män framställer en ny typ av manlighet i sina tv-program. Resultatet visar hur männen använder repertoarer som den emotionella, visuella och den altruistiska och kan tillskrivas och inta subjektspositioner såsom spexaren, den empatiska och den kramgoa. Männen visar således upp en alternativ ”mjuk” man för tv-tittaren och gestaltar en ny form av manlighet, där feminina egenskaper hos männen kommer till uttryck, både språkligt och visuellt. Genusbegreppet subversivitet synliggör hur männen gör vissa motstånd mot traditionella könsnormer. Resultatet kan därför ses som ett alternativ till machokulturen då den synliggör för den nya manligheten.

<p>Syftet med min diskursanalytiska uppsats har varit att förstå vad som händer i ett jämställdhetsprojekt inom förskolan där kunskap ses som viktig. Detta har jag undersökt genom frågeställningen: hur kan pedagogers subjektspositioner visa på kunskap, emancipation, förändring, makt och motstånd? Den teoretiska ramen består av poststrukturalistiska teorier hämtade från Lenz Taguchi, Foucault, Davies och Rose och det empiriska materialet är pedagogers och handledares utvärderingar från förskoleprojektet JämFör i Västerbotten. Textanalysen visar att de normativa inslagen består av ”att upptäcka”, ”att få ett seende” och ett ”tänk”, vilket förväntas leda till pedagogens frigörelse. Genom att jämställdheten formuleras som en kunskapsfråga, med litteratur som ger ett särskilt språkbruk, frammanas bilden av jämställdhet som en process som framför allt återfinns i pedagogernas medvetanden. Motståndet mot den dominerande diskursen visas genom att pedagogerna ser sig som redan jämställda eller att de utvecklar metoder som inte följer den dominerande diskursen. På så vis förhandlar de i viss mån själva om vad innebörderna i den emanciperade pedagogen skall bestå av.</p>

<p><p>Aim<p> </p><p>The aim of the study is to, from a comparative perspective, examine principals’ view of leadership in successful schools. Questions:<p> </p><ol><li>How do the principals describe their own leadership? </li><li>What subject positions do the principals take? </li></ol><p>Method<p> </p><p>Three principals were interviewed in the study. The interviews lasted for about 60 minutes. The interviews were recorded and transcribed. The interviews were analyzed according to the theories of transformative and instructional leadership and also which of the three subject positions <em>supporter, pedagogical leader and chief</em> the principals enabled.<em> </em><p> </p><p>Results<p> </p><p>The principals had not an entirely consistent approach to school leadership. Two of the principals spoke of leadership in accordance to the transformative theory with a focus on development and change. The third principal described his leadership in a manner more similar to the instructional theory with clear top-down approach and focus on school to be a safe place for students in a troubled area. All headmasters enabled in some degree all three subject positions however, they had one position each as they foremost enabled.<p> </p><p>Conclusions<p> </p><p>The headmasters’ view of leadership differs on some points which could indicate that the leadership needs to be adapted to the specific school in order to make the school and the headmaster successful. Common to all headmasters was that they had a strong commitment to the mission and students. The headmasters are taking different positions when they talk about leadership. This may be because they tend to use transformative or instructional leadership. The instructional leadership is beneficial in the beginning of the structuring of a school. In light of growing maturity in the organization, it is possible to switch to transformative leadership which gives the principal greater opportunities to work with future visions and the school's overall goals.<p> </p><p> </p></p></p></p></p></p></p></p></p></p> / <p><p>Syfte och frågeställningar<p> </p><p>Studiens syfte är ur ett komparativt perspektiv undersöka rektorers syn på ledarskap i framgångsrika skolor. Frågeställningar:<p> </p><ol><li>Hur beskriver rektorerna sitt eget ledarskap? </li><li>Vilka subjektspositioner intar rektorerna? </li></ol><p>Metod<p> </p><p>Tre rektorer intervjuades i studien. Intervjuerna pågick under ca 60 minuter. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Intervjuerna analyserades enligt teorierna om transformativt och instruerande ledarskap samt vilka av de tre subjektspositionerna <em>supporter, pedagogisk ledare och chef</em> rektorerna intog.<p> </p><p>Resultat<p> </p><p>Rektorerna har inte en helt samstämmig syn på skolledarskap. Två av rektorerna talade om ledarskapet i enlighet med den transformativa teorin med fokus på utveckling och förändring. Den tredje rektorn beskrev sitt ledarskap på ett sätt som mer liknar den instruerande teorin med tydlig toppstyrning och fokus på att skolan ska vara en trygg plats för elever i ett oroligt område. Samtliga rektorer aktiverade i någon grad alla tre subjektspositioner dock hade de varsin position som de främst aktiverade.<p> </p><p>Slutsats<p> </p><p>Rektorernas syn på ledarskap skiljer sig på en del punkter vilket skulle kunna tyda på att ledarskapet behöver passa för den specifika skolan för att skolan och rektorn ska kunna bli framgångsrika. Gemensamt för rektorerna var att de hade ett starkt engagemang för uppdraget och eleverna. Rektorerna tar olika positioner när de talar om ledarskap. Detta kan bero på om de tenderar att leda transformativt eller instruerande. Det instruerande ledarskapet är fördelaktigt i början av struktureringen av en skola. I takt med ökande mognad inom organisationen finns det möjlighet att växla till transformativt ledarskap vilket ger rektorn större möjligheter att arbeta med framtidsvisioner och skolans övergripande mål.<p> </p><p> </p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>