Grundtesen är att barn i förskolan använder resurser, medier och teknologi i sitt meningsskapande och erövrande av språk. Förutom texter möter barn bilder, tecken och andra skriftspråkliga aktiviteter som är komplexa och varierade. Barns läsande och skrivande förenades och har fått en utvidgad betydelse i begreppet literacy. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver och förhåller sig till barns literacypraktiker i förskolan, med särskilt fokus på berättande.Genom en kvalitativ metod intervjuades sex förskollärare med olika arbetslivserfarenhet från sex olika avdelningar i tre olika förskolor. Den insamlade empirin analyserades och tolkades med hjälp av ett multimodalt och designorienterat perspektiv på lärande. Studiens resultat visar att literacy förekommer i förskolans värld. Literacy praktiseras av barn hela tiden i ett menings- och teckenskapande tillsammans med andra. Barns lärande förutsätts av förskollärares didaktiska design, där denne planerar, utformar och producerar resurser. Förskollärare iscensätter både lärmiljön och aktiviteter för att ge barn möjligheter att hitta sina lärandemönster och för att utveckla sin berättande-förmåga.I förskollärares arbete med berättande framkom det att det är barns literacypraktiker som är utgångspunkten. Barn skapar och återberättar berättelser med utgångspunkt i olika semiotiska föremål, antingen eget skapade eller med material som barn är intresserade av. Barns tillgång till digitala resurser används som verktyg för att skapa innehåll i sitt berättande. Barns berättelser speglar deras eller andras upplevelser, fantasier och observationer.

I denna artikel kommer vi att gå igenom hur man kan gå till väga med att skapa ett spel somhar syftet att lära ut spelprogrammering. Syftet är att undersöka hur lärandet avspelprogrammering hade kunnat förändras och göras mer tillgängligt genom att använda sigav så kallade Serious Games som undervisningsmaterial. Sättet som vi valt att gå till vägamed denna undersökning är att själva skapa ett Serious Game där spelaren får ändra i delar avspelets kod för att lösa pussel och ta sig vidare i spelet. Vi har haft en dialog tillsammans medprogrammeringsläraren Martin Svensson på Norrevångskolan under projektets gång för att setill att spelet håller sig pedagogiskt. Samtidigt har vi använt oss av “pillars” och MDA för attse till att projektet håller sig inom ramarna för vad som kan kallas god design. Vi har ävenhaft ett antal speltester och kvalitativa intervjuer för att undersöka hur många spelare medolika bakgrunder och erfarenheter lärt sig utav spelet.Resultatet av intervjuerna var positiva. Alla som vi testade spelet på tyckte inte bara att detvar ett roligt spel men även att spelet hade passat in som ett lärverktyg för unga vuxna somvill lära sig kod. Alla de intervjuade uttryckte även att om de själva skulle börja lära sig kodskulle de vilja använda sig av ett interaktivt media som detta.Det vi hoppas att andra medietekniker kan nyttja från denna undersökning, är att visa hur ettserious game som är skapat för att lära ut spelprogrammering hade kunnat fungera ochanvändas. Vi hoppas även att framtida medietekniker kan undvika de misstag som vi stött på ivår undersökning och utveckling av serious games. Kursmaterial så som det ser ut i nutiden ärvanligtvis endast böcker, mer forskning inom andra medier som lärverktyg kan utveckla merengagerande och roligare lärande. I nutiden finns inte många spel som kursmaterial påhögskola eller gymnasium, ett annat tänk kring serious games och dess användning skullekunna ändra synen på spel som lärverktyg. / In this article, we will go through how to approach creating a game that has the aim ofteaching game programming. The idea is to investigate how the teaching of gameprogramming could be changed and made more accessible by using so-called Serious Gamesas study material. The way we have chosen to go about this research is to create our ownSerious Game where the player can change parts of the game's code to solve puzzles andproceed in the game. We have had a dialogue together with the programming teacher MartinSvensson at Norrevångskolan during the project to ensure that the game stays pedagogical. Atthe same time, we have used "pillars'' and MDA to ensure that the project stays within theframe of what can be called good design. We have also had a number of gametests andqualitative interviews to examine how many players with different backgrounds andexperiences learned from the game. The results of the interviews were positive. Everyone wetested the game on not only thought it was a fun game but also thought that the game wouldfit in as a learning tool for young adults who want to learn code. All the interviewees alsoexpressed that if they were to start learning code themselves, they would like to use aninteractive media like this. What we hope other media technicians can take away from this research is to show how a serious game created to teach game programming, could work andbe used. We also hope that future media technicians can avoid the mistakes we encountered inour research and development of our Serious game. Course material as it looks today isusually only books, more research in other media as learning tools could develop moreengaging and fun learning. Nowadays, there are not many games as a course material incollege or high school. A different way of thinking about serious games and its use couldchange the view of games as a learning tool.

Ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande är miljön och omgivningen en avgörandefaktor för individers utveckling. Aktivitet och handling är centrala begrepp för att skapaen god undervisningsmiljö. Lev Vygotskij – vars kulturhistoriska teorier och hela detsociokulturella perspektivet vilar på – ansåg att det krävs en aktiv miljö för att skapa bralärtillfällen.Hur tänker och arbetar bildlärare med rummet och dess resurser för att skapa bralärmiljöer i skolan? Vilka eventuella problem eller svårigheter kan man eventuelltställas inför i detta arbete? Genom semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med treolika bildlärare, har jag fått en empiri som jag kopplat till ett teoretiskt ramverk därnyckelorden varit det fysiska rummet, artefakter, didaktisk design och ett sociokulturelltperspektiv på lärande.Mitt resultat visar på att samtliga informanter har tänkt mycket på hur rummet ochartefakterna kan hjälpa dem att skapa en bättre lärmiljö. Två av mina informanter harhaft stora möjligheter att påverka sina bildsalars utformning och alla tre har gjortmedvetna förändringar, för att påverka lärmiljön i en positiv riktning. Samtligabildlärare har dock även belyst en del svårigheter i arbetet med att skapa en bildsal som– enligt dem – bidrar till en bättre lärmiljö.Resultatet av mitt arbete har mynnat ut i en visuell gestaltning i form av entredimensionell modell av ett rum. Den gestaltande delen av detta arbete har pågåttparallellt med bearbetningen av empiri och teori i analysarbetet. Modellen (som finnsavbildad i bilaga 4) kan ses som ett objekt som bär på den kunskap som jag tagit medmig ut ur detta arbete.

I den här studien har jag undersökt hur tre dramapedagoger arbetar med AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) inom dramapedagogisk verksamhet. Frågeställningarna som studien utgår från är: på vilket sätt och i vilket syfte tillämpar dramapedagogerna alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten? samt hur kan dramapedagogernas syfte och tillvägagångssätt med alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten tolkas utifrån ett designteoretiskt perspektiv? Studien har genomförts med en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket som använts för att analysera resultatet utgörs av ett avgränsat designteoretiskt perspektiv där de huvudsakliga begreppen för analys har varit den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, multimodala resurser samt transformation.  Informanternas utsagor kan delas in i kategorierna Inkluderande fokus, Visuellt fokus och Språkutvecklande fokus. Resultatet visar att samtliga dramapedagoger är positiva till metodernas samverkan. Dramapedagogerna tillämpar tecken- och bildstöd som alternativa multimodala resurser i syfte att arbeta förstärkande, förtydligande och förhöjande. Informanterna i denna studie upplever det som tacksamt att implementera AKK i dramapedagogisk verksamhet då metoderna delar syftet att tydliggöra visuellt och förstå genom att visa. Det förberedande arbetet och utövandet i sig kan vara krävande och det praktiska förhållningssättet som AKK kräver kan påverka eller distrahera upplevelsen av flow. Den generella uppfattningen hos dramapedagogerna i denna studie är dock att verktyget uppmuntrar till olika uttryckssätt, stärker språkutvecklingen och främjar delaktighet i dramaverksamheten och i dramapedagogiken som metod.

The purpose of the study is to investigate the perceptions of eight upper secondary school teachers about how digital technology is integrated into teaching practice. The survey is based on two overarching research questions: 1. What perceptions do teachers have about the challenges that the school's digitalization creates in their teaching assignments? 2. What are the teachers' perceptions in the question of how digital technology should be integrated into the teachers' practice in the future for it to benefit the students learning? The results are presented based on three motifs and are sorted into three description categories. There is an acceptance among the informants for the integration of digital technology in teaching. Uneven use of digital technology in teaching that is due to informants' different interest in digital technology. There is a lack of an organization and actionplan in the schools on how digital technology should be used in teaching. Integration of digital technology in teachers' practice is carried out by the informants themselves without a formulated pedagogical policy. Each informant is his own designer of learning when integrating digital technology in his subjects and creator of his own variations in teaching. Digital technology enriches and improves students 'learning quality in different subjects but only within certain subjects' areas of knowledge. Students lack digital competence in the digital areas in which they work in school, and it does not belong to their areas of interest. A digital knowledge check is completely impossible because it lacks the right tools for it. The informants lack a plan of action for integrating digital technology into their practice. Need for clear pedagogical policy for the integration of digital technology in teaching through basic digital competence training. Cooperation between teachers and between the schools in the municipalities is called for the exchange of experiences and knowledge. Need for schools to invest in creating their own digital teaching materials. In summary, it can be said that the study shows that the digitalization of the school is a process that has begun, but that it is still an on-going process.

Time and space is not regulated in the Swedish curriculum. In regard to that freedom, the aim of this study is to examine the choices teacher make when teaching social studies in primary school. The study proceed from the following questions: Which are the didactic tools, in special regard to how the tables are organized, how the time is used and other material resources? Which impact will the didactic tools have on the social relations in the classroom? Which effect does the two questions above have on the constitution of social studies as a school subject? The study is based on a qualitative method including both observations and interviews. The theoretical frame is the one of multimodal design. The results show that teachers’ choices are both conscious and unconscious. Their choices also impact on the social relations in the class and the pupils possibilities to participate. The pupils do not have as much freedom in time and space to express themselves as the teachers do. A fact teachers doesn’t seem to reflect. In what way teachers’ choices have an impact on the constitution of social studies is harder to show.

Syftet med denna studie är att med hjälp av en didaktisk design bidra till befintlig skrivforskning med ytterligare kunskap om hur verktygen dator respektive penna i år 4–6 påverkar textelement i två olika texttyper, nämligen berättande och beskrivande texter. Den didaktiska designen utfördes i en årskurs 4, där eleverna fick skriva två stycken texter, med respektive verktyg, en berättande och en beskrivande text. Sedan analyserades och jämfördes texterna utifrån en bedömningsmall. Efter genomförandet av den didaktiska designen visade resultaten att eleverna skriver längre texter men även färre felstavade ord när de skriver med dator som verktyg. Det visade även sig att majoriteten av texterna behöll samma struktur med de olika verktygen. Dock fanns det några texter där strukturen blev bättre och därför genererade ett högre betyg med verktyget dator. Vid användandet av dator behövde inte eleverna lägga sin kognitiva förmåga på att forma bokstäverna, utan de kunde istället lägga den på innehållet och strukturen. Denna studie har bidragit med ytterligare kunskap om hur verktygen dator respektive penna har påverkat textelement på två olika texttyper, nämligen berättande och beskrivande texter.

Inom svenska som gymnasialt ämne är det vanligt förekommande att elever inte upplever grammatikundervisningen som motiverande. Vanligtvis beror bristen av motivation på att elever misslyckas med att se ett nyttoperspektiv med att lära sig grammatiken bakom sitt modersmål. Detta stärks av att grammatik ofta upplevs som ett isolerat moment inom svenskundervisningen. På grund av denna negativa inställning som elever ofta har mot just grammatikundervisningen finns därför ett växande behov av att strukturera om undervisningen. Då funktionell och deskriptiv grammatik ofta har förklarats som ett tillvägagångssätt som ska leda till en mer motiverande undervisning har detta studerats genom en didaktisk design av en formell lärsekvens. Syftet av studien var därför att skapa och utpröva en didaktisk design som utgår från en funktionell grammatik, för att undersöka huruvida elever upplever detta som motiverande eller inte. För att undersöka huruvida elever upplever funktionell grammatik inom ramarna för en didaktisk design som motiverande, har denna design blivit utförd i en klass bestående av 20 gymnasieelever som läser kursen Svenska 2. För att utvärdera resultaten har enkätundersökningar, observationer, en fokusgruppsintervju samt för- och eftertest legat grund för resultatet. Resultaten av föreliggande studie påvisar att elever uppfattade denna lärsekvens som lärorik, och mer motiverande än en traditionellt präglad grammatikundervisning. Denna studie indikerar följaktligen att en funktionell grammatik inom en formellt inramad lärsekvens möjligtvis kan bidra till en starkare motivation hos gymnasieelever. / Within Swedish education in upper secondary school, it is common that students do not perceive grammar education as motivating. Usually, the lack of motivation stems from the fact that students fail to see a practical use with the acquisition of grammar within their native language, which is strengthened by the fact that grammar is often perceived as an isolated part of the Swedish education. Because of this negative attitude that students often have towards grammar education, there is therefore an ever-increasing demand to re-structure the education. Since functional, and thus descriptive, grammar have often been declared as a way to make grammar education perceived as more motivating, this has been tested in practice through a didactic design of a formal teaching sequence. The purpose of this study was therefore to construct and test a didactic design within the boundaries of a traditional grammar, and investigate whether students perceived this as motivating. In order to investigate whether students perceive that functional grammar within the boundaries of a didactic design as motivating or not, the design has been carried out in a class consisting of 20 upper secondary school students that are studying the course Swedish 2. In order to evaluate the results, questionnaires, observations, a focus group interview and pre- and post tests have been the basis to generate the results of the preceding study. The results of the study show that students regarded this teaching sequence as informative, and more motivating than a grammar education characterized by a traditional grammar. Therefore, this study indicates that a functional grammar within a formally framed teaching sequence can possibly contribute to a stronger motivation among students of upper secondary school.

Inom svenskundervisningen ska elever lära sig att samtala om elevnära frågor och ämnen genom att fråga, kommentera och framföra egna åsikter (Skolverket, 2017). Läroplanen Lgr11 beskriver inte hur lärare ska planera sin undervisning för att elever ska få möjligheten att utveckla ovan nämnda förmågor. I denna studie analyserades lågstadieelevers muntliga förmågor. Hur samtal utifrån skönlitteratur respektive iscensatta samtal kan bidra till att elever i årskurs tre utvecklar förmågorna att diskutera, uttrycka åsikter och framföra samt bemöta argument. För att få reda på hur lärare nyttjar skönlitteratur i sin svenskundervisning samt hur de arbetar för att elever ska utveckla de utvalda muntliga förmågorna har semistrukturerade intervjuer nyttjats. Genom en didaktisk design har en jämförelse mellan iscensatta samtal och samtal kring en skönlitterär berättelse genomförts för att kunna bedöma vilken typ av samtal som främst främjar elevers utveckling av de utvalda muntliga förmågorna. Resultatet av de semistrukturerade intervjuerna med lärare visade att de flesta lärarna främst nyttjar skönlitteratur vid individuell läsning respektive högläsning och stundvis inkluderades skönlitteraturen vid andra temaarbeten. För att elever ska utveckla de utvalda muntliga förmågorna arbetar lärarna främst för ett tryggt klassrumsklimat för att eleverna ska våga uttrycka sina tankar och åsikter. Trots tidigare forskningsrekommendationer att nyttja skönlitteratur som utgångspunkt vid samtal visar den didaktiska designen att de iscensatta samtalen främjade elevernas utveckling av de muntliga förmågorna. / In Swedish education regarding Swedish as a subject, pupils should learn to talk about pupil issues and subjects by asking, commenting and expressing their own opinions (Skolverket, 2017). The curriculum Lgr11 does not describe how teachers should plan their lessons in order to enable pupils to develop the abovementioned abilities. In this study, the oral abilities of primary school pupils were analysed, how conversations based on fiction and staged conversations could help pupils in grade three to develop the ability to discuss, express opinions, argue and respond to arguments. Semi structured interviews have been used to investigate how teachers use fiction in their Swedish education and how they work to enable that pupils develop the chosen oral skills. Through a didactic design, a comparison between staged conversations and conversations about a fictional story has been conducted. This was done to be able to assess what type of conversation that primarily promotes the pupils' development of the chosen oral skills. The result of the interviews showed that most teachers mainly use fiction for individual reading and reading aloud, while fiction was included occasionally in other thematic work. For pupils to develop the chosen oral skills, teachers are primarily working for a safe classroom environment to enable pupils to express their thoughts and opinions. Despite recommendations from previous research to use fiction as a basis for conversation, the didactic design shows that the staged conversations promoted the pupils' development of the oral skills. In Swedish education regarding Swedish as a subject, pupils should learn to talk about pupil issues and subjects by asking, commenting and expressing their own opinions (Skolverket, 2017). The curriculum Lgr11 does not describe how teachers should plan their lessons in order to enable pupils to develop the abovementioned abilities. In this study, the oral abilities of primary school pupils were analysed, how conversations based on fiction and staged conversations could help pupils in grade three to develop the ability to discuss, express opinions, argue and respond to arguments. Semi structured interviews have been used to investigate how teachers use fiction in their Swedish education and how they work to enable that pupils develop the chosen oral skills. Through a didactic design, a comparison between staged conversations and conversations about a fictional story has been conducted. This was done to be able to assess what type of conversation that primarily promotes the pupils' development of the chosen oral skills. The result of the interviews showed that most teachers mainly use fiction for individual reading and reading aloud, while fiction was included occasionally in other thematic work. For pupils to develop the chosen oral skills, teachers are primarily working for a safe classroom environment to enable pupils to express their thoughts and opinions. Despite recommendations from previous research to use fiction as a basis for conversation, the didactic design shows that the staged conversations promoted the pupils' development of the oral skills.

Syftet med arbetet är en fördjupning i och undersökning av filmens potential som didaktisk redskap i gymnasieskolans svenskundervisning och i vilken utsträckning mediet används. Multimodal teoribildning har studerats och en extensiv litteraturgenomgång genomförts för att identifiera möjliga användningsområden för film. Kvalitativa intervjuer med lärare som är verksamma i svenskämnet i gymnasieskolan idag har utförts. Det huvudsakliga resultatet från studien belyser att lärare är positivt inställda till att använda film i sin undervisning och gör det till viss del, men att det behövs mer vägledning och struktur runt både konsumtion och produktion av film för att lärarna ska kunna nyttja dess fulla multimodala och didaktiska potential i klassrummet.