<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka om det sydafrikanska skolväsendet bygger på teorierom det individuella lärandet. Undersökningen genomförs med tre metoder, en textanalys avläroplanen, intervjuer av lärare i Sydafrika och observationer av undervisning i ensydafrikansk skola. Resultatet är att det finns vissa spår av individuellt lärande i läroplanen,hos lärarnas svar och i viss undervisning. I diskussionen kommer jag fram till att även om detfinns frön av individuellt lärande i den sydafrikanska skolan så är det inte tillräckligt för attsäga att hela det sydafrikanska skolväsendet bygger på tankar om det individuella lärandet.Nyckelord: Individuellt lärande, Lärstilar, Revised National Curriculum StatementGrades R-9, Sydafrika.</p> / <p>The purpose of this essay is to investigate whether or not the South African school systempredicates upon theories of individual learning. The investigation is carried out using threemethods, a textual analysis of the Curriculum, interviews with South African teachers andclassroom observations. The resulat is that there are some traits of individual learning in thecurriculum, in the answers of the teachers and in some of the education. In my conclusivediscussion I find that even if there are some traces of individual learning in the South Africanschool system it is not enough to say that the South African school system predicates upontheories of individual learning.</p>

The purpose of the study is to examine weather the South African print media do pictures crime reporting objective. The aim is also to bring fourth if crime reporting is visualized differently in regional newspapers compared to newspapers in metropolitan areas. Two different qualitative methods have been used; in-depth interviews with South African journalists and text analyses of some of their published articles. Theories as the social responsibility ideology and ethical codes, along with theories about crime in the media context are used in the study. The interviews show professional journalists struggling with the task to give a truthful picture of the crime situation in the country. However, crime reporting in South Africa is still covering crime committed against white people in the rich areas, even though crimes against black people in the townships are more commonly reported on to the police. The high amount of violent crime makes the approach quite sensationalistic, because of the high level of news value. The interviewed journalists’ narrative style is corresponding their expressed way of mediate crime and some tend to be more sensational in their style than others. The relationship between the media and the South African police is considered as quite bad. Especially journalists are affected a small city, because of personal relationships tend to influence the professional behaviour. This is a serious problem and it does affect how the journalists are reporting on crime.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om det sydafrikanska skolväsendet bygger på teorierom det individuella lärandet. Undersökningen genomförs med tre metoder, en textanalys avläroplanen, intervjuer av lärare i Sydafrika och observationer av undervisning i ensydafrikansk skola. Resultatet är att det finns vissa spår av individuellt lärande i läroplanen,hos lärarnas svar och i viss undervisning. I diskussionen kommer jag fram till att även om detfinns frön av individuellt lärande i den sydafrikanska skolan så är det inte tillräckligt för attsäga att hela det sydafrikanska skolväsendet bygger på tankar om det individuella lärandet.Nyckelord: Individuellt lärande, Lärstilar, Revised National Curriculum StatementGrades R-9, Sydafrika. / The purpose of this essay is to investigate whether or not the South African school systempredicates upon theories of individual learning. The investigation is carried out using threemethods, a textual analysis of the Curriculum, interviews with South African teachers andclassroom observations. The resulat is that there are some traits of individual learning in thecurriculum, in the answers of the teachers and in some of the education. In my conclusivediscussion I find that even if there are some traces of individual learning in the South Africanschool system it is not enough to say that the South African school system predicates upontheories of individual learning.

Syftet med min undersökning är att studera sydafrikanska pedagogers perspektiv på barn i behov av särskilt stöd i förskolan och förskoleklassen. I syftet ingår också att undersöka pedagogers syn på vilka resurser som finns för dessa barn. Jag har använt mig av metoden kvalitativa intervjuer för att få öppna och detaljerade beskrivningar från pedagogerna. Pedagogerna menade att barn i behov av särskilt stöd är barn som avviker från kamraterna i kunskaps- och mognadsnivå samt barn med funktionsnedsättningar, sjukdomar eller sociala problem. De sydafrikanska pedagogerna hade två perspektiv på barn i behov av särskilt stöd. Det första är det kategoriska perspektivet och innebär att dela upp barn i kategorier, t.ex. barn med inlärningssvårigheter. Det andra perspektivet är det relationella perspektivet som innebär att miljön och verksamheten runtomkring avgör om ett barn är i behov av särskilt stöd eller inte. Pedagogerna menar att de inte har speciella hjälpmedel för barn i behov av särskilt stöd. För att motivera barnen använder pedagogerna kreativa metoder, till exempel låter de dem skriva i sand, på griffeltavlan och vara delaktiga. De gör vad de kan med de begränsade resurserna. / The purpose of the study is to explore the views from South African educators on children in need of special support in preschool. The purpose also includes to study the educator’s view on what resources there are for these children. I have used the method qualitative interviews to capture open and detailed descriptions from the educators. The South African educators mean that children in need of special support are children who differ from their peers in knowledge and maturity level, and children with disabilities, sicknesses or social problems. The South African educators had two perspectives on children in need of special support. The first is the categorical perspective, which means that they divide learners in categories, for example learners having learning disabilities. The second one is relational perspective which means that the surrounding environment determines if a child is in need of special support or not. The educators mean they don’t have enough resources for children in need of special support. To motivate the children the educators use creative methods, for example write in sand, on the chalkboard and let them be active. They do what they can with limited resources.

Local perceptions and livelihood strategies have in this study been examined through extensive fieldwork in two villages in rural Pondoland in the former homeland Transkei in South Africa’s Eastern Cape Province. Using a bottom-up perspective, changes in livelihoods and the processes involved in choosing between and combining various types of livelihood activities are analysed. The study also looks at specific South African policies, targeted at poverty relief and restriction of natural resource use, from the local perspective and points at communication problems between the national and local levels. Livelihoods in Transkei are today often conceptualised as consisting of subsistence agriculture combined with monetary incomes in the forms of state pensions and remittances from migrant labourers. This view is challenged by the results of the present study, showing that local jobs are the major components of livelihoods in the studied villages. Informal jobs are stressed as constituting an important, and perhaps previously underestimated, part of local job opportunities. While pensions also do make important contributions to livelihoods, the significance of agriculture, livestock keeping and various forms of natural resource use is shown to be relatively low. Key insights are that livelihood activities in rural Transkei vary a lot between specific localities, and that important recent changes in livelihoods have taken place. Transkei is furthermore often conceptualised as a region where severe environmental degradation is taking place, a fact that is also contradicted by findings from the study area. In accordance with recent research on an ‘African degradation narrative’, the hopeless and homogenous picture of Transkei as a generally degraded region is questioned. These results are also used to critically examine concepts such as ‘multiple livelihood strategies’ and the tendency to generalise about rural livelihoods across regions, countries or even continents. / Lokala uppfattningar och försörjningsstrategier har i denna studie undersökts genom långvarigt fältarbete och omfattande intervjuer med lokalbefolkningen i två byar i den rurala kustregionen i Pondoland, i Sydafrikas f.d. ‘homeland’ Transkei (idag Östra Kapprovinsen). Under apartheidtiden tvingades Sydafrikas befolkning av afrikanskt ursprung i hög utsträckning att bo i dessa s.k. homelands, vilket anses ha lett till både fattigdom och omfattande miljöförstöring i dessa områden. Transkei konceptualiseras idag därför ofta som ett problemområde, där befolkningen överlever på småskaligt jordbruk, nyttjande av, statliga bidrag och pengar från släktingar som jobbar i storstäder. Denna studie ifrågasätter upprätthållandet av en sådan bild av Transkei, genom att peka på att majoriteten av hushållen i fältområdet idag har lokala jobb. I detta sammanhang har informella jobb en viktig och troligtvis tidigare underskattad roll. Studien pekar också på att försörjningsstrategier är föränderliga och att det finns stora skillnader mellan olika lokaliteter med avseende på olika försörjningsmöjligheter. Många studier i Afrika har på senare tid ifrågasatt antaganden om att olika regioner är generellt degraderade, och visat på att detta ofta kan vara ett narrativ som av olika skäl upprätthålls utan att närmare granskas. Denna studie visar däremot på att miljön i fältområdet inte är generellt degraderad och att lokalbefolkningen inte överutnyttjar naturresurserna. Därmed bidrar studien till att nyansera en ibland alltför homogen och hopplös bild av Transkei som region. Studien granskar också specifika Sydafrikanska policies för naturvård och fattigdomsbekämpning utifrån lokalbefolkningens perspektiv och visar på problematiska kommunikationsbrister mellan nationell och lokal nivå.

När Sydafrika blev en demokrati 1994 gjordes utbildningssystemet om. En del i de storaförändringarna var att introducera Life Orientation, ett nytt ämne från och med 1998.Forskning har visat att införandet av ämnet inte varit friktionsfritt, vilket bland annat berott påatt ämnet varit nytt och det varit brist på lärare med relevant utbildning för att undervisa i LifeOrientation.Syftet med den studie som gjorts var att ta reda på hur lärare på en High School (årskurs 8-12)upplever idrottsämnets ställning är på deras skola, mot bakgrunden att ämnet integrerats i LifeOrientation som ett av sex delområden. En kvalitativ forskning har genomförts medsemistrukturerade interjuver som metod. Resultatet i undersökningen visade utifrån de trefrågeställningsparametrarna; uppfattningar om ämnet, upplevelser av ämnet och åsikter om demateriella förutsättningarna, att lärarna upplevde att ämnets ställning var låg på deras skola.Nyckelord: Sydafrika, utbildning, Life Orientation, idrott och hälsa, ställning, status,upplevelser, materiella förutsättningar / When South Africa turned into a democracy in 1994, the educational system was alsoreformed. One part of the mayor changes was the introduction of the new subject LifeOrientation, starting in 1998. Research has shown that the launch of this new learning areawas not altogether smooth, partly due to its novelty in combination with the deficit ofeducators holding appropriate academic background to teach Life Orientation.The purpose of the conducted study was to find out how educators at a High School (year 8-12) experience the position of Physical Education (P.E) at their school, given that P.E hasbeen integrated into Life Orientation, as one out of six sub areas. Quantitative research hasbeen carried out, using the methodology of semi structured interviews. The result of the studyshowed, based on the three parameters of the query; values, perceptions and materialprerequisites pertaining the learning area, that educators experienced that the subject had alow position at their school.

Globally, there is an ongoing debate whether child corporal punishment should be banned or not in the home environment. While several countries have banned it already, South Africa is currently in a process of change. Research indicates that child corporal punishment is commonly used in South Africa and that social workers opinions on child corporal punishment seems to be formed by their personal experiences, which affects their assessments. Furthermore, according to research legal reforms are not enough to change a society’s attitudes and norms about child corporal punishment. There is a need of campaigns and leadership. The aim of this study was to comprehend how eight South African social workers described that they understood their professional role, when they worked with caregivers who used child corporal punishment. The informants worked, at the time of the interviews, at different workplaces in Cape Town and had experiences in their professional role of meeting caregivers who used child corporal punishment. Social constructionism was used as the theory of science. The study uses theories by Burr, Gergen and Gergen and Foucault to analyse the impacts of language and discourse in the social workers’ understandings. The empirical material was analysed with qualitative content analysis. We found four themes where all except the first one, are divided into two sub-themes. The first theme is ‘How could corporal punishment be defined?’. Followed by ‘Opinions about corporal punishment’ with the sub-themes: ‘We need one standard to protect our children’ and ‘Corporal punishment should be allowed if it is not abusive’. ‘The roles of the social worker’ is the third theme, divided into the two sub-themes: ‘Social workers and the law’ and ‘The opportunity to make a change’. The last theme is Challenges the social worker face, divided into the sub-themes ‘Corporal punishment rooted in a violent society’ and ‘Corporal punishment in a cultural society’. The results of the study indicate that most of the social workers understood their role, when they worked with caregivers who use child corporal punishment, was to educate by presenting other alternatives than corporal punishment. However, when exploring definitions, opinions, challenges and abilities they sometimes had quite different understandings to one another. Child corporal punishment would be defined both as equivalent as well as separated from abuse, creating confusion to where a line should be drawn. The caregivers’ rights to use corporal punishment would be compared to the children’s rights to be protected from it. Laws regarding child corporal punishment was both present and nonexistent in described assessments. The social workers action space varied greatly. They expressed the need to balance different aspects in the assessment and decide where to draw the line between them. Most of the informants, understood themselves as powerful to bring about change concerning the use of child corporal punishment in the specific families. However, they highlighted the challenges with South Africa’s history and general accepting of child corporal punishment. / Det pågår globalt en debatt om barnaga ska förbjudas i hemmen eller inte. Ett flertal länder har förbjudit barnaga och Sydafrika befinner sig för tillfället i en förändringsprocess. Forskning tyder på att barnaga är vanligt förekommande i Sydafrika och att socialarbetares åsikter om barnaga tycks ha sitt ursprung i deras egna erfarenheter, som i sin tur påverkar deras professionella bedömningar. Forskning visar även att juridiska reformer inte är tillräckligt för att förändra ett samhälles attityder och normer. Det finns ett behov av kampanjer och ledarskap. Syftet med denna studie var att förstå hur åtta sydafrikanska socialarbetare beskrev att de förstod sin professionella roll när de arbetade med vårdnadshavare som använde sig av barnaga. Informanterna arbetade när intervjuerna genomfördes på olika arbetsplatser i Kapstaden och hade erfarenhet i deras professionella roll av att träffa vårdnadshavare som använda sig av barnaga. Studien utgår från socialkonstuktionism som vetenskapsteori. I studien används även teorier från Burr, Gregen och Gregen samt Foucault för att analysera språket och diskursers påverkan i socialarbetarnas förståelser. Det empiriska materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Vi fann fyra teman där de tre senare hade två underteman vardera. Det första temat är ‘How could corporal punishment be defined?’. Följt av ‘Opinions about corporal punishment’ med underteman: ‘We need one standard to protect our children’ och ‘Corporal punishment should be allowed if it is not abusive’. ‘The roles of the social worker’ är det tredje temat, uppdelat i de två underteman: ‘Social workers and the law’ och ‘The opportunity to make a change’. Det sista temat är ‘Challenges the social worker face’ som delades in i underteman ‘Corporal punishment rooted in a violent society’ och ‘Corporal punishment in a cultural society’. Studiens resultat indikerar att de flesta socialarbetarna förstod sin roll i arbetet med vårdnadshavare som använde sig av barnaga, var att utbilda genom att presentera andra alternativ än barnaga. Gällande definitioner, åsikter, utmaningar och förmågor så hade de ofta olika förståelser. Barnaga definierades både som motsvarande såväl som separat från misshandel, vilket skapade förvirring gällande var gränsen borde dras däremellan. Vårdnadshavarnas rätt att använda barnaga ställdes i kontrast mot barnens rätt att bli skyddade från det. Lagar gällande barnaga var både närvarande och frånvarande I de olika svaren informanterna gav. Socialarbetarnas handlingsutrymme hade stor variation och de uttryckte hur de behövde balansera olika aspekter i mötet med vårdnadshavarna och var gränser skulle dras mellan dem. De flesta informanterna upplevde sin roll som maktfull att skapa förändring i familjerna de mötte där barnaga användes. Trots detta betonade dem utmaningarna med Sydafrikas historia och generella acceptans av barnaga.

I den här texten beskriver jag min studie om hur fyra olika Grade R-pedagoger i Sydafrika arbetar med barns språkutveckling, vilka metoder och artefakter de använder samt varför. Under utbildningen till förskollärare har vi fått lära oss vikten av den pedagogiska verksamhetens miljö, den ska bland annat vara stimulerande och inspirera barn till att utforska och lära (Skolverket, 2016). Detta arbete belyser miljöns vikt och användning ur ett lärarperspektiv eftersom det är deras erfarenheter och arbetssätt jag vill ta reda på. Barns språkutveckling är viktig för deras lärande och nu för tiden blir verksamheten alltmer flerspråkig vilket ger oss pedagoger ett visst ansvar att se till att varje individ utvecklas både inom svenskan och sitt modersmål. Till insamlingen av det empiriska materialet valde jag att använda mig av både semistrukturerade intervjuer och observationer som metod. Min studie analyseras och beskrivs sedan ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande där användning av miljö och artefakter är en viktig del i lärandet. I resultatet beskrivs att pedagogerna anser miljön väldigt betydelsefull eftersom det underlättar det språkliga lärandet både i planerade aktiviteter och i leken, men att man som pedagog inte bara ska förlita sig på en välplanerad lärandemiljö. / In this text I’m describing my study on how four different Grade R preschool educators in South Africa work with the children’s language development. What methods and artifacts they use, and why. During our education to become preschool teachers we have learned the importance of the educational environment, which should stimulate the children to explore and learn (Skolverket, 2016). This text will highlight the importance of using the environment from a teacher perspective, as it is their experiences and methods I want to find out. The language development of children is important for further education and nowadays the preschools are becoming more multilingual, giving us educators a certain responsibility to ensure that each individual evolve in both their mother tongue and the second language. I chose to use both semi structured interviews and observations as my method of collecting data. My study is both analyzed and presented from a sociocultural perspective on learning, where using the environment and artifacts is an important part. The result will show that the preschool educators consider the environment very important, because it facilitates linguistic learning both in planned activities and in free play, but also to not only rely on a well-planned learning environment alone.

During Apartheid, the history subject in South African national education and the use of history served as fuel both for apartheid as well as for counterhistoriography. Afterthe 1994 elections, the official debate used phrases like "reconciliation through truth" and "knowledge about the past" in order to"move on". The national institution the Truth and Reconciliation Commission advocated a shared understanding of the past for promoting reconciliation. Considering historiography’s earlier contested use, one might expect the history subject in post-apartheid national education would be emphasised as very important, serving as an important tool for the general shaping of South African identity. Earlier research as well as my own study, has shown that this is not the case. From the viewpoint of history teachers in South African schools and through various documents on South African post-apartheid education, it seems that the major shift in South African education is the one to an outcome-based approach (OBE). The approach and the new Curriculum (C2005) seem, in fact, have minimised the history subject to the extent that it is no longer a subject in its own right. In addition, the new Curriculum does not list a specific content, which allows the individual teacher large freedom to teach as much or as little about the past as they like. Moreover, what have been emphasised are subjects like science and technology, as well as learning practical skills of "constitutional value". In addition, phrases like "the new patriotism" and "allegiance to the flag" seems to be a recent way to create and promote a shared South African identity.

This thesis is largely about museums and their role and development in and for society. With a field/case study of the District Six Museum in Cape Town, we try to encapsulate a modern function for museums within a context of 1) the current worldwide discussion on museums and their future, and 2) the development of a new democratic nation in South Africa, and museums possible role in that process. Through analysis of interviews made with concerned people within and outside the District Six museum weintend to get a picture of the views on this particular museum and its role and function, for its community and society at large, plus for other museums, as a possible role model. We find that this museum might be close to a type of museum that has been asked for by museologists and others in recent times. / Den här D-uppsatsen behandlar museer och deras roll i den samhälleliga utvecklingen. Genom en fältstudie av District Six Museum i Kapstaden har vi försökt fånga och diskutera hur ett museum av idag kan fungera. Detta har skett utifrån två kontexter; dels den pågående och världsomspännande debatten om museer och deras framtid, dels utvecklingen av en ny demokratisk nation i landet Sydafrika och vilken roll museer har i den processen. Genom analys av intervjuer vi har gjort med aktiva inom och utanför District Six Museum försöker vi få en bild av just detta museums roll och funktion; för sina egna medborgare och samhället runt omkring. Vi diskuterar vidare hur District Six fungerar som förebild för andra museer och hur det faktiskt uppfyller många av de kriterier och önskemål som museologer idag sätter upp för hur ett samtida och aktivt museum bör arbeta.