Läroplan för förskolan Lpfö98 (2016) är målstyrd men saknar vägledning för hur arbete i praktiken ska ske. Därmed förutsätts personal i förskolan kunna omsätta beskrivningarna till praktiken. Både kurslitteratur och Lpfö98 är med och skapar bilder av förskollärarens identitet. Det finns emellertid ingen samstämmig bild av den ideala förskolläraren utan olika och ibland motstående bilder framställs. Genom att ha kunskap om hur denna komplexitet ser ut kan också förståelse skapas för att olika pedagogiska identiteter kan konstrueras utifrån de olika framställningarna. Detta blir relevant då dessa olika identiteter förhåller sig delvis olika till arbetet. Utifrån detta är studiens syfte är att studera vilka bilder av den ideala förskolläraren som framträder i kurslitteraturen på Malmö universitets förskollärarutbildning samt förhålla dessa till läroplanens framskrivning av pedagogens roll. Detta görs utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv med hjälp av analysbegreppen subjektspositioner och identitet. Genom att kategorisera lärandesituationer från ämnesdidaktisk litteratur kunde vi urskilja fyra olika diskursmönster inom den pedagogiska diskursen, i vilka pedagogerna får olika identiteter. Den första identiteten speglar en passiv pedagog med stor tilltro till barns självständighet i sitt lärande. Den andra identiteten speglar en pedagog som inspirerar barnen med miljö och material och finns närvarande vid behov. Den tredje identiteten tillhör en pedagog som vidareutvecklar barnens intressen i stunden vilket resulterar i ett lärande. I den fjärde identiteten speglas en pedagog som leder barnen mot ett på förhand bestämt lärandeobjekt. I analysen framgår också att bilderna av de fyra identiteter förskollärare får i kurslitteratur speglas i olika delar av Lpfö98.

Den här uppsatsen behandlar de diskurser som finns i förskolans utomhusverksamhet samt de subjektspositioner förskolepedagoger intar vid utevistelse. I vårt resultat framkom diskurser som påverkar vilken subjektsposition har valt. De diskurser som har urskilts och behandlas är den motoriska utmaningen, fri lek och undervisning utomhus. Subjektspositioner är i den här undersökningen den roll som tilldelas, intas och erbjuds av pedagoger och det som möjliggör och begränsa hur de agerar i olika diskurser. Syftet med undersökningen har varit att bidra med kunskap för forskningsfältet. Den kunskap vi har önskat att bidra med innefattar hur komplexa subjektspositioner motiverar pedagogers agerande under barns utomhuslek i förskolan. Det empiriska materialet består av intervjuer med sex verksamma pedagoger, en förskolerektor samt observationer från två förskolor.  Genom en intervju och observationsstudie har vi undersökt hur pedagoger agerar under tiden när de vistas utomhus samt hur de själva anser att de agerar. Som stöd för observationerna användes även kartor för att visualisera resultatet. Empirin har analyserats med diskursanalys för att kunna urskilja och belysa de hur en diskurs möjliggör och begränsar olika subjektspositioner. Resultatet visade att den fria leken och barns motoriska utveckling är det som pedagoger upplever som syftet med utomhusvistelse. De subjektspositioner som konstruerades är “övervakaren”, “igångsättaren”, “omvårdaren” och “medlekaren/medforskaren”. Dessa fyra subjektspositioner har presenterats i resultatet. I diskussionen kopplas resultatet ihop med tidigare forskning och litteratur som framkommer i bakgrunden. Slutsatsen av arbetet är att pedagogerna tilldelas, intar eller erbjuds en subjektsposition som oftast innefattar att de inte är så aktiv med barnen som de hade velat men att det finns en medvetenhet hos pedagogerna om denna kultur. / <p>2019-12-20</p>

Studien är en kvalitativ undersökning inom området hållbar utveckling som riktar sig mot förskolan. Studiens syfte är att analysera valda miljö bilderböcker från 2015 till 2021 för att synliggöra vilka miljödiskurser och barn subjektspositioner som finns och hur de framställs i dem. Undersökningen grundas i en redogörelse av tidigare forskning inom arbete med hållbar utveckling i förskolan, miljöfrågor i bilderböcker samt barn subjektspositioner i relation till hållbar utveckling och miljö bilderböcker. Vårt urval, tio miljö bilderböcker, har analyserats med hjälp av Boréus analysfrågor och med utgångspunkt i diskursanalytisk teori samt identifierade teoretiska begrepp. Resultatet visar att våra miljö bilderböcker berör hållbar utvecklings komplexa aspekter eftersom de innehåller flera miljödiskurser och barn subjektspositioner parallellt och överlappande. Slutsatsen är att många av våra miljö bilderböcker kan ses som ett relevant pedagogiskt verktyg som berör hållbar utveckling på ett holistiskt sätt.

I denna studie har syftet varit att ta reda på hur mobbningsbegreppets komplexitet påverkar förskolans verksamhet enligt tidningsartiklar som är framtagna för utbildningsväsendet. För att ta reda på detta har vi använt oss av diskursanalys som metod samt teori och genom den analyserat olika tidningsartiklar från läraren.se, vilka är skrivna under 2000-talet. Vi har velat få syn på vilka diskurser som finns kring mobbning och kränkande behandling idag. Resultatet tyder på att den tidigare forskningen inom detta område är begränsad samt att det behövs utvecklas. Det vi har tyckt oss ana är att definitionen kring kränkande behandling och mobbning ser olika ut och hur detta kan medföra svårigheter i det förebyggande arbetet mot mobbning och kränkande behandlingar i förskolan.

Föreliggande uppsats utgår från tidigare forskning som hävdar att jämställdhetsdiskursen i Sverige bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som underordnar andra maskuliniteter. Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida jämställdhetsdiskursens ovan nämnda exkluderingar samt maskulinitetsdiskurser som till exempel ”den nye mannen” kan spåras i mäns artikuleringar av diskurser kring maskulinitet och jämställdhet och hur olika subjektspositioner samt hierarkier begripliggörs och (re)produceras i denna process. Det teoretiska ramverket utgörs av poststrukturalistisk teori kring diskurser, subjektspositioner och ”görandet” av genus och andra sociala kategorier. Dessa kategorier ses ur ett intersektionellt perspektiv som sammanvävda. Uppsatsen försöker vidare förena denna poststrukturalistiska ansats med Connells teori om hegemonisk maskulinitet. Det empiriska materialet består av enskilda intervjuer samt fokusgruppintervjuer utförda i tre olika empiriska kontexter där individer i olika sexuella, etniska och klassmässiga subjektspositioner med olika grader av privilegiering i relation till jämställdhetsdiskursen befinner sig. Resultatet visar att den maskulinitetsdiskurs som artikulerades i samtliga kontexter låg nära diskursen kring ”den nye mannen”; ett mer jämställt, eller i alla fall barnorienterat, maskulinitetsideal. Jämställdhet artikulerades även någorlunda lika över kontexterna som en konsensusbaserad särartsdiskurs.  Det som däremot skilde kontexterna och intervjupersonerna åt var deras etniska, klassmässiga och sexuella subjektspositioner som relaterade till de hegemoniska diskurserna kring jämställdhet och maskulinitet på o(jäm)lika sätt. Personerna i de muslimska och homosexuella subjektspositionerna gjorde på olika sätt motstånd mot den underordning som de placerades i genom dessa subjektspositioners underordade relation till ”den nye mannen”. De förhöll sig därmed något mer distanserat till denna diskurs samt jämställdhetsdiskursen. I kontexten där intervjupersonernas subjektspositioner i större utsträckning sammanföll med ”den nye mannen” artikulerades denna diskurs tydligare. Exempelvis artikulerade man barnorientering, snarare än ett intresse för jämställdhet i sig. I samtliga kontexter uppmärksammade eller problematiserade man sällan sina egna privilegier, men det skedde på olika sätt ett skillnadsskapande gentemot ”andra män” och kvinnor. / This master thesis takes its departure in previous research which argues that the Swedish discourse of gender equality and its gender equal masculine subject “the new man” is built upon a white, heterosexual, middle class norm that excludes and subordinates other masculinities. The thesis aims at investigating whether the above mentioned exclusions in the Swedish discourse of gender equality and masculinity discourses such as “the new man” are traceable in men´s articulations of discourses regarding gender equality and masculinity, and how different subject positions and hierarchies are negotiated and reproduced in this process. The theoretical framework is a post-structural theory inspired by Ernesto Laclau and Chantal Mouffes theory of discourses, subject positions and the “doing” of gender and other social categories such as class and ethnicity, categories that from an intersectional perspective are viewed as analytically inseparable. The thesis also seeks to combine the post-structural perspective with R.W. Connells theory of hegemonic masculinity. The empirical material consists of single and focus groups interviews generated in three different contexts in which individuals located in different sexual and ethnic subject positions with different degrees of privilege in relation to the discourse of gender equality. The results show that the masculinity discourse that was articulated in all three contexts was the discourse of “the new man”; a more gender equal, or at least children-oriented, masculine ideal. The articulations of gender equality were also similar in the different contexts; a consensus based discourse of gender equality in which men and women were viewed as different but complementary. What distinguished the contexts was the interview person’s sexual and ethnic subject positions which related to the hegemonic discourses of gender equality and masculinity in different, unequal ways. The interview person´s in the Muslim and homosexual subject positions resisted the subordination these positions meant in relation to the discourse of “the new (gender equal) man”. This also meant that these persons had a more distanced relationship to this discourse and the discourse of gender equality. In the context where the interview person’s subject positions to a greater extent coincided with “the new man”, this discourse was also articulated in a less problematic way. An orientation towards taking care of children was for example more common than an interest in gender equality for its own sake. In all three context one´s own privileges were seldom acknowledged, and there were different processes of creating difference and hierarchies towards both women and “other men”.

När den svenska klimatdebatten intensifierades under 2000-talets första decennium tilldelades allmänheten en särskild roll. I den mediala och politiska debatten verkade lösningen på miljöproblemen intimt förknippad med individers livsstilar. I den här avhandlingen betraktas det synsättet som del av en pågående individualisering av miljöansvar. Med en poststrukturalistisk feministisk utgångspunkt hanteras det individualiserade miljöansvaret som en specifik diskurs. Diskursen beskriver individer som de centrala aktörerna som ska motverka miljöproblemen. Hur individer förhåller sig till rimligheten i en sådan ansvarsfördelning eller förstår innebörden av ett sådant ansvar är emellertid oklart. Syftet med avhandlingen är att utforska hur individer begripliggör och förhandlar diskursen om individuellt miljöansvar i gruppsamtal. För att förstå hur individer kan positionera sig i relation till diskursen analyseras tolv fokusgruppsamtal med personer som befinner sig i olika livssituationer och har olika erfarenheter av miljöfrågor och resande. Samtalsdeltagarnas förhandlingar av diskursens innebörd och relevans analyseras. Avhandlingen undersöker vilka andra diskurser som stödjer, konkurrerar med eller utgör motdiskurser till den individualiserade miljödiskursen. Därmed framgår hur individer kan införliva eller göra motstånd mot miljödiskursens verklighetsbeskrivning. I avhandlingen undersöks även vilka subjektspositioner som görs problematiska respektive oproblematiska i relation till ett individualiserat miljöansvar. Det bidrar med insikt om hur diskurser knutna till genus och klass kan positionera individer som i olika grad eller på olika sätt ansvariga för sin miljöpåverkan. Analysen visar hur individuellt miljöansvar förknippas med resursstarka och oberoende individer, individer som kan tänka sig att agera utan stöd från vare sig omgivningen eller stödjande samhällsstrukturer. Samtalsdeltagare i studien beskriver det individualiserade miljöansvaret som alltifrån moraliskt viktigt och positivt till orimligt och orealistiskt. Konkurrens mellan individer följer i diskursens spår. Både personer som tar på sig stort ansvar och de som inte förmår eller vill leva upp till idealet om att förändra sin livsstil pekas ut som problematiska. Samtidigt hamnar andra potentiella ansvarstagare och politiska arenor ofta i skymundan. Därtill riktar vissa samtalsdeltagare misstro mot samhällets förmåga att överhuvudtaget hantera miljöproblem, vilket tolkas som en aspekt av det individualiserade miljöansvarets dominans. / Over the last decade, the behaviors and lifestyles of the Swedish public have been depicted as having important environmental effects by both politicians and the media in Sweden. In this thesis, this is regarded as part of an ongoing tendency to individualize environmental responsibilities. Using a feminist poststructuralist point of departure, this individualized environmental responsibility is understood as a particular discourse that frames individuals as essential actors in handling environmental problems. How individuals position themselves in relation to the reasonableness and meaning of these responsibilities, however, is still an open question. The aim is to explore how individuals make scnse of and negotiate the discourse of individual environmental responsibility in group discussions. Twelve focus group conversations involving people in various life situations and with various expericnces of environmental issues and travelling are analyzed. The analysis investigates how the focus group participants position themselves in relation to the discoursc and, thus, negotiate its meaning and relevance. The analysis seeks to understand what other discourses support, compete with, or challenge the discourse of individual environmental responsibility in order to illuminate how individuals can incorporate or resist this particular discursive description of the world. The thesis also investigates what subject positions are made troubled or untroubled by the focus group participants, which reveals how gender and dass discourses position individuals as in various ways or to various degrees responsible for their individual impact on the environment. The analysis suggests that the discourse of individual environmental responsibility privileges independent, self-governing individuals, that is, people who assume responsibility without demanding either societal or social support. Some focus group participants depict individual environmental responsibility as morally significant and beneficial, while others depict it as unrealistic and unacceptable. The discourse seems to engender competition between individuals. Both people acting as highly environmentally responsible and people acting as unable or unwilling to take environmental responsibility are framed as troubled individuals in the conversations. Concurrently, other potential environmentally responsible actors and political scenes are often neglected. The discourse of individual environmental responsibility dominates; for some focus group participants, this discourse leads toa lack of faith in societal ability to handle environmental problems.

<p>Högt presterande tjejer i gymnasieskolan erbjuds positioner som ger dem ett högt feminiserat kulturellt kapital men att de presterar bra behöver inte betyda att de är fria från sitt könshabitus och därmed mer jämställda. Jag har följt tretton tjejer på gymnasiekolans språkliga inriktning och studerat deras vardag i undervisningssituationer samt lyssnat till deras egen syn på sina prestationer. De aspekter jag särskilt lagt vikt vid är hur det feminina kapitalet reproduceras genom könshabitus, symboliskt våld samt det androcentriska synsättet. För att studera deras livsvärld har jag använt den etnografiska metoden och presenterar min empiri i form av en narrativ berättelse. Mitt resultat visar att tjejerna är framgångsrika och kompetenta men eftersom de erbjuds vissa subjektspositioner utifrån skolans förväntningar och utifrån det androcentriska heteronomin är deras höga prestationer dock ett feminiserat kapital.</p> / <p>High achieving girls at upper secondary school are given positions that give them a high feminized cultural capital, however, their high achievement does not translate into a position free from gender habitus. I followed thirteen girls at upper secondary school with language as major in their lifeworld in the classroom. I have also been listening to their own stories about their achievements. I have especially put notice into how the feminine capital is reproduced thru gender habitus, symbolic violence and the androcentric heteronomy. Furthermore, I have used the ethnographic method in order to study their everyday life in school and I present my data as a narrative story. My result shows that high achieving girls are highly competent and successful in the discourse of the school, however, the expectations of the school and the androcentric heteronomy offer them certain subject positions which make their high achievements a feminized capital.</p>

De ekonomiska klyftorna i Sverige växer i stadig takt, samtidigt som den svenska ekonomin i övrigt går väldigt bra. Men vad händer med de som drabbas av fattigdomen? Hur konstrueras den fattigas position i samhället? Den här studien syftar till att utreda hur ekonomiskt utsatta människor representeras och problematiseras i dagens populärkultur. Utifrån maktens tredje ansikte undersöks därför tv-programmet Lyxfällan med särskilt fokus på att analysera subjektspositioner och subjektifieringseffekter. Ytterligare undersöks vilka maktrelationer som skapas och reproduceras i Lyxfällan. Till sin hjälp stödjs studien av ett teoretiskt ramverk vilken beskriver hur fattigdom representerats genom historiens lopp samt vilka eventuella effekter det skapar i det politiska livet. Särskilt fokus ligger på att undersöka huruvida vi i Sverige använder oss av diskursen ’undeserving poor’. Materialet som undersöks är ett urval av Lyxfällans avsnitt under 2017. Studiens resultat visar att den diskurs som upprätthålls i Lyxfällan har inflytande på deltagares aktörsskap till det negativa. Slutsatsen av det här arbetet är att fattigdom har individualiserats vidare analyseras vilka konsekvenser det kan tänkas ha för politiken.

Detta är en studie med ett specialpedagogiskt perspektiv om förskolan som utbildningspraktik, där förskollärares berättelser om inkluderande undervisning och dokumentation utgör vår empiri. Förskolan har genom åren gått från ett omsorgsperspektiv till ett kunskapsperspektiv och tendensen är en ökning av mätningar av förskolans kvalitet. Båda kan sägas bero på bland annat revideringar och implementeringar av styrdokumenten. Syftet med studien var att undersöka hur dokumentationsarbete och förskollärarnas särskilda ansvar kring undervisning relaterar till den specialpedagogiska praktiken. En kvalitativ metod har använts och empirin har samlats in via semistrukturerade intervjuer med sex informanter. Som teoretiskt ramverk har inspiration hämtats från diskursteori och ur Foucaults tankar om makt och subjekt. Dessutom har Biestas begrepp om utbildning använts: kvalificering, socialisation och subjektifiering. I analysen har det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet använts. I empirin talades det om förskolans utbildningspraktik på olika sätt och i resultatet identifierades olika diskurser och subjektspositioner för såväl förskollärare, barn och specialpedagoger. En av studiens slutsatser är att dessa diskurser och subjektspositioner påverkar möjligheten för barn att frigöra sig från rådande normer och kategoriseringar då dessa inte diskuteras i praktiken. En annan slutsats är att förskollärarna behöver växa i sin ansvarsroll genom att medvetandegöra vilka teorier som påverkar deras handlingar.

Syftet med studien är att undersöka hur tjejer berättar om erfarenheter av sexuellt våld. Det empiriska materialet består av bloggberättelser av anonyma författare som uppger att de är i åldern 14-25 år. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys. Vidare har materialet analyserats utifrån en sammanvävning av poststrukturalistiska och fenomenologiskt inriktade perspektiv och feministisk teori. Fokus ligger på hur genus iscensätts och hur förkroppsligade erfarenheter framställs i berättelserna. Uppsatsen visar på att tjejerna enligt sina beskrivningar ofta inte vetat om de ska definiera sina upplevelser som våldtäkt direkt efteråt. Det förstås som att sexuell subjektivitet förhandlas i relation till kulturella normer och dominerande diskurser om sexualitet. Dessa presenterar ofta tjejer som passiva och killar som sexuellt drivande i relation till tjejer. Dock framträder varierade beskrivningar av erfarenheter av sexuellt våld, där ifrågasättande av kulturella diskurser om det passiva och nedtystade våldtäktsoffret delvis kan urskiljas. Omdefinitioner av våldtäkt sker ibland över tid genom att benämna det så i efterhand.