”Blessed be those without pretense”: A hermeneutic-semiotic analysis of the institutionally produced storytelling theatre of Västerbotten is a bachelor thesis in Performance Studies. The study aims to examine and define the aesthetic and commonly occurring themes of the institutionally produced storytelling theatre of Västerbotten, and to discuss the representation of the citizens of Västerbotten on stage, which ideals and characteristics are desirable and which are not. The theoretical framework of this study is supported by ethnological and sociological theories about storytelling and the method used is performance analysis based on semiotics and hermeneutics. Seven performances between the years 1998-2021 are deconstructed and analyzed. The results show several reoccurring and common features of the storytelling theatre of Västerbotten, such as the shifting between the storyteller's present moment and the time period of the story, the important role music plays in the telling of the story and the common setting of the farming societies of the turn of the 19th to the 20th century. Other reoccurring themes are those of Christianity, socialism, food, farm animals, and squalor. The ideal characteristics identified were honesty, integrity, and a good work ethic. There is an ambition for cultural preservation present within the genre and a lack of representation of minorities.

Uppsatsen studerar två nutida reportage i reportagebokens format: Klubben av Matilda Gustavsson, och Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink. Syftet är att undersöka hur reportern själv och det journalistiska arbetet framställs i reportagen och vad det får för konsekvenser för reportagens journalistiska syften. I uppsatsen tillämpas narratologisk teori utifrån begrepp som modus, tempus, röst, konsonans och dissonans. Även journalistisk teori om objektivitet och transparens, samt teorier om trovärdighet, autenticitet och life writing används. Båda reportagen har en komplex narratologisk konstruktion som innehåller en subjektivt jag-berättande reporter och en ramberättelse som detaljerat beskriver reporterns eget journalistiska arbete. Analysen visar hur konstruktionen med ramberättelsen om det journalistiska arbetet och det subjektiva jag-berättandet skapar trovärdighet, närvaro och engagemang för reportagets ärende. I synnerhet i Klubben används det subjektiva jag-berättandet som en strategi som stämmer väl överens med teorierna om life writing. Detta framhäver reportagets vittnande karaktär, där både reportern och de karaktärer som hon berättar om framstår som röster och vittnesbörd i en större berättelse om förövare och offer, men också i berättelsen om journalistikens viktiga roll att granska samhället och avslöja missförhållanden. Det subjektiva berättandet, med sina drag av life writing, bidrar alltså till engagemang, autenticitet, trovärdighet och transparens i beskrivningarna av både de händelser som reportagen beskriver och av det journalistiska arbetet i sig.

I uppsatsen analyseras Per Olov Enquists roman Magnetisörens femte vinter (2009 [1964]).Syftet med den tvådelade analysen är att utröna hur verket är konstruerat berättartekniskt –men även att undersöka hur de viktigaste karaktärerna gestaltas samt att se hur deras olikaegenskaper bidrar till verket som helhet. Syftet är också att visa hur man kan planera ochgenomföra en lektionsserie, gällande berättarteknik och karaktärer, på gymnasiet. I uppsatsenanvänds en begreppsapparat som främst utgår från Mieke Bals teori om narrativ text.Analysen, angående berättarteknik, bekräftar tidigare forskning genom att visa att detförekommer flera typer av berättare i romanen, samt att framställningen i verket användertekniker som skapar en osäkerhet gällande vad som är fakta och vad som är ovidkommandeinformation. Angående karaktärerna visar analysen att de alla är betydelsefulla för helheten,men det är enbart karaktären Selinger som uppvisar en karaktärs-effekt. Genom att utgå frånJudith A. Langers fjärde fas, gällande byggandet av föreställningsvärldar, ges förslag på hurman kan ge gymnasieelever olika verktyg så att de kan utveckla förståelse för berättarteknikoch karaktärer.

Uppsatsens syfte är att göra en berättarteknisk analys av olika konflikter i Dr. Jekyll and Mr. Hyde av Robert L. Stevenson. De konflikter som undersöks är bland annat om Dr. Jekyll är en opålitlig berättare och vilka etiska funderingar detta kan väcka kring den klassiska hjälterollen som vanligtvis finns i berättelser. Den narratologiska analysen utgår från Gérard Genettes teorier om berättarteknik. Metoden utgår från Greimas aktantmodell och är grundad på textanalys. Tidigare forskning har undersökt hur identitet delvis kan skapas genom narrativ/berättande. Tidigare forskning har även ifrågasatt Dr. Jekylls roll som hjälte och visat på att han inte är en god person trots att doktorn försöker framställa sig som oskyldig genom sitt narrativ. Resultatet av analysen har visat att det finns perspektivbyten som är avgörande för tolkningen av Dr. Jekylls roll som antingen protagonist eller antagonist. Resultatet har också visat att Dr. Jekyll inte är en pålitlig berättare, då han undanhåller information. Jekylls motsägelsefulla narrativ avslöjar slutligen hans sanna karaktär som antagonist och som offer för sin egen ondska.

<p>Syftet med uppsatsen är dels att studera hur relationerna mellan karaktärerna Sigrid och Magnus samt mellan Arn och Cecilia framställs och dels att analysera vilka egenskaper och tankar var och en av karaktärerna ger uttryck för, i romanen <em>Vägen till Jerusalem</em>. Undersökningen har en kvalitativ prägel och den har genomförts genom en närläsning av olika sekvenser där ovanstående karaktärer figurerar. Tidigare forskning som både behandlar romansviten om Arn och den historiska fiktionen i allmänhet ligger även till grund för undersökningens resonemang. Ett annat syfte är att utifrån undersökningens resultat resonera kring vilka tänkbara för- och nackdelar som finns med att läsa romanen tillsammans med eleverna i en skolklass, på antingen högstadiet eller gymnasiet.    <strong></strong></p><p>Undersökningen visar att Sigrid i flera avseenden gestaltas som en kvinnlig pionjär och att hon dessutom besitter förmågan att kunna påverka sin make Magnus beslut, i den riktning hon själv önskar. Emellertid realiserar hon ofta sina nydanande idéer på så vis att hon genom övertalning av maken får honom att representera besluten som tas. Magnus uttrycker en viss glädje över sin hustrus företagsamhet men den resulterar även i att hans maktställning som husbonde undermineras, vilket grämer honom. Arn övertar sin mor Sigrids roll som en slags banbrytare för nya värderingar som är oförenliga med den skildrade tidens synsätt, vad beträffar både såväl synen på kärlek som på människovärdet.</p>

Syftet med uppsatsen är dels att studera hur relationerna mellan karaktärerna Sigrid och Magnus samt mellan Arn och Cecilia framställs och dels att analysera vilka egenskaper och tankar var och en av karaktärerna ger uttryck för, i romanen Vägen till Jerusalem. Undersökningen har en kvalitativ prägel och den har genomförts genom en närläsning av olika sekvenser där ovanstående karaktärer figurerar. Tidigare forskning som både behandlar romansviten om Arn och den historiska fiktionen i allmänhet ligger även till grund för undersökningens resonemang. Ett annat syfte är att utifrån undersökningens resultat resonera kring vilka tänkbara för- och nackdelar som finns med att läsa romanen tillsammans med eleverna i en skolklass, på antingen högstadiet eller gymnasiet.     Undersökningen visar att Sigrid i flera avseenden gestaltas som en kvinnlig pionjär och att hon dessutom besitter förmågan att kunna påverka sin make Magnus beslut, i den riktning hon själv önskar. Emellertid realiserar hon ofta sina nydanande idéer på så vis att hon genom övertalning av maken får honom att representera besluten som tas. Magnus uttrycker en viss glädje över sin hustrus företagsamhet men den resulterar även i att hans maktställning som husbonde undermineras, vilket grämer honom. Arn övertar sin mor Sigrids roll som en slags banbrytare för nya värderingar som är oförenliga med den skildrade tidens synsätt, vad beträffar både såväl synen på kärlek som på människovärdet.

No description available.

Uppsatsen ämnar belysa hur Harry Martinsons Aniara (1956) förebådar postmodernismen trots att verket är rotat i den modernistiska traditionen. Analysen tar upp två aspekter med fokus på innehåll och berättarteknik där verket visar prov på en postmodern idévärld. Först behandlas miman, och resonemang förs kring att hon och hennes produktion bör ses som en masskulturell företeelse snarare än som elitistisk diktkonst. Analysen anknyter till Baudrillards teori om hyperverklighet och simulacrum och visar på hur miman skapar detta med sin kultur­produktion. Här framstår två tolkningsalternativ: ett där miman i egenskap av masskultur upp­värderar synen på masskulturen och pekar framåt mot postmodernismen, och ett andra där hon blir en negativ symbol för masskulturen. Detta eftersom hon döljer verkligheten för befolkningen så pass länge att de slutar försöka lösa sin situation. Den andra aspekten är Aniaras förhållande till metanarrativ, vilket belyses utifrån Lyotards teorier om vad som kännetecknar det postmoderna samhället. Analysen visar hur metanarrativen ses som omöjliga inom fiktionen och istället byts ut mot lokalt meningsskapande. Verket i sin helhet bjuder också på motstånd mot metanarrativ genom att (1) utge sig för att vara en klart av­gränsad händelse, (2) skriva ut ett motstånd mot djuplodande tolkningar och slutligen genom att (3) mimaroben som ska förmedla revyn över människan i tid och rum inte är pålitlig nog att lägga fram en allmän sanning. Sammantaget konstateras att verket är rotat i modernismen men att det samtidigt förebådar postmodernismen i dess syn på masskultur, hyperverklighet och meta­narrativ. / The aim of this essay is to highlight tendencies of postmodernism in Harry Martinson’s Aniara (1956), a work that has traditionally been placed in a modernist context. The analysis centers around two aspects in the text with the aim of finding traces of a postmodern world view. First the “mima”, an enigmatic machine that consoles the passengers in the first six years of the journey, is reasoned to be a mass cultural phenomenon rather than an elitist poetic device, as pre­vious studies have suggested. The cultural production of the machine is then analyzed in the light of the theories of hyper reality and simulacrum, as conceived by Jean Baudrillard. The analysis renders two possible implications, one where the machine can be viewed as a precursor to a post­modern positive attitude of mass culture, and one more modernistic where the machine in its role as mass culture numbs the passengers and prevents them from acting on their situation in time. The second part of the analysis focuses on the view of metanarratives, as expressed within the fiction and in the wok as a whole. Jean-François Lyotard and his explanation of postmodernism’s incredulity towards metanarratives is used as a theoretical standpoint. The analysis shows that metanarratives are considered impossible within the fiction of Aniara as during the course of the journey, they are replaced with more local methods of creating meaning. On the whole, the book could be seen to replace the metanarrative of human progress by one telling of the inadequacy and inert destructibility of humanity. However, the analysis shows that metanarratives are rejected all together. The construction of a new metanarrative is made impossible by (1) the fictitious accounts clearly being a local event, (2) the text openly stating the impossibility of deeper interpretation and finally (3) the work employing a narrator too unreliable to be able to convey the unarguable truths necessary to create a new metanarrative.

The aim of this dissertation is to explore the functions of narration in Amy Tan’s novel The Hundred Secret Senses. The dissertation is divided into three parts: 1 ‘Introduction’, 2 ‘Analysis’ and 3 ‘Conclusion’. After presenting the writings of Amy Tan and my chosen primary literature, I give a brief survey of terms, theories and previous research. Part 2 ‘Analysis’ is presented in an order that corresponds approximately to the chronology of the primary literature, and will be divided into three chapters: 2.1 ‘Explain, Build a Relationship and Reflect’, 2.2 ‘Influence Thinking and Behaviour’ and 2.3 ‘Remember, Unify and Transmit’. Chapter 2.1 has the first half of the novel as its main focus. It is organised mainly after the clarity of the narrator’s voice, i.e. if the narrator shows (e.g. ‘indirect explanation’) or tells (e.g. ‘explicit explanation’), and analyses how narration functions in order to ‘explain’, ‘build a relationship’ and ‘reflect’ on events and other things. Chapter 2.2 elaborates on the narration that takes place before and after the trip to China, an event that divides the novel into two halves. This chapter deals with the function of ‘influence’, which can be seen as a result of the narrator’s authority and is summarised in the section called ‘Steps of Influence’. Chapter 2.3 delves into the functions of narration most visible in the novel’s second half, which takes place in China. The functions of ‘remembrance’, ‘unification’ and ‘transmission’ have many sub-functions in common, which could perhaps be seen as a result of the blurred perspectives in the novel’s plot. Part 3 aims to summarise the results of the analysis. A theme that recurs through the analysis of functions is the relationship and balance of authority between the two characters/narrators. Sometimes a narrator’s authority, or a shift in this balance, is a prerequisite of a function of narration.

I denna studie undersöks den känsla av författarnärvaro som präglar Asta Olivia Nordenhofs roman Penge på lommen. Genom att undersöka hur Nordenhofs ethos och persona förhåller sig till bokens berättartekniker, samt hur detta samverkar med berättarpåträngningar, är det möjligt att visa hur författaren, genom en paus i narrativet, förmedlar sin egen röst och sammansmälter sin litterära persona med sitt ethos. Detta resultat kontextualiseras genom att beskriva Nordenhofs litterära samtid i Danmark. Därigenom skapar uppsatsen förståelse för vilka etiska dimensioner som ryms i romanens berättartekniker, i synnerhet blickens ökande och minskande distans till romankaraktärerna. Avslutningsvis diskuteras författarnävaron utifrån blickens etiska aspekter.