Den här uppsatsen grundar sig i en kvalitativ undersökning rörande Stockholms bostadsmarknad. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer samt en litteraturstudie. Intervjuerna har genomförts med aktörer som alla har intresse i bostadsmarknaden. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad som hindrar ett ökat bostadsbyggande i Stockholm. Då efterfrågan är betydligt större än vad utbudet är har priserna på bostäder blivit skyhöga, samtidigt som kötiderna på hyresrätter blivit långa. Detta har resulterat att socioekonomiska aspekter blivit avgörande för hur en person skaffar sig bostad. En nybliven student är exempelvis varken kapitalstark eller har många år i kötid. Idag råder det även brist på studentbostäder vilket tillsammans med den generella bostadsbristen kommit att bli en problematisk situation. Att beräkningar dessutom visar på att befolkningen i Stockholm kommer att öka gör inte situationen bättre. Stockholm behöver fler bostäder och resultatet av undersökningen indikerar på att det finns vissa saker i bygg- och planeringsprocessen som bör ses över. Det har visat sig att överklagan av bygglov och detaljplaner hindrar bostadsbyggandet då det drar ut på processerna vilket driver upp kostnaderna. Undersökningen tyder även på att kraven angående buller och tillgänglighetsanpassning kan ligga som hinder för ett ökat bostadsbyggande.

Denna uppsats behandlar blandat boende i svensk och finsk kontext genom en komparativ fallstudie av två städer, Stockholm och Helsingfors. Vi använder prisskillnader inom ett område som indikator av huruvida blandning är möjligt att uppnå. För de flesta är priset eller hyran på bostäder det som avgör huruvida var och en kan eller inte kan bo någonstans. Begreppet blandat boende innebär att homogenitet i bostadsbeståndet resulterar i homogenitet i befolkningen, vilket leder till förvärrat segregation. Blandat boende är således ett sätt att främja social hållbarhet. Social hållbarhet i sin tur är ett luddigt begrepp som kan definieras på flera olika sätt beroende på författarens synvinkel. Denna studie fokuserar på segregationsförebyggande åtgärder och rätten till bostad. Blandat boende används ofta som ett mål i planeringsdokumenten i svenska kommuner. Trots denna ambition att uppnå någonting socialt hållbart översätts denna retorik sällan till verklighet då kommuner använder blandat boende både som ett retoriskt mål och som ett redskap att uppnå detta. Stockholms nya stadsutvecklingsområden blir socioekonomiskt segregerade trots det retoriska målet om blandat boende (se Holmqvist 2009:259); prisskillnader inom en stadsdel är inte möjliga att uppnå, vilket resulterar i att endast en begränsad socioekonomisk grupp kan bosätta sig i området. Svenska upplåtelseformer är inte ett tillräckligt verktyg för att kunna skapa en socioekonomiskt blandad stad. Socioekonomisk segregation är starkt kopplat till etnisk segregation. Helsingfors stad har en lång tradition av att blanda upplåtelseformer. Till skillnad från Stockholm översätts målen om blandat boende i större grad till verklighet i Helsingfors. Detta förutsätter en bred palett av kommunala verktyg och kommunal vilja. En avgörande förutsättning är att Finland har fler upplåtelseformer än Sverige, vilket möjliggör att det kan finnas tillgängliga bostäder för alla socioekonomiska grupper även i nya stadsutvecklingsområden. Som illustrerande exempel har Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och Fiskehamnen i Helsingfors studerats utifrån hur retoriken om blandat boende i policydokument, program och visioner har översatts till verklighet i dessa stadsdelar.

Since the early 1940s in Sweden, subsidies have been a recurring feature in housing politics. Throughout history, these have been used as a management measure to control the construction of housing and to promote the Swedish welfare state. The political parties are today disagreeing on how much responsibility the state should carry for citizens housing. To solve the conflict, the dwelling has to be defined. Is the dwelling to be considered a social right, like education and healthcare or is the dwelling to be considered a product for the free market, driven by supply and demand? The positive population growth in Stockholm has lead to an increased demand for dwellings. The supply of dwellings has not been growing at the same rate, which has implied higher housing prices and longer wait for rented apartments. All municipalities in Stockholm agrees that more dwellings must be established to counter this development. To make this happen, the source of why so few dwelling develops today must be identified. Do the developers not want to build or are they not being provided land allocations by the municipalities? Is it a combination of these or are there other difficulties in the system? Subsidies have previously been used as a tool to increase the construction of dwellings and it should therefore be examined if such a solution is relevant in order to remedy existing problems. In an attempt to predict the outcome of a re-introduction of subsidies, the impact of past government intervention should be studied. This to ascertain what type of construction that took place at that time. It is also important to identify the types of dwellings sought for in today's housing market in order to develop appropriate solutions. There are several different forms of subsidies that could lead to an increased construction volume. Subsidies of land, infrastructure and investment contributions are some of the options that could be implemented on the market to reduce the housing shortage. But which type of construction should be increased? What kind of tenure is the society short of? In order to create balance in the housing market there seems to be a need for all types of tenures to increase, but not everyone agree to this. The housing market where demand, however, always exceeds supply today is the rental market, especially in central Stockholm where the system of rent regulations has lead to a rent level kept below market rent. Today rented apartments are at disadvantage in the Swedish tax system, which has contributed to a lower construction rate of this type of tenure compared to others where the developers gets a quicker return on their investment. Rented apartments are necessary on the housing market because it creates flexibility and contributes to the choices available for the individuals. Some say that Stockholm as a city can not grow without this tenure for the simple reason that people can not get hold of a dwelling. These are issues that must be solved through housing politics, which means that the decisions and rules on the market can change direction every four years. Construction processes are long, often longer than four years. This creates an uncertainty for the stakeholders in the housing market. To generate a sustainable housing market long-term, an alternative solution could be joint agreements spanning political borders. A well-functioning housing market contributes not only to shelter but also promotes welfare and economic growth. It is therefore of great importance that the market participants are moving in the same direction. / Sedan början på 1940-talet har subventioner varit ett återkommande inslag i den svenska bostadspolitiken. Genom historien har dessa använts som ett bostadspolitiskt medel för att styra byggandet av bostäder och för att främja den svenska välfärdsstaten. De politiska blocken är idag oense om hur stort ansvar staten ska bära för medborgarnas bostadsförsörjning. För att lösa oenigheten bör bostaden först definieras. Är bostaden att anse som en social rättighet liksom skola och sjukvård eller är bostaden att anse som en marknadsvara som styrs av utbud och efterfrågan på en öppen marknad? På grund av en positiv befolkningstillväxt i Storstockholm så har efterfrågan på bostäder blivit större. Resultatet av detta är längre bostadsköer och höjda bostadspriser, vilket tyder på att utbudet inte växer i samma takt som efterfrågan. För att motverka denna utveckling är samtliga kommuner i Stockholms län överens om att bostadsbyggandet måste öka. För att detta ska kunna ske måste källan till varför det inte byggs mer idag identifieras. Vill byggherrarna inte bygga eller ger kommunerna inte ut markanvisningar? Är det en kombination av dessa eller föreligger det även andra hinder i systemet? Subventioner har tidigare använts som ett verktyg för att öka byggandet vid bostadsbrist och därför bör det undersökas om en sådan lösning skulle vara aktuell idag för att råda bot på dagens problem. I ett försök att förutse resultatet av ett återinförande av subventioner, bör konsekvenser av tidigare offentliga åtgärder studeras. Detta för att få kännedom om vilken typ av byggande som skedde vid det aktuella tillfället. Det är också av vikt att ta reda på vilka typer av bostäder som efterfrågas på dagens bostadsmarknad i syfte att ta fram lämpliga lösningar. Det finns flera olika former av subventioner som skulle kunna leda till ett ökat byggande. Subventioner av mark, infrastruktur och direkta byggsubventioner är några av de alternativ som skulle kunna implementeras på marknaden för att minska bostadsbristen. Men vilket byggande är det som ska öka? Vilken upplåtelseform är det som det är brist på? För att skapa balans på bostadsmarknaden synes utbudet av alla upplåtelseformer behöva öka, men det är inte alla överens om. Den bostadsmarknad där efterfrågan dock ständigt överstiger utbudet är idag hyresmarknaden, speciellt i Stockholms innerstad där bruksvärdessystemet lett till att hyresnivån hålls under marknadshyra. Hyresrätten är idag en skattemässigt missgynnad upplåtelseform, vilket har bidragit till att färre bostäder av denna form har byggts i jämförelse med andra typer av bostäder där byggherrarna snabbare får avkastning på sin investering. Hyresrätten är dock nödvändig på marknaden då den bland annat skapar ett flexibelt boende och bidrar till valmöjlighet för individen. Idag säger vissa att Stockholm inte kan växa utan hyresrätten. Detta av den enkla anledningen att människor inte kan få tag i ett boende vilket hindrar inflyttning. Detta är frågor som måste lösas via bostadspolitik, vilket innebär att besluten och reglerna på marknaden kan ändra riktning vart fjärde år. Då byggprocesser är långa, ofta längre än fyra år så skapar risken för politiska förändringar en osäkerhet för aktörer på bostadsmarknaden. För att frambringa en långsiktigt hållbar bostadsmarknad skulle en alternativ lösning kunna vara ett politiskt blocköverskridande samarbete. En väl fungerande bostadsmarknad bidrar inte bara till tak över huvudet utan också till att främja välfärden och den ekonomiska tillväxten. Det är därför av stor vikt att marknadens aktörer rör sig i samma riktning.

SABO – the Swedish Association of Public Housing Companies – is the organization of the municipality owned public housing companies in Sweden. One of SABO’s main objectives is to increase the housing construction, which the Kombohus project is an example of. SABO’s Kombohus are multi-dwelling building agreements from which member companies can make contract calls to a set price. There is a demand among the members for a new Kombohus concept targeting smaller houses. The demand comes from smaller member companies outside cities. The demand from smaller member companies can be explained by a higher availability of ground and a lower demand of multi-dwelling buildings. The purpose of this report is to look into basic conditions for a new Kombohus, which will help SABO in a future procurement. Experiences and requests have been gathered through interviews with member companies and housing suppliers. Collected data have been compiled to create a target image of how a new Kombohus could be designed. The summarized result has led to the conclusion that the new concept should consist of • Semi-detached houses and row houses • One story houses • Apartment sizes: 2 rooms: 50-60 m 2 3 rooms: 65-75 m 2 4 rooms: 80-90 m 2 • Accessible apartments for different target groups • Optional carport • Optional storehouse • Different facade materials selectable • Plastic mat or clinker in bathrooms selectable • Houses independent of heating system • Turnkey project including foundation, but excluding ground work • White goods included • Environmental certification possibly optional, but not included in basic concept / SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag är allmännyttans bransch- och intresseorganisation. SABO verkar bland annat för ett ökat bostadsbyggande, vilket Kombohusen är ett exempel på. Kombohusen är flerbostadshus som finns tillgängliga för SABOs medlemsföretag att enkelt avropa till ett fast pris. Det finns en efterfrågan bland medlemsföretagen för ett nytt Kombohus med inriktning mot småhus. Intresset för småhus kommer främst från de mindre medlemsföretagen utanför storstadsregionerna. Intresset kan förklaras med att tillgången på byggbar mark ofta är högre och efterfrågan på antalet nya lägenheter inte är lika hög. Syftet med denna rapport är undersöka förutsättningar för ett nytt Kombohuskoncept, vilket ska mynna ut i ett underlag för SABO att ta med sig vidare i en kommande upphandling. Genom intervjuer med både medlemsföretag och småhusleverantörer har erfarenheter samt önskemål samlats in. Insamlad data har sammanställts för att skapa en målbild av hur ett nytt Kombohus kan se ut. Slutsatsen visar att konceptet bör innehålla/bestå av • Lägenheter i par- och radhusform • Enplansbyggnader • Lägenheter bestående av 2:or, 3:or och 4:or • Lägenhetsstorlekar i intervallen: 2:or: 50-60 m 2 3:or: 65-75 m 2 4:or: 80-90 m 2 • Tillgänglighetsanpassade lägenheter för olika målgrupper • Carport som tillval • Lägenhetsförråd som tillval • Valbarhet mellan olika fasadmaterial • Valbarhet mellan plastmatta och klinker i badrum • Teknikneutrala hus ur uppvärmningssynpunkt • Totalentreprenad inklusive grund, men exklusive markarbeten • Vitvaror inkluderade i totalentreprenaden • Miljöcertifiering kan möjligen finnas som tillval, dock inte med i grundkonceptet

verige står inför en bostadsbrist och behöver under detta decennium bygga tiotusentals bostäder årligen. Det är kommunerna som har det huvudsakliga genomförandeansvaret för att säkerställa bostadsförsörjningen i landet. Översiktsplanen och detaljplanen är de vedertagna verktyg kommuner reglerar markanvändningen med. Därutöver förfogar kommuner över markanvisningar, den process som sker när kommunal mark överförs till byggaktörer för byggprojekt. Denna process kan i regel delas upp i två kategorier utifrån hur byggaktörer utses. Dels anbudsanvisningar då förslag jämförs mot varandra, dels direktanvisningar då konkurrensutsättning inte äger rum. Denna studie undersöker hur dessa två förfarandetyper används för att bidra med olika effekter i samband med markanvisningar för bostadsprojekt. Studien undersöker vilka tillkommande drivkrafter och motiveringar som legat bakom tilldelningarna för att bidra till en mer detaljerad bild över den tidiga kommunala planeringen av bostäder. Arbetet bygger på ett blandat metodiskt tillvägagångssätt. Huvudmetoden är en tematisk analys av motiveringar för beslutade markanvisningar från 53 kommuner under 2021. Studien består därtill av en inramande bakgrundsstudie och en fördjupande intervjustudie med fem av kommunerna. Studiens utgångspunkt är att identifiera övergripande trender i hur markanvisningar för bostäder motiveras. Vidare undersöks hur väl motiveringarna svarar mot förväntade effekter av markanvisningar genom ett teoretiskt ramverk om formella och informella processer. Slutligen appliceras ett perspektiv om kommunal styrning för att därmed undersöka motiv och drivkrafter bakom markanvisningarna. Utifrån motiveringarna påvisar studien en trend att anbudsanvisningar i högre grad leder till att projektidéer premieras medan direktanvisningar fokuserar på att identifiera en önskvärd byggaktör. Den fördjupade studien bidrar med kompletterande belägg för att aktörens förmåga kan vara drivande i båda förfarandetyperna. Vidare visar analysen att anbuds- och direktanvisningar svarar för totalt sett i princip lika stora bostadsvolymer, där direktanvisningar står för ett något högre snitt per markanvisning. Följaktligen resoneras att kommuner tenderar att prioritera ett säkerställande av genomförande i syfte att möta sina tillväxtambitioner och bostadspolitiska mål. Andra mervärden såsom hållbarhetsaspekter kan vara en del av, men är överlag inte huvudsaklig drivkraft inom markanvisningsprocesser. Slutligen presenteras ett antal idéer för potentiellt intressanta vidare studier i ämnet. / Sweden is facing a housing shortage, calling for the construction of tens of thousands of additional homes annually during this decade. The municipalities carry the main responsibility to guarantee a satisfactory housing supply. The comprehensive plan and the detailed development plan are the conventional tools by which municipalities regulate land use. In addition, municipalities may utilize land allocations, the process that takes place when municipal land is transferred to housing developers for construction projects. This process can usually be divided into two categories. Tender allocations, where proposals are compared to each other, and direct allocations, where competition does not take place. This study examines how these two variants of land allocations are used to contribute different effects for housing projects. The study examines the additional driving forces and motivations behind the land allocations, seeking to contribute a more detailed picture of the early municipal planning practices regarding housing. The work is based on a mixed methodological approach. The main method is a thematic analysis of motivations for decided land allocations based on a dataset containing land allocation activities from 53 municipalities during 2021. The study also consists of a framing background study and an in-depth interview study with five of the municipalities. The starting point of the study is to describe overall trends based on motivations. Furthermore, the study investigates how well the motivations correspond to the expected effects of land allocations through a theoretical framework on formal and informal process. Finally, a municipal governance perspective is applied to examine the motives and driving forces behind the land allocations. Based on the motivations, the study argues that tender allocations to a greater extent result in project ideas being rewarded. Meanwhile, direct allocations focus on identifying a suitable housing developer. The in-depth study indicates that assurance of the developers’ capability is a leading influence in both allocation variants. Furthermore, the analysis shows that tender allocations and direct allocations account for an essentially equal total of housing volumes, where direct allocations contain a slightly higher average housing per land allocation. Consequently, it is reasoned that municipalities tend to prioritise realisation of housing development in order to meet their growth and housing policy goals. Other complementary values such as sustainability aspects can in turn be part of, but are in general not driving in, the land allocation process. Finally, several ideas are presented for potentially interesting further studies on the subject.

No description available.

En kommunal markanvisning kan liknas vid ett OPS-liknande förhållande mellan kommun och bostadsutvecklare, där den senare kan betraktas ha en option att få köpa kommunal mark. Arbetet undersöker och analyserar de olika processer som leder fram till att bostadsutvecklare får tillgång till mark via kommunala markanvisningar i Stockholms län. Studien undersöker dels ett kommunalt perspektiv, vilket behandlar själva tilldelningen av mark. Därutöver undersöks också bostadsutvecklarnas perspektiv, vilket behandlar olika företags tilldelningar. Studien innefattar en litteraturstudie, en innehållsanalys utifrån ett unikt dataset som baseras på sekundärdata från kommuner, samt hypotesprövning med hjälp av chi-två-test. Litteraturstudien undersöker markanvisningar i en historisk kontext, därefter hur markanvisningsprocessen betraktas idag både ur ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Sekundärdata till innehållsanalysen består av information kring samtliga tilldelade markanvisningar i elva kommuner i Stockholms län mellan åren 2015-2017. Informationen är hämtad efter kontakt med kommunerna ifråga. Studien betraktar markanvisningar som direkt jämförbara observationer. Markanvisningarna är indelade i direkt- och anbudsanvisningar. Hypotesprövning med hjälp av chi-två-test har genomförts för att testa olika uppställda hypoteser om vilka typer av företag som tilldelats vilken typ av markanvisning. Studien visar att kommuner arbetar på olika sätt när de tilldelar markanvisningar. Kommuner har olika förutsättningar som utmynnar i olika arbetssätt. Anbudsanvisningar har högre markpris än direktanvisningar, vilket kan bero på olika saker. Spelregler i anbudsanvisningar är både otydliga och oförutsägbara. Otydligheten beror främst på att en stor mängd bedömningskriterier har använts i förhållande till antalet anvisningar. Oförutsägbarheten är främst ett resultat av att bedömningskriterierna har haft en tydlig viktning, med angiven poäng eller procent, i endast hälften av fallen. Pris bedöms generellt som det viktigaste bedömningskriteriet i anbudsanvisningar. Olika typer av företag är olika framgångsrika i olika typer av markanvisningar. Omsättning och börsnotering har statistisk signifikant påverkan på detta. Allmännyttiga företag tilldelas fler markanvisningar än andra, men i en historisk kontext tilldelas de som grupp färre lägenheter jämfört med tidigare decennium på sent 1900-tal. Stora företag agerar irrationellt vid anbudsanvisningar. Många bostadsutvecklare visar kortsiktigt intresse för markanvisningar, där två av tre aktörer aldrig fått någon mark. / A Swedish municipal land allocation can be regarded as an option for a developer to purchase municipal land. This study investigates and analyses the various processes that lead to the availability of land for housing developers via municipal land allocations in Stockholm County. The study examines partly a municipal perspective, which deals with the actual allocation of land. In addition, a housing developer’s perspective is investigated, which deals with different corporate allocations.  The study includes a literature study, a content analysis based on a unique dataset based on secondary data from municipalities, and hypothesis testing using chi-squared tests. The literature study investigates land allocations in a historical context, then how the process is considered today, both from a national and an international perspective. Secondary data for the content analysis consists of information about all land allocations in eleven municipalities in Stockholm County between the years 2015-2017. The information is obtained after contact with the municipalities in question. The study regards land allocations as directly comparable observations. The land allocations are divided into direct and tender allocations. Hypothesis testing using chi-squared tests has been conducted to test different hypotheses about which types of companies that get different types of land allocations.  The study shows that municipalities work differently with land allocations. Municipalities have different conditions that emerge in different ways of working. Tender allocations have higher land prices than direct allocations, which may mean different things. “Game rules” in tender allocations are both unclear and unpredictable. They are unclear because of a total use of a large amount of assessment criteria in relation to the number of land allocations. They are unpredictable because of the lack of weighted criteria, with specified points or percentages, in only half of the cases. Price is generally assessed as the most important criterion in tender allocations. Different types of companies are different successful in different types of allocations. Turnover and listing have statistically significant impact on this. Public utility companies are awarded more land allocations than others, but in a historical context, they are assigned fewer apartments compared to previous decades in the late 1900s. Large companies act irrationally with tender allocations. Many housing developers show short-term interest in land allocations, where two out of three have never been awarded any land.

The Swedish cooperative housing company, known as HSB, was formed in 1923 as a result of a nationwide mobilization of tenants from mid 1800’s and forward. In 1929, they entered a new area of production by the planning and creation of Sweden’s first cooperative seaside resort, named Årsta havsbad. The purpose of this project was to offer affordable and accessible recreational housing to working class families living in any of the appartements owned by HSB in the city of Stockholm.  The aim of this thesis is to examine how Årsta havsbad was constructed as a social product during its early establishment around 1920–1931. Drawing on the spatial theory developed by French sociologist Henri Lefebvre in his 1974 book The production of space, the study seeks to identify how ideology, spatial practices and imaginaries simultaneously operated in the constitution of Årsta havsbad. The material analyzed are writings and pictures of HSB’s own newspaper Vår Bostad, as well as pictures, movies and additional press material. The study finds that HSB played a dominant role in shaping the practices and values of its intended inhabitants. Through the highly visual propaganda, HSB advocated for modernist views of domestic, social and environmental values. This left little to no space for conflicting ideas and behaviors. Furthermore, Årsta havsbad can be seen as a material manifestation of the inner conflicts of modernity, cutting through dichotomies such as individual/collective, city/countryside and nature/culture.

Detta arbete syftar till att studera hur Västerås Stads policyarbete tar sig an bakomliggande förklaringar till hemlösheten. För åstadkomma detta introduceras en modifierad modell av den nya ortodoxinen som tillsammans med kvalitativ textanalys som ett analytiskt verktyg används för att studera stadens policydokument. Resultatet visar att Västerås Stads insatser behandlar sjuklighet i olika former, däremot finns det brister i policyåtgärderna som en konsekvens av liberaliseringen av bostadsmarknaden som inneburit bostadsbrist och vräkningar. Det saknas också ett arbete mot stigmatisering och arbetslöshet, detta på grund av att hemlösas avsaknad av medborgarskap inte erkänns som ett åtgärdsbehov i den nuvarande hemlöshetensbekämpningen.

A 1980’s office block is threatened with demolition, leaving space for high-end housing in a local suburban area to Stockholm. Through presenting decision-makers with a choice and demanding action, I suggest a new future for this unwanted architecture.  The 32.000 sq m building is turned into 300 temporary rental apartments, following a strong structural logic to keep investment low. The found structure is used as a tool for contrasting the mainstream housing development of today, caring for urban diversity, ecology and coexistence.  The thesis project investigates if and how the repurposing of structures not meant for residential use into apartments can be a tool to challenge accelerating segregation. I present a design proposal for the 300 flats and additional functions, and discuss if the qualities of the spaces achieved can have any effect on diversity in the area and the norms of conventional building and the idea of the home. Tentatively, I suggest that the use of existing buildings conceived to be out of date and on the bottom of their market value development, can be a method to make the city more diverse. The role and resources of the architect student make this option possible. / Ett kontorskomplex från 1980-talet är rivningshotat för att lämna plats åt exklusiva bostadsrätter i en närförort till Stockholm. Genom att föreslå en ny framtid för den arkitektur som nu är ouppskattad, erbjuda beslutsfattarna ett reellt alternativ och kräva politisk handling. De 32 000 kvadratmetrarna kontorshus byggs om till 300 tillfälliga hyreslägenheter. Genom att följa byggnadens starka strukturella logik hålls kostnaderna låga. Den befintliga strukturen används som för att skapa lägenheter som kontrasterar mot den förhärskande konformiteten i bostadsbyggandet, och för att värna om urban mångfald, miljö och samlevnad. Examensarbetet undersöker om och hur omnyttjande av byggnader som inte är avsedda för boende till lägenheter kan vara ett verktyg mot den ökande segregationen. Mitt gestaltningsförslag för de 300 lägenheterna med omgivande funktioner utgör bakgrund till en diskussion om vilken effekt det byggda kan ha på diversitet i området och på normerna om konventionellt bostadsbyggande och idén om det goda hemmet. En försiktig slutsats är att byggnader med ett upplevt och marknadsmässigt lågt värde kan vara kärnan i en metod för att göra staden mindre segregerad, även inom dagens ekonomisk-politiska system. Den roll och de resurser en arkitektstudent har är ett sätt att möjliggöra sådana alternativa förslag.