Detta forskningsförslag är en jämförelse kring hur fastighetsindelningsbestämmelser används i gällande lagstiftning samt äldre lagstiftning. Fastighetsindelningsbestämmelser har i tidigare lagstiftning skapats genom tomtindelningar (byggnadslagen SFS 1947:763) och som fastighetsplaner (äldre plan-och bygglagen SFS 1987:10). Idag gäller även de äldre bestämmelserna som fastighetsindelningsbestämmelser genom plan-och bygglagen (SFS 2010:900). Numera skapas fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Befintliga fastighetsindelningsbestämmelser skapar idag problem när fastighetsägare vill göra avstyckningar som inte stämmer överens med fastighetsindelningen i detaljplanen eller i äldre tomtindelningar och fastighetsplaner. Idag behöver bestämmelserna upphävas i en planprocess med förenklat förfarande. Detta är en relativt omfattande process som är ekonomisk kännbar för den som vill göra avstyckningen. I forskningsförslaget kommer intervjuer ske med personal i kommunal verksamhet som förhoppningsvis har erfarenhet av hur bildande och upphävande av fastighetsindelningsbestämmelser har skett enligt äldre och nuvarande lagstiftning. Resultatet kan ge information om vad som idag fungerar bra och dåligt och om hur arbetet eventuellt kan förbättras. Det är viktigt ur avstycknings synpunkt att fastighetsindelningsbestämmelserna kan upphävas på ett enkelt sätt. När det sker så möjliggörs det för nya bostäder i redan bebyggda områden. I och med detta kan befintlig infrastruktur användas där både ny-och äldre bebyggelse kan kombineras i samband med att fler människor får chansen att bo i trygga miljöer i centrala lägen. Ur ekonomisk synpunkt är detta en vinst. / This research proposal is a comparison regarding division into property units' rules in current legislation as well as in older legislation. Division into property units have been created in previous legislation through plot divisions in Building law (SFS 1947: 763) and as property regulation plan in the Older Planning and Building Act (SFS 1987: 10). Nowadays are the older provisions also applying as property clauses by the Planning and Building Act (SFS 2010: 900). Today, division into property units are created indetailed development plans. Existing division into property units are today creating problems when property owners want to subdivide a property that do not match the property layout in the indetailed development plan or in older land divisions and property regulation plans. Today, the provisions need to be repealed in a simplified procedure process. This is a relatively comprehensive process that is economically feasible for anyone who wants to subdivide a property. In the research proposal interviews will take place with staff in municipal activities, which hopefully have experience of how formation and removal of division into property unit's rules has been made in older and current legalisation. The result can provide information about what works well and badly today and how the work can possibly be improved. It is important from a subdivide point of view that the division into property unit's rules can be easily canceled. When this happens, new housing can be built in already built areas. With this, existing infrastructure can be used where both new and older buildings can be combined as more people get the chance to live in safe environments in central locations. From an economic point of view, this is a profit.

Detaljplaner används av kommuner som ett sätt att reglera användningen av mark- och vattenområden. Plankartan som hör till detaljplanen är det juridiska dokumentet där kommunen använder sig av planbestämmelser vid utformningen av planområdet. Till plankartan följer det en planbeskrivning som anger syftet och redovisar hur planen ska genomföras och vilka konsekvenser den har på sakägare, miljön och andra som kan komma att beröras av detaljplanen. Vid bristfälliga planbestämmelser och planbeskrivningar kan konsekvenserna för de drabbade medföra kostsamma och utdragna processer. Enligt tidigare studier innehöll 17 % av antagna detaljplaner olämpliga planbestämmelser. Enligt tidigare bestämmelser så var kommunen inte tvungen att samråda med lantmäterimyndigheten vid alla planförfaranden. Lantmäterimyndighetens roll var under samrådet att verka för att planbestämmelser som kunde påverka det fastighetsrättsliga genomförandet var utformade på ett ändamålsenligt sätt. Lantmäterimyndighetens roll ändrades dock i samband med den lagändring som trädde i kraft 1 januari 2015. Regeringen ville effektivisera plangenomförande och detta ledde till att lantmäterimyndigheten fick en tydligare och utökad roll i planprocessen. Denna studie har som syfte att undersöka hur kommunernas ställningstagande till yttranden från lantmäterimyndigheten i samband med samråd och granskningstiden ser ut. Resultatet efter samråd visar att 12 % av detaljplanerna innehöll brister som påtalats av lantmäterimyndigheten men som kommunerna inte åtgärdat. Efter granskningstiden så gick procentandelen ner till 7 % av detaljplanerna. Vid granskning om det var någon skillnad i ställningstaganden mellan kommuner med kommunal lantmäterimyndighet och kommuner med statlig lantmäterimyndighet visade undersökningen att det inte förekom några större skillnader. Studien tyder på att kommunerna lyssnar på de synpunkter och råd lantmäterimyndigheten framför och följaktligen åtgärdar påtalade brister. Detta i sin tur leder förhoppningsvis till ett effektivare plangenomförande. / Detail development plans are a way for the municipalities to regulate the use of land and water territories. The map that follows with the detail development plan is a legal document used by the municipalities to shape the area of the plan by using plan regulations. With the map follows a plan description which describes the purpose of plan, presents the implementation of the plan and the consequences it has on interested parties, the environment and other parties that could be affected by the detail development plan. In the case of deficient plan regulations och plan description the consequences for the afflicted parties can lead to costly and drawn out processes. Earlier studies showed that 17 % of all approved detail development plans contained deficient plan regulations. According to earlier regulations, the municipalities did not have to consult with the cadastrial authorities for every planning proposal. During this time, the role of the cadastral authority was to make sure the plan regulations refering to property law were correct in their configuration not to cause negative consequenses to the implementation of the detail development plan. The role of the cadastral authories changed in conjunction with a constitutional amendment to the law which took effect 1 januari 2015. The government wanted to make the planning implementation more effective and one way to achieve this was to give the cadastral authority a more distinct and extended role during the planning process. The purpose of this study is to examine how the municipalities respond to comments made by the cadastral authority during the review time. The result shows that after the first review time 12 % of the detail development plans that the cadastral authority made remarks on had not been corrected by the municipalities. After the second review time, the procentage had decreased to 7 % of all detail development plans. When comparing the actions taken by municipalities with communal cadastral authority and municipalities with state cadastral authority the analysis showed that there where no significant differences between them. The studie indicates that the municipalities listen to the opinions and advice given by the cadastral authority, thereby deficient plan regulations and plan descriptions are amended accordingly. This will hopefully lead to a more effective implementation of the detail development plans.

Under sista läsperioden för studerande på samhällsbyggnadsprogrammet ska studenterna genomföra ett examensarbete under 10 veckor. Aktuellt examensarbete genomförs på samhällsbyggnadsförvaltningen på Kalix kommun. Syftet med arbetet är att utreda förutsättningarna för kommunen att digitalisera processerna vid handläggning av detaljplaner, lov- och anmälningsärenden samt förhandsbesked – i rapporten nämnt plan- och byggprocessen. Utredningen har baserats på intervjuundersökningar med anställda på samhällsbyggnadsförvaltningen och informationsenheten på Kalix kommun. Utöver Kalix kommun har även planeringsavdelningen på Piteå kommun samt systemleverantören Sokigo AB varit föremål för intervjuer. En tydlig vinst som kommuner upplever efter digitalisering är att arbetet blir mer tid- och resurseffektivt, något som planavdelningen och bygg- och miljöavdelningen på Kalix kommun anser är en intressant motivering till att digitalisera. Samtidigt ser kommunen vissa utmaningar, bland annat att få alla att se nyttan med att arbeta på ett nytt sätt och att invånarna ska behärska tekniken. Kalix kommun bedöms ha goda förutsättningar att inleda ett arbete att börja digitalisera plan- och byggprocessen, bland annat genom att se över möjligheterna att lansera en lämplig e-tjänst för plan- och byggärenden.

Denna studie handlar om social hållbarhet och om hur fyra olika kommuner i den fysiska planeringen hanterar och metodiskt arbetar med detta ämne. Syftet är att undersöka vilken prioritet som frågor kring social hållbarhet har i den kommunala planeringsprocessen och hur man metodiskt arbetar med dessa frågor. Syftet är också att undersöka den sociala hållbarhetens potentiella koppling till blandstaden. Undersökningen har genomförts genom att studera kommunernas översiktsplaner, utvalda detaljplaner och de policydokument som planerna hänvisar till. Innehållet har sedan analyserats i relation till teorier kring social hållbarhet och blandstaden. Intervjuer med tjänstemän på samhällsbyggnadsenheterna på respektive kommun har också genomförts för att få en bild av hur man i planprocessen hanterar detta. Resultatet visar på att man i kommunernas översiktsplaner på liknande sätt avhandlar ämnet social hållbarhet och att man även har liknande målsättningar och visioner kring ämnet. I de studerade detaljplanerna skiljer sig dock i vilken utsträckning och på vilket sätt social hållbarhet behandlas i planbeskrivningarna. Större planer tenderar att ha större inslag av reflektioner kring planens inverkan på sociala hållbarhetsfrågor, medan många mindre planer inte alls avhandlar ämnet. Genom de intervjuer som genomfördes framkom att planering kring dessa frågor anses svårt och man många gånger inte anser sig ha specifika metoder som kan att påverka den fysiska planeringen. Alternativt anser man inte att kommunen som organisation använder de metoder som finns. De konkreta metoder som kommunerna använde var; markanvisning, medborgardialog och socialkonsekvensanalys. En tjänsteman nämnde att hen personligen använde Göteborgsmatrisen och en annan hade kontinuerliga möten med lokala mäklare för att följa flyttrender bland kommunens invånare. Samtliga tjänstemän talade om "blandstad", om än i varierande termer, som tätt sammankopplat med socialt hållbara städer och samhällen. De reflektioner som resultatet av denna undersökning slutligen genererat handlar om socialkonsekvensanalysens potentiella roll som konkret metod för kommuner att tillämpa men också om ett eventuellt behov av en lagstiftning liknande den som finns för upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. Båda dessa verktyg borde kunna användas på ett analyserande sätt för att värdera och bedöma eventuella åtgärders inverkan på sociala och ekologiska värden. / This bachelor thesis is about social sustainability, more specifically it is about how four different municipal areas handles issues about social sustainability in their spatial planning. The aim of this thesis is to investigate the priority of this topic and which methods that are used to deal with this subject. The purpose is also to investigate the possible connection between social sustainability and mixed use-city. The analysis has been made by studying comprehensive plans, detailed development plans and other documents connected to the plans. The content of these document has then been analyzed in relation to theories about social sustainability and mixed use-city. Municipal officials have been interviewed to get at more nuanced view on how social sustainability is incorporated into the process of planning. The result shows that the four comprehensive plans in a similar way talk about the aims of planning for social sustainability. In the detailed development plans the difference however is significant, varying to what extent and in what way social sustainability is described the planning specification. Bigger plans tend to include the subject in a more extensive way, whilst smaller many plans don't incorporate social sustainability at all. During the interviews many of the officials said that planning for social sustainability is difficult matter and called for more concrete methods, and for the municipality to use the methods available, to affect the spatial planning. The methods used were; land allocation, civil dialogue and social impact assessment. One official mentioned that he/she personally used the Gothenburg-matrix and another had regular meetings with local brokers. All officials talked about mixed use in connection to social sustainability. The conclusion that the result of this analysis finally led to is about the social impact assessment as a suitable method for planning for social sustainability, but also about the potential need for a legislation. Perhaps that could be the way to include social sustainability into the process of planning.

Kulturvärden i detaljplaner är en fallstudie som undersöker antikvariska förundersökningar framtagna till planprocessen. Huvudtemat som uppsatsen undersöker är hur metoder för identifierandet av kulturvärden påverkar den antikvariska förundersökningen. Slutsatsen visar att det ofta är svårt att läsa ut om en metod har använts eller inte då den inte alltid presenteras i förundersökningen. Vidare har uppsatsen åskådliggjort att antikvarien som tar fram planeringsunderlaget – i denna fallstudie – inte tydligt hävdar kulturvärdet mot andra intressen i planprocessen. Samtidigt finns inga krav idag på att ett sådant ställningstagande ska ske. / Cultural values in Detailed Development plans is a case study that examines antiquarian preliminary studies developed for the planning process. The main theme that the essay examines was how methods for identifying cultural values affect the antiquarian preliminary study. The conclusion shows that it is often difficult to read whether a method has been used or not as it is not always clearly presented in the preliminary study. Furthermore, the thesis has shown that the antiquarian who produces the planning data - in this case study - does not fully assert the cultural value against other interests in the planning process. At the same time, there are no requirements today for such a position to be taken.

By the new Planning and Building Act that came into effect 2 May 2011, it became possible to use regulations of division into property units in detailed development plans. With these regulations, there is possible to regulate how an area will be divided into property units, which easements and utility easement that should be formed, amended or repealed and which facilities that should be joint facilities. Earlier, these regulations was an own form of plan – the real property plan – that was abolished when the new Planning and Building Act came into effect. However, older real property plans are still valid as detailed development regulations, according to the transitional regulations to the Planning and Building Act. The purpose with incorporating these regulations in the detailed development plan was to simplify the application by making it not necessary with double procedures to regulate these issues. Another advantage according to the preparatory works was that the property owners would only need to study one plan document to understand the consequences of the detailed development plan. When regulations of division into property units is used, some provision in the cadastral laws should be tested already during the plan procedure. During the implementation time of the plan, the cadastral authority is bounded by the testing of the provision that has been made during the plan procedure. The regulations of the division into property units is binding for cadastral procedures in the way that the cadastral authority cannot form property units in contravention of these regulations. Even at the building permit processes, the regulations of the division into property units is binding meaning that building permit cannot be given if the property does not correspond to the regulations of division into property units. Furthermore, the regulations of division into property units gives real property owners right to compulsory acquisition so that the division into property units corresponds to these regulations. The aim of this Master of Science thesis is to investigate how and to what extent the regulations of division into property units have been used in the Stockholm County since the new Planning and Building Act came into effect. A quantitative study of all 26 municipalities in the Stockholm County has been made. The study included all detailed developments plan that has been adopted between May 2011 and December 2015. The result was that the regulations of the division into property units have been used in 24 detailed development plans during this period. Only eight of the municipalities had used regulations of division into property units. Almost half of these 24 plans was plans for single-family properties where the regulation replaced a real property plan that was repealed. In general, it can be stated that regulations of division into property units is mostly used in plans for single-family properties. Interviews were made with several of those municipalities that uses regulations of division into property units to largest extent. The most common reason to use these regulations was to make it sure that the plan can be implemented in accordance with the intention of the municipality. There is also common that regulations of division into property units is used when municipalities change a plan that has no regulation of the minimum area of the property units. If part of a real property plan is repealed in order to make it possible to divide a property unit, a new regulation of real property formation can be used to guarantee that it will not be formed too many property units. Other reasons to use regulations of division into property units was to expand the possibility of compulsory acquisition, to solve questions of cooperation between property units and to create predictability when it comes to charges of costs for municipal streets. Interviews has also been made with municipalities who do not use regulations of division into property units. The main reasons to not use these regulations was that there is no need of it and that the flexibility is reduced if regulations of division into property units is used. In the thesis the conclusion is drawn that regulations of division into property units is especially suitable to use in conversion of holiday home areas to areas for permanent resident properties. In such detailed development plans, there are many property owners who can have different attitude to the planning. Thus, there may be a need of binding regulations to handle disputed situations. / Genom den nya plan- och bygglagen som vann laga kraft den 2 maj 2011 blev det möjligt att införa s.k. fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Dessa bestämmelser kan reglera hur ett område ska vara indelat i fastigheter, vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas ändras eller upphävas samt vilka anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar. Tidigare kunde dessa frågor regleras i en särskild planform – fastighetsplanen – som avskaffades i och med att nya PBL vann laga kraft. De fastighetsplaner som har vunnit laga kraft gäller dock alltjämt som detaljplanebestämmelser, enligt övergångsbestämmelser till PBL. Syftet med att inkorporera dessa bestämmelser i detaljplanen var att förenkla tillämpningen genom att det inte skulle krävas dubbla planförfaranden för att reglera de fastighetsrättsliga frågorna i detaljplaneområden. En annan fördel som lyftes fram under lagstiftningsarbetet var att den enskilde fastighetsägaren bara skulle behöva studera ett plandokument för att förstå konsekvenserna av detaljplanen. När fastighetsindelningsbestämmelser tillämpas ska vissa villkor i förrättningslagstiftningen prövas redan under detaljplaneförfarandet. Under detaljplanens genomförandetid är lantmäterimyndigheten bunden av den villkorsprövning som gjorts. Fastighetsindelningsbestämmelserna är också bindande vid lantmäteriförrättningar på så sätt att Lantmäteriet inte får besluta om någon annan fastighetsindelning än den som fastighetsindelningsbestämmelserna anvisar. Även vid bygglovsprövningar är fastighetsindelningsbestämmelserna bindande, vilket innebär att bygglov inte kan beviljas förrän en fastighet har anpassats till eventuella fastighetsindelningsbestämmelser. Fastighetsindelningsbestämmelserna ger också fastighetsägare rätt till inlösen av mark så att fastighetsindelningen anpassas till dessa bestämmelser. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur och i vilken utsträckning fastighetsindelningsbestämmelserna har tillämpats i Stockholms län sedan nya PBL vann laga kraft. En kvantitativ undersökning av samtliga 26 kommuner i Stockholms län gjordes. Undersökningen omfattade detaljplaner som antagits mellan maj 2011 och december 2015. Det visade sig att fastighetsindelningsbestämmelser har införts i 24 detaljplaner i Stockholms län under denna tidsperiod, fördelat på 8 kommuner. Nästan hälften av dessa planer har omfattat enstaka småhusfastigheter där den införda fastighetsindelningsbestämmelsen har ersatt en del av en fastighetsplan eller tomtindelning som upphävts. Överhuvudtaget kan konstateras att fastighetsindelningsbestämmelser framförallt tillämpas i detaljplaner för småhusbebyggelse. Intervjuer har genomförts med flera av de kommuner som tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser i högst utsträckning. Den vanligaste anledningen till att använda fastighetsindelningsbestämmelser har varit att säkerställa att planen genomförs i enlighet med kommunens intentioner. Det är också vanligt förekommande att kommuner använder fastighetsindelningsbestämmelser för att man ändrar en detaljplan som saknar bestämmelser om minsta fastighetsstorlek. Om en del av en fastighetsplan upphävs för att möjliggöra avstyckning inom ett sådant detaljplaneområde kan en ny fastighetsindelningsbestämmelse införas för att garantera att det inte bildas för många nya fastigheter. Andra skäl till att tillämpa fastighetsindelningsbestämmelser har varit att utöka möjligheterna till tvångsvis markåtkomst, att klara ut fastighetssamverkansfrågor samt att skapa förutsägbarhet vid gatukostnadsuttag. Intervjuer har också genomförts med kommuner som inte tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser. De främsta skälen till att kommuner avstår från att använda fastighetsindelningsbestämmelser är att det inte behövs och att flexibiliteten minskar om fastighetsindelningsbestämmelser används. I examensarbetet dras slutsatsen att fastighetsindelningsbestämmelser är särskilt lämpliga att användas i förnyelseområden. Detta beror på att i sådana detaljplaner finns det många fastighetsägare som kan ha olika inställning till planläggningen, vilket medför att det kan finnas behov av bindande bestämmelser för att kunna hantera tvistiga situationer.

The primary aim of this paper is to broaden the perspective on third party rights of appeal in Swedish municipal planning and to study the underlying ideals that have formed the legislation in the Planning and Building Act. Currently the legislation is undergoing several changes and with the present housing crises in several Swedish cities the pressure to streamline the process is hard. Third party rights of appeals are viewed upon as time consuming obstacles, which both hinders the expansion in housing and economic growth. Several propositions on how to improve the legislation have been evaluated over the years, the most important proposal being the removal of the county administration board as the first of three instances for planning appeals. The research questions seeks to address the overall aim by using a genealogical lens to study the history of the right to appeal municipal development plans, and compare this to the parallel debate on the subject as well as the contemporary discussion. The bulk of material has been gathered through interviews with experts connected to the subject, and the study of official governmental investigations as well as newspaper articles. The theoretical part about planning ideals draws heavily on the work of Geriant Ellis on Ireland and his critics of the economic interests that form the debate there. The conclusions gathered from the study paints an image that differs from the one presented in the media of increasing problems with the Swedish appealing system. Instead it questions the proposed changes and their possible effect on the principals on legal security, citizen participation and democracy in the planning process. The percentage of appeald plans has been relatively consistent throughout the years since around the millenium, regardless of political majority, changes in legislation or economic fluctuations. The most noticable change, but surprisingly the least discussed; is the shift from appeals belonging to the political sphere of representative democracy, to the judicial sphere. This change has not been followed by any ideological discussions, and seemingly came out of necessity due to bureaucracy and the European convention. This change however, has not been communicated to the public; leading to that credence to the system as such has been left deminished. Swedish planning is at its core a political and value loaded issue, therefore making it a question of right or wrong by changing the system of appeal to a question of pure judicial nature should have raised a bigger ideological discussion. Especially before changing the system again towards being even more law oriented

Detaljplaner som upprättas efter 2021 måste vara i digitalt format och den ansvariga myndigheten Boverket vill framöver digitalisera samtliga befintliga detaljplaner. Det innebär att nya arbetsprocesser behöver implementeras i samtliga svenska kommuner, något som leder till utmaningar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur införandet av digitala detaljplaner genomförs för att förstå hur denna övergång kan påverka samhällsbyggnadsprocessen. Uppsatsen bygger på intervjustudier med representanter från fyra kommuner och dokumentanalyser och utgår från teorierna governance, E-governance, policy transfer och tjänstemannens roll. Vi diskuterar vilka följder EU-direktivet INSPIRE får för den fysiska planeringen samt problematik kopplat till utförande och nyttor för digitala detaljplaner. I vår slutsats presenteras tre faktorer som har inverkan för digitaliseringen av detaljplaner, engagemang från enskilda tjänstemän, ekonomiska möjligheter och om det enligt nuvarande förutsättningar är möjligt att utföra en digitalisering av detaljplanerna. / Swedish detailed development plans that get created after 2021 must be in a digitized format and eventually, Boverket (The Swedish National Board of Housing, Building, and Planning) wants to digitize all existing detailed development plans. This means that the municipalities must develop new work processes which is a challenge for Swedish authorities. This thesis aims to study the consequences of how requirements to digitize changes the planning process for detailed development plans. We further aim to strengthen a deeper understanding of how digitized work processes affect Swedish planning and municipalities. The thesis is based on interviews with representatives from four different municipalities and analysis of documents together with the theoretical frameworks, governance, e-governance, policy transfer, and the official's role. We discuss what consequences the EU-directive INSPIRE has on Swedish spatial planning, further problems, and benefits related to digitized detailed development plans. We present three factors that substantially impact the digitization of detailed development plans: engagement from individual officials, economic opportunities, and if it is possible to digitize the detailed development plans.

I arbetet studerades vad som kan orsaka hög detaljeringsgrad i detaljplaner. Samt vilka konsekvenser som hög detaljeringsgrad kan resultera i. Litteraturstudien visade att hög detaljeringsgrad sannolikt inte berodde enbart på lagstiftning, utan även på mänskligt beteende och vanor. Därför nyttjades teorin Institutional theory för att bidra med en ram och skapa förståelse för hur och varför det ser ut som det gör och hur detaljplanerna har blivit som de är idag. Utöver det användes även fjärilseffekten och kaosteorin för att bidra med en förståelse för det alternativa amplifierande av effekter och hur sammanlagda små handlingar och effekter kan resultera i konsekvenser. Studien utfördes genom en djupdykande litteraturstudie och 9 semi-strukturerade intervjuer från ett brett utbud av respondenter från såväl den offentliga som privata sidan. På grund av det kunde en helhetsbild skapas av situationen och inte enbart en synvinkel på marknaden. Eftersom ämnet är något postmodernistiskt fick respondenterna frågor som stimulerade diskussion med dem själva och de kunde därför komma med förklaringar, förslag och insikter. För att kunna tolka materialet från intervjuerna och exkludera partiskhet och irrationella tankar så kategoriserades respondenterna och deras svar analyserades efter vardera gruppering. Initialt identifierades de alternativa orsakerna bakom hög detaljeringsgrad och de utvärderades därefter med hjälp av en modell över hur vi människor fungerar och arbetar enligt Institutional theory. Varav det visade sig att det framstår mycket sannolikt att detaljplanen ser ut som den gör idag på grund av kulturella normer, beteendemönster med mera. Vilket i det här fallet fokuserades mest på hur detaljplanerna generellt påverkas och inte hur lagstiftningen har påverkats. Alternativa konsekvenser och effekter identifierades därefter genom respondenternas alternativa fördelar och nackdelar med situationen. Dessa effekter analyserades efter vilka effekter de kan resultera i vad gäller exempelvis tid, kostnader samt påverkan på sociala och ekologiska faktorer. Därefter kunde dessa fyllas i en modell av fjärilseffekten för att bidra med en visuell översikt över situationen.  Baserat på modellen framstår det kunna innebära större konsekvenser om detaljplaner har hög detaljeringsgrad i stor utsträckning. Enligt modellen kan det exempelvis potentiellt ha en påverkan på byggtakten. Varav om så är fallet, så kan det även ha en påverkan på landets ekonomiska tillväxt. / In this work it was studied what can cause a high level of detail in detailed plans. As well as what consequences a high level of detail can result in.The literature study showed that a high level of detail probably was due not only to legislation, but also to human behavior and habits. Therefore, the Institutional theory was used to contribute with a framework and create an understanding of how and why it is the way it is and how the detailed plans have become what they are today.In addition, the butterfly effect and chaos theory were also used to contribute with an understanding of the alternative amplification of effects and how small actions and effects combined can result in consequences.The study was conducted through an in-depth literature study and 9 semi-structured interviews from a wide range of respondents from both the public and private sectors. Due to this, an overall picture could be created of the situation and not just a single point of view from the market. Since the subject is somewhat postmodern, the respondents were asked questions that stimulated discussion with themselves and they could therefore provide explanations, suggestions and insights.In order to be able to interpret the material from the interviews and exclude bias and irrational thoughts, the respondents were categorized and their answers were analyzed according to each grouping. Initially, the alternative causes behind a high level of detail were identified and they were then evaluated using a model of how us humans function and work according to institutional theory. From which it turned out that it seems very likely that the detailed plan is what it is today due to cultural norms, behavioral patterns and more. Which in this case was mostly focused on how the detailed plans are generally affected, and not how the legislation has been affected. Alternative consequences and effects were then identified through the respondents' alternative advantages and disadvantages of the situation. These effects were analyzed according to the effects they can result in in terms of, for example, time, costs and the impact on social and ecological factors. Then these could be inserted into a model of the butterfly effect to contribute with a visual overview of the situation. Based on the model, it appears that this could have major consequences if detailed plans have a high level of detail to a great extent. According to the model for example, it can potentially have an impact on the rate of construction. Of which if this is the case, it can also have an impact on the country's economic growth.

Många medborgare har ibland svårigheter med att förstå delar av detaljplaner och plankartor som presenteras av Sveriges kommuner. Det presenterade materialet kan uppfattas som komplex och det krävs ibland god kunskap inom området för att fullt förstå sig på detaljplaner. I samband med detta står även kommuner inför svårigheter när det kommer till att locka till sig flera medborgare till medborgardialoger. Ungdomar är speciellt underrepresenterade i medborgardeltagande och vissa anser till och med att deras röst inte blir hörd (Alinazari & Alvinder, 2018). I syfte till att öka medborgardeltagande och förståelse för detaljplaner finns det idag flera tillvägagångssätt som kommuner kan använda sig av. Detta kan vara allt från 3D-visualiseringar till att använda Virtual Reality (VR). I vissa fall går det även att använda mobiltelefonen för att använda VR. Användningen av VR är väldigt nyligen etablerat och det är idag endast ett fåtal kommuner som använder sig av det. Många kommuner känner inte till möjligheterna med VR eller har varken kunskap eller möjlighet till att använda det. Genom att etablera smartphone-VR kan medborgare i alla åldrar, med fokus på ungdomar i studien ta del av visualiseringar och VR-material var som helst och när som helst. Den här studien  testade hur smartphone-VR kan användas som ett kompletterande visualiseringsunderlag för detaljplaner tillsammans med andra visualiseringsformer med hjälp av programvaran Juxtapose (2019). Tillhandahållandet av smartphone-VR presenterades med hjälp av online tjänsten RoundMe (2019). De visualiserade modellerna skapades i Sketchup. Vilket är ett visualiseringsprogram som både är lättillgängligt och idag brukas av många kommuner. Frågor om det visuella innehållet ställdes i en enkät som deltagarna fick besvara. Statistiken som alstrades av enkäterna sammanställdes med enkel linjär regressionsanalys. Detta möjliggjorde undersökandet ifall det fanns en statistisk signifikans mellan de besvarade frågorna i enkäten. Även ifall det fanns något samband mellan upplevd förståelse och faktisk förståelsen för det presenterade materialet. Deltagarna i studien får även rangordna den egna uppfattade förståelsen för det presenterade materialet. Den faktiska förståelsen mättes utifrån deltagarnas enkätsvar. Med hjälp av de besvarade enkäterna visade det sig att det fanns en delvis ökande förståelse för detaljplaner med hjälp av Juxtapose och smartphone-VR som komplement. Den största implikationen av resultatet var att personer med bakgrund inom samhällsbyggnade hade lägst faktisk förståelse för det presenterade visualiseringarna. Implementeringen av detta i praktiken kan därför vara en genomförbar lösning till att öka ungdomars förståelse för detaljplaner. Implementeringen behöver inte bara innebära att ungdomars förtåelse ökar utan även att det kan locka flera medborgare till att delta i medborgardialoger. / A lot of Swedish citizens struggle to understand parts of detailed development plans when they are presented by Municipalities. The presented material can at often times be seen as difficult to understand and previous knowledge regarding development plans are usually needed to fully understand them. In occurrence with this, Swedish municipalities find themselves struggling in order to attract participants to public participation events regarding upcoming development plans. Today’s youth is especially difficult to attract and also integrate into planning dialogue events and are thus greatly underrepresented and some youth even feel like their voice goes unheard (Alinazari & Alvinder, 2018). In order to change this downgrade in citizens dialogue attendance, and to increase citizens knowledge regarding detailed development plans, municipalities could use a couple of new techniques. These techniques range from the use of 3D-renderings to using Virtual Reality (VR), which also in some cases could be used with the help smartphones. The use of VR is although a pretty fresh establishment to the market which means that there’s only a few municipalities who actually established it as part of their citizens dialogue techniques. The majority of Sweden's municipalities don’t even know that it is possible to use VR in citizens dialogue nor have the knowledge of how to use it. By implementing smartphone based VR with a sharp focus on youth, they would be able to take part of 3D/VR based development plans anywhere at any time. This study aimed to test how smartphone based VR could be used as a complementary visualization material to development plans with the help of other visualizations such as the software Juxtapose. The provision of smartphone based VR was  handed out with the help of an online service called RoundMe (2019), which took part in this study. The visualized material which were present in the study had been made with Sketchup. A software which not only is easy to access but also widely used by Sweden's municipalities. Questions regarding the different visualizations was handed out through a questionnaire. The summed up statistics was then analysed with the help of simple linear regression analysis. The participants were also able to rank their own understanding of the presented material. The actual representation of their knowledge was analysed with the help of their answers from the questionnaire. The result of the study could with the help of the answered questionnaires be analysed and the answered that followed was that the complementary use of visualized material and VR could actually increase the understanding of development plans. The biggest noted implication during the study was that participants with a urban planning background had the lowest actual knowledge of the presented visualizations. The implementation of this could thus be of viable use when it comes to improving on younger people's understanding of development plans. And also mean that other societal groups learning would improve and interest more people to attend at public consultation events.