Syftet med detta examensarbete är att synliggöra och beskriva matematikundervisningen i förskoleklassen. Förskoleklassen har fram tills juli-16 saknat tydliga riktlinjer för sin undervisning vilket har inneburit att undervisningen vilar på enskilda pedagogers engagemang och drivkraft. Forskning har visat att det är viktig att tidigt upptäcka barn med matematiksvårigheter och att sätta in tidiga insatser. Det finns en stark koppling mellan barns matematikkunskaper vid skolstart och senare akademiska framgångar. Därför har studien också inriktat sig på att se hur de nya riktlinjerna har påverkat undervisningen samt hur man lägger en grund för elever med sämre förutsättningar så att de får en god matematikutveckling. Det empiriska materialet består av insamlad data genom intervjuer med sju förskoleklasslärare som är verksamma i två olika kommuner. Studien är kvalitativ och analysmetoden tematisk. Resultaten visar att de nya riktlinjerna för förskoleklassen inte fått genomslag i undervisningen än på de flesta av enheterna. Det finns tydliga skillnader i hur man på ledningsnivå i de båda kommunerna tagit sig an uppgiften med att implementera det nya styrdokumentet. Matematikundervisningens innehåll är baserat på barnens intresse och på matematik som är knutet till deras vardag. Problemlösning och resonemang är områden som flera av informanterna lyfter fram som något man aktivt arbetar med efter att ha fått kompetensutveckling via Matematiklyftet. Stor del av inlärningen sker genom lek både organiserat och i friare former. Specialpedagogiska insatser förekommer sällsynt och nästan aldrig när det gäller matematik i förskoleklassen. Resultaten visar också att likvärdigheten i matematikundervisningen mellan olika förskoleklasser fortfarande kan ifrågasättas.

Syftet med denna studie är att genom observation av planerade lektioner i utomhusmatematik och efterföljande intervjuer med elever försöka reda ut om eleverna anser att utomhusmatematik är ett motiverande arbetssätt samt om de lärt sig något under lektionerna. Studiens resultat analyseras utifrån en avhandling som är skriven av Margareta Engvall (2017). Resultatet visar att elevernas motivation till att arbeta blir bättre när eleverna får komma ut i skogen och arbeta med matematik. Resultatet visar också att eleverna har förbättrat sina kunskaper inom begreppen fler och färre samt dubbelt och hälften med hjälp av att arbeta med det konkreta material som skogen erbjuder. Eleverna har även fört diskussioner med varandra om hur man kan dela upp saker för att få lika många, vilket resulterade i att eleverna jobbade med decimaltal. / <p>Matematik</p>

Taluppfattning innebär att förstå tals betydelse, relation och storlek. Taluppfattning ses som en grundläggande förutsättning för att elever ska kunna tillgodogöra sig matematikundervisningen i skolan. Litteraturstudiens syfte är att ta reda på hur forskning beskriver begreppet grundläggande taluppfattning och hur undervisning kan möjliggöra för elever att utveckla en god taluppfattning. I studien undersöks vad kurslitteratur, Skolverket samt internationell och svensk forskning framhåller om området. Materialet har inhämtats via litteratur och genom databassökningar. Taluppfattning och tals användning är en del av det centrala innehållet i kursplanen i matematik. Trots detta visar internationella undersökningar att de kunskaper som krävs för att utveckla en grundläggande taluppfattning är otillräckliga hos svenska elever i årkurs 4.  Resultatet visar att forskare i stort sätt är överens om vad taluppfattning innebär men de väljer att beskriva begreppet på delvis olika sätt och med varierande fokus på vad som är viktigt. Enligt artiklarna som har studerats innebär det att elever har utvecklat en grundläggande taluppfattning när de har kunskap om positionssystemet, uppdelning av tal, uppskattningsförmåga, de fyra räknesätten och olika beräkningsmetoder samt symboler för tal och samband. Användandet av tallinje och konkret material kan utveckla elevers grundläggande taluppfattning. I diskussionen framkommer varför denna studie är viktig för vårt framtida yrke som lärare och det konstateras att studien har gett en bred inblick i ämnesområdet. Det är viktigt att lärare är medvetna om elevers taluppfattning och hur undervisning kan planeras för att stötta elever så att de utvecklar en god taluppfattning.

Denna systematiska litteraturstudie inriktar sig på konkret material i matematikundervisning och inom taluppfattning. Syftet med studien är att beskriva vad forskning anser är av vikt vid användandet av konkret material i matematikundervisningen och inom taluppfattning. Studien bygger på 11 vetenskapliga publikationer som valts ut och strukturerats för en innehållsanalys i ett kategoriseringsschema där vetenskaplig forskning om konkret material analyserats och sammanfattats. Publikationerna som studien bygger på har även analyserats utifrån teoretiska utgångspunkter och ramverk då detta påverkar studiens utfall. Resultatet tyder på att det finns både styrkor och svagheter med användandet av konkret material både generellt i matematikundervisning och inom taluppfattning. De generella styrkor som beskrivs är att konkret material förbättrar inlärning, väcker elevers intresse, att det passar alla elever samt utvecklar fler strategier och metoder. Styrkor inom taluppfattning är bland annat att elever utvecklar förståelse för en-till-en samt lättare förståelse för tal och matematiska beräkningar. De generella svagheter som beskrivs är lärares bristande kunskap om konkret material, materialet kan leda till missförstånd och förvirring hos elever, det är barnsligt och materialet i sig leder inte till garanterad kunskap. Svagheter inom taluppfattning är bland annat att lärare använder tiobasmaterial för både positiva och negativa tal, elever har svårt att förstå tals relativa storlek och dess position på tallinjen. När lärare ska använda konkret material i sin undervisning behöver de ha ett tydligt syfte och mål. De behöver även kunskap om vad, hur och varför materialet ska användas. Lärare behöver överväga styrkorna och svagheterna med det konkreta material de avser använda.

Inför läsåret 2019/2020 infördes en ny garanti i Skollagen (SFS 2010:800): Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga insatser. Reformens syfte var att stärka skolornas arbete med att utveckla elevers kunskaper inom svenska, svenska som andraspråk och matematik. Garantin riktas mot skolans yngre elever och målet är att alla elever som är i behov av stödinsatser för sin språkliga och matematiska utveckling ska få rätt stöd i rätt tid. Enligt en delredovisning som gjorts av garantin (Skolinspektionen, 2020) har dock intentionerna inte uppnåtts. Det saknas bland annat rutiner för planering, genomförande och uppföljning av de obligatoriska kartläggningsmaterialen. I linje med detta lyfter även Skolverket i sin lägesbedömning av svensk skola (Skolverket, 2020) att huvudmän och rektorer behöver ge lärare bättre förutsättningar att planera, genomföra och följa upp undervisningen så att eleverna får en undervisning av god kvalitet som möter deras behov. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om lärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter av att arbeta med elever som riskerar att inte uppnå kunskapskraven i matematik i åk 3. I studien har 12 lärare och speciallärare intervjuats om vilka hinder och möjligheter de upplever i samband med arbetet att kartlägga elevers svårigheter i matematik, samt hur elever i behov av mer och särskilt stöd kan erbjudas en tillrättalagd undervisningssituation i matematik. Tolkningen av resultatet har utgått från tre specialpedagogiska perspektiv: individperspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar att lärarna och speciallärarna anser att kartläggningsmaterialet bidrar till att upptäcka elever i matematiksvårigheter och att de ser möjligheter att tillrättalägga undervisningen på individ- och gruppnivå utifrån bedömning och analys av kartläggning. De hinder som lärarna och speciallärarna beskriver i samband med genomförandet av kartläggningarna rör till allra största delen organiseringen av arbetet.

Elevers problem med matematikämnet i grundskolan är väldokumenterat och varje år lämnar en betydande del grundskolan utan betyg i ämnet. För att nå framgång i matematik är en god taluppfattning viktig och studier visar att denna hör samman med en utvecklad inre representation av tallinjen. Syftet med denna studie är att undersöka hur mycket ett brädspel kan påverka elevers förmåga i åk 5 samt åk 8 att uppskatta bråk- och decimaltal på en tallinje, med fokus på elever i SUM samt om det föreligger någon skillnad för de olika årskurserna. Studien har sin utgångspunkt i tidigare forskning som gjorts på barn i 4- 5 års åldern, där ett brädspel visat sig vara positivt för barnens utveckling av sin mentala tallinje. Denna idé har överförts till elever i åk 5 och åk 8 och utvecklats till att handla om tal i bråk- och decimalform. I studien som genomfördes i helklass, ingick ett förtest där eleverna fick markera tal på en tallinje, en aktion på 4 x 15 minuter där de spelade brädspel samt ett eftertest med samma utformning som förtestet. Resultatet visar att ungefär hälften av eleverna i studien har utvecklat sin förmåga att uppskatta bråk- och decimaltal på en tallinje samt att eleverna i åk 5 gör de största framstegen. Denna studie ger ingen förklaring till om skillnaderna i framgång för elever i SUM beror på åldersskillnaderna eller andelen elever med matematiksvårigheter i grupperna.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare upptäcker elever med matematiksvårigheter och vad begreppet matematiksvårigheter betyder för lärarna. Studien undersöker även vilka metoder lärarna använder i arbetet med elever med matematiksvårigheter. För att besvara frågeställningarna har kvalitativa intervjuer genomförts med fem lärare. Data från studien har analyserats med hjälp av olika perspektiv på matematiksvårigheter samt utifrån ett kognitivistiskt perspektiv. Undersökningen visar att lärare upptäcker matematiksvårigheter genom att elever saknar de matematiska grunderna, har en bristande taluppfattning samt bristande kognitiva förmågor. Det mest använda arbetssättet i arbetet med elever med matematiksvårigheter är laborativa material där lek och lust var en viktig del av undervisningen. Praktiskt arbete framhölls av samtliga informanter som det mest användbara för elever med matematiksvårigheter.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare ser på taluppfattning i förskoleklass och årskurs 1 och hur de väljer att arbeta för att utveckla den hos eleverna. För detta ändamål valdes sju lärare som arbetar inom förskoleklass, årskurs 1 – 3 och som speciallärare ut för kvalitativa intervjuer. Studiens teoretiska referensram är Gelman och Gallistels fem räkneprinciper för att utveckla en god taluppfattning och intervjuerna har således analyserats utifrån dessa. Resultatet visade att lärarna uppfattade taluppfattning på ett vis som stämmer överens med Gelman och Gallistels modell. För att utveckla elevernas taluppfattning i förskoleklass och årskurs 1 valde lärarna att arbeta med olika räknestrategier, praktiskt arbete samt att ägna mycket tid åt det grundläggande arbetet med talområdet 1 – 10.

Syftet med detta arbete är att belysa hur lärare undervisar elever i att genomföra additionsberäkningar med tiotalsövergång. Inom matematik finns det flera olika metoder för hur en beräkning kan genomföras. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med fem grundskolelärare på tre skolor. Arbetet har sin grund i forskning som både förespråkar undervisning i form av att eleverna härmar läraren samtidigt som det finns forskning som menar att det inte ger någon djupare förståelse för vad som sker. Lärarna som intervjuats har kategoriserats utifrån arbetets teoretiska ansats. Flera slutsatser har gjorts, samtliga lärare i arbetet använder olika undervisningsmetoder. Den andra slutsatsen är att lärare måste ha god kännedom om sina elevers nuvarande kunskaper. En tredje slutsats är att en undervisningsmetod inte motsäger en annan. Den sista slutsatsen är att valet av undervisningsmetoden kan variera från elev till elev. / <p>Matematikdidaktik</p>

Syftet med studien har varit att få fördjupad kunskap om arbetet med barn i förskolan och grundskolans tidiga år som riskerar att hamna i matematiksvårigheter. För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes en kvalitativ studie med elva semistrukturerade intervjuer, varav tre gjordes som fokusgruppsintervju. Intervjuer gjordes med pedagoger i förskolan, förskoleklass och årskurs 1. Därefter transkriberades intervjuerna och data analyserades genom kategorisering utifrån forskningsfrågorna i matrisform. Resultatet i studien visar att pedagogerna ser både möjligheter och hinder med sitt uppdrag. Faktorer som påverkar pedagogernas arbete är styrdokumenten, personalens utbildning och kompetens, gruppstorlek och tid samt barnens skiftande behov. Samtliga pedagoger i studien uttrycker vikten av att lärande sker i samspel med andra, vuxna såsom barn. I resultatet synliggörs också speciallärarens roll i verksamhetens alla delar.