Denna forskning handlar ett system som jag och min kollega Pierre Brockmanns skapade för att kunna visa för eleven hur han/hon ligget till i sina kurser som praktiseras ute i arbetslivet. Efter en inspektion från Skolverket uppdagades det att tydligheten på det gamla systemet inte var tillfredsställande. I studien har jag använt mig av kvalitativ studie för att få veta vad elever, handledare och yrkeslärare upplever att det fungerar. Tack vare djupintervjuerna fram kom förbättrings förslag vilket har lätt till att APU/APL- uppföljningssystemet har kunnat vidareutvecklas, och bli ännu tydligare. Även dokumentationen inne på skolan har utvecklats, för att tydliggöra för eleven ”vart den är på väg”. För handledarna har systemet betytt mer förståelse för att det är skola som eleven gör ute på sin praktik, och att medvetenhet om vad som skall läras på praktiken har gjorts tydligare. Yrkeslärarna känner sig mer professionella och att de har ett meningsfullt uppdrag när de är på APU/APL besök. De önskar också att mer tid för utveckling och för att få sätta sig in i och skapa bättre matriser hade schemalagts. / This research is a system that I and my colleague Pierre Brockmann created to show the student how the Ligget in their courses as practiced in working life. After an inspection by the National Agency revealed that the clarity of the old system was not satisfactory. In the study I have used the study to find out what students, tutors and trainers feel that it works. Thanks depth interviews came suggestion for improvement which have been easy to APU/APL- monitoring system has been further developed, and become even clearer. Although the documentation inside the school has developed, to make it clear to the student "where it is heading”. For supervisors, the system has meant more understanding because it's school that the student does outside of his practice, and that awareness of what is learned in practice have been clarified. Vocational Teachers feel more professional and have a meaningful mission when they are on the APU / APL visit. They also want more time for development and to get acquainted with and create better matrices had been scheduled.

Uppsatsens syfte är studera lärares validering och bedömning i kursen svenska som andraspråk på grundläggande nivå på olika skolor inom vuxenutbildningen. Vidare studeras likheter och skillnader i fråga om validering och bedömning mellan de olika skolorna samt lärarnas behov av ett pedagogiskt bedömningsstöd. En validering bör göras enligt kursens styrdokument för att synliggöra den vuxnes tillgodogjorda kunskap med avsikt att individanpassa utbildningen samt förkorta studietiden. Forskningsansatsen är baserad på principer från grundad teori och metoden är semistrukturerade intervjuer. Sju lärare på olika skolor och orter intervjuades. Resultatet visar att kommunens tolkning av styrdokumenten påverkar stort. Det sker ingen systematiserad validering av alla elevers kunskaper i samband med kursstart på fem av de sju undersökta skolorna trots styrdokumentens rekommendationer. Då validering sker leder den till nivågruppering och beräkning av studiehastighet. Lärarna utgår från att tal-, läs-, skriv- och lyssningsförmåga ska bedömas och kopplar bedömningen till kursens kunskapskrav. Bedömning av skrift blir tyngdpunkten, trots att lärarna är överens om att det inte borde vara så. Gemensam ämnes- och bedömningstid saknas på samtliga skolor. Ett nationellt prov som verkar stödjande i bedömning är önskvärt. Slutsatser som kan dras av studien är att elever nationellt inte ges samma möjligheter till validering samt att bedömning i kursen sker på många skiftande sätt av lärarna. Det finns dessutom olika förkunskapskrav till kursen trots att skollagen skriver att sådana inte ska förekomma. Detta leder till frågan om kursen bedrivs likvärdigt. Det tycks som om mer politiskt intresse bör riktas mot kursen så att likvärdighet nationellt kan säkerställas.

Syftet med denna uppsats är att nå en ökad förståelse för hur lärare upplever att formativ bedömning kommer till uttryck i deras undervisningspraktik efter en kompetensutvecklingsinsats kring formativ bedömning samt hur denna kompetensutvecklingsinsats gett dem stöd i arbetet med formativ bedömning. Utifrån forskningen kan några gemensamma drag skönjas: att det är något som sker under lärandet, att det handlar om att anpassa undervisningen för att möta elevernas behov på ett bättre sätt samt att förbättra lärandet. I studien, som har en hermeneutisk ansats, genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio lärare. Empirin bearbetades sedan med hjälp av kontextuell analys. Utifrån utsagorna i intervjuerna kunde tre huvudkategorier kopplade till formativ bedömning identifieras, där de första två vara lärarens roll och elevens roll. I lärarens roll är närhet till elevernas lärandeprocess, skapande av en gynnsam lärmiljö samt den reflekterande läraren viktiga delar. Elevens roll kännetecknas av att eleven ska kunna äga sitt lärande och att eleverna ska kunna agera som läranderesurser för varandra. För att dessa båda roller ska kunna utvecklas krävs att den tredje huvudkategorin, kontinuerligt lärande, är förhanden. Om kontinuerligt lärande ska kunna ske, krävs att lärarna får stöd i processen i form av kollegialt lärande kopplat till sin dagliga praktik och att tid avsätts, såväl tillräckligt med tid vid varje lärtillfälle samt att dessa lärtillfällen pågår över tid.

Abstract As part of the 1990;s school reform one aim was to reinforce the objective of knowledge, and physical education and health (PE) went from being a recreational subject to a subject of knowledge among others. As part of the reform a new criterion-referenced grading system was introduced. Several studies and reports since, has shown that teachers in PE have a hard time interpreting and implementing the national criteria in relation to a very traditional content, mainly consisting of ball games. Consequently, fair and equivalent grading in the subject have been questioned. The purpose of this thesis is to investigate how the dominance of ball games as content, together with teacher’s difficulty in interpreting national grading criteria, impacts equivalent grading in PE. The study is carried out with a didactic and curriculum-theory framework, using survey as method. In the survey the respondents were to make an assessment of three different students, using the same marks used in the national grading system. As a basis for the assessment, three movieclips containing twelve students from a seventh grade class, playing basketball were used. The selection of respondents were 17 licensed teachers from upper- secondary school. The results show a remarkably low conformity among the respondents, where the same performance was graded differently by different respondents. Attached to each assessment the respondents were to formulate their grounds for the grade given. These motivations seem to consist of a mix of languages, partly resembling that of the curriculum and syllabus, and partly resembling that of traditional sports-logic. The latter seems harder to seperate from the specific activity being assessed, and does not seem to reflect the more universal description of quality in movement used in the syllabus. I conclude in my discussion that my results indicate that verbally formulated criteria can be questioned as a method for measuring students’ knowledge in a high-stakes grading system. Where such a method lacks, other frame factors seem to exercise influence over the teachers grading practices, threatening reliability as well as validity of the grades. As a conclusion, I can establish that the dominance of ball games as content in PE may result in grades being given without reliable and valid basis. Dominance of one activity also seems to favour certain pupils over others, often boys, participating in organised sports in their spare time. Keywords: assessment, ball games, equivalent grading, frame factors, physical education

Med min tidigare erfarenhet som civilingenjör i maskinteknik och högskolelärare, har jag i min undervisning märkt av hur viktigt det är att man lär sig av sin tidigare arbetslivserfarenhet och tar tag i problemen som kan uppstå. Det är viktigt för att eleverna ska lära sig, men även för att jag som lärare, ska kunna utvecklas i min undervisning. Därför är just beprövad erfarenhet en viktig del av läraryrket som också tas upp i skollagen. Ansvaret för att sammankoppla teknikundervisningen med forskning och beprövad erfarenhet ligger hos lärare, rektorer och huvudmän.Syftet med denna studie är att undersöka hur tekniklärare på gymnasiet kan planera undervisning med stöd av erfarenhet och beprövad erfarenhet. De frågeställningar jag undersökte lyder som följer:1. Hur planerar tekniklärare undervisning i enlighet med kursplanen och med stöd av erfarenhet och beprövad erfarenhet?2. Hur kan teknikundervisning utvecklas utifrån erfarenhet och beprövad erfarenhet för att uppfylla elevers förväntningar?Dessa har jag undersökt genom enskilda intervjuer av tre tekniklärare på gymnasiet och genom observationer under deras lektioner. På så sätt fick jag tillgång till olika perspektiv och exempel på erfarenheter och beprövade erfarenheter.Resultaten påvisar att lärarna har mycket gemensamt men att de ändå planerar undervisning på olika sätt, beroende på vilka erfarenheter och beprövade erfarenheter de har. Alla tre lärare anser att de undervisningsmaterial som finns tillgängliga är otillräckliga. Under planeringen behöver läraren, med hjälp av sin erfarenhet och tidigare utvärderingar komma fram till det som fungerat bäst och bakomliggande anledningar. Utefter det kan läraren sedan planera undervisningen. Åsa föredrar formativ medan Håkan föredrar summativ bedömning och Adam använder gärna en blandning av båda när tiden räcker till. Dock har alla tre en gemensam utgångspunkt, vilket är det centrala innehållet och bedömningsmatriser. En lärare bör kunna, med hjälp av erfarenhet och didaktik, utveckla sin undervisning i ett ämne, ha god kännedom om elevernas förkunskaper och skapa trygghet i klassrummet. Lärarnas val i det man arbetar med bör beröra forskning och beprövad erfarenhet.Nyckelord:3Beprövad erfarenhet; Didaktik; Formativ bedömning; Kollegialt lärande; Planering; Summativ bedömning; Teknikdidaktik; Vetenskaplig grund.

Denna studie undersöker bedömning och strategier i bildundervisningen. Forskningsfrågorna syftar till att synliggöra vad verksamma bildlärare bedömer i elevernas arbeten, vilka bedömningsstrategier de använder sig av samt vilka utmaningar som kan urskiljas vid bedömningsarbete och betygssättning. Studiens empiri består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju bildlärare där materialet har bearbetats och analyserats utifrån en innehållsanalys och med studiens två teorier, läroplansteorin samt ramfaktorteorin, som utgångspunkt. Resultatet visar att det som lärarna bedömer är arbetsprocessen och slutresultatet, planering och självständighet samt närvaro under lektionstid. De bedömningsstrategier lärarna använder i formativ- och summativ bedömning är: observationer och frågor, sortering i betygsnivåer, färgkodning, matriser, digitala portföljer och kollegial sambedömning. Slutligen visar studien de utmaningar som förekommer vid bedömningsarbete och betygsättning, som främst handlar om olika ramfaktorer. Dessa är tillgången till bildsal och material, digitala verktyg, elevantal, tidsaspekt, kursplanens formulering samt avvägning vid bedömning.

Examensarbetets syfte är att belysa lärande bedömning i pedagogiska miljöer, såsom i bildklassrummet. Detta undersöker vi genom en kvalitativ gruppintervju med fyra elever och två bildlärare, om hur bedömning upplevs och vilka svårigheter elever samt lärare bemöter. Eleverna i intervjun önskade sig ändringar för en enkel och rättvis bedömning utan komplexitet på grundskolenivå. En annan källa som vi använde oss av för vår undersökning är den valda litteraturen av Anders Jönsson (2013) och Lars Lindström m.fl. (2011). Källorna lyfter fram författarnas teorier, metoder och tolkningar om hur läraren kan samspela med elever, för att kunna nå en smidig bedömning utan en upplevelse av komplexitet. Författarna utgår från bedömning, återkoppling, kamratbedömning, svårigheter inom bedömning, metoder för bedömning och sociokulturellt perspektiv. Målet i texterna handlar om processen och hur eleverna utvecklar deras tankar kring bedömning genom kommunikation med andra elever och lärare.

The starting point in this licentiate thesis is the fact that students are to do a national test in Swedish, Course B, in upper secondary school, and that their oral presentations are to be assessed by the teacher. Since the assessment of orality must be equal according to the curriculum and irrespective of the teaching preceding the assessment, questions on teacher training in orality are highlighted. This is a general didactic problem in all subjects, but it might appear more acute in oral work, depending on a number of factors. The transience of speech makes an accurate assessment of the oral presentation difficult. The complexity of the oral situation might cause uncertainty as to what is to be assessed. Consequently, the point of departure in this thesis is a practical problem, which also has theoretical relevance.This study has a didactic perspective and rests on sociocultural theory, which emphasizes that learning and development are situated, mediated, and, as a result, dependent on linguistic and intellectual tools. Rhetoric and reception theory are the theoretical perspectives that contribute analytical tools to make visible the teacher’s preparation, realization, and assessment of the oral national test and the students’ understanding of this. The assessment is both formative and summative.The purpose of this study is to examine how the tools for metacommunication in the area of orality, tools supplied by rhetoric as a resource for concepts, are implemented and conveyed by a teacher in a class, before and in the assessment of the national test.Data were collected from a Natural Science Programme class. The national test in Swedish, Course B, takes place in the autumn term in year three.The results show the importance of the teachers and students, as well as the steering documents, having a common language for orality to support assessment and learning respectively. Orality has no such base, which is obvious in the steering material in Swedish accompanying the national test.The study shows how a rhetorically trained teacher can help develop a metalanguage, as well as didactic instruments to make the work with the preparations, the carrying through, and the assessment of oral presentations work smoothly. The result, however, shows how orality is given less scope in general and before the national test in particular, despite the high ambitions of the teacher. This is apparent in a more everyday and vague metalanguage, at the same time, as the didactic instruments are inadequate. The students’ ability of reception runs the risk of getting more limited.In the same way as writing, orality requires time for practice (techné), as well as distinct instructions in comments to the test material and steering documents concerning metalanguage, genre, and copia. By using the rhetorical work process as a tool, the teachers and students obtain a working instrument for producing speech that is supported by the theory of rhetoric. It can also be used when assessing an oral presentation, which gives the students and the teachers the same instrument for both speech production and its assessment. The study points to the fact that the distinctive characteristics of orality, memoria and actio, are not considered and problematized by the teacher to the same extent, as are other steps in the rhetoric work process. Teachers’ and students’ ability of reception runs the risk of becoming too restricted, which might jeopardize the equality of the assessment.

Karlsson, Josefin & Toremalm, Lovisa. (2013). Minskad administration för lärare? Nio lärares åsikter om skriftliga individuella utvecklingsplaner och den kommande lagförändringen (Reduced administration for teachers? Nine teachers' opinions about individual development plans and the upcoming law change). Barndoms- och ungdomsvetenskap, Lärarutbildningen 210 hp, Malmö högskola.I februari 2013 offentliggjorde regeringen ett förslag till lagförändring gällande individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen. En kommande lagförändring skulle innebära att kraven på individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen helt avskaffas i årskurs sex till nio och reduceras från en gång per termin till en gång per läsår i årskurs ett till fem. Med regeringens lagförslag som utgångspunkt beslutade vi att genom kvalitativa fokusgruppintervjuer med verksamma lärare i årskurs ett till sex, göra en djupare studie där vi undersökte hur dessa lärare såg på arbetet med skriftliga individuella utvecklingsplaner samt hur de ställde sig till regeringens förslag till lagförändring. Sammanfattningsvis visade vår undersökning att samtliga lärare var positivt inställda till regeringens kommande lagförändring då den förmodligen kommer att minska det administrativa arbetet för lärarna, vilket kan komma att resultera i mer tid för undervisningen. Lärarna i studien redogjorde även för problematik som uppstått vid nuvarande arbete med de skriftliga individuella utvecklingsplanerna, samt för eventuell problematik som kan uppstå vid den kommande lagförändringen.

Idag kan det vara problematiskt att bedöma och betygsätta elever i alla ämnen. Idrott och hälsa är ett komplext ämne där bedömning och betygsättning blir extra svårt eftersom det är ett praktiskt ämne som ska bedöma elevers rörelsekvaliteter. Syftet med undersökningen var att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa beskriver sitt arbete med formativ och summativ bedömning i gymnasieskolan, samt beskriva hur lärare tolkar sitt arbete med bedömning och betygsättning utifrån ett jämlikhetsperspektiv, inkluderingsperspektiv och för en likvärdig bedömning. För att besvara studiens frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer, samt Lindes (2021) läroplansteori för att analysera resultatet från deltagarnas intervjuer. Resultatet visade att lärare tolkar formativ bedömning som en viktig del för elevernas lärande. I realiseringsarenan användes denna bedömning som ett verktyg för elevernas utveckling, medan den summativa bedömningen som en helhetsbedömning. I transformeringsarenan tolkade lärarna att det är praktiska kunskaper som ska väga tyngst vid bedömningar. Lärarna fastställde att klimatet i idrottshallen är nyckeln för att eleverna ska inkluderas och att det var deras uppgift att skapa det. Lärarna försökte skapa relationer med eleverna i realiseringsarenan. Dessutom ansåg lärarna att likvärdigheten är ett omöjligt uppdrag, men att de ständigt försökte nå så likvärdiga bedömningar som möjligt[AH1] .  [AH1]Likvärdiga betyg? det är väl bedömningen som skall vara likvärdig?