Syftet med studien är att tydliggöra svensklärare på gymnasiets upplevelser av omställningen från klassrumsundervisning till distansundervisning på grund av spridningen av coronaviruset. Spridningen av coronaviruset våren 2020 påverkade gymnasieskolan kraftigt och det här arbetet studerar effekterna av den påverkan. Undersökningen utgår från frågeställningarna hur svensklärare upplever att omställningen påverkat deras relationer till elever och kollegor samt hur den påverkat undervisningen. Dessutom diskuteras elevers välmående, engagemang och prestationer utifrån lärarperspektivet. Informationen har samlats genom en enkätundersökning där respondenter från Stockholm, Göteborg och Malmö har fått svara på i vilken utsträckning de uppfattar att olika aspekter av läraryrket blivit bättre respektive sämre sedan övergången till distansundervisning. Resultaten tyder på att lärare upplever att undervisningen generellt blivit sämre. Mest markant nedgång finner vi i den upplevda kontrollen, det vill säga överblicken i klassrummet och huruvida eleverna arbetar med det de ämnas arbeta med. Lärarna anser också att relationerna mellan både elever och elever samt elever och lärare har blivit sämre i och med distanseringen. Samtidigt anser de att deras egen organisering har blivit bättre och att det, i och med nätbaserad undervisning, finns goda möjligheter att nå ut till elever de annars inte hade nått ut till.

During the previous two years, due to the current coronapandemic and constraints, the workplace for students drastically changed over a night. Teaching that in the term of “normal” was usually given and examined in the university now had the new reality of being exclusively provided and tested in digital forms. Previous research presents that distance learning has shown both positive and negative effects on the students effectiveness and productivity. The purpose of the study is to account for how productivity (doing things the right way) and effectiveness (doing the right things) are affected when learning takes place at a distance. In addition, the study aims to identify and clarify which factors have had an impact on the students' productivity and effectiveness in distance learning. Based on the purpose, two research questions have been formulated: “How do distance learning affect students’ productivity and effectiveness?” and “What factors have had an impact on student´s productivity and effectiveness in distance learning?”. Distance learning is defined as a system whereas material that is essential for learning and achieving goals is provided to the student through technical communication due to the difference in location of the student and the teacher. Empirical data was collected through two different surveys that were given to two different selections that consisted of students at Linnaeus university. Both of the survey’s were formed and developed based on the theoretical framework and then the variables were analyzed by using a bivariate and univariate analyzing method. The results of the study shows that the effectiveness of those who have studied at a distance seems to be better than for those who have studied on campus. However, the productivity issue needs further research to be able conduct a clear result since no correlations could be detected in this research. Finally, the study concludes that it is difficult to establish which factors have had a decisive impact on the students' distance learning, but that all factors that have been identified have affected them in some way, either positively or negatively, but to varying degrees. The factors that have had the greatest impact on students are personal characteristics, suitable space in the home, social support, ICT and communication.

The world is currently in the aftermath of the covid-19 pandemic where our lives and our society are slowly beginning to return to normal. Sweden, among many other countries, implemented regulations regarding social distancing, which had a huge impact among the institutions within Sweden's higher education system. In a short amount of time, institutions had to drastically shut down face-to-face classes and made a switch to distance learning. This thesis explores how the transformation towards distance examination affected different institutions within a Swedish University and what consequences arose during this transition. To investigate this subject, we preformed qualitative interviews with 12 directors of studies within different institutions at Umeå University. The results of our interviews showed that, while having some experiences that were similar, the impact distance learning had on examinations differed a lot among the institutions. Our findings showed that different institutions fared differently when it came to doing exams, preparing exams and dealing with the fallout of changing quickly to a different form of education.  The institutions that was most impacted by changing to distance education was the institutions that used more onsite exams and practical exams. These institutions had the most issues with controlling cheating and trying to make the exams as equal as possible. The institutions that had the best outcome generally were those that already had a lot of home exams and seminars that fitted the transition to distance education better. There were also issues with privacy and coherence in what recommendations to follow that stood out during the course of our interviews. In our study, we have identified five challenges that will bring new information to the field and help universities make a more efficient transition towards distance examinations in the future.

This study seeks to bring understanding in how teachers in civics, in the context of the Swedish secondary school curriculum, handled and what strategies they employed in relation to teaching, assessment and legal certainty during the covid-19 pandemic when lessons and education was conducted while pupils’ and teachers where separated both in space and time. The theoretical perspectives are primarily that of frame factors and process variables and theory of assessment which seeks to explain how the teachers changed their didactics and came to terms with fruitful teaching under a new set of conditions. The empirical evidence is gathered through interviews from five civics teachers. The analytical work has been conducted by analyzing the teachers’ statements in relation to didactics, assessment, and legal certainty. The result shows that the teachers could conduct education in line with the laws and decrees that regulate the teachers work. However, the pupils showed lower results and had overall learned less. This was primarily due to social dealignment that came with lessons performed in a digital format.

Under covidpandemin som startade 2020 har svenska gymnasieskolor i omgångar bedrivit sin undervisning på distans. Denna uppsats har för avsikt att med utgångspunkt i intervjuer med fyra lärare undersöka övergången från klassrumsundervisning till fjärr- och distansundervisning. I fokus ligger hur lärarna upplevde övergången till distansundervisning, de didaktiska och pedagogiska val dessa lärare gjorde vid övergången, samt de konkreta förändringar som skedde i undervisningen. Lärarnas egna berättelser och upplevelser har sedan analyserats med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv, samt med hjälp av transaktionell distansteori. Resultaten pekar på att lärarna oftast upplevt svårigheter med distansundervisningen. De digitala läroplattforma upplevdes som ofta begränsande, snarare än att ge nya möjligheter. Undervisningen gick i från att vara mestadels elevcentrerad och individanpassad till att vara hårdare styrd av läraren gällande både ämnesval och arbetssätt. Många former av undervisning där eleverna lärde sig tillsammans eller av varandra övergavs. Den transaktionella distansen ökade, missförstånd skedde och kommunikationen försämrades. Lärarna upplevde att de fick svårt att läsa av eleverna och anpassa sin undervisning därefter.

Syftet med denna studie har varit att bidra med information om hur en mindre grupp gymnasister anser att distansundervisning har innehållit meningsfulla undervisningsmoment, som sin tur har gynnat deras möjligheter för kunskap- och färdighetsutveckling. Därtill har studien försökt avgöra om enkätens resultat kan antyda till att samma gymnasister har tagit del av gynnsam förmedling av medborgarkompetenser som anses viktiga för möjligheten till aktivt samhällsdeltagande. För att undersöka detta har studien genomfört en enkätundersökning med 147 gymnasister, varav samtliga har studerat samhällskunskap genom distansundervisning under perioden mars 2020 till april 2021. Enkätundersökningens resultat har därefter analyserats genom studiens analytiska verktyg, som i sin tur har hjälp att besvara studiens frågeställningar Resultaten visar att en majoritet av respondenterna kan ha tagit del av undervisningsaspekter som antyder till meningsfull undervisning, medan en tydlig minoritet anser motsatsen. Dock visar resultatet även på motsägande aspekter, exempelvis att distansundervisning även har bidragit till ett ökat fokus på att nå kunskapskrav istället för utvecklandet av kunskaper och färdigheter. Resultaten visar även att en majoritet av elever antyder till att de har tagit del av kunskaps- och färdighetsutvecklande undervisning som kan bidra till utvecklandet av medborgarkompetenser. Resultatet bidrar dessutom med uppfattningen om att distansundervisning i ämnet samhällskunskap har haft varierande framgångar i förmedlandet av medborgarkompetenser som kan kopplas till utvecklandet av intresse- och ökat engagemang för politiska- och samhällsrelaterade frågor. / The purpose of this study has been to contribute information about how a small group of upper secondary school students consider that distance education has included meaningful teaching moments, which in turn have favoured their opportunities for knowledge and skill development. In addition, the study has tried to determine whether the survey’s results can imply that the same students have taken part of favourable intermediation of civic competences which are considered important for the possibility of active participation in society. To investigate this, the study has conducted a survey with 147 upper secondary school students, of which all have studied social studies through distance education during the period of March 2020 to April 2021. The results of the study where then analysed through this study´s analytical instrument, which in turn has aided answering this study’s research questions.  The results show that a majority of the respondents may have taken part of teaching aspects that implies to meaningful education, while a minority consider the opposite. However, the results also show contradictory aspects, for example that distance education also has contributed to an increased focus on reaching knowledge requirements instead of the development of knowledge and skills. The results also show that a majority of students imply that they have taken part of knowledge and skills developing education that can contribute to the development of civic competences. Additionally, the results also contribute to the notion that distance education in the subject of social studies has had varying degrees of success concerning mediation of civic competences which can be connected to the development of interest and increased commitment in political and societal issues.

Tidigare forskning gör gällande att specialpedagogens uppdrag ofta är komplext och i hög grad kan skifta beroende av olika faktorer. I samband med utbrottet av Covid19 våren 2020 ställdes undervisningen hastigt om i den svenska gymnasieskolan. Omställningen används i denna studie för att belysa specialpedagogens uppdrag.  Syftet med studien är att skapa kunskap om det specialpedagogiska uppdraget och specialpedagogens roll vid förändring genom det specialpedagoger uttrycker om sina uppfattningar och upplevelser rörande uppdrag och roll vid tiden före, under och efter omställningen från närundervisning till distansundervisning. Vidare är syftet att analysera hur specialpedagogen på bästa sätt kan arbeta för att skapa goda förutsättningar för lärandet, och hur detta kan bli möjligt.  Då intresset för studien är specialpedagogers uppfattningar, åsikter, attityder och känslor, det vill säga specialpedagogernas egna upplevelser, kan studiens infallsvinkel beskrivas som fenomenologiskt inspirerad. Semistrukturerade intervjuer är metoden som används för datainhämtning. Det teoretiska analysbegrepp som används för att diskutera specialpedagogens uppdrag och roll är förändringsagent. Begreppet ligger till grund för den modell, kallad Specialpedagogen som förändringsagent-modellen, som har operationaliserats inom ramen för denna undersökning och som används för att tydliggöra respondenternas roller, och förskjutningen av de samma.    Studien visar att specialpedagoger upplever att de borde arbeta mer med handledning och skolutveckling för att på så sätt stödja elevers lärande,  än de i själva verket gör. Examensmålen stödjer det specialpedagoger uttrycker, då stöttning av elever är en del av uppdraget. För att specialpedagoger ska kunna ägna sig åt skolutveckling, krävs att detta är i förväg förhandlat och förankrat i organisationen. Dessutom krävs stöd, både från skolledning och från kollegor tillhörande samma profession, för att specialpedagoger ska kunna hävda sin roll då specialpedagogrollen innebär stora utmaningar i att svara upp mot de många olika behov som finns  i skolan.

På grund av Covid-19 ställde gymnasieskolan om från närundervisning till distansundervisning. Det finns flera utmaningar kopplade till distansundervisning, ett stort problem som är återkommande i tidigare studier är hur kommunikationen blir lidande.    Avsikten med studien var att undersöka omställningen till distansundervisning ur gymnasielärares perspektiv, vilka utmaningar man stod inför gällande kommunikationen med eleverna vid lektionsmomentet och hur de digitala kommunikationsverktygen som har använts upplevs ha fungerat.  För att besvara våra frågeställningar intervjuades gymnasielärare i Norrbotten. Intervjuerna var semi-strukturerade och grundades i teori om digitala kommunikationsverktyg och kommunikation. Resultatet fångar gymnasielärarnas uppfattning kring omställningen, vilka utmaningar man har stått inför och vilka brister som finns med distansundervisning och de digitala kommunikationsverktygen som har använts.

The aim of this study was to examine if a student's experience as a student or lack thereof, have an effect on their resilience level. Furthermore if students resilience level affect their stress level while undergoing distance learning. A questionnaire was used consisting of seven control variables and two scales, Brief Resilience Scale (BRS) and Perceived Stress Scale (PSS). The questionnaire was completed by randomly selecting students from a university in Sweden. The sample consisted of 92 individuals that were divided into two university grades (53 first years 39 second years). The results of the study showed that a medium to strong negative relationship existed between the students resilience level and stress level (r = -.34, N = 92). It also showed that there was no significant difference between first-year students' resilience level (M = 3.39, SD =.80) compared to second-year students (M = 3.39, SD = .58). Nor in the stress level for students in their first year (M = 22.11, SD = 10.60) compared to students in their second year (M = 24.95, SD = 11.65). The conclusion of the study emphasizes that despite thel ack of a significant difference between the participants in the study, the need to keep the students stress level and resilience level in mind is important for students' health, when organising distance studies. / Denna uppsats syfte var att undersöka om studenters tidigare uppbyggda erfarenhet eller brist på erfarenhet som studenter, påverkar deras resiliensnivå. Samt om resiliensnivå påverkar upplevd stressnivå under distansundervisning. En enkät användes som bestod av sju kontrollvariabler och två skalor, Brief Resilience Scale (BRS) och Perceived Stress Scale (PSS). Enkäten utfördes av studenter som slumpmässigt valdes från en högskola i Sverige. Urvalet bestod av 92 individer som indelades i två årskurser (53 förstaårsstudenter 39 andraårsstudenter). Resultaten av studien visade att det fanns ett medel till starkt negativt samband mellan studenternas resiliensnivå och stressnivå (r =-.34, N = 92). Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan förstaårsstudenters resiliensnivå (M = 3,39, SD = .80) jämfört med andraårsstudenterna (M = 3,39, SD = .58). Det fanns inte någon skillnad i stressnivån för studenter i förstaåret (M = 22,11, SD = 10,60) jämfört med studenter i andra året (M = 24,95, SD =11,65). Slutsatsen av studien betonar att trots bristen på en signifikant skillnad mellan deltagarna i studien, är behovet att hålla studenternas stressnivå och resiliensnivå i åtanke viktigt för deras hälsa i anordning av distansundervisning.

I samband med covid-19-pandemin rekommenderades gymnasieskolor att övergå till fjärr- och distansundervisning. Det gjorde att lärarna behövde ställa om till en undervisning som till stor del skulle ske via nätet. Tidigare forskning inom området har presenterats. Syftet med detta arbete har sedan varit att ta reda på vilka erfarenheter och upplevelser som matematiklärare på gymnasienivå har haft under pandemin och den tillhörande fjärrundervisningen.  För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod. Intervjuer hölls med sex yrkesverksamma matematiklärare på gymnasienivå. Dessa var från tre olika skolor, inklusive vuxenutbildning, i en kommun i södra Sverige. Svar från fem av lärarna ligger till grund för resultatet. Analys av materialet skedde utifrån teorin om det didaktiska kontraktet, hur detta kan vara en del av en undervisningskontext och vilka konsekvenser det kan ge när det bryts.  Resultaten pekar på relationen till eleverna är det som blir mest negativt påverkat vid fjärrundervisningen, men det finns även fall då enstaka elever har gynnats. Avståndet mellan både lärare och elev och även mellan elev och elev ökar. Detta blir ett hinder som står i vägen för lärandet. Förväntningarna mellan lärare och elev har ändrats och detta kan ha skapat förvirring och osäkerhet kring undervisningen. Många av lärarna har använt sig av liknande pedagogiska metoder och arbetssätt som innan fjärrundervisningen, men en del lärare har gjort mer drastiska förändringar. För att kunna ta till sig de nya digitala verktyg som krävts har lärarna till stor del tagit hjälp av kollegor. Dessa resultat tyder på att matematiklärare i framtiden kan behöva hitta nya tillvägagångssätt för att nå alla elever, speciellt i en fjärrundervisningskontext. Men även att vissa elever kanske hade gynnats av att kunna fortsätta med sin undervisning på distans.