Studiens syfte är att ta reda på olika sätt som barn inkluderas och exkluderas i den fria leken på förskolan. Leken är viktig eftersom den hjälper barn i deras utveckling och lärande, något som läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010) lyfter fram. Vi har gjort 13 observationer på två förskolor för att, ur ett barns perspektiv, försöka se varför barnen exkluderar varandra. Dessa observationer har även legat till grund för att se vilka metoder de använder sig av för att ta sig in i leken. I analysen av observationerna har vi haft Corsaros (1979) 15 tillträdesstrategier som utgångspunkt. I resultatet visade det sig att barn använde sig av många olika strategier för att ta sig in i leken, och i vissa fall använde de sig inte bara av en, utan bildade en serie av olika strategier när den första inte lyckades. Resultatet visade även på att exkludering ofta skedde pågrund av maktpositioner på förskolan och/eller för att barnen försökte skydda sin egen lek då andra barn sågs som hot mot leken. / The study aims to find the different ways in which children are included and excluded in the free play at preschool. Being able to play is important because it helps children in their development and learning, something the Swedish preschool curriculum highlights (Utbildningsdepartementet, 2010). We have done 13 observations on two preschools from a child’s perspective to see why children exclude each other. These observations have also served as a basis to see what methods they use to include themselves in free play. In analyzing the observations, we have used Corsaro’s (1979) 15 access rituals as a basis. The results show that children use many different strategies to include themselves in free play, and in some cases they use not only one, but form a series of different strategies if the first one fails. The results also show that exclusion often occurs because of positions of power in preschool and/or the children try to protect their own play when other children are seen as a threat to the game.

Studien undersöker förhållandet mellan sociala samspel i lek och kamratrelationer baserat på tillträdesstrategier. Syftet med vår studie är att undersöka hur barn får tillträde till lek. Det sker genom att observera vilka tillträdestrategier som barnen har framgång med och vilka som används av barnen i deras sociala samspel. Fältobservation med spaltdokumentation används med ett urval av 2 förskolor, motiverat av djupare analys och godkändes av förskolecheferna att fungera som forskningsförskola. En kvalitativ metod används för att vidare analysera lek i observationer. Huvudresultaten synliggör att det är barnens sociala förmågor, som är den största bidragande orsaken till om barnet lyckas använda tillträdesstrategierna. Om barnet i fråga har en negativitet och dominant inställning, minspel, kroppsspråk, icke-verbal och verbal kommunikation blir barnet mindre framgångsrik i det sociala samspelet. Barnet får ingen framgång till lek och lämnar ofta lekområdet efter ett misslyckat tillträde.

Syftet med den här studien är att öka kunskapen om förskollärares arbete med barns kamratrelationer i förskolan. Studien genomfördes i form av intervjuer med fem förskollärare för att ta del av deras erfarenheter. Svaren analyserades med grund i ett sociokulturellt perspektiv samt Corsaros (1985) tillträdesstrategier. Resultatet visar att samtliga förskollärare säger sig arbeta aktivt med barns kamratrelationer på förskolan. Flera olika arbetssätt används, som till exempel vänskapssol, lekträning och rollspel. Det arbetssätten har gemensamt är att det till stor del handlar om att finnas där för barnen ideras lek, att ge det stöd de behöver samt delge barnen vilka verktyg som krävs för att kunna utveckla sina kamratrelationer på egen hand. Vidare framkommer av resultatet att reflektion i arbetslaget blir ett viktigt inslag för förskollärarna i arbetet med barnens kamratrelationer och att det finns en del hinder för att förskollärarna ska kunna stödja barnen i deras kamratrelationer, som till exempel tidsbrist och brist på resurser.

Syftet i denna studie är att undersöka pedagogers erfarenheter av, och förhållningssätt till, barns skyddande av sina lekar och till barns strategier för att få tillträde till lekar. Grunden till studien är Corsaros teorier om barndomssociologi. I den här studien har vi använt kvalitativ metod och materialet har samlats in genom intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna anser att barn har rätt att skydda sina lekar. Pedagogernas ansvar är samtidigt att underlätta för barn att få vara med i andra barns lekar. För att själva kunna ta plats i lekar behöver barn utveckla förmågor för detta, sociala resurser. Det verbala språket är en viktig social resurs och ett viktigt redskap för barns inkludering i lekar men samtidigt finns det barn i förskolan som inte har utvecklat det verbala språket.

Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för barns exkludering av varandra i leken. Studien utgår från barnens lek och intervjuer som gjorts med barnen. Till denna studie har ett bardomssociologiskt perspektiv valts samt flera tidigare forskning kring barns exkludering av varandra.  För att förstå omständigheter kring hur barn exkluderar varandra undersöks även vilka tillträdesstrategier barnen använder för att få åtkomst till lek samt vilka olika kamratkulturer det finns på avdelningen. Till denna studie har sammanlagt 5 timmars observationer på barns lek gjorts under en månadsperiod både inomhus och utomhus samt sex barn blivit intervjuade.  Studiens huvudsyfte är att undersöka hur barn exkluderar varandra i leken. För att veta varför barnen exkluderar varandra i leken undersöks tillträdesstrategier, vilka av dessa strategier får positiv respons och vilka strategier ger negativ respons, nämligen exkludering?  Resultatet visar att barn har olika tillträdesstrategier för att komma in i leken, både verbala och icke-verbala strategier. De mest framgångsrika strategier enligt studiens insamlade material var när barnen gjorde ett icke-verbalt inträde till leken. Exkluderingsstrategierna skiljer sig även i det insamlade materialet. Det finns både verbal och icke-verbal exkludering. Avsikten som barnen har är inte alltid att exkludera utan resultatet har visat att barnen exkluderar för att behålla den redan påbörjade leken. Exkluderingsstrategierna skiljer sig även mellan den fria leken och den pedagogstyrda leken.

Den här uppsatsen handlar om pedagogers syn på förskolebarns tillträde i lek, vilka tillträdesstrategier som är vanligast/bäst och pedagogers syn på sin roll för barns tillträde i lek och därmed blir syftet pedagogers perspektiv på barns tillträde i lek. Uppsatsen utgår ifrån en enkätstudie med kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ och frågor. Enkätsvaren har tolkats och analyserats med stöd i teorin barndomssociologi där huvudfokus har legat på Corsaros begrepp tillträdesstrategier. Studien visar att flest av de 17 respondenter anser att barn har relativt lätt att få tillträde i pågående lek och att kommunikation har stor betydelse för inträde. Tillträdesstrategier som  att exempelvis fråga om lov, bryta sig in och erbjuda en roll verkar vara vanliga strategier. Vidare visar studien på att pedagoger anser att barn ibland frågar vuxna om hjälp för inträde i lek och att pedagoger brukar hjälpa barn in i lek om det behövs.

Syftet med studien är att identifiera strategier som barn i en syskongrupp på förskolan använder sig av för att förhandla om lekutrymmet i den fria leken samt att analysera förskollärares uppfattningar av och om barns förhandlingsstrategier. Genom observationer och i en fokusgruppsintervju har vi fått svar på forskningsfrågorna: vilka förhandlingsstrategier vi kan se att barnen använder för att få tillträde: vad strategierna leder till: vilka förhandlingsstrategier förskollärarna kan se samt hur förskollärarna arbetar för att motverka exkludering i den fria leken. Materialet i studien har analyserats och diskuterats utifrån tidigare forskning kopplat till hur barn förhandlar i leken, barndomssociologisk teori samt förhandlingsstrategier som barn använder sig av i den fria leken som Corsaro har formulerat. Studiens resultat visar att barn använder sig av olika strategier, det kan vara indirekta och direkta strategier för att få tillträde, för att förneka andra barn tilltäde samt uteslutningsstrategier. Studien visar också att barn använder sig av makt i den fria leken, vilket blev synligt i observationerna i den fria leken och togs även upp i fokusgruppsintervjun med förskollärare. Corsaro (1979) tar i sin forskning upp hur strategier kan leda till negativ eller positiv respons (1979, s. 321). Detta har vi även sett i vår studie men främst hur barn bemöter varandra med negativ respons. I fokusgruppssamtalet fick vi exempel på hur förskolan arbetar förebyggande mot exkludering genom att ha ett stöttande arbetssätt och att vara närvarande som pedagog.

Syftet med den här studien är att undersöka barns tillträdesstrategier i utomhuslekar. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsansats med icke - deltagande observationer som datainsamlingsmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt är barndomssociologi med centrala begrepp som kamratkulturer, tillträdesstrategier samt positivt och negativ respons. I resultatet framkommer det att barnen använder sig av en kombination av flera olika tillträdesstrategier. Resultatet synliggör fyra teman som är leksakers påverkan, en ny lek, begränsat antal och stöd för gruppen. I de samtliga fyra teman har den verbala kommunikationen en central plats. Tillträdesstrategierna som var återkommande hos barnen i den här studien var requests for access och questioning participants. Studiens slutsats visar att barn använder sig av flera olika tillträdesstrategier för att söka tillträde till pågående lek.

Mobila förskolan finns idag i ett dussintal kommuner i Sverige. Utbyggnaden av verksamheten har motiverats av platsbrist, lokalbrist och en pedagogik som är bra för barnen. Inga större studier har gjorts av mobila förskolan och vi vet därför inte hur denna verksamhetsform påverkar barnen. Därför var syftet med denna uppsats är att med hjälp av observation analysera förutsättningarna för barns lek och interaktion på en mobil förskoleavdelning i Uppsala kommun. Studien genomfördes under sex dagar på en mobil avdelning. Under denna tid filmades barnens lek i och utanför bussen. Analysen av materialet utgick ifrån Corsaros (2003, 2015) begrepp kamratkulturer, tolkande reproduktion och interaktionsutrymme. Resultatet visar att barnens val av lekar styrs av hur rörliga de är. Utanför bussen väljer de framförallt att leka rollekar i olika former medan de på bussen väljer rimlekar eller anpassade former av närmade/undvikandelek. Barnen i den lokala kamratkulturen har väl utvecklade strategier för att ta sig in i lek och barnen delar oftast med sig av lekar och interaktionsutrymmen som skapas

<p>Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan.</p><p>I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren.</p><p>Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.</p>