Studiens syfte är att beskriva hur förskollärare erfar sina möjligheter att påverka barns självkänsla. För att bidra med ökad kunskap och förståelse kring arbetet med att stärka barns självkänsla, då det påverkar barns inflytande och delaktighet i sin vardag som är en del av förskolans demokratiuppdrag. Intervjuer används som metod för att undersöka förskollärarnas upplevelser samt vilka möjligheter och utmaningar de ser i arbetet med barns självkänsla. Det framkommer i analysen att förskollärarnas förhållningsätt är en viktig faktor i arbetet med barns självkänsla. Förhållningsättet ligger till grund för hur förskollärarna bygger upp relationer och samsynen förskollärarna får om barn. Förskollärarna beskriver samsynen som betydelsefull där en gemensam barnsyn och arbetssätt i arbetslaget upplevs gynna barns skapande av en god självkänsla och tilltro till den egna förmågan. Vidare visar analysen att förhållningsättet som förskollärarna väljer speglar hur de verkar som förebilder och ger barn förutsättningar till att tro på sig själva. Vilket gör det möjligt för barn att skapa förmågor till att våga göra sin röst hörd, för att vara delaktiga och få inflytande i utbildningen. / The purpose of the study is to describe how preschool teachers experience their opportunities to influence children's self-esteem. To contribute with increased knowledge and understanding of the work to strengthen children's self-esteem, as it affects children's influence and participation in their everyday lives, which is part of the preschool's democracy mission. Interviews are used as a method to investigate the preschool teachers' experiences and what opportunities and challenges they see in working with children's self-esteem. It appears from the analysis that the preschool teachers' approach is an important factor in the work on children's self-esteem. The approach forms the basis for how preschool teachers build relationships and the consensus preschool teachers get about children.The preschool teachers describe the consensus as important where a common view and working methods in the work team are perceived to favor children's creation of a good self-esteem and confidence in their own abilities. Furthermore, the analysis shows that the approach that preschool teachers choose reflects how they act as role models and gives children the conditions to believe in themselves. Which makes it possible for children to create the abilities to dare to make their voice heard, to be involved and gain influence in education.

Denna studie undersöker hur mödrars sociala jämförelser påverkar deras upplevda tilltro till att hantera specifika situationer inom föräldrarollen. Därtill undersöker studien om det är skillnad på att jämföra sig uppåtgående eller nedåtgående. Studiens urval består av 205 mödrar med barn i åldrarna 0-5 år, boendes i Sverige. Data har samlats in online och offline vid två tidpunkter (T1 och T2) med ett års mellanrum. Resultatet visar att sociala jämförelser inte påverkar mödrars upplevda tilltro i sig, specifikt uppåtgående jämförelser gör det. En spekulativ förklaring till resultatet är att sociala jämförelser kan ha en effekt på mödrars upplevda tilltro för stunden medans uppåtgående jämförelser påverkar långsiktigt. / The purpose of the study was to examine how mothers social comparison affect their believed self-efficacy managing specific situations within the parental role. Furthermore, the study has included a distinct difference between upward social comparison and downward social comparison to further emphasize the different outcomes of the two. The sample was based on 205 mothers with children ranging from ages 0-5 all based in Sweden. Data for the study was collected during two different occasions (T1 & T2) with a one year span in between them. The result showed in general, social comparison does not affect mothers believed self-efficacy per se, upward comparison do. A speculative explanation to the result is that social comparisons might have an effect on mothers self-efficacy in the moment while upward comparison have a long term effect.

Research suggests that university students are at risk for developing psychiatric symptoms, but there is a lack of research targeting wellbeing amongst students in Sweden. The aim of the study was to investigate the relationship between social- and cognitive resilience factors and subjective wellbeing in university students in Sweden. Participants were 396 full-time students. The protective factors, measured by means of the test Scale of Protective Factors (SPF-24), social support, social skills, planning and prioritising behaviour and goal efficacy, were entered into a multiple regression analysis (MRA) with subjective wellbeing, measured by the test Personal Wellbeing Index Adult (PWI-A), as the criterion variable. A significant model emerged with an explanatory power of 41%, indicating that social support, social skills and goal efficacy were significant predictors of subjective wellbeing. Furthermore, employed students rated their goal efficacy higher than unemployed students, and females rated their resilience higher than males. Moreover, results indicate that females and males, as well as students who studied at university to different extents, have similar levels of social support, goal efficacy and wellbeing. Limitations and implementations are discussed. / Forskning visar att universitetsstudenter är en riskgrupp gällande utveckling av psykiatriska symptom, men det saknas studier som undersöker välmående hos svenska studenter. Syftet med studien var att undersöka relationen mellan sociala- och kognitiva resiliensfaktorer och subjektivt välmående i denna grupp. Deltagarna uppgick till 396 heltidsstuderande. Resiliensfaktorerna socialt stöd, sociala färdigheter, planerings- och prioriteringsbeteende samt tilltro till att uppnå mål, uppmätta med hjälp av Scale of Protective Factors (SPF-24), lades in i en multipel regressionsanalys (MRA) med subjektivt välmående, uppmätt med Personal Wellbeing Index Adult (PWI-A), som kriterievariabel. En signifikant modell erhölls, med en förklaringskraft på 41 %, vilken antydde att socialt stöd, sociala färdigheter och tilltro till att uppnå mål signifikant predicerar subjektivt välmående. Vidare skattade arbetande studenter tilltro till att uppnå mål högre än icke-arbetande studenter. Dessutom visade resultatet att kvinnliga studenter skattade resiliens högre än manliga studenter. Kvinnliga och manliga studenter hade liknande nivåer av socialt stöd, tilltro till att uppnå mål och subjektivt välmående. Begränsningar och implementeringar diskuteras.

Bakgrund: Efter Pandemrix-vaccinationen år 2009 i Sverige insjuknade ett stort antal unga individer i den koniska sjukdomen narkolepsi. Syfte: Kartlägga aktivitetsvanor, stillasittande, tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet samt undersöka samband mellan aktivitetsnivå och tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet. Metod: Undersökningsgruppen var 120 individer över 18 år, från Narkolepsiföreningen, som drabbats i samband med Pandemrix-vaccinationen år 2009. Datainsamling genomfördes via enkät.   Resultat: 47,1 procent uppnådde WHO:s rekommenderade aktivitetsnivå. 25,2 procent var fysiskt aktiva mindre än en gång i månaden eller aldrig. Genomsnittlig stillasittandetid var sju timmar och nio minuter/dag. Medianen för tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet var 19 på en skala mellan 9-36. Ett signifikant måttligt samband mellan tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet och aktivitetsnivå förelåg. Konklusion: Studiens resultat talar för att narkolepsidrabbade bör öka sin aktivitetsnivå och för att uppnå det även öka tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet. / Backgroud: After the Pandemrix-vaccination in 2009 a sudden increase in childhood narcolepsy was observed in Sweden. Scientific research focusing on the level of physical activity within this group is scarce. Purpose: Identifying the level of physical activity and physical exercise, sedentary behavior, self-efficacy to perform physical activity, as well as examine the correlation between physical activity level and self-efficacy to perform physical activity. Method: 120 individuals, over 18 years of age, who developed narcolepsy due to the Pandemrix-vaccination and were members of the Swedish Narcolepsy Association participated in the study. The data collection was conducted through a survey. Results: 47.1 percent of the participants achieved the WHO recommendations for physical activity. 25.2 percent were physically active less than once a month or never. The duration of the participants average time of sedentary behavior was seven hours and nine minutes per day. The median for self-efficacy to perform physical activity was 19 on a scale between 9-36. There was a significant moderate correlation between the participants self-efficacy to perform physical activity and their level of physical activity . Conclusion: The results of this study indicates that individuals suffering from narcolepsy should increase their level of physical activity as well as increase their self-efficacy to perform physical activity.

Denna kvantitativa forskningsrapport inriktar sig på hur elever uppfattar sin egen matematiska förmåga, vilken grad av tilltro eleverna har till sin förmåga och hur de presterar i matematikämnet med särskilt fokus på metod- och problemlösningsuppgifter. Den litteratur som ligger till grund för studien baseras på vad det innebär att tro på sin egen förmåga, förmågan att kunna värdera sig själv och sin förmåga samt matematikuppgifters betydelse för skapandet av självuppfattning och tilltro till den egna förmågan. Den forskningsmetod som används för att kunna besvara studiens frågeställningar är av kvantitativ karaktär och består av ett självskattningsformulär där syftet är att synliggöra elevernas grad av tilltro till den egna matematiska förmågan samt ett tillhörande matematiktest där eleverna löser metod- och problemlösningsuppgifter. Lösningsfrekvensen av de olika uppgiftstyperna analyseras i relation till elevernas grad av tilltro. Studien genomsyras av ett socialpsykologiskt perspektiv och resultatet teoretiseras genom att utgå från den socialpsykologiska teorin om själveffektivitet samt symbolisk interaktionism. För att analysera sambanden har materialet även analyserats ur ett statistiskt perspektiv genom analysverktyget SPSS. Resultatet av studien visar att det verkar finnas ett samband mellan elevernas grad av tilltro till sin matematiska förmåga och hur de presterar i både metod- och problemlösningsuppgifter. / This quantitative study focuses on how students perceive their own mathematical ability, what degree of confidence students have in their ability and how they perform in mathematical tasks that focuses on method and problem solving ability. The literature underlying the study is based on the importance of believing in your own ability, the ability to assess yourself and your ability, and the importance of mathematics to maintain and create opportunity to develop self-perception and confidence in your own ability. The research method used to answer the questions of the study is of a quantitative nature and consists of a self-assessment form that aims to visualize the students' degree of confidence in their own mathematical ability and a mathematics test where students solve method and problem solving tasks. The dissolution rate of the different types of tasks is analyzed in relation to the students' degree of confidence. The study is pervaded by a social psychological perspective and the result is theorized by starting from the social psychological theory of self-efficacy as well as symbolic interactionism. To analyze the relationships, the material has also been analyzed from a statistical perspective, using the SPSS analyzing tool. The result of the study shows that there seems to be a connection between the students' degree of confidence in their mathematical ability and how they perform in both method and problem solving tasks.

The aim of this essay is to show how the relationship between credit and critique is important for Jacques Derrida’s deconstruction of law. I will start from Force of Law, in which law, as well as justice, is deconstructed by Derrida. My purpose is further to show how the two concepts, credit and critique, are intertwined in the discourse of law and thereby crucial for Derrida’s deconstruction. As Derrida always states, the rational projects need to have a master concept, which the project revolves around, and this master concept needs at least one other subordinate concept to contrast itself against. In this context, I argue that critique can be that master concept. I base this argument upon the fact that critique in its ancient Greek sense, krinein, can be translated into the verb ‘to separate’, ‘to decide’ or ‘to judge’, which shows that there is an obvious link to the task of a judge. This puts critique in center of the discourse of law. Credit on the other hand is not rational, which makes it opposed to critique, but it is still important for law. It is a typical subordinated concept that just appears in the discourse without any further explanation but is present by its implicit importance to the discourse. I argue that credit is the subordinate concept that is needed for the concept of critique to be a master concept. Both concepts are important for the foundation of law, and this is why I believe that Derrida in the end states the importance to take responsibility for the law. In other words, one must take responsibility for both founding aspects of credit and critique when deconstructing the law.

Within Swedish Secondary Schools, truancy has been an increasing concern over the last eleven years. A specific form of truancy is so called in-school truancy where the student is basically within the school corridors but to a lesser degree attends the lessons. Despite the well documented risks concerning for example employment, income and health and the vast literature demonstrating the importance of teacher experience to promote successful student outcomes, little attention has been given to both teacher experience of truancy and in-school truants in a Swedish context. This master thesis explores Swedish secondary teachers’ experience of working with in-school truants. Four secondary teachers working on an Introduction Program in Sweden were interviewed. The interviews were analyzed using Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Through this analysis six comprehensive themes were constructed: Multifaceted Role- and Responsibility Description, Structure for Security and Consensus, Hope and Credence Embodied, Relationship building Obstacles and Value, Meaningful, Manageable and Rewarding Work and Solidarity as the Solution and Shield. Understanding of the results was deepened through theoretical connections to results that were particularly distinctive. Some of the issues discussed were theories related to work culture, collegial support, self-efficacy, roles, responsibility, relationship building and teacher-student relationships. The results show that the teachers who participated experience their work with this group of students as one with extra demands. Despite extra demands, neither an excess of demands nor unmanageability were experienced. Rather a conviction was evident regarding the possibility to influence these students despite their form of truancy as well as a feeling of purposeful work. This was something which partly distinguished the findings from previous literature found on the subject. The teachers' experiences further suggest that colleagues and work culture constitute important aspects of the work experience. It is also evident that the teachers involved in this study work within a dynamic field where the teacher needs to balance and continuously reflect upon their way of working. Finally, from the teachers’ perspective, in-school truancy was not considered the most problematic or relevant to distinguish from other sorts of truancy. / Inom svenska gymnasieskolor har ogiltig frånvaro blivit ett allt större bekymmer under de senaste elva åren. En specifik form av frånvaro är så kallad in-school truancy (på svenska korridorselever) där eleven i stor utsträckning befinner sig i skolans område men i låg utsträckning går på undervisningen. Trots väl dokumenterade risker avseende bland annat anställning, inkomst och hälsa och den utbredda litteraturen som finns på betydelsen av lärares upplevelse för gynnsamma elev utfall har både lärares upplevelser av frånvaro samt korridorselever fått sparsamt med uppmärksamhet i en svensk kontext. I föreliggande studie undersöktes gymnasielärares upplevelser av att arbeta med korridorselever. Fyra gymnasielärare på ett Introduktionsprogram i Sverige intervjuades. Intervjuerna analyserades med hjälp av Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Av resultatet konstruerades sex övergripande teman: Mångfacetterad roll- och ansvarsbeskrivning, Struktur för trygghet och samsyn, Hopp och tilltro förkroppsligat, Relationsbyggandets hinder och värde, Det meningsfulla, hanterbara och givande arbetet och Gemenskapen som lösning och sköld. Förståelsen av resultatet fördjupades genom att diskuteras i förhållande till studier, däribland har teorier kopplade till arbetskultur, kollegial stöttning, self-efficacy, roller, ansvar, relationsskapande och lärar-elevrelationer lyfts. Resultatet visar att de lärare som deltagit upplever sitt arbete med elevgruppen som ett arbete med extra krav. Trots ökade krav finns inte upplevelsen av överkrav eller ohanterbarhet. Snarare fanns en övertygelse om möjligheten att påverka dessa elever oavsett frånvaro samt känslan av att ha ett meningsfullt arbete. Detta var något som till viss del skiljer resultatet från tidigare litteratur på ämnet. Lärarnas upplevelser antyder vidare att kollegor och arbetskulturen utgör viktiga aspekter av arbetsupplevelsen. Det framkommer även att lärarna i studien arbetar i ett spänningsladdat fält där läraren behöver balansera och kontinuerligt reflektera kring sitt eget arbetssätt. Slutligen, enligt de intervjuade lärarnas upplevelser, framkommer korridorseleverna inte som mer problematiskt eller meningsfullt att skilja på från andra typer av frånvaro.

Denna studie undersöker hur elever i Särskilda Utbildningsbehov i Matematik (SUM) upplever problemlösning i grupp i matematik samt hur de agerar i praktiken vid sådana tillfällen. Med fördjupad kunskap kring ämnet är ambitionen att på ett gynnsamt sätt organisera den specialpedagogiska undervisningen så att SUM-elever blir delaktiga vid problemlösningssituationer i den ordinarie undervisningen. Studien har en kvalitativ ansats där observationer och intervjuer med tre SUM-elever från år 3 har genomförts. Till grund för analysen har studiens teoretiska begrepp kommunikation och delaktighet funnits.   Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i gruppen och att de alla på något sätt är aktiva i arbetet med uppgiften. Ett inkluderande förhållningssätt visade sig spela roll för hur eleverna valde att delta och kommunicera i respektive grupper. Vid observationerna blev det synligt att inkludering ur ett didaktiskt perspektiv är viktigt för att få eleverna att känna att de klarar av uppgiften samt att de kan bidra med något i gruppen. Dock blir det tydligt i vissa fall att det i kommunikationen eleverna emellan används tillvägagångssätt som är inövade utan förståelse vilket leder till att de inte har någon kontroll över arbetet att lösa uppgiften. Några elever framför samtidigt i intervjuerna hur deras låga tilltro till sin egna matematiska förmåga kring att lösa problem gör att de hellre arbetar i grupp. / This study examines students in Special needs Education in Mathematics (SEM) experience of problem solving in groups in mathematics. The studie also investigates how the students act in practice in problem solving situations. The overall aim of the study is to reach in-depth knowledge about the subject which would be a good help in organizing the special education work with SEM-pupils and problem solving in a successful way. The study has a qualitative approach, where observations and interviews with three SEM pupils from lower primary school (grade 3) in Sweden has formed the empirical material in the study. The theoretical concepts communication and participation are the foundation of analysis.   The result show that an inclusive approach seems to be important in how the pupils chose to communicate and participate, meaning that the students in SEM are in mixed ability groups when working with problem solving. The pupils experienced that they participated in the groups and all of them were at some degree active in the problem solving task and they expressed that they liked problem solving. The didactic perspective is very important to make pupils feel that they are up to the task and that they can contribute to the group. However, it`s clear in some of the cases that problem solving is practiced with strategies but without understanding. Some of the pupils talks about their bad confidence in their mathematical ability and therefore they prefer working with problem solving in groups.