This essay aims to analyse the motives behind President Donald Trump’s choice to remove Affirmatively Furthering Fair Housing (AFFH), a provision of the 1968 Fair Housing Act. The true motives are analysed through the lens of Rational Choice theory. The choice of theoretical framework can account as an explanation as to why the law was removed. The essay is moreover based upon drafts originating from the Department of Housing and Urban Development. The public has since the removal of the AFFH doubted the motives presented by the President, thus giving room for further scientifical exploration on the subject. The author has chosen to conduct a quantitative text analysis to present the given arguments by the administration and the Republican party and furthermore to present alternative motives. The analysis presents an argumentation analysis to further explore the strength in the arguments presented from the relevant actors. The theoretical framework provides an explanation of the choices made, namely by offering a new dimension in which to examine the true motives behind the choice to remove AFFH.

I nästan 20 år har mega projektet med Nya Karolinska Solna pågått. Upphandlingen har blivit en av de största i Sveriges historia och fått stor medial uppmärksamhet, inte bara nationellt men även internationellt. Rapporten syftar på att analysera samtliga planerings- och beslutsprocesser för byggnationen av Nya Karolinska Solna för att sedan undersöka om det finns några kopplingar baserat på beslutsteorier och hur dessa kan ha påverkat det slutliga resultatet. En litteraturstudie och intervjustudie har genomförts under arbetets gång. Rapporten behandlar olika beslutsteorier som rationella beslutsteorin och narrativa beslutsteorin. Vidare presenteras hur komplexa beslutsprocesser har kopplingar till olika teorier. Under byggprojektets gång har en rad olika aktörer varit involverade och dessa presenteras under avsnittet aktörer. Byggherren för projektet har varit Stockholms Läns Landsting, entreprenören har varit projektbolaget Swedish Hospital Partners (SHP) med dess två underleverantörer, Skanska Healthcare AB (SHC) och Coor Service Management AB (Coor). NKS förvaltningen var en organisation som inrättades för att ha ett organ som arbetade med hela organisationen. Gällande beslut om all byggnation, upphandlingen och organiseringen av vården hade förvaltningen exekutiv makt. Vidare tar rapporten upp de lagrum som varit aktuella i beslutsprocesserna under avsnittet gällande rätt. De mest centrala lagarna har varit Plan- och bygglagen (2010:900), Miljöbalken (1998:808), Myndighetsförordning (2007:515) och Förvaltningslagen (2017:900). Därefter redovisas alla utredningar och planprocesser som skett i ett tidigt skede och vilka beslut som tagits. Rapporten beskriver den slutgiltiga byggnationen som fått stor kritik för brister i utformningen. Efter intervjuer med aktörer från Skanska, Solna stad och NKS ger rapporten läsaren en bättre inblick i de olika beslutsprocesserna. Avslutningsvis analyseras intervjuerna utifrån de narrativa-, rationella och komplexa beslutsteorierna av Kerstin-Sahlin Andersson. Av analyserna framgår hur konsulter utgetts för experter och visat sig vara ett praktexempel på hur förvaltningar kan användas för att formulera berättelsen och därmed kontrollera premisserna för en beslutsprocess. När förvaltningen senare avsattes, för att ersättas med ett team från KS, förändrades hela strukturen och därmed utgången. Att involvera kompetenta medarbetare i arbetet kring och utformningen av sjukhuset kom att leda till positiva utfall. Det styrker även belägget om att inhämtning bruksinformation är en av de viktigaste delarna inom beslutsteorin för ett projekt av den karaktär Nya Karolinska Solna bär. / For almost 20 years, the mega-project with Nya Karolinska Solna has been ongoing. The procurement has become one of the largest in Sweden's history and received a lot of attention in the media, not only nationally but also internationally. The report aims to analyze all planning and decision-making processes for the construction of Nya Karolinska Solna and then investigate whether there are any connections based on decision theories and how these may have influenced the final result. A literature study and interview study have been made during the course of the report. The report deals with different decision theories such as the rational decision theory and the narrative decision theory. Furthermore, it is presented how complex decision-making processes have connections to different theories. During the course of the construction project, a number of different actors have been involved and these are presented in the actor section. The client for the project has been Stockholm County Council, the contractor has been the project company Swedish Hospital Partners (SHP) with its two subcontractors, Skanska Healthcare AB (SHC) and Coor Service Management AB (Coor). The NKS administration was an organization that was formed to have a unit that worked with the entire organization. Regarding decisions about all construction, procurement and the organization of care, the administration had executive power. Furthermore, the report covers the areas of legislation that were relevant in the decision- making processes according to the section of the law. The most central laws have been the Planning and Building Law (2010:900), the Environmental Law (1998:808), the Authority Ordinance (2007:515) and the Administration Law (2017:900). Afterwards, all investigations and planning processes that took place at an early stage and what decisions were taken are reported. The report describes the final construction, which received much criticism for building flaws. After interviews with actors from Skanska, Solna city and NKS, the report gives the reader a better insight into the various decision-making processes. Finally, the interviews are analyzed based on Kerstin-Sahlin Andersson's narrative, rational and complex decision theories. The analyzes show how consultants were passed off as experts and proved to be a prime example of how administrations can be used to formulate the story and thereby control the premises for a decision-making process. When the administration was later removed, to be replaced by a team from KS, the entire structure changed and thus the outcome. Involving competent employees in the work around and designing the hospital led to positive results. It also confirms the evidence that gathering usage information is one of the most important parts of decision theory for a project of the nature of Nya Karolinska Solna.

Studien syftar till att undersöka illustrationsplaners betydelse som ett förtydligande dokument till detaljplanen, samt i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i 4 kap 32 och 33 § § Plan- och bygglagen (PBL). Studien har framtagits med avsikt att uppmärksamma en problematik vars effekter kan påverka det faktiska medborgarinflytandet. En brist på forskning har observerats inom ämnet och studien avser därför bidra till att fylla den kunskapsluckan i samhällsplaneringen.  Tydlighetskravet innebär att detaljplanens regleringar tydligt ska redovisas för att säkerställa medborgarnas förståelse för planens innebörd och konsekvenser. I avsikt att uppnå tydlighetskravet används ofta illustrationsplaner som kommunikationsverktyg för att förmedla detaljplanens syfte och planbestämmelser till allmänheten. Detta beror på att detaljplanen ofta kan upplevas svårtydd eftersom detaljplankartans utformning tydligt skiljer sig från hur kartor brukar illustreras i andra sammanhang. Genom kvalitativ innehållsanalys ämnar undersökningen besvara i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i PBL. Vid undersökningen jämfördes detaljplanekarta och planbestämmelser med tillhörande illustrationsplan för att gradera hur tydliga illustrationsplaner är. Detta genomfördes genom ett antal uppställda påståenden som illustrationsplanen kunde svara mot. Påståendena baseras bland annat på tidigare domslut kring illustrationer samt semiotikens syn på hur bilder kan tolkas. Undersökningen kompletterades med ett antal intervjuer från branschkunniga personer, detta för att få en mer kvalitativ och djupgående förståelse för resultatet samt illustrationsplaners betydelse som kommunikativt verktyg. Undersökningens resultat visar på en bristfällighet hos de undersökta illustrationsplanerna vad gäller tydlighet. Svårtolkade illustrationsplaner försvårar medborgarens möjligheter att uppfatta detaljplanens konsekvenser och deras möjlighet att lämna relevanta synpunkter under planprocessen minskar därmed ytterligare. Denna syn på illustrationsplanens potentiella konsekvenser delades med de personer som intervjuades i samband med studien.  Med undersökningen och intervjuerna som grund har ett antal ställningstaganden och förslag sammanställts som anses inneha praktisk relevans för samhällsplaneringen. Ett exempel på detta är att en mer gedigen vägledning bör tas fram, till förmån för en nationellt enhetligare användning av illustrationer. Vägledningen hade kunnat utformas på olika sätt, bland annat genom att bristfälliga planer sammanställs för att påvisa vilka konsekvenser som kan följa av en otydlig illustrationsplan. Därtill har även annan typ av vägledning samt andra förslag lyfts fram i studiens slutsatser.

Frågan om digitala detaljplaner är mer relevant än någonsin i Sverige efter nya direktiv från svenska myndigheter som ålägger kommunerna att digitalisera delar av sina planarkiv. Att digitalisera redan existerande detaljplaner är en tidskrävande process, vilket innebär att effektiva automatiserade metoder kan bli värdefulla för att kunna spara tid. Men för att att veta om en metod kan sägas vara effektiv behöver den först utvärderas. Denna studie syftar till att utvärdera en nyligen presenterad metod för automatiserad digitalisering av detaljplaner, och är den första kvantitativa undersökningen av metoden. De frågeställningar som undersöks är huruvida metoden är effektiv och om den har några svagheter. Dessutom analyseras resultatet utifrån ett antal egenskaper hos detaljplanerna, för att se om dessa egenskaper påverkar kvalitén. Eftersom kvalitén på digitala detaljplaner inte har studerats systematiskt i något tidigare sammanhang har ett av studiens bidrag också varit att ta fram ett ramverk för hur detta kan mätas och bedömas. Metoden består av totalt tre steg och de två första stegen som innefattar automatiserad georeferering samt automatiserad vektorisering har applicerats på totalt 75 detaljplaner. En kvantitativ utvärdering av metodens två första steg har sedan genomförts med hjälp av jämförelsedata i form av manuellt digitaliserade detaljplaner. Studien visar att ungefär 70% av detaljplanerna i testen kunde georefereras, och 44% av bestämmelseytorna kunde vektoriseras med hjälp av metoden. Resultaten har dock stor spridning i fråga om kvalitét, med felvärden på 5 meter för de mest lyckade resultaten och över 100 meter för de sämsta. Svagheterna som identifierades för metoden handlar främst om att georefereringsprocessen krävde omfattande manuell granskning och att den var begränsad till detaljplaner med plankarta i fyrfärg. Dessutom hade de vektorer som genererades ingen självklar tillhörighet till något bestämmelseområde. Gällande vilka egenskaper som påverkade resultatet fann studien att det framför allt var en liten detaljplanearea som hade ett negativt inflytande. De huvudsakliga slutsatserna från studien var att metoden till viss del kunde anses digitalisera detaljplanerna på ett effektivt sätt, och att utvärderingsmetoden kan byggas vidare på i framtida studier genom att ta hänsyn till ytterligare faktorer såsom form på- och avstånd mellan polygonerna. / With new directives from Swedish authorities imposing municipalities to digitize sections of their plan archives, the question of digital detailed plans is becoming more relevant than ever in Sweden. Digitizing already existing detailed plans is time consuming, so effective automated digitizing methods will be valuable to save time in this process. However, in order to know if a method is effective it first has to be evaluated. This study aims at evaluating a recently introduced method for automated digitizing of detailed plans, and it is the first one evaluating this method in a quantitative manner. The questions to be answered within the study is whether the implemented method is effective and if it has any weaknesses. Additionally, whether a number of defining characteristics of the detailed plan maps influence the quality of the result. As the quality of digitized detailed plans have not been subjected to systematic evaluation before, a novel contribution of this study is also suggesting a framework for how this can be measured and evaluated. The method consists of 3 steps and the first 2 steps, namely automated georeferencing and automated vectorization, have been performed on a set of 75 detailed plans. Using manually digitized versions of the same detailed plans as ground truth, the results of these two steps have been compared and evaluated using a set of quantitative measures.  Findings from this study have shown that about 70% of the detailed plans tested can be georeferenced, and 44% of relevant areas in the plan maps can be vectorized using the method. However, the results have displayed a significant disparity of quality, with error values for georeferencing ranging between under 5 meter for the best results and over 100 meters for the worst. The weaknesses that have been identified for the method are mainly that the georeferencing procedure requires extensive manual supervision, that the vectorization produces polygons of ambiguous belonging, and that the method is limited to multicolor detailed plans. Furthermore, a small plan area has been identified as the most influential factor for a low quality result. Main conclusions of this study have been that the method can be considered effective for digitizing detailed plans to some extent. Additionally, the method for evaluating the quality of digitizing could be expanded by reviewing more factors such as shape and gaps between polygons in future work.

I samhället finns en stor efterfrågan på digitala detaljplaner eftersom digital och enhetlig data gör informationen analyserbar och sökbar. Även om nya detaljplaner ska vara digitala är den stora majoriteten av befintliga planer fysiska kartor med tillhörande bestämmelser på papper. För att underlätta transformationen och erhålla stringenta tolkningar av äldre planbestämmelser vid digitalisering av befintliga planer sammanställs här rådande vägledning om hur bestämmelser från 1949-1969 ska översättas. Efter att en enhetlig tolkning och formulering gjorts på ett dataset bestående av planbestämmelser från Värmdö kommun testas hur ett maskininlärningsprogram med hjälp av denna data kan generera en korrekt översättning från Boverkets planbestämmelsekatalog baserat på en äldre planbestämmelse. Trots begränsad data presterar programmet väl vid tolkningar avplanbestämmelser från Värmdö kommun under perioden. Däremot genereras färre korrekta tolkningar när programmet testas på bestämmelser från Haninge kommun, något som tyder på att träningsdata behöver vara mer diversifierat för att programmet ska vara generellt användbart vid tolkning av planbestämmelser från perioden. I arbetet diskuteras även hur rådande vägledning om tolkning av planbestämmelser kan utvecklas för att skapa bättreförutsättningar för enhetlig och analyserbar data. / The actors within the urban planning process in Sweden, whether they are municipalities, real estate developers or individual homeowners, benefit from digital development plans because digital and uniform data is easier to access and use in analyses. New development plans are required to be digital, but the large majority of the existing plan stock consist of physical maps with regulations on paper. To facilitate the transformation and acquire uniform translations of older planning regulations when digitizing older plans, guidance from government authorities on how to understand regulations from 1949-1969 is here compiled. After a systematic translation and formulation has been conducted on a dataset consisting of planning regulations from Värmdö municipality, the data is used in a machine learning program to test to what extent the program can predict the correct modern translation of the old text. When tested on regulations from Värmdö municipality, the performance was satisfactory despite the limited dataset used for training the program. However, when the program was tested on regulations from another nearby municipality, the result sank significantly, implying that the training data needs to be more diversified for the program to be generally useful when translating regulations from the time period. The research alsodiscusses how current guidelines on the topic can be developed to create better prerequisites for uniform and analysable data.

Bakgrund: Klimatförändringarna medför osäkerheter som är en utmaning för samhällsplaneringen. Utifrån Plan- och bygglagen (2010:900) har kommunerna ansvar att planlägga mark inom sitt geografiska område. Kustområden är i många fall högt utvecklade, tätbefolkade och ekonomiskt viktiga, men havsnivåhöjningen förväntas orsaka komplexa risker som kan innefatta förlust av liv, mark och försörjningsmöjligheter om inga åtgärder implementeras. Det är därför allmänt erkänt att klimatanpassningen inte kan vänta. I Sverige har den unika landhöjningen en mildrande effekt på havsnivåhöjningen. Studiens syfte är att undersöka hur svenska kommuner hanterar dessa osäkerheter i detaljplaneprocessen med utgångspunkt i olika teorier om beslutsfattande. Metod: Studien har utgått ifrån en flerfallsstudiedesign för att bygga upp fall som kan jämföras och ställas emot varandra för att få ut generaliserande kunskaper. Studien har följt en induktiv kvalitativ metod för att kunna sammanställa stora kvantiteter av underlag och för att ha datan i fokus under hela processen. Fallen Helsingborgs stad och Varbergs kommun har valts ut genom ett strategiskt urval, kommunerna har aktiva eller nyligen beslutade detaljplaner i kustområdet. Två datakällor har använts i studien: expertintervjuer från de utvalda fallen och dokumentation kopplat de utvalda fallen. Transkriberingen av expertintervjuerna och dokumenten har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Båda kommuner har i detaljplanearbetet identifierat en risk med översvämning från havet. Helsingborgs stad har ett styrdokument, antaget av fullmäktige, med specificerade säkringsnivåer för byggnation i närheten av kusten. Denna nivå har använts fram tills idag, men den diskuteras i ett separat planuppdrag som finns inom kommunen på grund av nytillkommen forskningsbaserad kunskap. Hållbarheten för byggnationen är viktig och IPCC:s scenario RCP8,5 har använts för att ta fram nivåer och tidsperspektivet är år 2150. Befintlig bebyggelse kan medföra att ett kortare tidsperspektiv används för att passa in i området. Varbergs kommun identifierar att kunskapen förändrats sedan deras styrdokument antogs och tar kontakt med olika myndigheter för att få kunskap om hur de ska arbeta. Dessa myndigheter säger olika saker och till slut meddelar Länsstyrelsen att en expertutredning måste genomföras. Kommunen har valt att ta höjd för värsta scenariot år 2150, men kan inte höja marken tillräckligt mycket på grund av befintlig byggnation och har därför en föreskrift i detaljplanen om färdigt golv-nivå. Slutsats: Havsnivåhöjningen innebär att komplexa och kombinerade risker, men kusten är populärt att bosätta sig vid och kortsiktig tillväxt går före säkerhet även om områden identifieras som olämpliga av tjänstepersoner. Osäkerheten och ständigt tillkommande ny kunskap medför en utmaning för kommunerna. Kommunerna vill bidra till att skapa hållbara bostadsområden, men också att den befintliga platsens förutsättningar ska kunna inverka på klimatsäkringen. Detaljplaner påverkas tydligt av myndigheter och experter. Helsingborg använder sig av beslutsstrategierna försiktighetsprincipen och As Low As Reasonably Practicable (ALARP) i samhällsplaneringen, medan Varberg använder ALARP. Ett nytt teoretiskt ramverk har tagits fram under studiens process. / Background: Climate change brings uncertainties that pose challenges for urban planning. Under the Swedish Planning and Building Act (2010:900), municipalities are responsible for land-use planning within their defined geographical area. Coastal areas are in many cases highly developed, densely populated and economically important, and sea level rise is expected to expose these areas to complex risks that may result in loss of life, land and livelihoods if actions are not implemented. It is therefore widely recognised that climate adaptation cannot wait. Land elevation in Sweden have a mitigating effect on the sea level rise. The aim of this study is to investigate how Swedish municipalities deal with these uncertainties in the zone planning process based on different theories of decision making. Method: The study is based on a multi-case study design in order to build up cases that can be compared and weighed against each other in order to gain generalizable knowledge. Qualitative method was used as an inspiration to compile large amounts of evidence and to keep the focus on the collected data throughout the process. The cases Helsingborg City and Varberg Municipality have been selected through a strategic selection: the municipalities have active or recently adopted zone plans in the coastal area. Two data sources have been used in the study: expert interviews from the selected cases and documentation linked to the selected cases. The transcripts of the expert interviews and the documents have been analysed through a qualitative content analysis. Results: Both municipalities have identified a risk of flooding from the sea in the zone planning process. The city of Helsingborg has a policy document, adopted by the municipal council, with specified safety levels for construction near the coast. This level has been used for zone planning until now, but it is under discussion in a separate ongoing planning process within the municipality due to newly available research-based knowledge. The sustainability of the new construction is the most important factor for climate adaptation. The IPCC scenario RCP8.5 has been used as a safety measure during the process and the time perspective is set to 2150. In other areas a shorter time perspective might be used due to present development. Varberg municipality acknowledges that their current policy document is outdated due to new and accumulated knowledge on the effects of climate change. The municipality has been in contact with various governmental agencies to identify suitable actions. However, the prerequisites given by different authorities are conflicting, and the County Administrative Board announced that an expert study must be conducted. The municipality has chosen the worst-case scenario of the year 2150 as a condition in their planning. However, since the ground cannot be sufficiently raised due to existing development, they have a finished-floor-level ordinance in the zone plan.  Conclusion: Sea level rise poses complex and combined risks, but due to popularity, short-term growth takes precedence over safety in urban planning even when areas are identified as unsuitable by the civil servants. Uncertainty and the constant addition of new knowledge pose a challenge for local authorities. Municipalities want to build sustainable residential areas, but the conditions of the existing buildings at the location can have an impact on the climate adaptation. Helsingborg uses the precautionary principle and As Low As Reasonably Practicable (ALARP) decision-making strategies in their urban planning, while Varberg uses ALARP. During the process of the study a new theoretical framework have evolved.

Increasing urbanization is pressing and degrading our ecosystems and compromising future generations. This scenario is expected to worsen unless significant action is scaled up. At the same time, the urban areas have the opportunity to be part of the solution, leading to a more resilient and sustainable future. Bringing nature back to cities is a powerful instrument that provides the opportunity to address sustainability challenges and benefit people and the environment. Hence, the aim of this study, framed on the REPLAN project, was to explore the integration of greening practices in the planning process in Upplands Väsby municipality during the last decade. Through a systematic literature mapping, this study investigated the integration of greening concepts in the municipality’s Detailed Development Plans. Furthermore, in-depth analysis and interpretation of the relevant Detailed Development Plans were conducted to explore which green and blue elements and structures were integrated, the drivers and instruments that foster its implementation and the actors involved in their planning process. The results show that the integration of greening concepts in the Detailed Development Plans presents a turning point in 2016, coincident with the introduction of Upplands Väsby’s Development plan for Ecosystem Services, revealing that political support at the municipal level enables the integration of greening concepts. Likewise, ecosystem services was the most integrated greening concept, pointing out a strong focus of the planning practice on ecosystem services. The most planned green and blue elements and structures are yards, courtyards and street trees and plants, whilst parks are generally integrated from the nearby environment. Moreover, the most protected green and blue elements and structures are street trees and plants. Water management, public health and well-being and biodiversity conservation are the main drivers for planning and protecting green and blue elements and structures, being also addressed by both the highest quantity and diversity of green and blue elements and structures. However, climate change mitigation and adaptation is barely the driver for planning green and blue elements and structures. Thus, this calls for the inclusion of a climate perspective in the planning processes. The key actors in planning green and blue elements and structures are the municipality, the developers and consulting companies. Besides, an innovative planning process that includes neighbours and other stakeholders in the early stages and financial incentives for implementing green and blue elements and structures was studied. The findings indicate that regulatory frameworks and binding instruments foster the integration of green and blue elements and structures in the planning practice. The outcomes also suggest that collaborative planning processes and hybrid market-driven approaches may contribute positively to integrating green and blue elements and structures.