Syftet med studien var att belysa hur några förskollärare ser på och förhåller sig till begreppet utomhuspedagogik och hur dessa tankar tar sig uttryck i samband med barns lärande i förskolan. En fenomenografisk forskningsansats låg till grund för studien och med hjälp av kvalitativa intervjuer har empirin samlats in. Sammanlagt har åtta förskollärare intervjuats på olika förskolor. I bakgrunden tas olika definitioner av begreppet utomhuspedagogik upp och det redogörs för olika tvärvetenskapliga perspektiv på utomhuspedagogik.   I resultatet framkommer förskollärarnas uppfattning om utomhuspedagogik där platsen för lärandet framhålls - lärande utomhus var utomhuspedagogik. Resultatet visade att förskollärarna ser främst till var lärandet sker och inte till hur, när och varför lärande sker utomhus i deras syn på begreppet. Tydligt blev förskollärarnas strävan efter att arbeta pedagogiskt utomhus utifrån olika ämnen och läroplanens mål. Resultatet visar på att inomhus- och utomhusmiljön anses vara delar av en hel lärandemiljö. Utomhus får barnen möjligheter att lära med kroppen, sinnena och genom upplevelser. Förskollärarna ger uttryck för att barnen blir piggare och att det finns större möjligheter för rörelse och motorisk träning utomhus. Studien visade på att barnen ses som subjekt utomhus då de kan påverka sin utevistelse mer än tiden inomhus samt att leken fördjupas och kreativiteten ökar. Genomgående i resultatet är att förskollärarna uppfattar utomhusmiljön som en plats där barnens initiativ kan komma fram.

Syftet med studien var att undersöka hur äldre förskolebarn och barn i förskoleklass talar om lek på olika sätt. Detta gav två stora frågeställningar som löd: Hur talar barn kring lek? samt Hur resonerar barn kring pedagogers involvering i lek? Den metod som användes var barnintervjuer med sammanlagt 80 barn varav 68 sexåringar och 12 femåringar. Intervjuerna gjordes på sammanlagt tre olika skolor och i en förskola. Resultatet i studien visar att barn ser lek som någonting roligt, där lek förklaras med namnet på en specifik lek eller med en förklaring i ord om vad lek är. Barn leker för att det är roligt och för att få energi och för att kroppen behöver lek. Barn anser att det går att lära sig i lek och kopplar detta till ett lärande som handlar om att utveckla sin lek eller lära sig nya lekar samt att lära sig att vara en bra kompis. När barn involverar lärare i lek sker det på barns egna villkor och görs ofta när kompisar saknas i leken eller när hjälp av en mer kunnig person behövs. Barn nämner även de förbjudna lekar som finns där krig och springlekar har en given plats. Utifrån detta resultat har frågeställningarna besvarats på ett intressant sätt.

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bråklek i förhållande till barns utveckling. Anledningen till val av ämne var ett genuint intresse för leken som fenomen, efter vi läst forskning kring lek framkom det att det var brist på forskning kring ämnet bråklek kopplat till barns utveckling. Det bidrog till att det blev ett självklart ämne att studera för att bidra med ytterligare kunskap. Studien har baserats på 7 semistrukturerade intervjuer, en intervjuguide med frågor till informanten utformades vilket kännetecknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2018). Genom frågorna från intervjuguiden har verksamma förskollärare berätta tom sina uppfattningar kring det valda området. I vårt resultat uppfattade informanterna olika betydelsefulla aspekter kring barns bråklek, vilka var miljön, förskollärares roll samt barnsutveckling. Diskussionen har baserats på våra teoretiska utgångspunkter, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding för att få en djupare förståelse kring vårt insamlade datamaterial i förhållande till vårt syfte och tidigare forskning kring ämnet. Utifrån vårt resultat och diskussion kunde vi dra slutsatserna att alla dessa aspekter är beroende av varandra. Förskollärarna i studienlyfte fram att beroende på hur bråklek uppfattas av förskollärare inverkar på hur den får komma till uttryck i förskolan, de uppfattade även att deras roll är betydelsefull för att stödja och stimulera barn ideras utveckling. Det framfördes även att miljöns utformning har betydelse för hur barns bråklek möjliggörs eller begränsas och avslutningsvis uppfattade förskollärarna att det finns möjligheter förbarn att utvecklas genom bråklek. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

I denna studie undersöker vi hur barns delaktighet synliggörs under vardagliga rutiner i förskolans verksamhet. Detta undersöks med hjälp av två frågeställningar; Vilka arbetsformer använder förskolepersonalen sig av för att främja barns delaktighet, och vilka utmaningar kommer till uttryck för barns delaktighet? För att kunna undersöka detta har vi i denna kvalitativa studie använt oss av deltagande observation med reflekterande intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien har analyserats utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med centrala begrepp från teorin som barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap. I resultatet synliggörs det flera olika arbetssätt samt utmaningar i arbetet med barns delaktighet i förskolan. Studiens slutsats är att förskolepersonalen använde sig av flera olika arbetsformer för att främja barns delaktighet. Bland dessa infinner sig att ta vara på barnens intressen, tar vara på barns fysiska och emotionella behov, samt inkludera barnen i vardagliga rutiner. De utmaningar som kommer till uttryck för barns delaktighet i förskolan är personalbrist samt utmaning i att låta barnen göra val.

Syftet med studien är att belysa pedagogers uppfattningar om barns integritet i arbetet med digital dokumentation i förskolan. Den tidigare forskningen som lyfts fram i denna uppsats är skriven utifrån ett kritiskt perspektiv trots att många forskare ställer sig positiva till arbetet med dokumentation. Forskning om specifikt digital dokumentation samt barns integritet är begränsad. Forskning om dokumentation är generellt vanligare än forskning specifikt kring digital dokumentation. I studien användes kvalitativa intervjuer för att få reda på pedagogers uppfattningar kring studiens ämne. Studien utfördes i två delstudier där Caroline intervjuade pedagoger som arbetar med yngre barn och Hanna intervjuade pedagoger som arbetar med äldre barn. Datamaterialet bearbetades sedan tematiskt utifrån studiens syfte och frågeställningar samt utifrån ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att majoriteten av de deltagande i studien inte frågade barnen om medgivande vid skapandet av digitala dokumentationer. Detta med motiveringen att vårdnadshavarna hade godkänt detta vid inskolningen av barnet samt att det ansågs tidskrävande och svårt att fråga om barnets medgivande. Samtliga av deltagarna ansåg att det fanns utvecklingsområden i deras arbetslag för att kunna skapa digitala dokumentationer med hög kvalitet samt för att kunna värna om barnens integritet och ge dem möjlighet till inflytande och delaktighet över dokumentationen.

Dokumentation med hjälp av fotografering eller videofilmning är en vanligt förekommande metod som används i förskolans verksamhet. Detta används i det systematiska kvalitetsarbetet för att säkerställa att verksamheten arbetar efter de lagar och styrdokument som utbildningen vilar på. Samtidigt lever vi i en tid då barn fotograferas och exponeras av vuxna på sociala medier och detta sker även inom förskolan. Enligt barnkonventionen har barn rätt till sitt eget privatliv och enligt förskolans läroplan Lpfö 18 ska barns integritet respekteras även i dokumentationen. Trots det ökade kravet på dokumentation i förskolan saknas barns perspektiv i forskning kring detta ämne. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka barns upplevelser av att bli dokumenterade genom foton.Genom halvstrukturerade intervjuer har 13 barn i förskoleålder fått berätta om sina upplevelser av att bli dokumenterade. I och med att denna studie är inspirerad av fenomenologin har barnens svar analyserats induktivt. Resultatet struktureras under de tre teman som är barns medvetenhet om dokumentation, barns upplevelser om inflytande och delaktighet samt barns upplevelser av att bli fotograferade. Resultatet visar att barnen är väl medvetna om att de blir dokumenterade genom att bli fotograferade av pedagogerna på förskolan men att de inte är fullt så medvetna om vad syftet med dokumentationen är. Resultatet visar även på att det finns en ovilja hos många av barnen att bli fotograferade och att en del av barnen upplever att pedagoger tar kort utan att fråga barnen innan. De barn som upplever att de blir tillfrågade innan de blir fotograferade visar på en mer positiv syn på dokumentationsprocessen och känner sig även trygga att säga nej om de inte vill. Sammanfattningsvis visar resultet i denna studie att de barn som upplever att de harinflytande genom att bli tillfrågade innan de blir föremål för fotografering inte bara har en mer positiv syn på dokumentationsprocessen utan att de även visar ett större intresse för att vara involverade i den.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver barns delaktighet och inflytande på förskolan samt hur de anser sig kunna skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande i förskolans utbildning. Studien utgår ifrån semistrukturerade intervjuer som metod där 10 förskollärare medverkat. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det barndomssociologiska perspektivet med begreppen being och becoming, samt begreppet barns aktörskap och Shiers delaktighetsmodell. Resultatet synliggör förskollärares beskrivningar av strategier för att öka barns delaktighet och inflytande genom kartläggning av barns behov och intressen, tydliggörande pedagogik och demokratiska röstningar, men lyfter också hinder och utmaningar i förskolans uppdrag att främja barns delaktighet och inflytande. Studiens slutsats visar att förskollärare har en vilja att skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande i förskolan, men att det finns osäkerhet i hur förskollärare kan öka barns delaktighet och inflytande i samspel med övriga mål och riktlinjer i förskolans styrdokument.

BakgrundFörskolans uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande (Lpfö98, rev.2010,s.5) därför bör lärare i förskolan vara uppmärksamma på samt förstå den roll de har som samtalspartners och kunskapsförmedlare och vikten av att iscensätta varierande samtalssammanhang för att främja barns utveckling och lärande. I samtal, där barn och vuxna deltar, kan förskolebarnerhålla en förståelse för sig själva, för andra människor och sin omvärld.SyfteSyftet med denna studie är att med utgångspunkt i ett utvecklingsarbete undersöka samtalet som pedagogiskt verktyg beträffande förskolebarns inflytande, delaktighet samt lärande i ettprojektarbete med didaktiskt material som hjälpmedel. Syftet är dessutom att belysaförskollärares föreställningar kring samtalet som pedagogiskt verktyg efter genomfört utvecklingsarbete.MetodMetoden för studien utgörs av en kvalitativ etnografisk forskningsansats, med utgångspunkt i ett mindre utvecklingsarbete med intervjuer och observationer som redskap.ResultatEfter avslutat utvecklingsarbete ger förskollärarna uttryck åt att barnen erhåller reellt inflytande samt att ett mer nyanserat lärande möjliggörs med utgångspunkt i samtalet. Barnen är aktivt delaktiga i det samtalssammanhang som utvecklingsarbetet utgör då de får medverkautifrån egna villkor. Förskollärarnas föreställningar kring den egna rollen som barns samtalspartners har efter utvecklingsarbetet blivit tydligare. / Program: Lärarutbildningen

Since territorial days, agriculture has been an important and vital aspect of life in Indiana. Developments in the field gradually transformed agriculture from a way of life into an agribusiness, thus positioning agriculture in the mainstream U.S. economy. One of the phenomena that developed as a result of agriculture's evolution was the practice of constructing round and polygonal barns. Such structures were intended to increase the efficiency and thus economic return for the farmers.Between the years 1850 and 1936, some 222 round and polygonal barns were built in the state of Indiana, probably more than in any other state in the Union. Today, only 110 of the barns remain and three to four are destroyed annually. The reasons for the destruction of these agricultural icons are varied but often new machinery and farm practices have rendered the barns obsolete. Additionally, in these economic times, many owners cannot justify spending the money to restore what they consider to be interesting but impractical structures.A large number of owners, however, are interested in saving their round or polygonal barns but are uninformed as to where to turn for help. Therefore, it is necessary to give the barn owners guidance on the qualifications for the Investment Tax Credit Prcgram. These farmers want to know what actions the state and federal agency consider in keeping with the Secretary of the Interior's Standards and what the process entails.In response to this issue, this creative project will deal with preservation planning for Indiana's round and polygonal barns. The method of investigation will consist of documenting the overall history of the barns, compiling a survey of the barns that remain and developing a usable preservation plan. This plan will deal with specifics as to suitable replacement materials for roofs and walls, adapting interior spaces to accommodate modern uses and an explanation of the application process for the Investment Tax Credit program. The research and suitability analysis will be developed in conjunction with authorities at the Indiana Division of Historic Preservation and Archaeology, specifically Frank Hurdis and David Kroll.In summary, I feel strongly that my chosen field of preservation needs to address the problem of saving structures in a more proactive way. Preservationists have been accused, justifiably so, of merely asking for people to spend vast sums of money to save structures but not offering any viable action plan. I feel that this document is at least a step in the direction of giving these round and polygonal barn owners a practical and understandable guide for saving an important part of our heritage. / Department of Architecture

Tidigare forskning visar att populärkultur traditionellt inte värderas högt inomlärande institutioner, som skola och förskola. Samtidigt visar ny statistik frånStatens medieråd (2015) att film, tv-­‐‑spel och andra medier är en stor del avbarns levda vardagsliv idag. Med ny teknik är populärkultur dessutom än merlättåtkomlig. Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka förskollära-­‐‑res uppfattningar om hur de möter populärkultur ur barns perspektiv i försko-­‐‑lan samt hur populärkultur synliggörs i miljön. Undersökningen har genom-­‐‑förts med kvalitativ metod, då vi har intervjuat sex förskollärare samt observe-­‐‑rat fem olika förskoleavdelningars miljöer. För att förstå vårt empiriskamaterial har vi utgått från hur skillnaden mellan ett barnperspektiv och barnsperspektiv kan förstås. Resultatet visar att pedagoger uppfattar att det viktig-­‐‑aste är att kunna motivera ett pedagogiskt syfte i mötet med populärkultur.Resultatet visar också att populärkulturen inte har någon given plats i miljönoch att det framförallt är det barn tar med hemifrån som syns i miljön. I ochmed att ipad och projektor idag finns tillgängligt på det flesta förskolor finnsdet möjlighet till föränderliga miljöer, vilket har visat sig gynna både pedago-­‐‑gers möte med populärkultur ur barns perspektiv och dess plats i miljön. / <p>Betygsdatum 2016-12-23 i Ladok.</p>