The purpose of this study is to bring out the social economic residential segregation that exists in Bredäng and in Mälarhöjden by experiences and perceptions from local residents with a qualitative research. The study will also show how these expectations forms from local residents in these districts. Both these districts take place in southern Stockholm. Bredäng, the public housing neighborhood and Mälarhöjden, the garden neighborhood are two districts that was built up during two different eras but has a social economic difference bigger than the geographic distance. The majority of the local residents in Bredäng are low incomes and have a lack of university or college education. The majority of the local residents in Mälarhöjden have a higher percentage of university graduates and the average income per year are twice the size of Bredängs resident’s. The main focus of this study will be to inquire into why the social economic elements lead to residential segregation in these districts, but also in how Mälaräng will effect on this. The main focus will be to examine why the social economic elements leads to how segregation forms from the expectations that exist. It generally occurs similar beliefs and perceptions from all respondents about these districts. The results shows that all respondents confirms that it exist social economic differences between Bredäng and Mälarhöjden with consequences that Bredäng becomes the segregated district towards to Mälarhöjden that is considered the “fancier” district with higher “status”. We have used the concept segregation that is central in this study and two theoretical points, Goffman’s identity and Elias and Scotson who writes about established and outsiders. We use the theoretical perspectives to connect the empirical part about how individuals form experiences and perceptions toward to the opposite district. We also find how identity creations forms from the categories that the individual gets. / Med hjälp av en kvalitativ undersökning är syftet med denna studie att belysa hur bostadssegregation och hur områdets invånare formar föreställningar om både sitt eget område och i jämförelse med det motsatta området. Bredäng och Mälarhöjden ligger i södra Stockholm och är de två områden som kommer att undersökas. Vidare kommer vi i studien även belysa hur dessa står i relation till varandra utifrån lokalinvånarnas upplevelser och uppfattningar. Bredäng, miljonprogramområdet och Mälarhöjden, trädgårdsstaden är två stadsdelar som byggdes under olika tidsperioder men där de socioekonomiska skillnaderna är betydligt större än det geografiska. Majoriteten av de lokala invånare i Bredäng är låginkomsttagare och saknar eftergymnasial utbildning till skillnad från Mälarhöjden där fler är högutbildade samt där årsinkomsten är det dubbla jämfört med Bredäng. Studiens främsta fokus kommer vara att undersöka varför de socioekonomiska faktorer leder till hur bostadssegregation formas utifrån de föreställningar och uppfattningar som råder. Det förekommer generellt liknande föreställningar och uppfattningar från samtliga informanter kring stadsdelarna. Resultatet visar oss att samtliga respondenter bekräftar att det råder socioekonomiska skillnader på Bredäng och Mälarhöjden där konsekvenserna blir ett segregerat område där Bredäng ses som det segregerade området gentemot Mälarhöjden som framställs som det mer ”finare” och området med högre ”status”. Till den teoretiska biten har vi använt oss av ett centralt begrepp, segregation och två teoretiska utgångspunkter varav en av Goffmans identitetsskapande och sedan även Elias och Scotson som redogör för etablerade och outsiders. Med hjälp av de teoretiska perspektiven finner vi en anknytning till det empiriska avsnittet på hur individer formar uppfattningar och föreställningar gentemot det motsatta området. Vidare finner vi även hur identitetsskapandet formas utifrån de kategorier med egenskaper man blir tilldelade.

Open and un-built spaces can be argued as creating holes and abruptions in the urban fabric, or contradictory, as being spaces for opportunities and spontaneity. In contemporary urban ideals of density, spaces as these are rarely planned. In previous paradigms of urban planning however, as during the modernist era, open spaces were more often intentionally introduced as urban elements. The study researches the neighbourhood of Bredäng as a distinct case of a modernist suburban area in Stockholm. Bredäng is characterised partly by its many open unbuilt spaces, which were planned as part of the then prevailing idea of urbanity where nature and open spaces were seen as providing a peaceful living environment in contrast to the hectic and unhealthy inner city. In the current planning ideal of Stockholm, the city is to become a coherent and dense urban environment, and a wish to ‘heal the wounds’ of, primarily, modernist planning, is stressed. Bredäng is placed between its historical ideals of modernism and contemporary ideals of densification and continuous urban landscapes, and in this meeting the open spaces will play a vital role. Through interview studies with planners, engineers and architects involved in current planning of Bredäng, as well as through analysis of planning documents and policies, the thesis examines the open spaces of Bredäng as fields for interaction between planning ideals. Three competing, but not mutually exclusive, strategic approaches emerges from the analysis of the contemporary planning of Bredäng. We categorise these approaches to the open spaces as; (1) Sustainable Bredäng in which open spaces are understood partly negative, as spaces without quality, hindering integration, and partly in positive terms as spaces for exploitation and densification. (2) Preserved Bredäng in which open spaces are romanticised as carriers of the historical legacy and seen as important to preserve. (3) Polished Bredäng in which the open spaces are perceived as positive for the marketing of the identity of Bredäng but also as unwanted, unsafe and empty elements. Regardless approach, the open spaces are seen as in need of definition, as urban parks, as cultural heritage or as transformed into vibrant spaces for street life. Hence, to be undefined and undisciplined is not a viable alternative within a contemporary urban context. A historical comparison can be made - if the land where Bredäng was planned can be seen as a tabula rasa for new visions, the small scale open spaces now becomes a tabula rasa for contemporary urban thought on which ideas a nd visions can be pictured. / I den här uppsatsen undersöks öppna och icke exploaterade ytor i Stockholms ytterstadsmiljö. Dessa ytor beskrivs i vissa sammanhang som negativa hålrum och som icke-urbana, medan andra argument snarare håller fram den tomma ytans potential som plats för kreativitet och stadsutveckling. I samtida stadsideal av täthet och funktionsblandning är öppna ytor sällan medvetet planerade, och ses inte heller som självklara element att bevara. Detta till skillnad från tidigare planideal där den tomma ytan gavs en annat funktion och därmed tilläts ta plats i stadsbilden. Ett sådant ideal där den öppna ytan medvetet skapades som del av det urbana återfinns hos modernismens planeringsideal. Frågan om den öppna ytans vara eller icke vara kan även ses som signifikativ för en vidare debatt om vilket stadsideal som eftersträvas i och med att det sätter gränser för i vilken miljö och på vilka villkor som det urbana livet ska levas. Denna uppsats tar sig an stadsdelen Bredäng i södra Stockholm som ett fall av en välbevarad modernistisk stadsmiljö där den öppna ytan ges stor vikt och plats i stadsmiljön. Bredängs öppna ytor ses i uppsatsen som spår av ett stadsideal där grönytor, natur och luftiga typologier sågs som ett positivt alternativ till den täta innerstadens osanitära och hektiska liv. I samtida planering av Stockholm framhålls dock en vilja att ‘läka såren’ som uppkom ur en modernistisk planering, samt ett fokus på förtätning och utveckling av modernismens stadsmiljöer. Bredäng placeras därmed i ett tydligt möte mellan två olika stadsideal, och i detta möte erhåller de öppna ytorna en central roll. Genom intervjuer med aktiva planerare, ingenjörer och arkitekter, samt genom dokumentstudier av planeringsoch visionsdokument, utforskar uppsatsen Bredängs öppna ytor som platser för interaktion mellan stads- och planeringsideal. I analysen av det empiriska materialet framkommer tre parallella planeringsstrategier i den pågående utvecklingen av Bredäng. Dessa strategier bär med sig tre olika förståelser av Bredängs öppna platser, som även visar på tre olika visioner av det framtida urbana livet i Bredäng. Strategierna kan kategoriseras som; (1) Hållbara Bredäng där de öppna platserna förstås delvis negativt som icke-kvalitativa ytor som hindrar möten och integration, men även positivt som ytor som möjliggör exploatering och förtätning; (2) Bevarade Bredäng där ytorna romantiseras som bärare av ett historiskt kulturarv och därigenom hålls fram som viktiga att bevara; samt (3) Polerade Bredäng där de öppna ytorna ses delvis som negativa element som skapar upplevelse av osäkerhet, men även som potentiella element i skapandet av en ny positiv identitet och i en vidare marknadsföring av området. Oavsett strategi så förstås de öppna ytorna som att vara i behov av tydligare definition - som urbana parker, som kulturminnen eller som ytor att omvandla till plats för levande gatuliv. Följaktligen uppfattas odefinierade och tvetydiga ytor som svåra att bevara i den samtida urbana kontexten. Den öppna ytan kan här beskrivas som en tabula rasa där nutida stadsideal kan visualiseras och prövas.

This is a project on the topic of living and working and it consists of two parts. The first is a research thesis analyzing the development of the atelier typology from the 1860s until today. The second part is a proposal for a new architectural typology, that combines spaces for dwelling with those of production and labor. The project is set in Stockholm. My study shows a gradual loss of the concept of the atelier as a combined/multifaceted typology. Throughout the years studied, the place to produce has gradually separated itself from both the space of dwelling and the place of consumption. My interest lies in speculating on bringing them together again, in my proposal for a new architectural typology; the ’super villa garage’. To briefly conclude, I here identify the atelier as a place of convergence between cultural production and domestic life. A space that blurs the line between the two spheres and challenges the division of dwelling and labor. As a typology that shifts the boundaries between the private, the communal, and the public I believe that it has the potential to generate new ways of living and working, as well as give new possibilities for interaction and integration with local contexts.

This study has as an objective to compare and evaluate the living conditions of two immigrant children residing in different places in Sweden. Given that immigrants often are looked upon as a social and physical vulnerable group in relation to disadvantageous socioeconomic conditions the children's lives were analyzed in relation to four public health objects. By using Runkeeper, GIS, Equipop data, time geographic material, telephone conversations and a web survey the children lives are analyzed within their activity spaces. The children formed their lives in different socioeconomic environments and adapted their lives after their conditions. The perspective on individual level can be put in contrast with studies based on society level. In relation to this the lives of these two children are observed as deviant because they showed a good health status in social and physical aspects. Some theories and hypothesis could be verified and some of these could be falsified. Keywords: Activity spaces, immigrant, socioeconomic conditions, health status.

Torg, parker och stråk är platser som ofta ses som något gemensamt, en viktig del av det offentli- ga rummet, en skådeplats för diverse yttringar och därmed en fungerande demokrati. Offentliga rum och dess möbler är viktiga för ett stadsdels välmående, som en egen kategori av artefakter som berättar om stadsdelens historia och samtid. Ledtrådarna finns där som för att hjälpa oss att förstå dess sammanhang både mentalt och fysiskt, såsom ett inristat budskap eller hur möbeln är placerad i förhållande till sin omgivning. Offentliga möbler och rum kan liknas vid komponenter- na som får en stadsdel att vara bebodd, hemtrevlig och vital. I stadsrummet kan invånarna mötas och bänken blir då en central förutsättning för samtal och integration i stadsrummet. En offentlig möbel är på sätt och viss något gemensamt, likaså kan den vara en förlängning av individens hem och privata svär. I mitt examensarbete, för kandidatutbildningen på Konstfack, kandidatprogram- met inredningsarkitektur och möbeldesign under vårterminen 2022, formges - ett rum, en möbel för möten i det offentliga rummet.