Sedan ett tiotal år har kommunikationen runt omkring oss expanderat och förändrat karaktär. Vi möter och använder oss av fler digitala uttrycksformer både i privata, sociala sammanhang och som verktyg i skolarbetet och på jobbet.För såväl lärare (som elever) ökar behovet att hantera de nya digitala inslagen i skolämnena och se digitala medier som en resurs och som en möjlighet till att vässa arbetet med visuell kommunikation i grundskolan.Med inspiration av designorienterad didaktisk forskning har den här undersökningen sin grund i slöjdundervisning med fokus på vad som är kännetecknande i elevers multimodala texter. Den del av slöjdämnet som handlar om designprocessen kan tydliggöra hur elevens arbete sträcker sig bortom hantverket och kopplas till kulturella uttryck i omvärlden. På så sätt skulle även nyttan av visuell orientering bli tydligare i ämnet.Studien genomfördes på en grundskola med högstadieelever. Momentet som studeras i undervisningen är slutreflektion då elever ska tolka estetiska och kulturella uttryck i sitt slöjdalster och hur digitala medier kan underlätta att visuellt kommunicera detta. I det här rika materialet som eleverna presenterar visar de på en stor kunskap kring visuella uttryck som kan utveckla slöjdämnet.Syftet är utveckla metoder att arbeta med multimodalitet och visuell kommunikation i slöjden genom digitala medier.Materialet bearbetas utifrån multimodala aspekter och ur ett designteoretiskt perspektiv med hjälp av begrepp som affordance, tecken på lärande, transformering och erkännandekulturer i syfte att titta på vilka fördelar som framträder, socialt och kunskapsmässigt, i användandet av digitala medier som ett verktyg i slöjden. Ett parallellt syfte har varit att titta på vilka estetiska och kulturella uttryck som erkänns som tecken på lärande och hur dessa urskiljer sig.

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur specifika övningar inom improvisation och komposition kan användas som hjälp för elever och lärare med ämnet koreografi. Det pedagogiska förhållningssättet som har använts i studien är Design för lärande: didaktiskt design 1 som syftar till att designa och iscensätta lärande genom att forma sociala processer, resurser, medier och miljöer. Didaktisk design iscensattes genom att konstruera specifika övningar inom improvisation och koreografi i relation till läroplaner inom ämnet Dansgestaltning samt till tidigare forskning. Genomförandet innefattade improvisationsklasser under tre veckor där eleverna fick ta del av övningar som innefattade återskapning, användandet av ett annat medium samt övningar inom begreppen body, space och time. Vidare användes videodokumentation och intervju som en del av datainsamlingen. Resultatet visade att övning och träning inom improvisation och koreografi är en stor del för att kunna arbeta med området. Via verktyg som lärare kan ta del av kan specifika övningar hjälpa elever att koreografera. Arbetet utmynnade även i ett kompendium med övningar. / The aim of this degree project has been to investigate how specific exercises in improvisation and composition can be used to assist students and teachers with the subject of choreography. The pedagogical approach that has been used in the study is Design for Learning, Didactic Design 1, which aims at designing and engineering learning by formulating social processes, resources, media and environments. Didactic design was staged by constructing specific exercises within improvisation and choreography in relation to curricula within Dansgestaltning and to previous research. The implementation included improvisation classes for three weeks where the pupils were allowed to take part of exercises that included recreation, the use of another medium and exercises within the concepts body, space and time. Implementation included video documentation and interview as part of the data collection. The result showed that exercise and training in improvisation and choreography is a large part of being able to work with the subject. Through tools that teachers can take part in, specific exercises can help students to choreograph. The work also resulted in a compendium of exercises.

Syftet med denna studie är att utifrån ett didaktiskt perspektiv synliggöra hur förskollärare stimulerar barn till fysisk aktivitet och utveckling av grovmotorik. De frågeställningar som undersöks i studien är: Vilka didaktiska val gör förskollärare för att stimulera barn till fysisk aktivitet, vilka didaktiska val gör förskollärare för att stimulera barns grovmotorik samt vilket samband finns mellan fysisk aktivitet och utveckling av grovmotorik. Studien är en kvalitativ studie som genomförs med intervju som metod. Två stycken förskollärare som arbetar på samma förskola har intervjuats. I resultatet framkommer det att förskollärarna stimulerar barns fysiska aktivitet och utveckling av grovmotorik genom att göra olika didaktiska val. I sina didaktiska val tar förskollärarna bland annat ställning till: När under dagen fysiska och grovmotoriska aktiviteter ska ske, var aktiviteterna ska hållas exempelvis inomhus eller utomhus samt hur man som förskollärare samspelar med barnen under aktiviteterna. De didaktiska valen förskollärarna gör grundas på både yttre och inre faktorer. Exempel på detta är yttre faktorer såsom lokaler, miljö och styrdokument och inre faktorer såsom att se till den enskilde individens lärande och att förmedla fysisk aktivitet på ett roligt vis. Miljön, både dess förutsättningar och begränsningar, ses som den faktor som påverkar förskollärarnas didaktiska val mest. Resultatet visar att samspelet mellan förskollärare och barn och att ha roligt tillsammans är en viktig del i arbetet med att stimulera barn till fysisk aktivitet och utveckling av grovmotorik. Angående den tredje frågeställningen anser förskollärarna att det finns tydligt samband mellan utövning av fysisk aktivitet och utveckling av grovmotorik, då de anser att det ena stimuleras automatiskt av det andra.

Syftet med uppsatsen är att utifrån en metaanalys av tre läroböcker i filosofi för gymnasieskolan klargöra vilka möjligheter de ger för elever att släppas in i det filosofiska tänkandet. I fokus är läroböckernas kapitel om metafysik, en av filosofins traditionella huvudgrenar. Metaanalysen görs genom att studera kapitlens didaktiska design utifrån ett filosofididaktiskt perspektiv. Framställningarna som analyseras är Sjöstedt & Sundén (1952), Sundström (1968), och Persson & Öhman (2013). Att studera didaktisk design innebär i korthet att undersöka vilka meningserbjudanden som ges genom läroböckers form och innehåll, och vilka didaktiska och pedagogiska praktiker som det antyder (Selander 2011). Det filosofididaktiska perspektiv som anläggs hämtas från Neuman och Strandberg (2012). Det går ut på att förmedlingar av filosofins tradition, undervisning om filosofi, bör inbegripa möjligheten att arbeta med och förhålla sig till filosofiska frågors meningssammanhang, undervisning i filosofi. Därigenom kan elever släppas in i filosofin; få förståelse för filosofiskt arbete genom tiderna och utveckla sitt eget filosofiska tänkande. Analysen visar att de äldre läroböckerna, till skillnad från den samtida, har en didaktisk design som låter filosofiska problem och idéer förstås sina meningssammanhang, vilket ur det filosofididaktiska perspektivet möjliggör att undervisning om filosofi också blir undervisning i filosofi - och att elever kan släppas in filosofin.

I denna studies problemområde behandlas den didaktiska designen utifrån ett barn med hörselnedsättning i förskolans verksamhet. Det innebär att barnets lärprocess sker i meningskapande aktiviteter som i sin tur ger delaktighet genom användning av olika resurser genom ett mutlimodalt perspektiv. Syftet med denna studie var att få en förståelse för vilka olika resurser och kombinationer av resurser förskollärarna använder för att ge barn med hörselnedsättning meningsskapande och delaktighet i sina lärprocesser i förskolan. De resurser som studien studerar närmare är tecken som stöd (Tss), olika material och ekonomi. Genom intervjuer med respondenterna, förskollärare, barnskötare, specialpedagog och förskolechef har vi kommit fram till ett resultat. Det framtagna resultatet har sedan   sammankopplats med en teoridel.

Vi befinner oss i en föränderlig värld med stor rörlighet, där vi förflyttar oss, möter nya språkoch kulturer och andra former av texter än tidigare. Såväl nyanlända som kommer till Sverige,som svenskfödda på resande fot i olika delar av världen, möts av nya blandade uttrycksformeroch förmågan att hantera dessa utmanas. Som flerspråkig elev, och som lärare i grupper medflerspråkiga elever, ökar behovet av att hantera multimodala texter och att se multilitteracitetsom resurs och möjlighet i en undervisning på hög kognitiv nivå.Med inspiration av aktionsforskning har denna undersökning sin grund i bildundervisning,med metodutveckling, språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt i fokus. Studiengenomfördes på en gymnasieskola med elever på språkintroduktionsprogrammet.Kunskapsområdet som studeras inom ramen för undervisningen är bildanalys ochrelationsskapandet mellan text och bild. Utifrån ett designteoretiskt perspektiv och utprövningav didaktiska metoder, såsom cirkelmodellen och genrepedagogik, undersöks hurundervisningen kan organiseras och med vilka hjälpmedel kunskapen ges form. Syftet är attutveckla metoder inom bildundervisning som språkutvecklande arbetssätt. Dokumentation avplanering och genomförande av undervisningen redovisas. Som tolkningsram bearbetasmaterialet utifrån socialsemiotiskt perspektiv och multimodala aspekter, med syfte att titta påtecken för lärande, vilken form av kunskap som kan ses, i en specifik social inramning. Medelever som möjliga medforskare, med ett rikt material avseende deras egenproducerade texteroch bilder, visas kvaliteter och multimodala tecken på lärande inom bildundervisning ochspråkutveckling. Med bilden som utgångspunkt och som semiotisk resurs, visar studien påbildämnets specifika utmaningar och möjligheter, då bildundervisning och språkutvecklandearbetssätt integreras.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt dans kan användas som ett gestaltande verktyg i språkundervisning med nyanlända. Dans som gestaltande verktyg kopplar tillrörelse, form och gestaltning med fokus kring kommunikation. För att uppnå syftet ställdes två frågor: På vilka sätt kan dans användas som gestaltande verktyg i språkundervisning med nyanlända elever och vilka för och nackdelar finns det med att använda en didaktisk modell där ämneskombinationen är dans och språk? Utgångspunkten är att från en didaktisk modell planera och genomföra undervisning med dans och språk i kombination. Studiens metod har varit aktionsforskning och examensarbetets utgångspunkt har varit didaktisk design. Material för analys samlades genom utförda undervisningstillfällen med forskaren som praktiker i formav etnografisk dokumentation. Resultatet visar på att dans i samband med språkundervisning skapar möjlighet att kombinera olika inlärningsstilar. Att använda en didaktisk modell samt använda dans i kombination med ett annat ämne skapade många parametrar att förhålla sig tillsamtidigt. Några av dessa parametrar var bland annat att hitta samklang mellan dans ochspråk, utgå ifrån en didaktisk modell samt att skapa och utgå från en passande språknivå.

I den här studien har jag behandlat frågor som rör alla barn i förskolan samt de pedagoger som dagligen arbetar med barnen. En kvalitativ studie har genomförts genom videoobservationer som tydligt har visat hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolan. Studiens syfte var att, utifrån ett multimodalt designteoretiskt perspektiv, få ökad kunskap om hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolans praktik. I resultat och slutsats framkom det att mindfulness-aktiviteter kan designas på olika sätt beroende på vilka förutsättningar förskolan har. Det framkom även att i användningen av mindfulness-aktiviteter använder pedagoger sig av flera teckensystem såsom, gester, rörelser, ljud, röst, positionering, volym etc. i kommunikationen med barn, vilka även barnen använde sig av. Resultat tyder också på att barn designar sina egna lärvägar i aktiviteter, genom de teckensystem som finns tillgängliga i pedagogers design av aktiviteter.

I läroplanens första kapitel beskrivs skolans uppdrag, som delvis handlar om att undervisningen ska anpassas utifrån elevernas tidigare språk och kunskaper. Likaså nämns digitala resurser vid ett flertal tillfällen i läroplanens kursplaner, bland annat som verktyg för kommunikation och lärande (Skolverket, 2016b). Hur kan digitala resurser användas för att stötta kommunikation och lärande? Studiens syfte är att bidra med kunskap om digitala resursers roll i den dagliga verksamheten för nyanlända elever genom att undersöka, ur ett designdidaktiskt och systemteoretiskt perspektiv, hur arbetet med digital teknik möjliggör språk- utveckling och lärande. Studien är en fallstudie som genomförts med kvalitativa intervjuer och observationer. Rektor, verksam lärare och fem nyanlända elever i årskurs 3–5 har deltagit och bidragit med data till studiens resultat. Klassrum och fysiska artefakter har observerats. Resultatet visar att digitala resurser skapar möjligheter och underlättar undervisningen, men de digitala resurserna kan inte ersätta den muntliga interaktionen som sker mellan lärare, elev och språkstödjare. Det visar också att olika hinder kan uppstå i arbetet med digitala resurser, däribland organisatoriska hinder som kan vara svårt att påverka. Digitala resurser är och ska ses som ett komplement både för kommunikation och lärande.

Detta projekt har med utgångspunkt i aktionsforskningen utfört en fallstudie för att uppnå syftetatt bidra med kunskap gällande på vilket sätt undervisning i metrik påverkar elevers kunskapom rytm i texter. Studien har utgått ifrån en design för lärande genomförd i en klass beståendeav elever i årskurs två vid det estetiska programmet med inriktning musik, vilka har skapatkunskapsrepresentationer i form av dikter. Dessa dikter har sedan analyserats parallellt medden genomförda undervisningen genom kvalitativ textanalys, för att undersöka huruvida dengenomföra lärsekvensen stärkt deras språkliga medvetenhet gällande rytm. En metrisk analysmed utgångspunkt i Wåhlins (1995) metriklära har spårat hur versfötter samt några stilfigurerhar använts. Van Liers (1998) modell för språklig medvetenhet har tillsammans med metrikoch didaktisk design utgjort de teoretiska utgångspunkterna. Resultatet visar att undervisning imetrik kan leda till både till ökad språklig medvetenhet gällande rytm och även till ett i flerafall, ökat engagemang. Poesiundervisning kan användas både funktionellt för att utveckla elevers språkbruk gällande rytm och emancipatoriskt för att stärka deras personliga uttryck ochröst i texter, vilket båda kan nyttjas vidare i deras texter generellt. Att undervisa i poesi i allmänhet och metrik i synnerhet, bidrar till ökad språklig medvetenhet och kan därmed motiverasutifrån läroplanen för gymnasieskolan (Skolverket, 2022).