Mattsson, A (2006). Distansundervisning i svenska grundskolor i utlandet – handledares, lärares och elevers syn på distansundervisning för elever i behov av särskilt stöd. (Distance education in Swedish compulsory schools abroad – tutors, teachers and students view on distance education for students with special needs.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Avsikten med undersökningen är att undersöka lärares och handledares uppfattningar om distansundervisning för elever i behov av särskilt stöd samt att undersöka några elevers uppfattningar om distansstudier.Denna studie bygger på en enkätundersökning bland handledare och distansundervisande lärare samt ett antal intervjuer med distansstuderande grundskoleelever i svenska utlandsskolor. Undersökningen visar att distansundervisning innebär särskilda svårigheter för elever i behov av särskilt stöd men även att distansundervisningen medför arbetssätt som på olika sätt underlättar för dessa elever. Svårigheter i form av asynkron kommunikation, omfattande textmassor och ett ovant studiesätt hanteras med hjälp av extra lärarstöd, goda relationer mellan lärare, handledare och elever samt en rad kompensatoriska insatser.

Syftet med följande arbete är att få en bild av vad som kan ligga till grund för att lärarna på min praktikskola upplever en skillnad mellan de elever som går närkurser och de elever som går distanskurser. Jag har valt att med hjälp av en enkätundersökning undersöka fyra områden, studievana, motivation, förkunskaper eller kunskapssyn, hos eleverna i en när- respektive distansklass i Naturkunskap B för att se om jag inom dessa områden kan se några skillnader mellan när- och distanseleverna. För att en bredare bild av de möjliga orsakerna bakom uppfattningen att när- och distanseleverna skiljer sig åt har jag dessutom intervjuat en lärare som undervisar i de båda kurstyperna. Sammanfattningsvis pekar resultaten av enkätundersökningen på att eleverna i distanskursen har något bättre förkunskaper och studievana än eleverna i närkursen. Detta är dock svaga samband och i övrigt skiljer sig inte de två elevgrupperna nämnvärt från varandra.

Att vara lärare är komplext men många gånger kan det vara mycket svårare att vara elev. NärCovid-19 klassades som pandemi 2020 av WHO, bestämde regeringen att svenska grundskolorfick lov att övergå till distansundervisning. När detta inträffade påverkades elever och läraresamtidigt av förändringen. Syftet med denna studie är att utröna hur elevernas lärande påverkadesunder distansundervisningen, vad som gick fel och vad eleverna tyckte var bra. I denna studiebehöver elevernas insikter och erfarenheter tolkas. Det medförde att en fenomenografisk ansatsvar den bästa metoden. eftersom djupintervjuer är ett vedertaget sätt att få insikter om hur elevertänker, förstår och tycker. Intervjuerna baserades på frågor utifrån ett allmänt perspektiv och in idetalj. Först fick eleverna beskriva och tycka allmänt om distansundervisningen och därefter fickde tre frågor som hörde ihop med varandra. Dessa handlade om hur en vecka fungerade underdistansutbildningen, hur en dag fungerade under distansutbildningen och slutligen hur en lektionfungerade under distansutbildningen. Efter det fick eleverna en följdfråga om det var något detyckte saknades i frågeställningarna eller borde lägga till. Denna ansats blev sedan granskad av denlärandeteori, som Knud Illeris har beskrivit i sin bok ”Lärande” (2019). Den tidigare forskningenhar visat att det är väldigt viktigt med enkelhet och tydlighet under distansundervisning. Isamband med fenomenografi och Knud Illeris ”Lärande”(2019) kan denna studie visa på atteleverna har utvecklat sin förståelse för sitt eget lärande men inte alltid kunnat implementeradenna i sitt eget lärande. När det gäller elevernas lärande har distansundervisningen påverkatdenna kraftigt negativt och eleverna anser att de tappat kunskap mot om de hade varit i en normalklassrumsmiljö. Slutligen vill jag i detta arbete påvisa att de intervjuade eleverna inte påverkades avsin socioekonomiska miljö utan att det snarare var att samhället stängt ner under pandemin somvar det huvudsakliga problemet

Den här studien har som syfte att undersöka hur universitetsstudenter har upplevt omställningen från campusbaserad undervisning till distansundervisning under Covid-19. Studien begränsar sig till universitetsstudenter och utforskar tre frågeställningar: Hur upplevde universitetsstudenterna interaktionen under distansundervisningen med lärare och studenterna i jämförelse till undervisningen som tidigare skedde på campus? På vilket sätt beskriver studenterna skillnaden i maktrelationerna mellan lärare och studenter i distansundervisningen under Covid-19 jämfört med campusundervisning? och Vilka är de sociala konsekvenser som dyker upp med distansundervisning under Covid-19? För att besvara dessa frågeställningar har vi valt den hermeneutiska metodansatsen för att skapa förståelse kring det studerade ämnet. För att besvara studiens frågor genomfördes kvalitativa individuella intervjuer fysiskt via Zoom med tio studenter från olika lärosäten runt om i Sverige. Intervjupersonernas upplevelser analyserades utifrån sociologiska begrepp, Goffmans dramaturgiska perspektiv samt Foucaults maktbegrepp. Resultaten av studien avslöjar likheter i studenternas upplevelser av distansundervisning under Covid-19. Interaktionen via Zoom skiljer sig från den som sker på campus och påvisar att olika aspekter av sociala interaktioner mellan studenter och lärare har förändrats. Naturlig interaktion med andra studenter, som var möjlig på campus, upplevdes som svår på Zoom. Studenterna uttrycker en osäkerhet i sitt rollutövande och märker förändringar i hur de framträder, inklusive en ökad synlighet av privata bakgrundsmiljöer. Det framkommer även förändringar i maktrelationen mellan lärare och studenter. Slutligen visar resultaten både fördelar och nackdelar med distansundervisning, såsom möjligheten att närvara på föreläsningar vid sjukdom. Samtliga studenter föredrar dock traditionell campusbaserad undervisning framför distansundervisning.

Denna studie syftar till att belysa gymnasielärares erfarenheter i omställningen från traditionellklassrumsundervisning till distansundervisning under coronapandemin. Med särskilt fokus på geografiämnetundersöks hur denna förändring påverkade lärares undervisningsmetoder samt lärarnas förmåga att nå målen iläroplanen och deras upplevelser av den nya undervisningsformen som de blev tvingade till. Genom intervjuermed geografilärare på olika gymnasieskolor har data samlats in och analyserats för att få en djupare förståelse förhur lärare anpassade sin undervisning till distansformatet. Frågeställningarna kretsar kring vilka delar avgeografiämnet som påverkats mest, lärarnas förmåga att säkerställa att eleverna når betygskriterierna ochlärarnas personliga uppfattningar om distansundervisning. Resultaten från studien visar på betydande utmaningarsåsom anpassningen av bedömningsmetoder, svårigheter att bibehålla interaktiv och praktisk undervisning samten ökad arbetsbelastning och stress bland lärarna. Dessa resultat bidrar till en ökad förståelse för de komplexakonsekvenserna av pandemin inom geografiundervisningen och kan användas som en grund för vidareutveckling av distansundervisningsmetoder.

Den här studien är ämnad att kartlägga vilka faktorer som associeras med att en skolahanterade distansundervisningen bättre eller sämre baserat på den andel elever somklarade av skolan på utsatt tid. Studien gjordes genom att undersöka vilka faktorer somskulle kunna tänkas associeras med ett bättre eller sämre studieresultat och utifråndessa göra hypoteser om vad som kommer göra att en skolla associeras med ett bättreeller sämre studieresultat. Dessa hypoteser testas sedan genom att samla in relevantdata i ett dataset, som sedan används för olika typer av regressioner, för att på så sättkunna se vad som korrelerar med ett bättre eller sämre resultat. Resultatet gav ingetsjälvklart svar, men det indikerar att skolor med hög andel elever med utländskbakgrund korrelerar med ett sämre resultat och att friskolor korrelerar med ett bättreresultat.

Under coronapandemin hade majoriteten av högstadieskolor i Sverige en kombination av distans och närundervisning. Syftet med arbetet var att ta reda på hur bildlärare på högstadiet upplevde och hanterade de förändrade omständigheter som det medförde att med kort varsel ställa om från närundervisning till distansundervisning under coronapandemin. Detta undersöktes genom semistrukturella intervjuer. Majoriteten av lärarna i undersökningen försökte i största möjliga mån hålla sig till sin ordinarie planering men gav vissa arbetsområden mer eller mindre utrymme än tidigare. De tekniker som bildlärarna främst använde sig av under pandemin var digitala bildskaparmetoder, blyerts och teoretisk bildundervisning. Tekniker och material som bildlärarna valde bort var att arbeta med penslar färg och rekvisita. De största fördelarna som bildlärarna såg med distansundervisning var att de förändrande omständigheterna födde ett nytänkande och ett förnyande. De största nackdelarna bildlärarna såg med distansundervisningen var att de fick en minskad överblick och kontroll över elevgruppen samt att det var svårare att hjälpa elever på distans då man inte kunde ”visa” hur de skulle göra på samma sätt som man kunde göra i närundervisningen. Det gick inte att se några samband mellan vilken grad av stöd som lärarna upplevde att de fått från skolledningen och vilken grad av arbetsbelastning som lärarna upplevde. Sex av sju bildlärare upplevde att deras arbetsbelastning ökade under coronapandemin.

Syftet med studien är att undersöka vilka konsekvenser en pandemiinitierad (covid-19)distansundervisning i muntlig argumentation har medfört i en årskurs 3 klass på gymnasiet. Det är en kvalitativ undersökning som har genomförts med en lärarintervju, fyra elevintervjuer och två observationer för att komplettera varandra. Resultatet visar att intervjuerna med lärare och elever bekräftar varandra, likväl som observationerna. Slutsatsen av studien är att det finns fler nackdelar med distansundervisningen än vad det finns fördelar.

En hel del av forskning inom kognitiv neurovetenskap tyder på att effektivare upplägg av repetitionstillfällen förbättrar inlärningsprocessen hos eleverna, eller rättare sagt hos människor i alla åldrar.Uppsatsen handlar om yngre instrumentalelevers inlärningsprocess i relation till hjärnans minnesfunktioner och undersökningen fokuserar fiolundervisning på nybörjarnivå. Jag har utfört ett empiriskt experiment av tajmade repetitionstillfällen via interaktiva onlinebaserade samtal med tre yngre elever.Alla de tre eleverna har under projektens gång åstadkommit förbättringar av de färdigheter som stod i fokus vid de tajmade repetitionerna. Experimentperioden har haft positiv inverkan på elevernas motivation, men deras uppnådda förbättringar bedömer jag vara av icke bestående karaktär. Däremot har projektets genomgång betydligt förbättrat elevernas föräldrastöd i hemmaövningen. / <p>Lärarexamen</p>

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005. / Härtill 8 uppsatser och 3 appendix.