Sammanfattning Vår studie handlar om matematik i förskolan, där vi har utgått från två frågeställningar. Den första handlar om vilka metoder som förskollärarna använder för att ge barnen en ökad kunskap för ett matematiskt lärande i ateljén. Den andra frågan handlar om vad förskollärarna har för syn på matematik i förskolan. I vår studie är syftet att synliggöra hur förskollärare undervisar om matematik i förskolan och i synnerhet i förskolans ateljé. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där fokus ligger på kommunikation och samspel. Vår studie utgår från en kvalitativ metod där vi utför intervjuer med utbildade förskollärare. De deltagande respondenterna i studien arbetar på två olika förskolor i västra Sverige. Studiens resultat visar i likhet med tidigare forskning att ateljén förefaller främja barns lärande för matematik och det är viktigt att som pedagog stötta och vägleda barnen genom att vara en närvarand epedagog i barns utforskande och lärande av matematik. / Summary Our study is about mathematics in preschool, where we have started from two issues. The first issue is about the methods that preschool teachers use to give children increased knowledge of mathematics in the art studio. The second question is about what view preschool teachers have of mathematics in preschool. The aim of the study is to make visible how preschoolteachers teach mathematics in preschool and especially in the art studio. The study is based ona socio-cultural perspective, where the focus is on communication and interaction. Our study is based on a qualitative method where we conducted interviews with preschool teachers. The participating respondents in the study work at two different preschools in the western part of Sweden. The results of the study show, like previous research, that the art studio promotes children's learning of mathematics, and how important it is that preschool teachers give support to children by being present while children explore and learn mathematics

Uppsatsens syfte är att synliggöra och jämföra ateljeristors och förskollärares syn på de förutsättningar som ges för barns bildskapande, samt deras perspektiv på tillgängligheten och tillgången till material i ateljén. De frågeställningar som besvaras är (1) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om ateljéns tillgänglighet och tillgången till material? och (2) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om förutsättningarna barn ges till bildskapande i ateljén? Det teoretiska ramverk som använts för uppsatsen är Reggio Emilias pedagogiska filosofi där fokus ligger på att barn föds intelligenta och har en vilja att utforska världen. För att undersöka uppsatsens forskningsfrågor användes semistrukturerade intervjuer som metod där fyra ateljeristor och fyra förskollärare intervjuades. Analysen av det insamlade materialet har gjorts med hjälp av en tematisk analys. Resultatet i uppsatsen visar att ateljeristorna och förskollärarna hade olika syn på det kompetenta barnet, barnens tillgång till material och ateljéns tillgänglighet. Slutsatsen som dras är att ateljeristorna besitter på högre kunskap om barn bildskapande och enklare applicerar synsättet det kompetenta barnet i undervisningen i ateljén.

Avsikten med denna studie har varit att undersöka pedagogers samtal och utsagor kringestetiska arbetsformer och ämnesöverskridande arbetsområden i relation till utformandet av en”öppen ateljé” på skolan. Frågorna jag ställde mig var; Hur legitimerar pedagoger behovet aven ”öppen ateljé” på skolan? Vilka samband ser pedagoger mellan lärmiljöers utformning ochvilka läraktiviteter som kommer till uttryck? Vilka tolkningsrepertoarer om lärande ochlärmiljöer kommer till uttryck i dessa sammanhang och hur kan de förstås ur ett makt- ochkontrollperspektiv? Jag valde en kvalitativ metod med en diskursanalytisk ansats, som byggdepå fokusgruppssamtal genomförda på en mindre fristående F-9 skola i norra Sverige. En skolasom med utgångspunkt för sin verksamhet tagit ställning för att låta sig genomsyras av ReggioEmilias pedagogiska filosofi. Jag har i min studie tyckt mig finna ett antal diskurser på dennaskola, där en stor diskurs representerande skola, undervisning och lärarroll är överordnad ochdär några mindre tycks bjuda den större motstånd. Dessa diskurser kommer till uttryck i detolkningsrepertoarer pedagogerna använder för att legitimera utformandet av en öppen ateljépå skolan. Samtidigt som erkännandet av en mer progressiv filosofi tycks innebära ettdiskursivt dilemma på denna skola, tycks det också innebära att utrymmet för möjligahandlingar breddas något i det diskursiva glapp som här uppstår. Avslutningsvis för jag ettresonemang kring en additiv syn på lärande och estetik och om en motståndets diskurs.

Syftet med den här undersökningen är att få ökad förståelse och kunskap kring vad som influerar barn att uttrycka sig i ateljémiljön. Vi vill undersöka om det finns några specifika faktorer som kan vara avgörande för barns uttryck. Vi vill få en förståelse för på vilket sätt pedagoger, miljö, material och barngruppen har betydelse för barns uttryck. Våra frågeställningar blir därför; Vad influerar barn att uttrycka sig i ateljén? Vilka faktorer kan vara avgörande för barns uttryck i ateljén?   Det här är en kvalitativ undersökning. Den utgår från en socialkonstruktionistisk ansats där metoden är att samla in data genom observationer och se vad som händer. Vi tolkar och granskar kritiskt vårt datamaterial för att få en djup förståelse för vad som är avgörande och har betydelse för barns uttryck. Undersökningens resultat, som vi kopplade till teorierna Symbolisk interaktionism och Socialkonstruktionismen, påvisade att interaktionen med pedagogen, interaktionen med miljön och interaktionen mellan barnen har betydelse för barns uttryck. Det påverkar barnen att uttrycka sig i den pedagogiska miljön som vi kallar ateljé.

Syftet med denna studie var att observera lärandet i ett aktör-nätverk mellan aktörerna i förskolors ateljéer. Detta för att observera hur nätverket ansluter till nya aktörer, vilka olika nätverk som kommer samman och hur aktörerna reagerar gentemot varandra. Studiens empiriska material är insamlat genom videoobservationer. Empirin är analyserad genom aktör-nätverksteorin (ANT), för att synliggöra icke-mänskliga och mänskliga aktörer i ateljéns nätverk. Begrepp som använts i bearbetningen av analysen är icke- mänsklig agens och generaliserad symmetri.  Studiens resultat visar på att materialets deltagande i ateljén kan bero på kompetensen hos pedagogen. Vid en högre kompetens hos pedagogen kan skapandeprocessen ge ett meningsfullt lärande i förskolans ateljé, detta då de icke-mänskliga aktörerna har möjlighet att deltaga i nätverket

Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet. I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.  Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.  Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén. Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

Sammanfattning    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.   I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.   Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

Vårt syfte med den här studien är att undersöka hur förskollärare tänker och arbetar kring bild, färg och formskapande inom förskolan och vilka faktorer de anser viktiga i den skapande verksamheten. Vi vill även se om det föreligger några skillnader då förskolan har tillgång till en ateljerista som arbetar i förskolans ateljé och då förskolan inte har det. Frågeställningarna är som följer: – Vilka faktorer anser förskollärarna viktiga i förskolebarns färg – och formskapande? – Vilken betydelse har tillgången till en ateljerista för den skapande verksamheten? Vi har i vår undersökning genomfört åtta intervjuer av förskollärare. Två av respondenterna var även utbildade till ateljerista. Två av respondenterna hade tillgång till en ateljerista och fyra hade inte det. Resultatet visar att det inte finns så stora skillnader i tankegångarna hos respondenterna vare sig de har tillgång till ateljé eller inte. Vi kunde även tyda att miljön kring barnet har en stor betydelse i båda fallen. Tyngdpunkten ligger vid kunskap och engagemang.

<p>Vårt syfte med den här studien är att undersöka hur förskollärare tänker och arbetar kring bild, färg och formskapande inom förskolan och vilka faktorer de anser viktiga i den skapande verksamheten. Vi vill även se om det föreligger några skillnader då förskolan har tillgång till en ateljerista som arbetar i förskolans ateljé och då förskolan inte har det.</p><p>Frågeställningarna är som följer:</p><p>–</p><p>Vilka faktorer anser förskollärarna viktiga i förskolebarns färg – och formskapande?</p><p>–</p><p>Vilken betydelse har tillgången till en ateljerista för den skapande verksamheten?</p><p>Vi har i vår undersökning genomfört åtta intervjuer av förskollärare. Två av respondenterna var även utbildade till ateljerista. Två av respondenterna hade tillgång till en ateljerista och fyra hade inte det. Resultatet visar att det inte finns så stora skillnader i tankegångarna hos respondenterna vare sig de har tillgång till ateljé eller inte. Vi kunde även tyda att miljön kring barnet har en stor betydelse i båda fallen. Tyngdpunkten ligger vid kunskap och engagemang.</p>

Studiens syfte handlar om att undersöka förskoleavdelningars organisering av ateljéer utifrån miljö och material samt pedagogers erfarenheter av estetisk verksamhet för yngre barn. Metod för datainsamling består av fotografering av miljö samt kvalitativa intervjuer med förskolepedagoger från tre olika avdelningar. För att analysera det insamlade materialet använde vi oss av Barads teoretiska perspektiv om agentisk realism utifrån begreppen intra-aktivitet, agens och performativitet. Genom studiens resultat kunde vi se skillnad i sättet man väljer att organisera material, hur man tänker att barnen ska använda ateljén samt förhållningssätt kring den estetiska verksamheten. De slutsatser vi dragit utifrån resultaten är att organisering av rum och material skapar olika förutsättningar för estetiska göranden. Barns tillgång till olika estetiska material i de förskolateljéer vi har studerat kan ses som beroende av hur man förväntar sig att barnen ska använda material, och även utifrån vilket material barn i olika åldrar förväntas kunna hantera. Vidare kom vi fram till att organisering av ateljéer i de förskoleavdelningar vi har besökt står i viss relation till pedagogiska föreställningar som berör förskoleverksamheten som helhet, inte enbart synen på estetik som ämne i förskolan. Organisering av ateljéer utgår från pedagogers praktiska erfarenheter men dessa erfarenheter kan även sägas stå i viss mån i relation till vilken pedagogisk kunskapssyn som man har.