Tal i bråkform är ett område inom matematiken där elever ofta stöter på problem. Syftet med studien är att undersöka vilka svårigheter och missuppfattningar som finns hos elever i årskurs 8 när det gäller tal i bråkform.   Det tillvägagångsätt som valts är en flermetodsforskning. En kvantitativ metod för insamling av data från en skriftlig diagnos samt en kvalitativ metod för insamling och analys av elevintervjuer. Genom elevernas lösningar på diagnoserna och på deras svar vid intervjuerna fick jag en god insyn i hur de tänker, resonerar och ser på tal i bråkform.  Resultatet visar att tal i bråkform är ett område i matematiken där missuppfattningar och svårigheter förekommer. Vissa elever saknar helt enkelt tillräcklig kunskap och förståelse för tal i bråkform. Missuppfattningar och vanliga fel som förekommer inom tidigare forskning går att finna även i denna studie.

Abstract Syftet med denna undersökning är att undersöka vilka svårigheter och missuppfattningar som kan finnas hos några elever i grundskolan, och hur de tänker kring tal i bråkform. I min undersökning utgår jag från följande frågor: Hur resonerar eleverna när de löser en uppgift med tal i bråkform? Vilka missuppfattningar kan man upptäcka när eleverna löser uppgifterna om tal i bråkform?För att se vilka svårigheter eleverna har inom området bråk har jag gjort individuella intervjuer med 4 elever som går i skolår 7. Under intervjuerna fick de svara på ett arbetsblad som innehåller olika uppgifter kring bråk. Uppgifterna i elevbladet baserades på mina undersökningsfrågor. Jag har sett genom intervjuerna och elevbladen att eleverna har olika svårigheter och missuppfattningar kring tal i bråkform.

Elever i svensk grundskola har dokumenterade svårigheter inom området för rationella tal. I ett normerande utbildningssystem, där elevers kunskaper mäts mot uppställda mål, kommer vissa erfaranden och ageranden att anses mer giltiga än andra. I denna systematiska litteraturstudie har ett fenomenografiskt ramverk använts för att visa på hur erfaranden av rationella tal kan ordnas i en logisk, hierarkisk ordning för att förklara hur en kunskapsutveckling mot sådana mål skulle kunna se ut. Ett lärande i syfte att förstå mening istället för att memorera och återge, som ger en helhetsbild snarare än en bild av vissa delar och som leder till djupinlärning istället för ytinlärning är, enligt denna ansats, vägar mot en sådan kunskapsutveckling. Analysen visar att en sådan kunskapsutveckling inom området för rationella tal bygger på konceptuell kunskap, vilken framför allt omfattar kunskap om de rationella talens relationella karaktär. Resultat och analys har vidare visat vikten av att uttrycka och representera rationella tal på ett varierat sätt för att möjliggöra att så många som möjligt kan erfara så många olika aspekter som möjligt av fenomenets ingående delar såväl som dess helhet. Slutligen visar även studien hur en kunskapsutveckling enligt beskrivningskategorierna samtidigt låter eleverna tillgodogöra sig Läroplanens, Lgr11, fyra kunskapsformer samt möjligheten att arbeta enligt den demokratiska dimensionen för självbestämmande.

Syftet med denna studie är att hitta olika undervisningsmetoder som fungerar väl med tal i bråkform. Studien riktar sig mot elever och undervisande lärare i mellanstadiet. I denna skrift synliggörs några svårigheter med undervisningen av bråktal samt hur dessa svårigheter kan övervinnas. Syftet är även att finna olika artefakter och laborativa läromedel som är anpassade eller fungerar väl in i undervisningen av tal i bråkform. Interjuver med lärare, litteratur och enkätfrågor till elever i mellanstadiet ger svar på frågeställningen. En varierad undervisning med olika artefakter i en kombination med elevernas samspel mellan varandra ger en god undervisningsmetod av tal i bråkform.

No description available.

Detta arbete ger en uppfattning om vad elever i skolår 6 har för attityder kring området bråk och sin bråkinlärning. Insamling av material skedde med undersökningsmetoden enkäter. Med metoden ”Grounded Theory” har jag sammanställt och kategoriserat mina resultat. Det innebär att man låter elevernas svar på enkäterna ”tala” till sig. Bland de slutsatser som dras i studien är att många elever finner bråk vara ett tråkigt och svårt område. En mer vardagsanknuten undervisning bör vidare tillämpas då vissa elever är inte medvetna om varför de lär sig bråk i skolan. Många kan inte praktisera sina bråkkunskaper i sin vardag och ser ingen mening med att lära sig det.

Bråk är något som många elever upplever är svårt. Samtidigt har bråk en central roll i taluppfattningen och är nödvändigt för att förstå andra områden i matematiken. Syftet med den här studien är att få en förståelse för hur lärare som arbetar i årskurs 4–6 beskriver elevers svårigheter och missuppfattningar kring bråkbegreppet. Det är även att förstå hur de beskriver sin undervisning gällande innehåll och didaktiska strategier för att öka elevers förståelse för bråkbegreppet. Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar årskurs 6. Som underlag till intervjuerna har även ett elevtest tagits fram som bygger på de fem subgrupperna av bråk: del- helhet, förhållande, operator, resultat av division och mätning. Det insamlade materialet sammanställdes sedan i kategorier som dels handlade om elevers förståelse, dels om lärarnas undervisning. Därefter analyserades det som lärarna beskrev och kopplades samman med tidigare forskning på området. Det framkom i samtalen med lärarna att de känner väl till sina eleversstyrkor och svagheter. Det framkom även att undervisningen som eleverna möter, har ett fokus på procedurer. En slutsats är att det vore gynnsamt att frångå läromedel för att elever ska få en mer begreppslig förståelse för bråkbegreppet.

Undervisningen i skolan ska ge alla elever lika möjligheter att nå kunskapsmålen. Detta innebäratt för de elever som befinner sig i någon form av matematiksvårighet, kommer de att vara ibehov av extra anpassningar för att kunna följa med i undervisningen. Syftet med dennaundersökning var att studera hur anpassningar kan hjälpa elever med deras kunskapsutvecklinginom ämnet matematik. För att undersöka detta begränsades frågeställningen till att behandlahur visuellt stöd kan hjälpa elever i och utanför matematiksvårigheter i deras enskilda arbete iområdet problemlösning i bråk och där representationsteori användes för att analyseraelevernas matematikförståelse. Under denna undersökning observerades 21 elever i årskurs 5–6 varav sju elever befann sig i matematiksvårigheter, i deras arbete i området problemlösning ibråk där eleverna fick hjälp av ett visuellt stöd i form av ett koordinatsystem för att lösa en delav uppgifterna. Vid analysen av den insamlade data användes tematisk analys medutgångspunkten i representationsteori. Resultatet av studien visar hur visuellt stöd kan hjälpaelever i delar av problemlösning genom att underlätta insamlingen av information ochutformningen av en plan för att lösa problemet.

Syftet med studien var att undersöka huruvida illustrativt material och uppgiftsformuleringar i läromedel i matematik kan bidra till att förebygga matematiksvårigheter i relation till begreppet bråk hos elever i årskurs 7. Studiens frågeställningar besvarades med hjälp av en läromedelsanalys. En deduktiv ansats grundad i Davydovs teori om generaliseringar samt i Bruners teori om representationer användes. Studiens resultat visar att illustrativt material och uppgiftsformuleringar i läromedel möjliggör utveckling av bråk som ett empiriskt begrepp, samt att progression i representationsformer och generaliseringsgrunder saknas. Vår slutsats är att läroboken i sig inte kan fungera som ett medel i arbetet med begreppsutveckling, utan lärarens roll och utformningen av undervisningen är det centrala för att uppnå en begreppsutvecklande undervisningspraktik. Vi ser till och med en risk för att läroboken kan fungera som ett hinder vid begreppsutveckling och att elevernas missuppfattningar kan befästas, vilket i sin tur kan orsaka matematiksvårigheter.

No description available.